Debatt Vi i VÄV har visioner som vi är övertygade om går att skapa, men det krävs både civilkurage, engagemang, tålamod och samarbete.

Vi tror på vikten av att våga säga stopp, ställa krav i stigande led och häva den tystnadskultur som råder. En tystnadskultur som existerar på grund av rädsla för att förlora det man har. Tystnadskulturen finns i alla led och stigande positioner.

Vi är övertygade om att samarbete en förutsättning för att skapa förändring. Vi tror på en mångfald av kompetenser för att skapa långsiktig, hållbar och framgångsrik förändring inom äldreomsorgen. Därför arbetar vi i VÄV med att knyta kontakter landet över med liknande föreningar och grupper för att skapa ett samarbete på nationell nivå.

Vi i VÄV vill granska, förbättra och hitta nya vägar. Vi tänker långsiktigt med hållbarhet, omvårdnad och arbetsmiljö i fokus. Vi anser att det finns ett nationellt systemfel i hur man bedriver vården för våra gamla idag och för att nå vår vision “äldreomsorgen 2030” måste vi våga ifrågasätta gamla system och tänka nytt.

För att verkligen förstå bristerna inom äldreomsorgen så måste man ha varit i nära kontakt med den. Alla som fått slåss för omvårdnaden av sina nära vet vad vi pratar om. Alla som arbetar inom äldreomsorgen, som varje dag känner av besparingarna, vet också vad vi i VÄV pratar om. Det räcker inte med nåt enstaka besök på något boende för att få en helhetsbild. Det räcker definitivt inte med dom få och uppstyrda besök som våra politiker och tjänstemän i bästa fall gör någon gång ibland. Uppstyrda besök bland kulisser och prinsessbakelser. Man behöver bara gå till sig själv, bara ett fåtal av oss bjuder in chefen på fika i vardagskaoset.

Man måste se verkligheten utifrån personalens sida, i en vardag full av stress och tidspress där känslan av otillräcklighet ständigt gör sig påmind.

Man måste ha varit där som anhörig och stridit för en individanpassad omsorg som man i äldreomsorgens värdegrund så fint utlovar men tyvärr inte har resurser att leva upp till. Man måste förstå ensamheten för dom gamla och multisjukas bakom deras stängda dörrar.

Äldreomsorgens förfall har pågått för länge för att kunna förnekas. Den rekordstora bristen på undersköterskor är ett talande och skrämmande faktum. Nedskärningar på personal leder till stress och ohälsa men också försämrad omvårdnad och en otrygg tillvaro för våra gamla.

Det är dags att prioritera resurserna inom äldreomsorgen till de som har den direkta kontakten och omvårdnaden om våra gamla. Utan undersköterskor fungerar inte äldreomsorgen.

Brist på sjukvård och omsorgspersonal men ett överflöd av tjänstemän, politiker och felaktiga beslut – ska vi acceptera det?

Ska vi acceptera upprätthållandet av alla mellanchefer när resurserna behövs på golvet?

Vi i VÄV tycker att det är hög tid att sätta livskvalitet och människors värde framför svarta siffror i en budget. Fördela pengarna där dom verkligen behövs och istället spara in i den uppåtgående hierarkin.