Debatt Förväntningarna på den nya barn-, äldre- och jämställdhetsministern Lena Hallengren (S) var stora när regeringens vårbudget presenterades. Anledningen till de höga förväntningarna var det besked hon gav när hon utsågs till minister. ”Den som behöver assistans ska ha rätt till assistans”. Nu hade hon för första gången möjlighet att också visa det i praktisk handling genom att tillskjuta medel och stoppa den nedmontering som skett av LSS (lagen om stöd och service för personer med vissa funktionsnedsättningar) och särskilt rätten till personlig assistans. Förhoppningar hade väckts hos många brukare och deras anhöriga att utvecklingen äntligen skulle brytas. Lena hade ju lovat! Men av löftet syntes ingenting i vårbudgeten. Förhoppningarna släcktes och den hårda linje som hennes företrädare Åsa Regnér slagit in på fullföljs istället.

Lena Hallengren hade chansen men försatte den. Hon hade mycket att bevisa men levde inte upp till förväntningarna. Det är bara att beklaga alla brukare och deras närstående. Ingenting har förändrats – den inslagna linjen gäller. De som hoppats på ökade resurser som bättre stämmer överens med de behov som finns är besvikna. Socialdemokraterna i Kalmar län har tidigare protesterat mot sitt eget partis agerande men när man hade chansen med både regeringsmakt och ministerpost hände ingenting.

Gruppen som omfattas av LSS och den personliga assistansen är värda mer än vackra ord – man förtjänar också handling. Man förtjänar möjligheten att inte bara överleva utan att även leva ett liv som innebär så stor självständighet som möjligt. LSS är kanske den största frihetsreformen genom tiderna för personer med funktionsnedsättningar. LSS är en rättighetslagstiftning värdigt ett välfärdsland. Men det agerande som den rödgröna regeringen står för är allt annat än värdigt.

Det är många som känner en stor besvikelse. Jag delar den. Du hade chansen Lena Hallengren men tog den inte.