Ledare På jakt efter klyftor har den fackliga centralorganisationen LO producerat en rapport om kultur och ojämlikhet. I den konstateras – föga förvånande – att kulturutbudet är ojämnt fördelat över landet.

Problembeskrivningen är knappast ny under solen. Var en person bor påverkar vilka möjligheter som finns för att ta del av kultur. Och i förlängningen avgör det vilka möjligheter en människa har för att bredda perspektiven och upptäcka nya kulturella och historiska rum.

I de större städerna är både utbud och avstånd kortare till kulturinstitutioner. En återkommande fråga i den kulturpolitiska debatten är därför koncentrationen av statligt finansierade kulturinstitutioner till Stockholm.

För att minska ojämlikheten kopplad till bostadsort föreslår LO:s rapportförfattare att mer kultur görs tillgänglig på internet. Men det är en rörelse som redan har börjat. Inte minst kommersiella aktörer, som erbjuder musik och film på internet, har gjort tröskeln låg för människor att konsumera kultur. Folkets Hus-biografer runt om i landet visar uppsättningar från några av världens främsta scener. Det betyder att tillgängligheten till kultur generellt lär vara bättre än någonsin på många platser, både i stad och land.

I framtiden är det kanske också bättre att det offentliga först och främst fokuserar på den fysiska verksamheten på museer samt vård av samlingar. Finns det en efterfrågan på olika digitala plattformar för kultur lär många företag anse det intressant att ta fram lösningar. Därmed behöver inte skattefinansierade museer ta pengar från verksamheten för att finansiera nätbaserade satsningar.

Bilden av de statliga museernas koncentration till Stockholm bör också nyanseras. Att en del institutioner – som Nationalmuseum, Operan och Vasamuseet – ligger i huvudstaden är ganska logiskt. Snarare kan det finnas en god poäng att högkvalitativa museer finns i Stockholm, för att på så vis binda samman Sverige när folk från hela landet under exempelvis sportlovet besöker museer i huvudstaden. Däremot behöver det inte vara fri entré.

Olika nivåer av staten är också närvarande runt om i landet. Statens fastighetsverk förvaltar och tillgängliggör historiska byggnader från norr till söder, som Karlsborgs fästning och Läckö slott. Det förekommer även direkt statliga museer, så som Flygvapenmuseum i Linköping och Järnvägsmuseet i Gävle.

Nya statliga kulturinstitutioner bör dock inte placeras i huvudstaden. Centraliseringen ska inte bli värre. Det planerade museet om Förintelsen kan med fördel placeras i någon av de ledande regionala städerna, som Karlstad, Luleå eller Malmö.

Den som tar sig tid att leta upptäcker också att det över hela landet finns unika museer att besöka. Textilmuseet i Borås, Norrköpings konstmuseum, Jönköpings läns museum och Värmlands museum är några som förvaltar unika samlingar.

Visst är kulturutbudet ojämnt fördelat över landet – men det finns också kulturella pärlor över hela landet.