Ledare Av allt att döma kommer den styrande trojkan bestående av Socialdemokraterna, Miljö­partiet och Centerpartiet att kunna fortsätta styra kommunen. Åtminstone i bemärkelsen att de behåller kommunalrådsposten och får majoritet i kommunstyrelsen. Detta då trojkan får stöd av Vänsterpartiet. Dessutom får man socialisterna (SVP) på köpet, då dessa ingått en valteknisk samverkan med V, vilket krävs för att säkra platserna i kommunstyrelsen.

Den tekniska samverkan mellan SVP och V är i sig inte anmärkningsvärd. Den syftar till att ge de små partierna insyn och delaktighet i det politiska arbetet. Det bör betraktas som demokratiskt sunt. Att SVP ingår en valteknisk samverkan betyder inte heller att de kommer driva politik tillsammans med någon annan part efter måndagens fullmäktige, då styrelserna ska tillsättas. SVP synes stå fritt i förhållande till övriga partier och utgör, tillsammans med Sverigedemokraterna, en slags vågmästare i förhållande till de två stora blocken.

Mer anmärkningsvärt är det samarbete som inleds mellan trepartistyret och Vänsterpartiet. Utan V har inte trojkan någon majoritet i kommunstyrelsen. Vänsterpartiet får därmed en stark position där de kan och kommer ställa krav på politikens utveckling. Uttalanden i media från S och V bekräftar detta. Faktum är att denna lösning gör det rimligt att tala om ett fyrpartistyre. Trojkan blir ett fyrspann. Hur dessa fyra partier strukturerar och benämner sitt samarbete spelar ingen roll.

Det väcker frågor kring hur V kommer att påverka politiken. Om partiet tar med sig sitt engagemang i demokratifrågor så finns det inga skäl till oro. Vänsterpartiet har utmärkt sig genom att utgöra en konstruktiv röst och kritisk opposition i dessa frågor. Risken är snarare att den rösten försvinner, eller tonas ned, när de går in i ett aktivt samarbete med de styrande partierna.

Men om det är de ideologiskt drivna sakfrågorna de tar med sig finns skäl för oro. Leif Svensson (V) är tydlig med att de kommer att arbeta för att driva politiken åt vänster. Tittar man på de frågor det lokala Vänsterpartiet har drivit den senaste mandatperioden utmärker sig deras kamp mot privata bemanningsföretag och mot ”vinster i välfärden”. Vilket är en omskrivning för kampen mot privata alternativ och mot att medborgarna har möjlighet att välja utförare utefter kvalitet och personliga behov.

Även om Vänsterpartiet inte kommer kunna införa vinstförbud på lokal nivå visar detta på en syn på privat verksamhet som vore förödande för den lokala ekonomin och välfärden om den får genomslag. Vidare finns det en överhängande risk att medborgarnas valmöjligheter blir lidande på områden som kommunen har rådighet över, såsom skola, barnomsorg, hemtjänst och äldreomsorg.

Det är alltså den hästen som Centerpartiet nu väljer att ansluta till det styrande ekipaget. Istället för att själva ingå i den Västerviksallians som kan bedriva politik, fri från socialistiskt inflytande.

Argumentet från Centern har varit att de får igenom mer av sin politik på detta sätt. Det är svårt att förstå sig på. Om det nu är så vore det lämpligt att de berättar vilka liberala eller borgerliga förslag de får igenom tillsammans med S, MP och V, men inte skulle fått igenom tillsammans med de ­borgerliga partierna. Gissningsvis är det inte på näringslivsområdet, på vilket C visat visst intresse den senaste tiden.

Ett ärligt och tydligt svar på frågan skulle kunna göra Centerns ställningstagande begripligt för väljarna. Så att väljarna kan bestämma sig för om de vill följa med partiet i vänstersvängen eller inte.

Väljarna rörde sig generellt sett åt höger i valet. När Centerpartiet viker av åt vänster synes de gå i otakt med väljarna. Det må de ha rätt att göra. Men det finns sannolikt många C-väljare som vill veta mer om varför de tar denna riktning. Och borgerliga väljare i stort torde vara intresserade av att följa hur Centerpartiet, och inte minst Vänsterpartiet, påverkar politikens riktning framöver.