Ledare Det drar återigen ihop sig till Sveriges minst meningsfulla helgdag: första maj. Vid sidan av en ständigt minskande skara av närmast sörjande tjänar dagen i praktiken mest till att låta valborgsfirande studenter sova ruset av sig.

Precis som stora delar av det offentliga Sverige gick första maj för länge sedan upp i Socialdemokraterna. Möjligen kan dagens status som helgdag fortsätta att motiveras av att den ändå tjänar som en påminnelse om hur Socialdemokraterna utnyttjade sitt maktinnehav för att inte blott omforma staten utan införliva den i partiet.

Socialdemokratin är en bred koalition av uppfattningar som inte alltid har särskilt mycket gemensamt. Det som har gjort att partiet har kunnat hållas ihop är just regeringsmakten. Den har tillåtit partiledningen att dela ut belöningar till partiets alla delar, mycket som en feodalherre i förhållande till sina vasaller.

De dagarna är delvis förbi. Socialdemokraterna är långt ifrån vad partiet en gång har varit. Men vi lever ännu med sviterna av S långa maktinnehav under 1900-talet. Partiet var närmast allenarådande som politisk kraft och statens institutioner, som ursprungligen knappast var att beteckna som vänster, började allt eftersom att alliera sig med det. Detta gällde alltifrån hovet till förvaltningen.

Det dröjde inte länge innan gränsen mellan Socialdemokraterna och staten började att suddas ut och snart levde de två i symbios snarare än som två skilda enheter. Partiets inställning till staten stod inte Gustav Vasa efter och har väldigt lite gemensamt med hur en demokrati bör fungera.

Arbetsrätten är ett av de många områden som fortfarande lider av detta maktmissbruk. Tryggheten på arbetsmarknaden kopplades till att arbetaren tillhörde ett fackförbund, men inte vilket som helst utan ett kollektivavtalsbärande sådant. För många var det helt enkelt praktiskt nödvändigt att gå med i ett LO-förbund. LO tvångsanslöt i sin tur sina medlemmar till Socialdemokraterna vilket inbringade stora belopp för partiet. Ett tillvägagångssätt som inte upphörde förrän 1990.

Statsförvaltningen är ett annat exempel på hur sammanblandningen av intressen lever kvar. Så sent som inför förra årets riksdagsval undertecknade många tjänstemän på utrikesdepartementet ett internt upprop om att inte behöva lyda politiken om Sverige fick en icke-socialdemokratisk regering.

Ytterligare bevis på hur Socialdemokraterna särbehandlar sin egen verksamhet är de undantag som fortsätter att ges partiets lotteriverksamhet, Kombispel. Lotterna marknadsförs aggressivt mot betalningssvaga grupper som tillåts köpa dem på kredit, något som annars inte är tillåtet. Mellan 2014 och 2017 skickades sex personer om dagen till Kronofogden från Kombispel. Men vad gör det så länge partiet får sina pengar?

Termen ”I Socialdemokraternas Sverige” är talande för rörelsens ambitioner. Där är verkligen hela samhället till för partiet och inte tvärtom. Det är värt att dra sig till minnes när partiets företrädare tar till orda inför de krympande åhörarskarorna.