Historier om brott mot källskyddet berättas på journalistskolorna som gamla spökhistorier. Jag fick höra talas om det redan första veckan på min utbildning. ”Åker du dit för att ha röjt en källa är du helt körd”, sa en erfaren student i en mörk korridor.

Det är inget skämt, alltså. Man är körd.

Källskyddet som journalister måste följa är reglerat i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det innebär enkelt uttryckt att en journalist som fått ta del av känsliga uppgifter aldrig någonsin får avslöja vem de kommer från. Om uppgifterna publiceras eller inte spelar ingen roll. Det är själva kontakten med uppgiftslämnaren – och vad som meddelas - som är hemligt. Och om journalisten röjer källan – alldeles oavsett hur det går till – riskeras dryga böter och fängelse i upp till ett år.

Nyligen blev en reporter på en tidning i en annan del av koncernen polisanmäld för brott mot källskyddet. Reportern blev genast avstängd från sin tjänst och har slutat på redaktionen.

Journalister är generellt sett extremt noggranna när det kommer till källskyddet. Vilka som pratar med oss får aldrig någonsin komma ut. Det är så klart en grundsten i vår demokrati. Folk måste kunna känna en trygghet i att prata med en journalist. Och det kan de. Att källor röjs är extremt ovanligt. Jag hittar enbart tre fall i Sverige under de senaste tio åren.

När en myndighetsperson eller offentligt anställd berättar något för oss så har vi dessutom två paragrafer i lagen som ytterligare skyddar källan. Meddelandefrihet och efterforskningsförbud av källa. Det innebär att den offentligt anställde alltid kan prata med en journalist utan att behöva oroa sig för repressalier från arbetsgivaren. Källskyddet gäller så klart även här. Det finns dock en del undantag från meddelandefriheten, främst vid uppgifter som kan äventyra rikets säkerhet. Om sådana uppgifter avslöjats är det upp till en domstol att avgöra om källskyddet ska röjas eller inte. Men om nu en domstol skulle upphäva källskyddet så vågar jag ändå påstå att de flesta reportrar och ansvariga utgivare ändå inte skulle uppge källan, även om domstolen hotade med fängelse.