Logga in

Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Avslut: ubåten

Senast jag skrev här kommenterade jag DN:s uppgifter om den misstänkta ubåt som siktades utanför Lidingö i Stockholm i somras. Läs mitt inlägg HÄR.

 

DN:s uppgifter genererade pådrag med intervjuer i P1, stort genomslag i den allmänna nyhetsrapporteringen, dessutom sammanställde DN uppgifterna i en engelskspråkig artikel, vilket tidningen gör när de tror att allmänintresset är så stort att det sträcker sig utanför Sveriges gränser.

Till en början föreföll Försvarsmakten närmast mållös och kanske till och med oinformerad. Uppgifterna från DN var att Försvarsmakten inte hade någon undervattensverksamhet i området då den misstänkta ubåten siktades.

DN verkade rätt övertygade och DN:s försvarsreporter Mikael Holmström sa i Sveriges radio att det sannolikt var en ubåt och att främmande verksamhet bedrivs mot Sverige.

Mikael Holmström är Sveriges ende riktige försvarsreporter och är med allt sammanvägt en mycket stabil reporter.

 

Men så bestämde sig ändå Försvarsmakten att ta till orda.

- Det är ingen ubåt, sa Jesper Tengroth, pressekreterare vid Försvarsmakten, plötsligt till TT.

Försvarsmaktens uppfattning nu är att det varken var en ubåt eller något främmande.

Men Försvarsmakten vill inte berätta vad det var som uppfattades som en ubåt och som fångades på bild den där sommardagen.

– Det tror jag inte vi kommer att göra. Det handlar om vilka metoder vi har och därför vill vi inte berätta vad vår analys har kommit fram till mer än vad vi redan sagt, sa Jesper Tengroth till TT.

 

I Svt står samme Tengroth och berättar att Försvarsmakten haft kunskap om vad det hela var, men att man inte velat säga något. Men nu när DN rapporterat om det och det blivit stor uppmärksamhet så får de riva av plåstret och berätta som det är.

Men det är bara det att Försvarsmakten inte vill säga vad det var som siktades - bara berätta att det inte var en ubåt och att den var inte främmande.

Man kan ju undra varför inte Försvarsmakten vill säga något om vad det var då det ska röra sig om en icke-främmande, icke-ubåt? Vilka metoder avslöjar de om de berättar vad det var som gled fram där i vattnet?

 

För DN:s del handlade det nu att få ihop något om vad det var som hade siktats. Skulle Försvarsmakten ha fel?

Snabbt spred sig ryktet att den farkost som siktades (vi får ändå anta att det var en farkost) var en så kallad Seal Carrier, en dykarfarkost som tillverkas av JFD Sweden på Rindö i Stockholmstrakten.

Men enligt DN skulle inte företaget eller någon av dess kunder ha haft en sådan Seal Carrier i området vid tillfället.

Företagets VD säger till DN: "Jag tycker inte att föremålet ser ut som en Seal Carrier över huvud taget och jag är ju ganska van att se den."

 

Trots detta rapporteras det om en Seal Carrier i närheten av det området som DN rapporterar om på DEN HÄR BLOGGEN. Här finns även en intressant film.

 

För egen del får jag konstatera att jag inte vet vad det var som siktades. Men att det inte kommer att vara sista gången föremål i svenska vatten kommer att rendera en hel del uppmärksamhet.

Ett avslut av det hela. I alla fall tillsvidare.

Drogerna på Löga

Jag ringer polisen Lisa Koblanck, gruppchef för lokalpolisområde Västervik, om polisens förebyggande insats mot våld och knark på Löga beach party för några dagar sedan.

Lisa Koblanck berättar att av de tio snabbtester som togs visade åtta positivt för droger.

Hon berättar att de definitiva svaren kommer om tio dagar från Rättsmedicinalverket.

Snabbsvaren kan inte användas som bevis i tingsrätten, men kan användas i förhör när polisen frågar om personen ifråga har tagit droger.

- Alla åtta sa att de inte egentligen tar droger, men att de blev bjudna. Det är många av oss som funderat på det. Det har aldrig hänt mig att någon vill bjuda på kokain, säger Lisa Koblanck.

Hur många snabbtester brukar sedan visa positivt i RMV:s svar?

- Från min erfarenhet mellan 85 och 99 procent.

Vad händer med de personer där RMV säger att testet är positivt?

- Det är ringa narkotikabrott och brukar ge böter på 1500 kronor, om de inte finns något ytterligare på dem.

 

Lisa Koblanck berättar att de som visade positivt på snabbtesterna var mellan 18 och 28 år. Hon menar att det finns insatser att genomföra för unga som använder droger. Socialtjänst och föräldrar kan underrättas.

- Äldre som börjat ta droger när de är unga slutar knarka bara om de blir frälsta eller djupt förälskade. Det är viktigt att stoppa unga tidigt. Många som tar kokain ser det inte som att de knarkar, de ser det som att de festar, säger Lisa Koblanck.

-----

// Rikard Ekholm, som i sommar arbetar på Upsala Nya Tidning. Intervjun har genomförts på min fritid.

Miljövänlig regering?

Aldrig någonsin tidigare har mijöfrågan varit så uppmärksammad i media. Flera tidningar har särskilda vinjetter där miljöartiklar publiceras, som Upsala Nya Tidnings (UNT) "Rädda klimatet" och Expressens "Klimat".

UNT:s miljörapportering handlar om det lokala, hur butiker sparar på plastpåsar och hur mammor och pappor äter mindre kött, flyger mindre, föregår med gott exempel inför barnen, osv.

Expressens ansats är mer nationell och internationell.

 

Den bästa miljögranskningen på senaste tid stod Kalla Fakta för när de kunde visa att den svenska statliga myndigheten Exportkreditnämnden gått in som garant med lånekrediter om 3,3 miljarder kronor för inköp av gasturbiner till ett gasutvinningsprojekt.

Projektet är lokaliserat till det synnerligen känsliga Arktis, närmare bestämt Jamalhalvön i Ryska Sibirien.

Man kan fråga sig varför svenska medborgare ska vara med och investera i det projekt som beräknas släppa ut 5,3 miljoner ton koldioxid varje år.

Som jämförelse: Hela Sverige totalt släpper ut 53 miljoner ton koldioxid varje år.

Källa: Expressen.

 

Anledningen till att Kalla Faktas reportage är bra miljöjournalistik är att reportaget indirekt visar hur skevt miljöarbetet blir. Svenska medborgare har, så att säga, mobiliserats att tänka miljö, att bita ihop kring bensinskatten, att återvinna, äta mindre kött, bojkotta sugrör, mm. Listan kan göras mycket lång.

Jag har t ex för egen del granskat ombyggnadsplaner av vägar mellan mindre tätorter och sett hur planeringsarbetet genomsyras av miljöfrågor. Ibland har jag t o m svårt att tro att nya vägar ens kan byggas -- som naturligtvis leder till mer utsläpp av koldioxid.

Samtidigt investerar som i exemplet ovan Sverige i ett stort projektet i ryska arktis där utvinningen av naturgas är omfattande och där koldioxidutsläppen alltså motsvarar en tiondel av hela Sveriges koldioxidutsläpp.

 

Det är regeringen som styr riket -- men hur miljövänlig är regeringen egentligen?

Underläkare, moi?

Eftersom jag klarade gårdagens muntliga tentamen får jag från och med nu vikariera som underläkare. Således innebär avklarad termin 9 på läkarprogrammet ett rätt stort steg för läkarstudenten.

För egen del känner mig en aning stolt, det kan jag ärligt medge.

Studietakten är intensiv och nivån på de teoretiska delarna såväl som de kliniska håller hög nivå och kräver, åtminstone för mig, en gedigen och ansträngande insats.

Här bör jag kanske tillägga att studierna inte enbart är krävande -- de är också stimulerande och jag har ofta på kliniken riktigt trevligt.

Jag är ändå extra glad i dag i och med att avklarad tenta innebär ledighet, sommaren är här -- och i förlängningen ser även hösten lovande ut.

Jag har sedan tidigare klart med examensprojekt under termin 10, med en engagerad handledare och ett ämne som vi har arbetat fram -- läkarnas privata och professionella beredskap när kriget eller krisen kommer. Jag har valt ett ämne som står mig nära.

Examensarbetet innebär även mer tid för familjen och mindre tid på plats i Sundsvall och på sjukhuset där. För även om jag trivs bra på plats är det välkommet med en termin som avviker från den rådande lunken.

Termin 11 -- den sista terminen -- inleds, om allt går planenligt, i mitten av januari 2020.

---

 

Trots att jag enligt Socialstyrelsen nu kan arbeta som underläkare kommer jag likväl att fortsätta som journalist den närmsta tiden. Jag har nämligen tackat ja till att arbeta som reporter vid Upsala Nya Tidning även denna sommar.

Redaktionschefen gav mig ett erbjudande jag inte helt kunde tacka nej till. Jag sa i och för sig nej till åtta veckors sommararbete -- det blir lite mycket (och är en anledning till att jag inte arbetar som underläkare). Jag behöver med ledighet och familjetid.

Men erbjudandet innabar också ett reporterjobb bortom den så kallade desken, vilket innebär att jag kommer att ha giltiga skäl att (oftast) undvika snabba uppdateringar på webben med en slags direktrapportering från mer eller mindre akuta händelser. Deskreportern ringer polis, räddningstjänst, etcetera och uppdaterar snabbt tidningens hemsida med allt det nya.

Deskarbetet som sådan har jag inget emot -- det fyller sin redaktionella funktion. Men som arbetsuppgift för undertecknad lockar det ringa.

Jag vill helst gräva, åtminstone en aning, ställa några följdfrågor och gärna få flera berördas perspektiv. Det går i princip inte från desken.

Med andra ord följer fyra veckor som reporter på UNT med lite mer fördjupande frågeställningar.

Skulle något akut hända och tidningen behöver någon på plats i verkligheten, där jag kan använda ögon och öron står jag gärna till förfogande.

Jag föredrar att gå och ut och se och känna om det regnar -- i stället för att ringa och fråga någon om saken. (Helst ska man ju ringa två, en som säger att det regnar och en som säger att det gör det inte).

 

Men först: Sol, bad och allt som tillhör.

Töntarnas tid är nu

Försvarsberedningen spricker. S vill vänta med besked om hur mycket pengar som ska tillföras Sveriges hårdbantade försvarsmakt, detta trots att regering och riksdag öppet talar om en kraftigt försämrad nära omvärld.

Men plötsligt kan allt nu vänta.

Till saken hör att försvarsminister Peter Hultqvist (S) talade varmt om ökade försvarsanslag när han var i opposition.

SD säger sig vara beredda att stödja S.

Borgarna är besvikna, de vill ha upp försvarsanslagen till 1,5 procent som andel av BNP till 2025.

Senast Alliansen styrde fortsatte hårdbantningen av försvaret.

Vänsterns Jonas Sjöstedt är besviken på de borgerliga partierna som nu drar sig ur.

 

Och alla försvarsintresserade är upprörda -- för att inte säga upprivna, bedrövade och sura.

 

Men allt är en liten, liten storm i ett vattenglas.

 

Saningen är, och detta vet alla, att försvarsanslag om 1,5 procent som andel av BNP är för lite -- och fortsatt minst bland länderna kring Östersjön.

Som jämförelse kommer Finland snart att ha försvarsanslag om 2 procent av BNP, vilket också motsvarar de riktlinjer som NATO-länderna har. Finland är ej medlem, i likhet med Sverige.

 

Sammanfattning: Detta landar i att svenska politiker inte vill satsa det som krävs för att försvara Sverige. De vill helt enkelt inte!

Sedan döljs detta i en diskussion om vem som hoppar av från försvarsberedningen eller inte och vem som vill satsa lite för lite eller mycket för lite.

Töntarnas tid är här och nu.

Neurolog kanske?

På måndag startar den sista delkursen "Ögon" för mig som går termin 9 på Läkarprogrammet vid Umeå universitet på Sundsvalls sjukhus.

Terminen har rusat fram, och så här långt är delkurserna psykiatri, Öron-näsa-hals samt neurologi avklarade.

 

Neurologin som avslutades för drygt en vecka sedan visade sig vara fantastiskt spännande vilket mycket berodde på att placeringen vid neurokirurgen vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå samt de många patientmötena på neurologmottagningen vid Sundsvalls sjukhus var så stimulerande.

De bästa placeringarna i mitt tycke är de där jag som student har möjlighet att möta patienter, aktivt lyssna på omständigheterna till varför patienterna får behandling och även genomföra en del undersökningar: Den absolut bästa träningen inför framtida skarpa lägen.

En överhängande positiv placering medför naturligtvis tankar om att i framtiden söka sig till det området.

Jakten på att hitta ett "hem" inom medicinen pågår aktivt om än stillsamt, jag känner ingen större stress, men det vore förstås fint att känna sig säker eller i alla fall känna en stark dragning till en viss specialitet. Jag vet att vissa som går termin 9 gör just det.

Jag har långt ifrån bestämt mig, men jag kan konstatera att jag lägger till neurologi till de specialiteter som jag kanske kan komma att välja i framtiden.

---

Jag tenderar att fråga läkare som är klara specialister varför de har valt sin specialitet. Svaren varierer. Så här kan det låta:

* "Mitt första vik var här, det var så trevligt, jag fastnade"

* "Jag bestämde mig redan under utbildningen"

* "Slumpen!"

* "Jag skulle bli ... men det var för mycket jourtid"

* "Mja, det brukar bli så att man blir specialist inom det område man mest ogillade under utbildningen"

 

Säkert finns ett stort antal andra förklaringar -- och så här långt ser jag ingen riktig röd tråd i beslutsgången mellan de olika personer jag frågat. Men trivas bör man ju och visst kan jag tro att en del är mer lämpade för t ex kirurgi och andra för psykiatri.

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar