Ledare Centerpartiet och Liberalerna har en sällan skådad möjlighet att få igenom sin politik. Men det förutsätter att partierna börjar driva sakfrågor i stället för att främst intressera sig för om Sverigedemokraterna kommer att rösta för en Allianspolitik.

Regeringsbildningen har blivit ett utdraget spelteoretiskt drama, där mer fokus läggs på vem som kan tala med vem än politikens innehåll. En utveckling som är olycklig, eftersom Sverige är i stort behov av reformer. Försvaret och Polisen behöver stärkas. Fler behöver komma i arbete och integrationen förbättras – helst innan lågkonjunkturen slår till och försvårar läget än mer.

Att Centern och Liberalerna hittills har blockerat en regering som driver Alliansens politik ska enligt dem vara ett sätt att hindra Sverigedemokraterna från att få inflytande. Det är motsägelsefullt, eftersom SD därmed får ett enormt inflytande – partiets blotta närvaro får Allianspartier att sluta driva politiken den gick till val på. Dessutom leder agerandet till att Sverigedemokraterna inte behöver visa om de vill ha en icke-socialistisk regering eller ej.

Men början på slutet för den långa regeringsbildningen kan nu ha inletts, i och med att talmannen Andreas Norlén aviserade att riksdagen ska rösta om Ulf Kristersson (M) som ny statsminister. En omröstning som lär ske ungefär en och en halv vecka efter beskedet, som talmannen gav i måndags.

Att processen nu går vidare är välkommet. Alternativet att ge ett sonderingsuppdrag till Centerledaren Annie Lööf hade nog inte lett till något annat än ytterligare två resultatlösa veckor.

Blickarna vänds dessutom ändå mot Centerpartiet och Liberalerna. Men i stället för att överge Allianspolitiken för att Sverigedemokraterna kan tänkas rösta på den kan Liberalerna och Centerpartiet ta tillfället i akt och driva sakpolitik. Särskilt Centerpartiet, vars stöd är avgörande, har en enorm möjlighet att påverka.

Givet det politiska läget kan Centerpartiet få stort inflytande, i förhållande till dess storlek. Att Centern i regeringsförhandlingarna skulle slänga fram en kaxig kravlista lär dock skapa en del irritation i resten av Alliansen. Men en viss friktion verkar redan finnas. Så varför inte ta tillfälle att förverkliga politiska idéer?

Centern lär med framgång kunna driva förslag som syftar till att minska klimatpåverkan, skapa bättre förutsättningar för en levande landsbygd och en grön framtid. Det bör gå att få igenom åtgärder som stärker äganderätten, minskar företagens regelbörda och skapar bättre villkor för svensk matproduktion. Såväl som andra åtgärder, som förenklade generationsskiften för småföretag, utbyggd fiber på landsbygden och enklare anställningar. Om Centern verkligen vill få igenom den politik som partiet står för framstår den naturliga vägen vara att fokusera mer på sakpolitik och rösta för Ulf Kristersson som statsminister i en Alliansregering.