Ledare Skälen bakom regeringens och civilminister Ardalan Shekarabis (S) hårda retorik mot spelföretagen är höljda i ett visst dunkel. Att Socialdemokraternas faktiska omsorg om människor som kanske inte bör spela är sällsynt låg är allmänt känt. Det visas också av hur partiets bolag Kombispel bedriver sin verksamhet.

S har genom sin spelverksamhet agerat för att skuldsätta människor, främst äldre, genom att ge kredit för köp av lotter också till människor med väldigt låg betalningsförmåga. Över 10 000 svenskar har hamnat hos Kronofogden på grund av Socialdemokraternas aggressiva försäljning av lotter. Ändå har regeringen och civilministern en väldigt hård ton mot övriga spelbolag.

Det finns legitima invändningar mot en del av den spelreklam som under en tid har översvämmat den svenska annonsmarknaden. Det är inte reklam för vilken produkt som helst utan en med potential för väldigt allvarliga följdverkningar. Det vore till exempel inte orimligt att marknadsföringen av spelprodukter ska ske med särskild måttfullhet såsom är fallet för alkoholreklam, vilket regeringen också föreslår.

Att faktiskt ändra reglerna för spelreklamen är en avancerad juridisk process då det innebär inskränkningar i yttrandefriheten. Det skulle också få kännbara konsekvenser för statligt ägda Svenska spel och ATG som båda är tämligen aggressiva i sin marknadsföring. Svenska spel ligger exempelvis bakom att det togs fram en parfym för att gestalta doften av 800 miljoner kronor, vilket motsvarar den högsta vinsten på spelet Eurojackpot. Varken regeringens eller Socialdemokraternas spelföretag ägnar sig åt den måttfullhet som Shekarabi nu kräver av andra.

Samtidigt är det också nära nog ett faktum att spelreklamen kommer att minska framöver av sig självt. Den vid årsskiftet införda licensen har gjort ett tydligt avtryck i bolagens resultat. Ju större exponering mot den svenska marknaden företagen har desto hårdare slag har den givetvis inneburit. Många av de företag som annonserat allra mest har en hög exponering mot den svenska spelmarknaden samt är ofta hårt viktade mot kasinospel snarare än vadslagning. Mycket av de senaste månadernas spelreklam skulle redan ha avbokats om bolagen hade haft möjligheten. Den kostar för mycket.

Att skruva upp retoriken mot spelföretagen ytterligare så snart efter licenssystemets införande verkar märkligt, om det inte är just för att man vet att reklamen ändå kommer att minska. Genom att kräva något som ändå kommer att ske ges regeringen möjlighet att framstå som handlingskraftig. De täta kontakterna som regeringen har haft med branschen innebär att det är praktiskt taget omöjligt för den att inte vara medveten om detta grundläggande förhållande.

Civilministerns hårda ton bygger mer på en förhoppning om snabba politiska vinster än på omsorg om potentiella spelmissbrukare.