När Hans Särkijärvi (numera Modo) tränade Djurgården någon gång i mitten på 00-talet fick han i en efter-matchen-intervju frågan om varför matchen mot Frölunda slutade 1-1, då Djurgården hade ledningen inför sista perioden. Hans svar: "för att Frölunda gjorde ett mål och vi gjorde inget". Han var inte så pratsugen då, Säcken. Och hans pragmatiska förhållningssätt till ishockeyn är en väg att gå. En annan är att dyka hudlös in i känslorna, ha hjärtat, som det heter, utanför tröjan. Det är därför jag en gång i tiden fastnade för idrotten och inte, till exempel, något akademiskt. Känslorna var X-faktorn.

När Västerviks IK nu gästar IK Oskarshamn inför ett fullsatt Be-Ge Hockey Center för lagens andra möte denna (i Pavel Bure-fart passerande) hockeysäsong är det känslorna jag vill se, lukta och höra. Jag vill att IKO-publiken buar ut Joakim Englund så fort han är i samma tidszon som pucken, jag vill att det bufflas och stökas i varje sarghörn och efter varje signal. Jag vill att det munhuggs, jublas och deppas.

Den ur-rivaliteten som fanns en gång i tiden, den 80- och 90-tals-doftande, då lejonparten av trupperna bestod av spelare från stan, har bytt skepnad i takt med att hockeyn blivit mindre local lads och mer business.

Artikelbild

Både just Englund, som tacklade sönder (meningarna går alltjämt isär här) Martin Fehervarýs näsa, samt Björn Hellkvist, med tanke på de kommentarer han fällde på den efterföljande presskonferensen kommer att ha den breda massans strålkastarljus på sig. Storylines som ger matchen den flärd som gör att tre busslaster med Västervikare åker på en bortamatch nästan prick mitt i serien, när november är som mörkast.

Det är därför man (spelare, ledare, publik, media, semi-proffstyckare) håller på och lägger ner tid och själ i sporten. Visst, man kan välja "Säckens" väg och krasst konstatera att det är tre poäng i jakt på nåt streck, som vilken alibi-match som helst. Eller så tar man på sin halsduk, värmer upp stämbanden redan från frukost, tar med sig cyklopen till hallen och hoppas på tre poäng. Och allt annat.