Ledare Valet var varken katastrof eller framgång för Socialdemokraterna. Det konstaterar partiets valanalysgrupp efter att ha granskat vad som gick väl och vad som inte gjorde det inför riksdagsvalet 2018. En del av ansvaret för att det inte gick bättre riktas mot ledningen och partiordförande Stefan Löfven. De hade inte förankrat den permanent stramare migrationspolitiken hos medlemmarna tillräckligt väl. Valanalysen hänvisar till retoriken i migrationsfrågan som skärptes i maj 2018. Då uttalade Löfven bland annat att den som inte har rätt att vistas i landet inte heller ska ha full tillgång till välfärden.

Att processen mot den strängare migrationspolitiken varit bristfällig internt inom S kan mycket väl stämma, men mycket pekar samtidigt på att den inriktningen dämpade partiets fall i valet. Den stramare inriktningen utgick dessutom från en extremt slapp nivå – på vilket sätt är det rimligt att de som egentligen ska lämna landet har full tillgång till välfärd bekostad av andra om de ändå stannar kvar? Många väljare tyckte uppenbarligen att den hårdare linjen inte var tillräckligt hård, samtidigt som S inte höll en konsekvent linje då man drev igenom gymnasieamnestin. Därför gick det största väljartappet till Sverigedemokraterna.

Löfven är också den som har förstått att S inte längre är ett 40-procentsparti som kan regera på egen hand. I valanalysen konstateras att det varit ett bekymmer att S regerat med Miljöpartiet utifrån det faktum att partiernas kärnväljare drar åt helt olika håll i många frågor, vilket bland annat gjort att väljarstödet för S minskat på landsbygden. Den lärdomen av att samregera behöver partiet dra snabbt, eftersom Löfven nu förhandlat sig till en större koalition som därutöver innehåller C och L som regeringsunderlag.

Att S håller sig kvar vid makten är väsentligt för partiet, eftersom det är ett konglomerat av olika intressen som inte fungerar i opposition. Nu kan partiet fortsätta att styra, om än under löften om misstroende vid snedsteg från såväl C och L som V. Men det är fortsatt en bedrift att S håller sig kvar vid makten, trots att socialdemokratins projekt med inriktning på social rörlighet och välfärd för arbetarklassen på många sätt är överspelat.

I stället har S blivit ett bidragsparti. Detta speglas tydligt i valanalysens konstaterande att partiet inte gick hem hos barnfamiljer, trots höjt barnbidrag och löftet om familjeveckan som skulle innebära extra ledighet för föräldrar. Problemet för S är att mer bidrag inte är svaret på barnfamiljernas bekymmer. En fungerande skola, trygghet i bostadsområdet och att ungdomar vågar ta sig till och vistas i centrum själva står högre på prioriteringslistan. Extra ledighet kompenserar inte för en dåligt fungerande vardag.

Trots de uppenbara problemen, inte bara organisatoriskt, är sjukvården det enda område där valanalysen uppmanar S att förnya själva politiken. Långt mer behöver dock göras för att anpassa socialdemokratin till de problem som finns i dag.