Fler och fler barn började droppa in på Stångåstadens parkering i Ryd för att få spela landhockey med LHC-stjärnorna. En av dem var Lara Stalder, som innan hon själv hoppade in i leken, tog en pratstund med mig i gräset bredvid.

– Jag älskar det här. Det är ishockey igen och jag älskar ju hockey, säger hon och ler.

– Det känns skönt att ge tillbaka lite till samhället. Jag har sett när de gjort liknande grejer på college och det är hur stort som helst. Man får på något sätt ge tillbaka – och barnen älskar det. Att ge dem ett leende är det bästa du kan göra. När jag var yngre älskade jag också att spela landhockey.

Artikelbild

En säsong har gått sedan hon satte på sig sina skridskor i Stångebrohallen för första gången. Sedan hon kom hit har hon fått anpassa sig efter ett helt nytt land, en helt ny serie och med studier på ett helt nytt universitetet. Men när jag undrar hur hon ser tillbaka på året som varit är det just förlusten i finalen mot Luleå som sitter hårdast på minnet.

– Det har verkligen varit ett spännande år som var en utmaning från start. Det är synd att det inte gick hela vägen. Vi får gå för det igen nästa säsong, säger Stalder och tittar ner i backen.

Känner du fortfarande att ni förlorade guldet eller känner du att ni vann silvermedaljen?

– Vi har fortfarande förlorat guldet. Varje gång någon nämner det eller jag hör om det kommer jag tillbaka till stunden. . . vi var så nära. Jag är fortfarande ledsen över det, säger hon och tystnar.

Efter 36 omgångar i SDHL stod hon för 61 poäng – 39 mål och 22 assist.

– Jag tyckte att jag spelade bra i Linköping men kunde inte flytta över det till OS. Jag var inte nöjd med hela min insats där. Rampljuset riktas mot dig när du har gjort det bra under säsongen och alla tror att allt bara ska flyta på. Men ibland går det inte din väg. Men jag tyckte att jag hoppade tillbaka ganska bra efter mästerskapet trots att lagen scautade mig och försökte få mig ur spel. Men jag tycker ändå att jag gjort en okej säsong, säger Stalder.

Nu är det försäsongsträning med fem pass i veckan som gäller. Efter det väntar hennes andra säsong i LHC-tröjan.

– Just nu tar jag en paus från allt som har med ishockey att göra. Jag vill inte ens gå på is just nu utan jag vill ta en ordentlig paus för att bygga upp suget inför säsongen. Nu lägger jag all energi på vanlig försäsongsträning och följer faserna i programmet. Men det går fort. Vi har redan kört i fem-sex veckor, tiden flyger förbi.

Om det blir en förlängning med LHC efter nästa säsong har hon inte tänkt på än.

– Jag fokuserar bara på nästa år och mina studier. Jag har inte börjat planera vad som händer efter det än.