Ledare Politiker som bortsett från uppenbara faktorer hävdar gärna i efterhand att de har varit naiva. Eftersom alla socialdemokratiska utspel inför Europaparlamentsvalet 26 maj sker mot bättre vetande förefaller det som att S nu har gjort den planerade naiviteten till politisk strategi.

I en intervju i Dagens Nyheter uppger statsminister Stefan Löfven att han är beredd att införa sanktioner mot de länder som inte delar hans syn på migrationen (14/4). Tanken är alltså att koppla exempelvis jordbruksstödet till medlemslandets beredvillighet att ge upp suveränitet till EU. Löfven påstår sig ha stöd från flera andra länder för detta. Det verkar osannolikt. Han har hittills inte kunnat ena EU:s medlemsländer kring en gemensam migrationspolitik. Varför skulle det gå nu när han dessutom vill straffa dem som inte håller med honom?

Heléne Fritzon (S), tidigare migrationsminister och nu partiets toppkandidat i valet, följer upp denna nya partilinje. I en intervju i Svenska Dagbladet säger hon att det är dags för vissa länder att vara solidariska med Sverige i migrationsfrågan och påminner om EU:s betydelse för fred och säkerhet (14/4). Hon nämner dock inte att partiets linje skulle innebära en allvarlig risk att länder som Ungern och Rumänien omorienterar sig bort från väst och in i Rysslands intressesfär.

Rumänien är värd sin plats i diskussionen. Inte minst för att landet sällan tas upp i intervjuer och utblickar. Löfven och hans ministrar skulle heller aldrig själva ta upp det i sammanhanget utan talar enbart om Ungern. Skälet är att Rumänien, som styrs av socialdemokrater, försöker legalisera korruption. Om S nu anser att länder ska bli av med bidrag, varför ska Rumänien fortsätta få dem?

Stödet för Löfvens förslag kommer dock att vara minimalt eller till och med obefintligt. Det handlar alltjämt om att försöka friskriva sig själva från ansvar i samband med flyktingkrisen 2015. Men sanningen är att det inte var EU eller ens Ungern som försatte Sverige i den sitsen, det gjorde vi själva med vett och vilja. Och nu är vi åter på väg in i samma återvändsgränd.

Fritzon säger i sin intervju att Sverige betyder mer i EU än vi förstår här hemma. Det har hon rätt i. Det är för övrigt en av den moderate Europaparlamentarikern Gunnar Hökmarks gamla käpphästar. Den moderata gruppen vet dock även att få, om ens någon, lyssnar på Sverige i fråga om migration längre. Snart inte heller om klimatet. Vi är inget föredöme på någon av fronterna. Sveriges klimatpondus har byggt på att vi förenar klimatsatsningar med tillväxt. IMF:s senaste analys visar dock att Sverige 2019 ser ut att få EU:s tredje lägsta BNP-tillväxt per capita. Vem ska vilja följa vårt exempel?

Socialdemokraterna låtsas som att Stefan Löfven bestämmer och att EU följer efter. De vet att det inte är sant, och varför det är så. Likafullt är svaret givet den dag då det ofrånkomligen åter kommer att visa sig att det inte är sant: Vi har varit naiva.