– Det är bra att någon berättar. Inte visste jag att det fanns så många gangsters i Västervik.

Det kunde ha varit ironi, men är det inte. Vi måste få veta hur det är.

Det här tycker jag är det stora problemet med Malin Sjölanders, vad ska vi kalla det, utspel på Facebook tidigare i veckan. Det ökar rädslan i samhället och ger en falsk bild av hur stor brottsligheten i Västervik är.

Artikelbild

| Malin Sjölander. Debatten slog snett.

Om hon – en ledande, erfaren, tuff politiker – inte vågar gå ut efter klockan 18, måste det väl vara i det närmaste kaos på gatorna. Västervik som ett litet Chicago. Om hon – en ledare och förebild för många – känner sig som en fånge i sitt eget hem (hon skrev faktiskt det), hur ska då gamla och svaga uppleva sin situation? De gör väl bäst i att stanna inne, hela dygnet.

Men så farligt är det ju inte. Inte alls. Västervik är inte en no go-zon. Brottsligheten i vår kommun är betydligt lägre än i Sverige i stort och enligt Polisen har brott kopplade till tryggheten utomhus till och med minskat. Det gäller till exempel misshandel utomhus, olaga hot och våld i offentliga miljöer.

Risken att drabbas av våld är generellt sett liten. Paradoxalt nog är den dessutom mindre för äldre människor, som i undersökningar oroar sig mer, men större förr unga män, som oroar sig mindre.

Sen är förstås den upplevda säkerheten en annan sak. Känslor är irrationella och inte alltid kopplade till verkligheten. Jag har själv drabbats av inbrott och kände mig otrygg långt efteråt, trots att jag visste att risken att drabbas igen var liten. Jag har en bekant som gillar att löpträna, men aldrig skulle göra det i en skog, en kompis som inte vill gå ensam hem efter bion, och så vidare. . .

Det är alltså poänglöst att raljera över Malin Sjölanders rädsla, som många gjort i veckan. Vi känner som vi känner. Den nationella trygghetsundersökningen, som vi skrev om i går, visar också att 19 procent av svenskarna känner sig otrygga om de är ute sent en kväll. 31 procent av kvinnorna gör det.

Detta begränsar livet för många, och är givetvis ett stort problem. Den verkliga brottsligheten är också ett stort problem. Men just för att frågorna är så viktiga måste vi debattera dem utifrån fakta, inte våra rädslor. Och där har våra ledande politiker ett extra stort ansvar.

Malin Sjölander har själv hävdat att hon inte alls vill öka rädslan i samhället och att hon bara skrivit ett privat inlägg. Det sista tror jag inte riktigt på. Sjölander vet säkert att allt hon säger och skriver offentligt kommer att tolkas politiskt.

Snarare var uppdateringen på Facebook ett politiskt utspel för att få elda på debatten om brottsligheten i samhället. I synnerhet som hon länkade det till ett debattinlägg av partiledaren Anna Kinberg Batra.