Ledare Inför valet var det få politiker som ville lägga en halv miljard av kommunens pengar på en södra infart. Man kunde tro att Tomas Kronståhls högljudda debattartikel var en form av dödsryckning för frågan. Men tyvärr var det istället en signal på att frågan tar ny fart. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern har bestämt sig för att driva frågan vidare. Trots att något beslut inte är taget och trots att extern finansiering saknas.

Att läsa vissa politikers uttalanden och att läsa den gedigna dokumentation som finns kring en eventuell södra infart är som att uppleva två separata verkligheter. Som ledarsidan tidigare redovisat så visar genomförda utredningar att varken farliga transporter eller säkerhetsfrågor avseende utryckning och utrymning är hållbara argument. Den utredning som räknar på samhällsnyttan visar, när man justerar för förlängd sträcka och ökad kostnad, att investeringen inte skulle vara samhällsekonomiskt lönsam. Åtgärder som faktiskt kunnat lösa verkliga problem med trafikflödena har stoppats. Vidare har ledarsidan redovisat hur frågan en gång startades och slussades igenom kommunstyrelsen genom en serie finter och rena falsarier kring vad utredningarna visade.

Dessa fakta framgår med all önskvärd tydlighet för den som faktiskt tar sig tid att läsa dokumenten. Vilket försvinnande få personer synes ha gjort. Det inkluderar Socialdemokraterna och deras stödpartier vilka synes ha byggt upp en betydande resistens kring fakta i frågan.

Artikelbild

| Argumenten för en södra infart till Västervik fortsätter att väcka frågor.

Debattartikeln i VT den 7 februari från Tomas Kronståhl (S) är inget undantag. Kronståhl tar till brösttoner när han kritiserar Jon Sjölanders (M) förslag om att utreda alternativ till en södra infart. Kronståhl öser på med en massa skäl till varför den behövs och hänvisar till ett antal aktörer som ”har vidimerat” dess nytta. Vidare tycker han inte att det behövs fler utredningar och tycker att Sjölander är pinsam som föreslår detta.

Att Kronståhl slarvigt slänger fram ett tiotal gamla och nya argument för infarten visar återigen att det inte finns några relevanta och giltiga skäl att lägga en halv miljard kronor på projektet. Och vad menas med att Trafikverket, räddningstjänsten och många fler har ”vidimerat” nyttan? Menar Kronståhl att dessa aktörer utrett nyttan och konstaterat den i utredningar som finns bland beslutsunderlagen till projektet? I så fall ljuger han. Sådana utredningar finns inte. Och i det fall utredningar finns så visar de motsatsen. Att ständigt upprepa osanningar gör dem inte sanna.

Menar Kronståhl kanske istället att han talat med ett antal personer som gärna ser att det byggs en södra i infart? Då borde han säga det. Låt oss för resonemanget skull anta att så är fallet. Är inte det ett hållbart argument? Inte nödvändigtvis.

Frågar man räddningstjänsten om de tycker att det är bra med en ytterligare infart så får man så klart ett jakande svar. Frågar man Trafikverket om de tycker att det vore bra om kommunen bygger och bekostar en södra infart så svarar även de sannolikt ja. Ur ett strikt egenperspektiv finns det säkert en serie olika aktörer som tycker att en extra infart till Västervik vore trevligt att ha, så länge de inte behöver betala den själva. Och det är just det som är skillnaden. Det är kommunens invånare som betalar och det är bara politikerna som kan prioritera och ta beslut. De prioriteringarna måste vara välgrundade och ha ett helhetsperspektiv. Det duger inte att fråga runt och hitta ett antal ja-sägare.

Det duger inte heller att låta sig övertygas på fel grunder och sedan med alla medel försvara den övertygelsen. Inte heller att tvångsmässigt låsa fast sig vid projektet bara för att det redan kostat ett antal miljoner kronor. Den ledamot i kommunstyrelsen som sätter sig in i materialet från start och jämför med hur det kortfattat presenterades för 10-15 år sedan borde känna sig grundlurad.

I ett sådant fall finns det två olika sätt att försöka rädda ansiktet. Antingen gör man som Kronståhl. Blundar för kritiken och uppenbara fakta, håller benhårt fast i den tidigare föreställningen som bygger på finter och falsarier, och fortsätter att förfäkta denna linje så länge som möjligt. Eller så gör man som Sjölander. Inser det uppenbara. Och trots partiets tidigare hållning försöker leta efter mindre genanta positioner som bygger på fakta och rimliga prioriteringar. Av flera pinsamma handlingsalternativ synes Kronståhls val vida övertrumfa de andra. Med sin hållning ger han det ignoranta slöseriet ett ansikte.

Kronståhl har dock en poäng i att det inte behövs fler utredningar. Medan de flesta tunga argument för en södra infart har visat sig vara falska har argumentet kring trafikflödena viss bärighet. Där må finnas vissa problem. Men de alternativ till en södra infart, som Sjölander vill utreda för att lösa problemet, är redan utredda. I förstudien från 2010 listas ett antal möjliga åtgärder för att förbättra flödet i och runt den befintliga infarten. Ska frågan utredas ytterligare bör förstudien vara en given utgångspunkt.

I dokumentet står det ironiskt nog om vilken arbetsordning man ska ha i liknande projekt. Först måste man titta på enklare alternativ, som löser de problem man ser, innan man beslutar om stora nyinvesteringar. För den som läser dokumentet blir det uppenbart, med den kunskap vi har idag, att kommunen gjort tvärtom. Först bestämmer man sig för en gigantisk investering. Sedan försöker man komma på varför. Frågan är hur länge Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet håller fast vid denna linje.