Logga in
Logga ut

Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Den lilla trumslagarflickan

Författaren John Le Carré har fått ett uppsving -- på TV.

Som författare har Le Carré varit spiongenrens okrönte mästare sedan 1960-talet då dennes Spionen som kom in från kylan beskrev underrättelsekriget mellan öst och väst, en grå värld där rätt och fel kan vara svårt att urskilja.

Fördelen med Le Carré är att berättelserna vittnar om små berättelser i den stora berättelsen -- dvs personliga utmaningar inom systemet under det kalla kriget -- och under senare år, i den värld som uppstod därefter med terrorism, kriget mot densamma, organiserad brottslighet, med mera.

Observera. Hos Le Carré kan det finnas en och annan pistol -- men det är inte pang-pang det hela handlar om.

 

Under åren har en rad filmer och TV-serier producerats som bygger på Le Carrés romaner. Många av dem är lyckade, såsom filmatiseringen av Spionen som kom in från kylan (1965) med Richard Burton i huvudrollen. Filmen är dessvärre rätt bortglömd, men lätt att få tag i för den som känner sig bekväm med t ex Amazon.

TV-serierna Mullvaden (1979) och Vinnare och förlorare (1982) med Alec Guinness i rollen som George Smiley är fantastiska -- och dessutom extraordinära tidsdokument.

Smiley är för Le Carré vad James Bond är för Ian Flemming -- dock med den väsentliga skillnaden att Smiley är gift, dessutom med en hustru som ständigt bedrar honom. Smiley är även lite långsam, knappast någon fd elitsoldat. Däremot en tänkare med ett särskilt intresse för tysk poesi.

 

Flera filmer och TV-serier har kommit under åren, men ett visst uppsving går nu att skönja.

Serien The Night Manager (2016) regisserad av Susanne Bier blev närmast en global succé och prisad med flera Golden Globes -- den är klart sevärd, inte minst för Hugh Laurie som ärkerutten vapenhandlare.

Förra året hade TV-serien Den lilla trumslagarflickan premiär på BBC, vilken baseras på romanen med samma namn från 1983. Den har tidigare filmatiserats med Diane Keaton i huvudrollen i en något mindre lyckad produktion från 1984.

 

Berättelsen är unik i det avseendet att den försöker ge en bild/förståelse av på vilket sätt och på vilka grunder en vanlig medborgare blir spion. Vilka drivkrafter finns? Vad tjänar denne på att anta utmaningen? Spänning? Äventyrslust? Kärlek? Ideologi? Hat?

Här kommer en spoiler - observera!

 

Just den frågeställningen besvaras här med en kombination av äventyrslystnad (verklighetsflykt) och kärlek. Men för TV-serien, där enastående och övertygande Florence Pugh spelar rollen som Charlie, den splittrade amatörteateraktrisen med revolutionära ambitioner och ett rotat Israelhat, fungerar detta sådär.

Charlie blir nämligen värvad av israelisk underrättelsetjänst i jakten på de palestinier som dödar israeler i Europa. Men vad får henne att gå Israels ärenden när hon så med kraft och engagemang går på kurser för att starta revolution och när hon så innerligt hatar Israel?

Det som får henne att vända är kärleken till en israelisk underrättelseofficer som lindar henne runt sitt finger -- i kombination med hennes behov av äventyr, plus att hon får en hängiven publik. Den senare tar formen av det team av israeliska underrättelsemänniskor som lotsar, peppar och följer hennes steg närmare in i den palestinska rörelse de jagar. Charlie blir en infiltratör.

Att just hennes vändning från vänsterrevoltör till israelisk agent inte helt övertygar beror inte primärt på Florence Pugh. Hon levererar både vänsterromantik - radical chic - och äventyrsbehov med bravur. Men det beror desto mer på regissören och, får jag nog tyvärr säga, Alexander Skarsgård, som spelar den israeliske underrättelseofficeren Becker på ett mindre övertygande sätt. Den kärlek som växer fram hos honom gentemot Charlie är som påklistrad.

Att kärleken kan vara en stark kraft vet vi -- men för att det ska fungera i rörliga bilder krävs något alldeles extra, särskilt när så mycket står på spel som i detta underrättelsedrama.

 

TV-serien är likväl mycket sevärd. Ploten är trovärdig, medryckande, problematiserande och grå till sin karaktär. Här finns kanske några vardagshjältar, men framförallt finns här en värld fylld av manipulationer, taktik, lurendrejeri och svek.

Kan du erkänna hur mycket du dricker?

Givet att du är vuxen, frisk och gör valet att dricka alkohol - hur mycket bör du dricka? Och gör det egentligen någon skillnad om du dricker vin, öl eller sprit?

För egen del kan jag gott bekänna att jag dricker alkohol då och då sedan den dagen jag tog studenten för 20 år sedan.

Förutom någon vecka i början av studietiden i Uppsala har jag nog aldrig druckit mer än det som rekommenderas.

Jag tillhör dem som gärna tar en öl eller två i goda vänners lag eller gör en cocktail under helgen. Mer än så blir det mycket sällan, jag dricker med andra ord måttligt. Men jag kan njuta av alkohol - en riktigt kall öl på verandan en stekhet sommardag, ett glas vin till maten ibland eller en riktigt välbalanserad cocktail en uppsluppen lördagkväll. Toppen, tycker jag.

 

Jag såg aldrig mina föräldrar dricka alkhol när jag var barn - det fanns ingen alkohol hemma då. Och jag själv kände inget sug alls under gymnasiet när många ändå drack rätt mycket, vill jag minnas.

Just den delen av svensk alkoholkultur har jag väldigt svårt att förstå. Minderåriga får inte köpa alkohol - de ska inte dricka, det är direkt skadligt; det är svårt att veta hur mycket man tål eller vilka sidor som kommer fram hos sig själv eller sina vänner. Men ändå dricker en del barn stora mängder alkohol - jag förstår det bara inte. Föräldrar antingen ser det inte (tveksamt!) eller bryr sig inte (mer sannolikt). Alla föräldrar har kanske inte heller förmågan eller inflytandet att sätta gränser kring alkohol. Jag tycker, helt ärligt, att denna problematik är mycket ledsam.

Jag minns vänner från tonåren som absolut inte kunde hantera alkohol, drack ofta, drack för mycket, blev radikalt personlighetsförändrade - och jag vet också att för vissa har problematiken bitit sig kvar.

 

Förutom att något glas vin kan göra dig trött och okoncentrerad - och en direkt livsfara i trafiken - är ett större alkoholintag associerat med för tidig död, högt blodtryck, leversjukdomar etcetera, samt generell missbruksproblematik som innebär att det kan vara svårt att behålla jobb, ha en familj, med mera.

Dessutom finns kring alkohol och särskilt överintag av alkohol en skamproblematik. Det kan således vara svårt att erkänna sitt alkholintag och då också att göra något åt det, om så behövs. En bra hälsocentral med engagerade läkare har verktyg att hantera denna sida av problematiken.

 

Men hur mycket kan du då dricka innan alkoholintaget bedöms som ett riskbruk och är associerat med fysisk eller psykisk ohälsa?

Risknivåer för alkohol (standardglas/vecka) Källa: Folkhälsomyndigheten.

Ett standardglas motsvarar 12 g alkohol. Denna mängd alkohol finns i ett glas (15 cl) vin, en flaska (33 cl) starköl (5 %) eller 4 cl starksprit.

  • Kvinna: 9 standardglas/vecka = 2 flaskor vin eller 10 flaskor starköl/vecka eller 40 cl stark­sprit/vecka

  • Man: 14 standardglas/vecka = 3 flaskor vin eller 15 flaskor starköl/vecka eller 60 cl starksprit/vecka

Som riskkonsumtion/riskbruk räknas också all konsumtion motsvarande 5 (män) respektive 4 (kvinnor) standardglas vid ett enda avgränsat tillfälle ("intensivkonsumtion").

Under graviditet är det okänt ifall en liten mängd alkohol kan intas utan risk för fostret, varför rekommendationen är att helt avstå från alkohol.

På ett individuellt plan kan det vara förenat med hälsofara att dricka mindre än dessa gränsvärden. Lyssna på din kropp.

Nyligen har forskning kring alkoholkonsumtion uppmärksammats som säger att dessa gränsvärden är för höga, läs själv och gör en egen bedömning. Värderna ovan är hittills de som gäller från Folkhälsomyndigheten.

 

Det som kan vara svårt med alkoholintag är känslan eller bilden av proportioner. Det vill säga, en vecka har gått - hur mycket blev det sammantaget? Några folköl, ett glas vin och några drinkar? Hur mycket är det då?

Systembolaget har en enkel sammanställning om alkholmängden i olika drycker. Det kan vara lätt, tror jag, att inte tänka på att en starköl om 33 cl motsvarar samma alkholmängd som en folköl om 50 cl = cirka 4 cl 40% sprit.

Således. Dricker du tre folköl en kväll har du fått i dig cirka 12 cl starksprit. En mängd som de flesta ryggar tillbaka ifrån, skulle jag gissa. Tänk dig en megacocktail, "en tolva" på krogen...

 

Finns någon nytta med alkohol?

Om detta tvistas det, kan man väl ändå säga. Det finns studier som säger att det finns en skyddande effekt gentemot hjärtkärlsjukdomar och diabetes och att den uppnås vid mycket låg konsumtion: motsvarande under ett glas vin per dag för män i 70-årsåldern, och under ½ glas per dag för kvinnor i samma ålder. Men forskningen är inte entydig.

För personer under 40 år finns inget - absolut inget - som talar för att det finns några fördelar med att dricka alkohol alls utifrån ett hälsoperspektiv.

Observera. Det finns inga säkra belägg för att rekommendera alkohol som förebyggande behandling och inga belägg alls att rekommendera alkohol som medicin.

Transportstyrelsen. Kanske den största läckan någonsin

Transportstyrelsen. Ett aktivt arbete för outsourcing och mot rådande lagstiftning. Enorma skador för riket - men vilka blev följderna för de ansvariga?

 

Stig Bergling (gripen 1979)

Spioneriets omfattningen: Fortifikationskoden, den topphemliga förteckning över Sveriges försvarsanläggningar, kustartilleribefästningar och mobiliseringsförråd. Samt: den svenska kartläggningen av ryska diplomaternas aktiviteter i Sverige.

Stig Wennerström (gripen 1963)
Omfattningen: Wennerström lämnade bland annat ut hela det svenska försvarsupplägget under 1950-talet, inklusive projektet kring flygplanet Draken.

Transportstyrelsen-gate (uppdagades 2017 - ingen greps, inget åtal)
Omfattningen: Oöverskådligt stor, bland annat har skyddade identiteter inom både militär och polis röjts som bedöms ha lett till att de drabbade levde/lever under direkt hot om livet. Dessa verksamheter måste startas om helt från noll. Statens krypterade kommunikationssystem är röjt, likaså känslig information om broar, vägar, hamnar, tunnelbanor, företagshemligheter, samtliga adresser till civila piloter, inklusive de stridspiloter som också har civilt flygcertifikat. Och så vidare, med mera, etcetera.
---


Var då TpS-gate en spionskandal? Fanns det någon/några som aktivt arbetade för att sprida säkerhetsklassad information som föll under Säkerhetsskyddslagstiftningen, Personuppgiftslagen och Offentlighets- och sekretess-lagen, och från myndighetens egen riktlinje om krav på informationssäkerhet, till främmande makt, icke-säkerhetsklassade organisationer, företag eller individer?

På den andra av de två frågorna är svaret: Absolut ja.

Allt som har framkommit pekar entydigt på att avstegen från lagstiftningen var aktiv och medveten. Trots upprepade möjligheter att stoppa outsourcingen av Transportstyrelsens databaser (det fanns skarpa protester internt) fortgick arbetet med att möjliggöra att icke-säkerhetsklassad personal i Östeuropa skulle få ta del av uppgifterna. Så ja. Det pågick ett persondrivet arbete för att sprida säkerhetsklassad information.

Tvivelsutan går det att dra slutsatsen att den skada Sverige har åsamkats av detta aktiva, medvetna arbete är synnerligen omfattande och således också mycket allvarlig för rikets säkerhet.

Utifrån ett internationellt säkerhetspolitiskt perspektiv har Sverige tappat ansiktet. Vi ska anta att vårt anseende i det här avseendet har sjunkit till botten.

Inrikespolitiskt leder skandalen till minskat förtroende hos medborgarna visavi myndighetssverige på ett i dag oöverskådligt sätt.

Visst kan TpS-gate liknas vid en spionskandal. Men här gjordes inget i det fördolda - även om mycket tyder på att regeringskansliet informerades sent. Men inget kopierades i smyg och gömdes för att sedan överlämnas under intrikata förhållanden på avtalad plats till en underrättelseofficer från främmande makt. Nej, i stället satt man på möten och talade om att göra avsteg från gällande lagar - att placera känslig information hos personer och företag man inte ens hade bedömt eller visste mycket om. Flera på Transportstyrelsen ifrågasatte idéerna – men deras oro togs inte på allvar.

Vad blev då följden av TpS-gate? Maria Ågren, generaldirektör för Transportstyrelsen, som var den drivande i arbetet med outsourcingen fick ett strafföreläggande på 70 000 kronor och omplacerades för annat arbeta på regeringskansliet. Avstegen som gjordes ledde med andra ord inte till åtal. Så här gick det till: Ågren får ett meddelande om det brott hon misstänks för, hon erkänner brottet, saken går inte till domstol, inget åtal väcks. Bötern betalas.

Vanligtvis förekommer strafföreläggande när det handlar om snatteri och trafikförseelser.

Aldrig tidigare har ett brott som skadar rikets säkerhet gett ett strafföreläggande.

Men Maria Ågren erkände alltså brott, även om hon nu har ändrat sig, det har framkommit att hon bara erkände för att slippa uppmärksamheten som en rättegång hade lett till.

Hon har vidare meddelat att hon vill ha tillbaka jobbet.

Den som vill fundera över vilka eventuella paragrafer i 19. kap. Om brott mot rikets säkerhet, som hade kunnat vara aktuella vid en bedömning som lett till åtal kan gå igenom paragraferna.

Det blev några smärre politiska följder. Inrikesminister Anders Ygeman (S) och infrastrukturminister Anna Johansson (S) tvingades avgå efter att allianspartierna öppnat för misstroendeförklaring.

Men några långtgående följder för de två politikerna, som naturligtvis borde ha sett till att det fanns rutiner för att de omedelbart informerades om Transportstyrelsens avsteg då besluten togs - och innan besluten omsattes i handling, blev det egentligen inte.

Ygeman har fått den prestigefyllda uppgiften att vara gruppledare för socialdemokraterna i riksdagen och har redan sagt att han är öppen att fortsätta som minister i en framtida regering. Anna Johansson är socialdemokraternas i Göteborgs förstanamn på riksdagslistan.

Så här ser det alltså ut i Sverige i dag när det kommer till de allra mest kritiska aspekterna av vår säkerhetspolitik.

Sammantaget rör det sig om en skandal, ett brott mot rikets säkerhet som kan jämföras med den skada våra gripna spioner har orsakat. Men några konsekvenser i paritet till denna omfattning går dock ej att spåra.

Läs denna artikel för en sammanfattning av förloppet.

Därför är läkarstudierna bra i Sundsvall

Varför studera till läkare i just Sundsvall? Denna norrländska metropol, med sin sköna stenstad.

Var man än läser till läkare så blir åtminstone en viss del av utbildningen på annan ort än där ditt universitetssjukhus ligger. Vi som går Läkarprogrammet vid Umeå universitet kan välja att genomföra de kliniska terminerna (dvs från termin 6 till 11) i Sundsvall, Östersund, Sunderbyn (som ligger mellan Luleå och Boden) eller att stanna vid Umeå universitet.

Faktum är att hela studiesystemet bygger på att vissa flyttar och läser på annan ort än Umeå. Alla kan inte stanna vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Det skulle bli för trångt och bökigt för både studenter och personal - och kanske också för patienterna.

För egen del var tiden i Umeå riktigt bra, här fanns ett fantastiskt medicinskt bibliotek, vänner på och utanför sjukhuset - och ett mycket rikt konstliv. Som (fd) konstkritiker var jag glad att Västerbottens-Kuriren och kulturchefen där, Sara Meidell, välkomnade mig - och jag fick möjlighet att skriva flera recensioner under mina år i staden. Meidell är den kulturchef som på det stora hela har varit roligast att samarbeta med under mina år som kulturskribent. Jag saknar således VK.

I Sundsvall går cirka 12 studenter per termin och vi samsas alla kring de placeringar vi har på t ex kirurgen eller onkologen. Sjukhuset är ett så kallat länssjukhus men har, enligt uppgift, ett upptagningsområde i Västernorrland som till befolkningen motsvarar det som gäller för universitetssjukhuset i Umeå.

Med andra ord: Det råder ingen brist på patienter.

Det finns skillnader. Till exempel: De mer specialiserade operationer som genomförs i Umeå genomförs inte i Sundsvall. Vill man se de vanligaste operationerna ska man vara vid ett mindre sjukhus - vill man se specialarna ska man vara vid ett universitetssjukhus.

Det kan tyckas vara en smaksak, men för egen del är jag glad att få en god bild av det vanliga.

Hur skillnaden mellan sjukhusen framträder/upplevs visavi studenttätheten tvistas det om. Någon entydig bild får jag kanske inte. Men det drar ändå lite åt att de som är vid de större universitetssjukhusen, som Akademiska i Uppsala eller i Umeå, mer sällan "står i såret" under en operation än vi som är vid ett mindre sjukhus.

Mycket tyder också på att vi är färre studenter per utbildande läkare på avdelning/mottagning än på större sjukhus, där det tenderar att vara studenttätare. Vid något enstaka tillfälle har vi varit tre personer på en AT-läkare och en överläkare under några dagar på en placering. Ofta är vi ensamma, ibland två studenter per expedition eller mottagning.

För egen del gör det mig inget alls om vi är två, tre studenter på en avdelning under samma tillfälle. Men kanske blir möjligheten att ställa frågor, att inhämta information mindre lättsam och mindre tillgänglig om man är fler? Jag vet inte.

För egen del hade jag tyckt att det vore roligt att kanske få bredare erfarenhet och vara placerad någon vecka på ett litet sjukhus i norrlands inland eller varför inte längre söderut under en period.

Läkarutbildningens senare del, de kliniska studierna, är till viss del en slags lärlingsutbildning; man går med, ser hur läkaren agerar, hur denne resonerar, man får testa på vissa mindre ingrepp, och så vidare. Nästan helt uteslutande genomför vi som är placerade i Sundsvall vår läkarutbildning här och ingen annanstans.

Men nästa vecka är det ändå dags att uppleva sjukhuset i Östersund, för en kort delkurs i personlig utveckling. Det ser jag mycket fram emot, inte minst för att jag då får möjlighet att återse några läkarstudentvänner, som nu är placerade där.

Angående Sundsvall i övrigt. Detta är en fantastiskt vacker stad och stämningen i stadskärnan är verkligen trevlig, människor i allmänhet är öppna och positiva. Sundsvall röstades förra året fram till Sveriges vackraste stad. Arkitekturen centralt är på toppnivå. Dessvärre är Sundsvall långt ifrån en stad med en rik konstscen.

När blodprovet var dåligt

Diagnoser verifieras i bästa fall av noggranna laboratorieanalyser såväl som genom kliniska undersökningar. Men vad händer när du får ett jobbigt besked, en besvärlig diagnos? 

När jag för lite mer än ett år sedan med snabba steg tog mig ut från det provisoriska labbet, som vi studenter hade varit i för att ta prover på varandra, var jag nervös.

Jag hade nämligen fått ett resultat på ett blodprov som sa att jag låg på gränsen för att ha diabetes. Det visade sig senare att provet var, som det heter, falskt positivt. Det vill säga, gav ett resultat som inte stämde med verkligheten.

Vi hade testat blod-glukos, urin-glukos - och det som heter HbA1c på varandra, för att lära oss procedurerna och de verktyg som finns för detta.

Det var HbA1c som spökade för mig.

När glukos reagerar med hemoglobin (som finns i de röda blodkropparna vilka transporterar syre) bildas HbA1c - så kallat glykerat hemoglobin. Har du mycket glukos i blodet - har du också ett högt HbA1c.

HbA1c mäts för att se hur blodsockerhalten har varit under en längre tid - upp till tre månader tillbaka från provtagningstillfället sett.

 

Nåväl. Mitt värde var högt. Var jag sjuk? Hur skulle mitt liv förändras, skulle jag dö i förtid? Ja, alla de där tankarna kom faktiskt. Och det började snurra i huvdudet. Jo, jag hade ju ätit rätt onyttigt sista tiden, inte motionerat som jag tänkt. En del godis, någon öl här och där...hade det blivit.

Jag bokade omedelbart en tid hos min hälsocentral och berättade om det höga värdet. Till saken hör att allt detta sammanföll med en pluggperiod - jag hade en tung tenta (kanske programmets tyngsta tenta) att skriva inom 14 dagar. Knappast en perfekt situation. Oj, vad det var synd om, tyckte jag.

Min hälsocentral reagerade föredömligt och jag fick ta alla relevanta blodprover, inklusive nytt HbA1c, glukos, blodfetter med mera.

Allt var bra, proverna var till och med rätt låga allihop. Jag var frisk, hade inte diabetes - inte ens i närheten.

Läkaren skakade på huvudet.

 

Vad hade då hänt? Svaret: Amatörernas eftermiddag.

Misstag görs och ska göras under läkarprogrammets gång.

Det var nämligen så att mitt blodprov hade liksom fastnat i den apparat där det mättes och gav ett "error-meddelande". Vi stoppade in det igen och den gången gick det bra. Kanske mätte apparaten mitt prov en och en halv gång. Jag vet inte, men fel blev det.

Även om jag naturligtvis hade varit utan denna besvärliga tid, gav den mig ändå en annan förståelse för den som har fått ett besked om en allvarlig sjukdom. Jag levde så att säga själv med föreställningen om att jag kanske var sjuk och vilka omställningar jag skulle behöva få leva med.

Jag lever naturligtvis inte med föreställningen om att jag inte skulle kunna drabbas av sjukdomen eller andra sjukdomar - de allra flesta blir ju faktiskt sjuka förr eller senare på något sätt. Men den här gången gick jag fri - och fick en extra dos insyn i hur det kan vara att tro att man har en allvarlig sjukdom.

Till saken hör att många lever med diabetes och sjukdomden kan vara besvärlig att leva med, den kräver mycket engagemang av den som har drabbats.

 

Jag ska inte gå in på några detaljer om diabetes (det är bara att googla eller klicka på länkarna nedan), men jag vill ändå rekommendera några saker mer generellt och kanske låta lite tråkig på köpet: Gå inte upp för mycket i vikt, motionera, drick inte för mycket alkohol och ät inte för onyttigt.

Har du fyllt säg 40 - varför inte ta dig till hälsocentralen, kanske kolla blodtryck och blodsocker? Det är bara min och endast min reflektion.

 

Typ 2-diabetes är en ökande folksjukdom där prevalensen i Sverige idag är ca 4–5 %.

En annan variant av diabetes är den som kallas typ 1.

Viktigt att komma ihåg. En diagnos som diabetes ges av vården endast efter att utbildade personer har tagit proverna, och det räcker inte endast med ett högt glukosvärde i blodet. Åtminstone ett ytterligare prov ska tas och/eller ett förhöjt HbA1c.

Ryska övningen: "Oerhört provokativt" Fd underrättelseofficer kommenterar

Ryssland inledde i går en övning med luft, sjö och robotstridskrafter nära svenskt och danskt och polskt territorium, inom bland annat svensk flyginformationsregion (FIR) vilket innebär att både flyg- och sjötrafik tvingas omdirigeras. Men vad innebär övningen och varför genomförs den? En svensk fd underrättelseofficer svarar.

Övningen genomfors på sammanlagt tre övningsområden i Östersjön, varav ett av dem ligger nära Sverige, och de två andra ligger nord och nordväst om Kaliningrad mycket nära polska gränsen. Varför har Ryssland valt dessa tre områden?

- Man vill projicera makt och påverkan på NATO, Finland och Sverige, sannolikt som en följd av diplomatutvisningen. Man vill att NATO såväl som de neutrala länderna i dess närhet ska förhålla sig till Ryssland som en stark makt som förtjänar respekt och fruktan. Man har som världen största land obegränsat med mark, luft och vatten att öva på inom sina territorialgränser. Men att flytta fram, visserligen på internationellt vatten, men så nära annan statsgräns, är inte till för att öva utan för att hota. Det är i sig oerhört provokativt och hade det varit tvärtom så hade ryssarna meddelat att det varit oacceptabelt.

Skulle Ryssland med sin militärmakt kunna stänga av Östersjöns södra del och hindra flyg att ta sig fram? 

- Ja, hela ryska konceptet går i nuläget ut på vad som kallas A2/AD (Anti-Access / Area Denial), vilket blir till en bubbla eller zon där man kontrollerar mark, luft och vatten inom densamma. Det innebär att ingen som inte har tillstånd att vara där ska få finnas där. Dessa bubblor finns i förhållande till Sveriges närområde kring Murmansk, St Petersburg och Kaliningrad. Men zonerna kan också expanderas i omfattning genom att skicka ut flottstyrkor som kan expandera zonernas räckvidd.

Är det klart vad Ryssland kommer att öva?

- Ryssarna vad vi kan se i dag kommer sannolikt att liksom som under ryska påsken öva insats av precisionsledda vapensystem mot exempelvis svenska högvärdiga mål. Exempelvis F17, P4 och marinbasen i Karlskrona. Dels övar man kontinuerligt sina offensiva förband med fallskärmsjägare, marininfanteri mm. Ryssarna övar väldigt sällan defensivt. Historien har lärt dem att det är bättre att strida på annan nations mark än sin egen.

Är det vanligt att Ryssland genomför övningar av det här slaget?

- Ryssarna flyttar ständigt fram normalbilden för sin övningsverksamhet. Man har sett en allt ökande övning av så kallade snap drills (oförberedda övningar) som inte meddelas i förväg till länderna i närområdet. Genom att förskjuta normalbilden så vaggas länderna i närområdet in i en falsk trygghet. Och risken är att om Ryssland bestämmer sig för att agera offensivt en dag så kan de göra det just ur en övningsgruppering, att likna med egyptiernas anfall mot Israel under Yom kippur, 1973.

Vilka risker finns med övningen?

- Utöver risken att anfall kommer ur en övningsgruppering, så finns risken att en oplanerad incident uppstår. I Ukraina sköts av misstag ett ryskt passagerarplan ner 2001 under en luftvärnsövning när en luftvärnsrobot av misstag eller på grund av tekniskt fel låste på passagerarplanet. Eller då signalspaningsflyg är i luften från Sverige eller något NATO-land och en kollision uppstår. Om en rysk robot havererar och faller ner på oplanerad plats. När tonläget redan är högt kan sådana incidenter vara mycket farliga.

Om vi blickar tillbaka några år, har den ryska militära aktiviteten i och kring Östersjön ökat?

- Tveklöst ja.

Hur är Sveriges militära hållning under den ryska övningen?

- Det ska jag inte gå in på, men jag önskar att den vore starkare och tydligare.

Hur ser omvärlden på övningen?

- Som Trotskij sa, ’Du kanske inte är intresserad av krig, men kriget kan vara intresserat av dig.’


För vidare läsning:

A2/AD:https://missilethreat.csis.org/russia-nato-a2ad-environment/

Egyptens anfall ur övningsgruppering sidan 10:http://www.dtic.mil/dtic/tr/fulltext/u2/a348901.pdf

Nedskjutningen av Siberia Airlines 2001:https://en.wikipedia.org/wiki/Siberia_Airlines_Flight_1812

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar