Ledare Efter att ha fått över 2 000 namnunderskrifter och samlat in 500 000 kronor i kampanjbudget står det nu klart att Partiet vändpunkt ställer upp i EU-valet. Det nybildade partiet presenterade den 5 mars sina kandidater till EU-parlamentet, och de namn som står överst består till övervägande del av avhoppade miljöpartister.

Även om Partiet vändpunkt inte vill se sig som en reaktion mot Miljöpartiet tyder mycket i agendan inför EU-valet på just det. Huvudbudskapet, att minska klyftorna i samhället och särskilt mellan stad och landsbygd, inriktar sig på det som är en av Miljöpartiets stora svagheter, nämligen att dess politik gör livet på landsbygden svårare och dyrare.

Men mycket hos Partiet vändpunkt påminner också om MP, såsom skepticismen gentemot att fortsatt tillväxt och bättre miljö kan gå hand i hand. Det som frodas i Partiet vändpunkt är den orealistiska idealism som i mångt och mycket fått stå tillbaka sedan Miljöpartiet bildade regering med Socialdemokraterna. Med ansvar och makt följer också kompromisser som oundvikligen innebär att vissa principer måste offras – särskilt då regeringspartnern är S. När MP lyckats driva igenom några få symbolåtgärder på miljöområdet, såsom den självhöjande diesel- och bensinskatten, förloras ändå så mycket på annat håll att hela regeringsgärningen belastas.

Miljöpartiets negativa utveckling efter att ha ingått i regeringen 2014, inklusive Partiet vändpunkts tillkomst, visar tydligt vad som händer när ett idealistiskt parti för det politiska inflytandets skull måste kompromissa med såväl verkligheten som andra partier. Att vissa inte accepterar maktinnehavets villkor är naturligt. Dessa politiker och väljare kommer då att lämna partiet för att söka nya idealistiska banor.

Detta gäller inte enbart för Miljöpartiet, utan drabbar sannolikt även Sverigedemokraterna om partiet skulle tvingas ta ansvar och kompromissa. Men eftersom de andra partierna helt och hållet har isolerat SD från att behöva ta ansvar i obekväma situationer, bland annat genom januariöverenskommelsen, kan partiet fortsätta att växa.

Det har förvisso förekommit utbrytningar även från SD, till exempel i form av partiet Alternativ för Sverige, men inga sådana som egentligen har skadat väljarstödet. För att det ska ske krävs inget erbjudande om samarbete från de andra partierna – det krävs bara att SD faktiskt tvingas välja mellan att skapa politiskt kaos, vilket somliga väljare vill, och att rösta på det förslag som ligger närmast den egna politiken. Först då kommer idealisterna att lämna SD för mer obetydliga fraktioner.

För Miljöpartiets del torde den gamla positionen vara helt förlorad, tillsammans med många av de politiker som nu valt Partiet vändpunkt. Det betyder inte att Miljöpartiet har tappat hela sin funktion, men det krävs hårt arbete för att vinna nytt politiskt förtroende.