– Skillnaderna ökar i samhället. De som är aktiva rör sig ännu mer än tidigare och de som är inaktiva rör sig allt mindre. Det här måste vi göra någonting åt, den här polariseringen som ökar, säger folkhälsovetaren.

Matti Leijon jobbar övergripande med en regional strategi för folkhälsa och rörelse under parollen "Sätt Östergötland i rörelse.nu". Då är det inte bara idrotten som är ett verktyg för ökad rörelse, något som alla människor behöver, utan en rad sektorer i samhället behöver samverka.

Man behöver få in rörelse naturligt inom sjukvården, skolan, arbetslivet, fritid och kultur, och boendemiljöerna.

Artikelbild

| Ett spontanidrottande Linköpingsbarn på en av stans centrala platser för rörelse. Matti Leijons uppdrag på Region Östergötland är att sätta så många östgötar som möjligt i rörelse.

– Det är så lätt att alla skyller på varandra, att någon annan ska fixa det. Men alla måste hjälpas åt att bidra och dra sitt strå till stacken.

Matti Leijon menar att den psykiska ohälsa, som det pratas om ökar i Sverige, bland annat hänger ihop med att folk rör sig för lite. Aktiva människor sover, fungerar och mår bättre, det visar forskning och undersökningar.

– Men man kan inte bara prata om det utan måste praktiskt se till att det ges förutsättningar för mer rörelse. Att det schemaläggs tid till rörelse på jobbet och att man schemalägger i skolan på ett sätt som främjar rörelse.

Även om det är en samhällsfråga i stort så har förstås idrottsrörelsen en viktig roll att spela i fråga om att få fart på folket. Där ser Matti Leijon faror i att idrotten blivit mer svårtillgänglig på olika sätt. Dels har avgifterna till många föreningar ökat och dels bygger verksamheterna på att det måste skjutsas långa sträckor till träningar och matcher.

– Förr idrottade barnen mer i området där man bor, men så är det inte längre. Allt fler skjutsas längre sträckor. Sedan får folk med sämre ekonomi allt svårare att idrotta när det kostar mer. Allt kräver engagerade föräldrar, säger folkhälsovetaren.

Matti Leijon föregår själv med gott exempel i sitt uppdrag. Han beskriver sig som sällsynt rastlös, som en person som inte kan sitta still.

Han spelade i sin ungdom innebandy på mellannivå i Linköping, och han gjorde klassikern 1997.

– Jag vill inte cykla Vätternrundan igen. Det var ärligt talat väldigt långtråkigt, erkänner han.

Nu skjutsar han barnen till olika aktiviteter, och själv är han i rörelse med hjälp av Friskis och svettis, promenader och yoga.

– Yoga hjälper kroppen att hålla ihop, säger han.

Matti Leijon upplever idrotten på nära håll och tycker att rörelsen är inne på en spännande resa. Mot en utveckling att ha en verksamhet för alla åldrar, hela livet. Mot ändrade tävlingsformer.

– Framtidens idrottsförening är den som kan attrahera alla, både de som vill tävla och inte tävla, säger Matti Leijon.