Debatt Våra grundläggande fri- och rättigheter, som exempelvis yttrandefriheten, mötesfriheten och religionsfriheten, formuleras i regeringsformen och Europakonventionen. Dessa rättigheter definierar i hög grad den gemensamma värdegrund som genomsyrar hela vårt samhälle. Ändå finns inte tillräcklig lagstiftning på plats som garanterar enskildas rätt till skadestånd om staten kränker de mänskliga rättigheterna eller inskränker de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna.

De grundläggande reglerna för vårt demokratiska system finns i de fyra grundlagarna: regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen. Det finns en inbyggd tröghet kring grundlagarna som är nödvändig för att inte förändringar ska ske för hastigt. Exempelvis formuleras de grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen och det finns starka skäl till varför man inte med lätthet ska kunna omformulera dem. Samtidigt är det viktigt att den författningspolitiska debatten hålls levande och att förändringar av enskilda delar av regeringsformen fortlöpande diskuteras. I motsats till situationen i USA, där förändringar av konstitutionen är så svåra att genomföra att det knappast aldrig sker, har vi i Sverige en tradition av vad som kan beskrivas som de små stegens förändrings- och förbättringsprocess.

Tidigare har inte människor kunnat få skadestånd när deras grundlagsskyddade fri- och rättigheter kränkts av stat eller kommun. År 2014 kom dock Högsta domstolen (HD) fram till att en person skulle få skadestånd efter att han felaktigt fråntagits sitt svenska medborgarskap. Domstolen kom fram till detta utan att något lagrum som formulerar rätten till skadestånd fanns på plats. Detta lade på sätt och vis till en ny dimension till vår grundlag. Sedan tidigare har ersättning kunnat utgå när överträdelser sker mot Europakonventionens bestämmelser. Denna nya dimension av regeringsformen kan på så sätt sägas göra regeringsformen enhetligare med Europakonventionen vilket är välkommet. Men ännu idag finns ingen uttrycklig lagregel som bekräftar den ordning som HD valde att gå på.

Kring de fall då svenska staten eller en kommun gjort sig skyldig till en överträdelse av Europakonventionen har det länge diskuterats ifall den som drabbats av överträdelsen har rätt till skadestånd. För att klarlägga rättsläget tillsattes en utredning som föreslog att en särskild skadeståndsbestämmelse skulle införas. Enligt förslaget skulle en enskild fysisk eller juridisk person som drabbas av en överträdelse av Europakonventionen kunna få skadestånd från staten eller en kommun. Någon sådan skadeståndsbestämmelse har inte införts vilket är beklagligt. Den som utsätts för en rättighetskränkning bör kompenseras för detta.