Ledare Moderaterna i Västervik har den senaste tiden lagt förslag som kan uppfattas som konservativa inom invandringsområdet. Det rör sig bland annat om språkkrav för anställda i äldreomsorgen och att stoppa flytten av SFI till gymnasiet.

Det går att fundera på varför förslagen kommer nu. Tidigare har liknande förslag främst kommit ifrån Sverigedemokraterna. Den nya inriktningen kan vara en följd av att Moderaterna på en nationell nivå börjar hitta tillbaka till sina liberalkonservativa grund. Efter en utflykt under Reinfeldt-åren där tonvikten legat på liberalism på samtliga politikområden, så har partiet nu börjat samla sig kring traditionella konservativa inriktningar. Det är lag och ordning, försvar och en stark rättstat. Men även nygamla idéer om värdet av ett starkt civilsamhälle, vår kultur och våra värderingar.

Moderaternas förflyttning är positiv. En frihetlig syn på individen mår bra av att kombineras med en återhållsam syn på samhällsförändringar. Det ger partiet vissa utmaningar med att förklara för väljarna varför de idag gör ställningstaganden de inte gjorde igår. För att inte framstå som opportunister så gäller det att hålla hårt i den ideologiska kärnan och argumentera tydligt utifrån värderingar. Sett ur ett ideologiskt perspektiv är det fullt begripligt om de lokala moderaternas nya förslag bygger på denna förflyttning.

Men att dessa lokala förslag kommer nu går att förstå även ur ett lokalt politiskt perspektiv. Moderaterna lägger helt enkelt förslag vilka har goda förutsättningar att gå igenom i det nya politiska läget efter valet. Trots motstånd från den styrande minoriteten. För det krävs att Sverigedemokraterna och Socialisterna (SVP) stöder förslagen. SD har redan gjort poänger av att M lägger förslag som liknar deras. Det betyder med att de med god sannolikhet stöder förslagen.

Och SVP är ett socialistiskt parti av den gamla skolan. De vill värna arbetare och välfärden men synes ha föga till övers för den nutida vänsterns upptagenhet med identitetspolitik och allehanda postmoderna idéer. I själva verket går det i partiets uttalanden och ställningstaganden att utläsa en kultursyn som kan betecknas som konservativ. Detta visar om inte annat hur frågor kring kultur och värderingar skär genom höger-vänsterskalan.

Ledarsidan har tidigare spått att mandatfördelningen efter valet och bildandet av det nya styret kommer att leda till att det bildas olika majoriteter på olika områden. Det finns skäl att tro att kultur och integration kan bli ett område där den styrande minoriteten hamnar just i minoritet.

En förutsättning för att detta ska ske är att förslagen kan accepteras även av Kristdemokraterna och Liberalerna. Dessa partier är de som borde vara Moderaternas närmaste allierade i kommunen. Det är på den flanken frågorna avgörs och det är där Moderaterna bör lägga krutet i dialogen. Och frågorna är högst relevanta att diskutera, på ett både sakpolitiskt och principiellt plan. Hur välkomnar vi det nya och samtidigt skyddar det som är värt att skydda av vår kultur, värderingar och vår samhällsmodell?

Frågorna ska inte fulas ut. Den styrande trojkans reaktioner på Moderaternas förslag om att stoppa flytten av SFI är ett avskräckande exempel. Alla ifrågasätter de att Moderaternas motiv skulle vara skolbarnens bästa. Miljöpartiet drar kortet om segregation och säger att man inte kan ”segregera människor på det viset”. Detta trots att frågan handlar om att skilja barn från vuxna. Socialdemokraterna vill inte ta frågan från tjänstemännen, vilket är talande för deras ledarskap på området. Och Centerpartiet tycker att Moderaterna borde sova på saken.

Den styrande minoritetens reaktioner andas en ovilja att tala om saken politiskt. Och ett misstänkliggörande av dem som gör det. Det är inte vägen framåt. Samtliga partier har ett ansvar att inte hemfalla till populism och att ta billiga poänger bara för att det nu råkar finns en stor mängd väljare som ser problem som politiker inte gärna velat ta i. En värderingsgrundad och uppriktig debatt är istället vägen framåt.