Ledare Ärenden med svåra avvägningar tenderar att dra fram mer principiella frågor i ljuset. Så var det häromåret med kommunens logotyp, där tradition stod mot förändring men som slutade i en diskussion om demokratiska procedurer. På samma sätt har parkeringsfrågan blottat principiella frågor av demokratisk natur.

I grunden är gratis parkering en fråga om finansiering. En god princip är att de kommunala parkeringarna ska bära sina kostnader. Det är rimligt utifrån ett kommunalt skattebetalarperspektiv. Principen står också inskriven i kommunens parkeringsstrategi.

Idag är partierna överens om att parkerigarna i centrum ska fortsätta vara gratis efter provperiod med parkeringsskiva. Majoriteten – i kommunstyrelsen – har då fattat beslut om att istället avgiftsbelägga de större parkeringarna runt om stadskärnan. Det innebär att ytterligare en intressekonflikt uppstår – mellan bilister med korta ärenden i stan och de som pendlar in till sitt arbete.

Artikelbild

| Frågan om avgiftsfri parkering eller inte har splittrat de ledande politikerna, något som kan få långtgående demokratiska konsevenser, menar ledarskribenten.

Båda typer av bilister är värda att värna. Men de som vill ha fri parkering för båda grupperna behöver visa att just dessa intäkter inte är nödvändiga för att täcka kostnaderna för parkeringarna. Eller så kan de välja att ignorera den parkeringsstrategi som togs fram efter mycket möda och antogs så sent som förra året. I det senare fallet så bör lärdomen vara att inte skapa fler policydokument av liknande art. De har en stark tendens att begränsa kommunens utveckling och bär dessutom på oklarheter när de behöver följas.

Men debatten tog en ny vändning i veckan och kom att handla om demokrati. Moderaterna, som är ett av de partier som vill fortsätta ha fri parkering på de stora parkeringarna, vill ha upp frågan i kommunfullmäktige. Men majoriteten i kommunstyrelsen säger nej. Eftersom det är olika majoritetsförhållanden i fullmäktige och styrelsen uppstår det i vissa frågor en lite märklig konkurrens mellan instanserna. Det blir tydligt i parkeringsfrågan, där det synes finnas en majoritet i fullmäktige för att fortsätta ha avgiftsfria pendlarparkeringar.

När en sådan konkurrens uppstår är det rimligt att majoriteten i fullmäktige får fälla avgörandet. Fullmäktige är den högsta demokratiska instansen och den enda som valts av folket. Medan kommunstyrelsens sammansättning främst är ett resultat av de förhandlingar som fördes mellan partierna efter valet.

Det här är en ny företeelse, men knappast den sista gången situationen uppstår. Att en demokratiskt vald minoritet bestämmer över en majoritet i frågan om parkeringsavgifter går måhända att leva med. Men det är bara en tidsfråga innan frågor av större vikt och principiellt värde kan komma att fattas av en minoritet av de folkvalda. Och där majoriteten inte har möjlighet att ta frågan till beslut i den högsta demokratiska församlingen. Det är ett reellt demokratiskt problem.

Av praktiska skäl har kommunfullmäktige delegerat många frågor till styrelsen. Men därav följer inte att man ska hindra fullmäktige att besluta kring det de önskar. Fullmäktiges ordförande Sverker Thorén uppger att han undersökt juridiken och att parkeringsfrågan inte kan nå fullmäktige utan att styrelsen beslutar om det. Om det stämmer så får man tolka det som att regelverket helt enkelt inte är anpassat till en situation med olika majoriteter i fullmäktige och styrelse.

Partierna behöver sätta sig ned och diskutera frågan. Skulle man inte komma överens om principer för detta kommer det att få konsekvenser för styrförmågan. Bildandet av styrande koalitioner är redan svårt, men kommer att bli ännu svårare i framtiden. Stödpartier kommer att tänka sig för några extra gånger innan de stöttar tillsättandet av ett minoritetsstyre.

Det kan även få konsekvenser under pågående mandatperiod. En konflikt i kommunstyrelsen mellan de styrande partierna och övriga, i en för partierna central fråga, kan i teorin tvinga fram en ombildning av hela kommunstyrelsen. Det synes vara en mindre praktisk lösning på problemet än att komma överens om principer för när frågor ska lyftas till fullmäktige.