Ledare På två decennier har digitala medier tagit över näst intill all medial konsumtion. 85 procent av svenska internetanvändare ser på videoklipp, tv och filmer över nätet. Bland personer under 35 år är andelen nästan 100 procent och en majoritet av dessa gör det dagligen, enligt Internetstiftelsen (2018).

Digitala medier är ett för det mesta ofiltrerat svar på det som människor efterfrågar. Floran av det vissa kallat omoraliskt eller rent av illegalt material skapar ständigt nya problem för digitala tjänster och producenter. Även äldre analoga medier har dragits med diverse barnsjukdomar med gränsdragningsproblemet om vad som är okej eller inte att publicera. Men internet är ett medialt fenomen som accelererar såväl positiva som negativa sidor av kommunikation.

Den tidigare videobloggaren Matt Watson publicerade den 17 februari en video där han förklarar hur pedofiler utnyttjar videotjänsten Youtube för att hitta videoklipp på lättklädda barn. Den mediala uppmärksamheten som det här fick ledde i sin tur till att en lång rad annonsörer, bland annat Ikea, drog in sin marknadsföring på sajten. I reaktion till det stängde sajten 400 youtubekanaler och har lovat att agera hårdare mot fenomenet.

En liknande skandal skedde under hösten 2017 under vad som kallades ”Elsagate”. Enorma mängder videoklipp riktade till små barn publicerades med barnvänliga karaktärer men med inslag av våld, skräck och annat tabubelagt. Tolkningen som man gjorde av det hela var att det var ett försök att utnyttja föräldrars tendens att sätta igång Youtube och låta barnen se automatiskt uppspelade videoklipp obehindrat. Klippen fick snabbt miljoner visningar vilket med all sannolikhet genererade enorma annonsintäkter. Att det var grovt innehåll var nog lika delar sjuk internethumor som ett sätt att få barnens uppmärksamhet. I efterdyningarna tog Youtube fram helt nya och hårdare riktlinjer för vilken typ av material som får läggas upp och vad som får visas för småbarn.

Rekommendationsalgoritmer är fundamentet för en majoritet av den digitala konsumtionen. För tio år sedan var man själv tvungen att leta upp det man ville se. Men precis som med personbaserad reklam, köpsajters förslag och sökmotorers resultat styr algoritmer mer och mer vad människor ser på nätet. Tidigare medier såsom tidningar och tv har antingen fått underkasta sig lagstiftning eller självreglerats. Sverige har sedan 1991 reglerat reklam riktat mot barn men det har tappat i effekt i och med teknikens utveckling.

Reaktionerna som uppkommer brukar vara tillräckligt för att företagen ska haja till och täppa till hålet i sitt system. Men problemen fortsätter komma. Det är till syvende och sist inte datorer som skapar systemet, utan människor. Det är också människor som använder tjänsterna. Problemen kommer sannolikt att växa. Det är bra att företagen känner sig nödgade att ta ett socialt ansvar, men för vissa av de mer generella bekymren kan en anpassad lagstiftning vara på sin plats.