Ledare Efter skottlossning på bland annat en spårvagn i nederländska Utrecht rapporterades tre personer döda och flera skadade på måndagen. Vid denna sidas pressläggning är gärningsmannen ännu på fri fot, men händelsen misstänks av polisen vara en terrorattack. Bara några dagar tidigare, under fredagsbönen i två moskéer i Christchurch, Nya Zeeland, sköts sammanlagt 50 personer ihjäl i ett terrordåd.

Om den nederländska polisens rapporterade bedömning stämmer handlar det om två stora terrordåd inom en vecka. Mannen som misstänks ligga bakom skjutningarna i Christchurch har angett rasistiska motiv och säger sig vara inspirerad av flera andra terrorattacker. Men oavsett vilken samhällsgrupp terrorattacker riktas mot måste fördömandet av dem vara lika starkt. Det handlar om hot, våld och dödande av oskyldiga människor, med syfte att sprida skräck hos alla runtomkring.

Detsamma gäller således bombattacken mot en kyrka på ön Jolo i södra Filippinerna den 27 januari, då minst 20 personer dog och många fler skadades. Lika förkastlig är attacken, utförd av en palestinier, mot en israelisk soldat och sedan en rabbin på Västbanken den 17 mars, då båda dog av sina skador.

Dåden har olika omfattning, men är alla förkastliga. Därför är det viktigt att inte bara fördöma allt terrorrelaterat våld, utan att också göra det med samma motivering. Ett dåd blir varken värre eller lindrigare av att det riktas mot en särskild grupp. Det måste vara tydligt. Annars är risken att konfliktnivån, som redan drivs upp av attackerna i sig, eldas på ytterligare av obalanserade reaktioner från omvärlden. Större dåd får av naturliga skäl mer uppmärksamhet, men principen vi dömer dem efter måste vara densamma oavsett omfattning.

Här hemma finns dessutom attacker från djurrättsaktivister i en illavarslande stigande kurva. Även om trakasserier, skadegörelse och våld mot lantbrukare är långt ifrån de nämnda terrordådens omfattning gäller där samma princip om att sprida rädsla hos en viss grupp människor. Även detta måste fördömas kompromisslöst av samhället.

För att få stopp på terrorn måste polis i alla länder ges de resurser som krävs för att både förebygga nya attacker i syfte att skydda allmänheten och gripa förövarna. Behövs exempelvis bättre samarbete över gränserna avseende polis, tull och underrättelser måste de förutsättningarna ges. Den sakliga inriktningen måste vara att stoppa alla former av terror, utan godtycklig övervikt åt det ena eller andra hållet och att alla åtgärder måste kännetecknas av krass realism. Den svenska modellen kring vapen, med behovsprövning, stränga krav på förvaring och indragna tillstånd för extremister, har visat sig fungera. I Sverige är den stora blottan gränsen där tullen omgående måste få ökade resurser för att stoppa de illegala vapnen som riskerar att bli terroristernas hjälpmedel.

Nolltolerans mot alla former av terror måste gälla. För varje nytt dåd måste arbetet vara inriktat på att det var det sista.