Logga in
Logga ut

Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Kan du erkänna hur mycket du dricker?

Givet att du är vuxen, frisk och gör valet att dricka alkohol - hur mycket bör du dricka? Och gör det egentligen någon skillnad om du dricker vin, öl eller sprit?

För egen del kan jag gott bekänna att jag dricker alkohol då och då sedan den dagen jag tog studenten för 20 år sedan.

Förutom någon vecka i början av studietiden i Uppsala har jag nog aldrig druckit mer än det som rekommenderas.

Jag tillhör dem som gärna tar en öl eller två i goda vänners lag eller gör en cocktail under helgen. Mer än så blir det mycket sällan, jag dricker med andra ord måttligt. Men jag kan njuta av alkohol - en riktigt kall öl på verandan en stekhet sommardag, ett glas vin till maten ibland eller en riktigt välbalanserad cocktail en uppsluppen lördagkväll. Toppen, tycker jag.

 

Jag såg aldrig mina föräldrar dricka alkhol när jag var barn - det fanns ingen alkohol hemma då. Och jag själv kände inget sug alls under gymnasiet när många ändå drack rätt mycket, vill jag minnas.

Just den delen av svensk alkoholkultur har jag väldigt svårt att förstå. Minderåriga får inte köpa alkohol - de ska inte dricka, det är direkt skadligt; det är svårt att veta hur mycket man tål eller vilka sidor som kommer fram hos sig själv eller sina vänner. Men ändå dricker en del barn stora mängder alkohol - jag förstår det bara inte. Föräldrar antingen ser det inte (tveksamt!) eller bryr sig inte (mer sannolikt). Alla föräldrar har kanske inte heller förmågan eller inflytandet att sätta gränser kring alkohol. Jag tycker, helt ärligt, att denna problematik är mycket ledsam.

Jag minns vänner från tonåren som absolut inte kunde hantera alkohol, drack ofta, drack för mycket, blev radikalt personlighetsförändrade - och jag vet också att för vissa har problematiken bitit sig kvar.

 

Förutom att något glas vin kan göra dig trött och okoncentrerad - och en direkt livsfara i trafiken - är ett större alkoholintag associerat med för tidig död, högt blodtryck, leversjukdomar etcetera, samt generell missbruksproblematik som innebär att det kan vara svårt att behålla jobb, ha en familj, med mera.

Dessutom finns kring alkohol och särskilt överintag av alkohol en skamproblematik. Det kan således vara svårt att erkänna sitt alkholintag och då också att göra något åt det, om så behövs. En bra hälsocentral med engagerade läkare har verktyg att hantera denna sida av problematiken.

 

Men hur mycket kan du då dricka innan alkoholintaget bedöms som ett riskbruk och är associerat med fysisk eller psykisk ohälsa?

Risknivåer för alkohol (standardglas/vecka) Källa: Folkhälsomyndigheten.

Ett standardglas motsvarar 12 g alkohol. Denna mängd alkohol finns i ett glas (15 cl) vin, en flaska (33 cl) starköl (5 %) eller 4 cl starksprit.

  • Kvinna: 9 standardglas/vecka = 2 flaskor vin eller 10 flaskor starköl/vecka eller 40 cl stark­sprit/vecka

  • Man: 14 standardglas/vecka = 3 flaskor vin eller 15 flaskor starköl/vecka eller 60 cl starksprit/vecka

Som riskkonsumtion/riskbruk räknas också all konsumtion motsvarande 5 (män) respektive 4 (kvinnor) standardglas vid ett enda avgränsat tillfälle ("intensivkonsumtion").

Under graviditet är det okänt ifall en liten mängd alkohol kan intas utan risk för fostret, varför rekommendationen är att helt avstå från alkohol.

På ett individuellt plan kan det vara förenat med hälsofara att dricka mindre än dessa gränsvärden. Lyssna på din kropp.

Nyligen har forskning kring alkoholkonsumtion uppmärksammats som säger att dessa gränsvärden är för höga, läs själv och gör en egen bedömning. Värderna ovan är hittills de som gäller från Folkhälsomyndigheten.

 

Det som kan vara svårt med alkoholintag är känslan eller bilden av proportioner. Det vill säga, en vecka har gått - hur mycket blev det sammantaget? Några folköl, ett glas vin och några drinkar? Hur mycket är det då?

Systembolaget har en enkel sammanställning om alkholmängden i olika drycker. Det kan vara lätt, tror jag, att inte tänka på att en starköl om 33 cl motsvarar samma alkholmängd som en folköl om 50 cl = cirka 4 cl 40% sprit.

Således. Dricker du tre folköl en kväll har du fått i dig cirka 12 cl starksprit. En mängd som de flesta ryggar tillbaka ifrån, skulle jag gissa. Tänk dig en megacocktail, "en tolva" på krogen...

 

Finns någon nytta med alkohol?

Om detta tvistas det, kan man väl ändå säga. Det finns studier som säger att det finns en skyddande effekt gentemot hjärtkärlsjukdomar och diabetes och att den uppnås vid mycket låg konsumtion: motsvarande under ett glas vin per dag för män i 70-årsåldern, och under ½ glas per dag för kvinnor i samma ålder. Men forskningen är inte entydig.

För personer under 40 år finns inget - absolut inget - som talar för att det finns några fördelar med att dricka alkohol alls utifrån ett hälsoperspektiv.

Observera. Det finns inga säkra belägg för att rekommendera alkohol som förebyggande behandling och inga belägg alls att rekommendera alkohol som medicin.

Kontraspionaget berättar

En gång om året händer det. Nästan alltid kommer SÄPO med något anmärkningsvärt på presskonferensen när den så kallade Årsboken presenteras.
Jag lade några minuter på att skriva ned en del av det som sades när kontraspionaget presenterades.
Några anmärkningsvärda uppgifter förmedlades: som ryska investeringar nära försvarsanläggningar i underrättelsesyfte.
---
 
"Kontinuerlig konflikt utan krig, det vi kallar för gråzonen. Säkerhetspolisen definierar gråzon som när stater har en tydlig avsikt och en väl utvecklad förmåga att påverka stater dolt eller öppet. Genom att använda sig av de här verktygen försöker andra stater skaffa sig ett övertag som de kan använda mot andra länder. Gråzonen är ett brett spektrum av åtgärder som är samordnade.
 
Samordnade aktiviteter mot Sverige pågår nu, inte i någon diffus framtid, vi är inne i gråzonen. Andra staters, då framförallt Rysslands, säkerhetspolitiska inflytande i gråzonen är en realitet. När det gäller Ryssland så vill man nå sina mål utan att gå över i militär konflikt så långt det är möjligt och här är det viktigt att understryka att Sverige fortfarande kan dras in i en militär konflikt i vårt närområde. Så gråzonshotbilden kompletterar därmed den militära hotbilden.
 
För att nå sina behov eller göra sina strategiska förflyttningar eller kanske för att bibehålla ett oförändrat läge identifierar statliga aktörer olika mål och hävstänger som sedan används för instrument eller verktyg. Det kan t ex röra sig om politiska verktyg, kommersiella, mediala, religiösa verktyg, kulturella verktyg och ibland också militära verktyg och självklart också underrättelseverktyget. Många av dessa verktyg används av Ryssland mot Sverige i syfte att begränsa vår handlingsfrihet och stödja ryska säkerhetspolitiska mål. En del verktyg är olagliga som att spionera, andra är fullt lagliga som investeringar i kritisk infrastruktur. Aktiviteter genomförs även utanför Sveriges gränser som i en förlängning påverkar Sveriges handlingsfrihet som att hänga ut och förtala forskare, och journalister. Försök att tysta den fria forskningen och fri press innebär att svensk handlingsfrihet begränsas.
 
Gråzonen uppstår i kombinationen av flera av Ryssland kontrollerade aktiviteter och säkerhetspolisen har flera exempel på det här. Hur Ryssland använder sina verktyg. Ryssland försöker påverka bilden av Sverige via olika kanaler både öppna och dolda. Ett exempel på det här är hur ryska statskontrollerade medier målande beskriver Sverige som ett land i ständig kris. Säkerhetspolisen känner även till ryska aktörer dolt bedriver påverkans och informationsoperationer riktade mot Sverige. Ryssland etablerar fotfästen och plattformar i Sverige, både fysiska fotfästen på marken och ideologiska eller sociala fotfästen.
 
Exempel finns på investeringar i kritisk infrastruktur och underrättelseverksamhet som är riktad mot kritisk infrastruktur.
Kontakter med intresseorganisationer och extremistgrupper platsar också i det här exemplet. Syftet med att använda de här plattformarna är att man kan använda dem både nu och men också i en möjlig framtid där den säkerhetspolitiska relationen till Ryssland kan vara betydligt sämre än vad den är nu. I syfte att få insteg i kritisk infrastruktur nyttjar stater legala finansiella flöden för investeringar och uppköp och det här sker för att få insteg i kritisk infrastruktur men också som ett sätt att etablera underrättelseplattformar t ex nära militära anläggningar. Som säkerhetspolisen rapporterat förr om åren så bedrivs – så även i år – bedrivs spionage i Sverige till stöd för rysk militär förmågehöjning.
 
Det bedrivs spionage för inhämtning av spetsteknik, politisk inhämtning, ekonomisk inhämtning och kartläggning av infrastruktur för att nämna några områden. I praktiken samtliga inhämtningsdiscipliner används av Ryssland i Sverige som t ex att driva mänskliga källor, bedriva signalspaning och öppna källor. Säkerhetspolisen vet att statliga aktörers underrättelse- och säkerhetstjänster genomför elektroniska attacker mot mål i Sverige för att kartlägga specifika objekt, inhämta information och som ett led i att bedriva påverkansoperationer.
 
Den tekniska utvecklingen har lett till att statliga aktörers cyberinhämtning har blivit allt mer avancerad. Samtidigt pågår den traditionella personbaserade inhämtningen, att värva agenter. Och rekryteringen av dessa görs t ex av underrättelseofficerare under diplomatisk täckmantel. Kombinationen av cyberinhämtning och personbaserad inhämtning skapar både bredd och djup i den verksamheten. En effekt eller kanske till och med ett syfte med gråzonen är svårigheten att avgöra var på konfliktskalan man befinner sig. Genom att över tid använda eller inte använda kan hotnivån anpassas till främmande makts säkerhetspolitiska mål och en normalbild blir näst intill omöjlig att etablera, vilket i sig gynnar de här ländernas säkerhetspolitiska mål."
---
Denna text i dag publicerad på SÄPO:s hemsida rekommenderas: Underrättelsehotet mot Sverige är ett säkerhetshot.

Rycker du på axlarna?

På den ryska ambassaden som ligger på Gjörwellsgatan i Stockholm med utsikt över vattnet mot Långholmens norra sida huserar ett antal diplomater. Ungefär en tredjedel av dem är egentligen underrättelseofficerare och arbetar under diplomatisk immunitet. De inhämtar uppgifter om Sverige, vår industri, våra innovationer, försvarsanläggningar, med mera.

Den 27 februari anhölls en svensk man i 45-årsåldern misstänkt för att ha bedrivit olovlig underrättelseverksamhet mot svenska intressen för Rysslands räkning. Mannen som nu är häktad arbetar inom svensk högteknologisk industri.

En rysk diplomat greps samtidigt med den svenske mannen. Ryssen kunde hänvisa till sin diplomatiska status och anhölls därför inte. Enligt uppgift ska denne tillhöra SVR, vilket motsvarar fd KGB:s utlandssektion.

Samarbetet mellan de båda männen misstänks ha pågått sedan 2017.

Enligt SÄPO genomför Ryssland krigsförberedelser på svensk mark.

 

Parallellt kom nyheten att en man ursprungligen från södra Irak gripits i Sverige misstänkt för flyktingspionage.

Ett par veckor dessförinnan blev det offentligt att Sveriges ambassadör i Kina suttit på ett möte tillsammans med personer som agerat för kinesiska intressen och enligt rapporterna hotat Angela Gui, dottern till den kidnappade förläggaren Gui Minhai. Även här är SÄPO inblandade då de utrett ambassadörens agerande om trolöshet.

Under julhelgen rapporterades det att Kaknästornet i Stockholm (ett centralt kommunikationsnav) stänger sina dörrar för allmänheten på grund av oro för att främmande makt ska kunna ta över kommunikationerna.

 

Det råder ingen tvekan om att det finns ett pågående underrättelse- och säkerhetshot inom Sverige - mot Sverige.

En positiv sak i detta dystra sammanhang är att det skrivs och talas en del om saken.

Baksidan är dock att det tenderar till att bli mycket snack och lite verkstad. Många rycker på axlarna.

 

Angående mycket snack och lite verkstad: I Försvarsmaktens budgetunderlag för 2020, som offentliggjordes 28 februari, står det så här på sida 3: "Den försvarspolitiska inriktningsperioden för 2021-2025 blir ett delmål relativt vad som krävs för att uppnå en trovärdig militär förmåga på längre sikt" (min fetmarkering).

Det är ingen hemlighet att Försvarsmakten önskar mer pengar än de hittills fått - detta för att klara uppgiften.

Men trovärdig förmåga - någon sådan har Sverige således inte på försvarsområdet, inte i dag och inte fram till 2025 - det tycker inte ens Försvarsmakten.

Overkligt, på något sätt

Termin 9 på Läkarprogrammet. Hur ska jag undvika floskler, som att tiden den rusar eller hur hamnade jag här?

Höstterminen 2014 påbörjade jag termin 1 på Läkarprogrammet vid Umeå universitet och nyligen, januari 2019, påbörjade jag termin 9.

Numera genomförs de kliniska studierna vid Sundsvalls sjukhus i region Västernorrland.

 

Känslan är ändå rätt overklig. Jag har ju inte rott detta "garguantiska" projekt i land, men onekligen har jag kommit en bit på vägen. Utbildningen sträcker sig över elva terminer.

Det rör sig som ett projekt som helt har ställt min vardag på kant, kan man väl säga - och som ger mig möjlighet att omforma mitt framtida arbetsliv.

Jag brukar legitimera (är det rätt ord?) nystarten, eller kanske omstarten, eller omtaget med att jag bara lever en gång.

 

Det är klart att det är roligt och utmanande att börja om, att se världen inte bara med journalistens eller humanistens ögon, utan i stället korsa vägen se världen på ett annorlunda sätt - men det är samtidigt en massa slit, och även om jag längtar och verkligen ser fram emot den dagen jag kan arbeta som läkare, tar det ibland emot.

Jag tror att den största skillnaden mellan tiden innan läkarprogrammet och nu är att jag till viss del tänker annorlunda. Med det menar jag inte att jag inte tänker som förr, men att ett för mig nytt tänkande lagts till vid sidan av de sedan tidigare intränade förhållningssätten.

Detta upplever jag knappast som något dramatiskt, men som något som är en realitet.

 

Vägen fram är lång och slingrig. Läsa, lyssna, gå bredvid: repetetio est mater studiorum.

Det som håller mig engagerad är den framtida, verkliga uppgiften:

1: Aldrig skada.

2: Om möjligt bota.

3: Ofta lindra.

4: Alltid trösta:

Läs mer HÄR.

 

Att vara verksam som läkare är ingen liten sak. Ansvaret. Lyhördheten. Besluten.

 

Termin 9 innehåller kurser om ögon, öron-näsa-hals, psykiatri, neurologi - samt personlig utveckling. 

En fräckis till julen?

Det är tyvärr rätt sällan jag har tid att förkovra mig i humaniora numera. Men i och med att Slavoj Zizeks bok Zizek om Lacan fanns nära till hands läste jag ett halvt kapitel i all hast. Zizek är outgrundligt rolig - men jag håller kanske mer sällan med honom.

Nåväl, det var i Zizeks bok jag fann fräckisen, som tror jag, har östeuropeiskt ursprung. Fräckisen är, tycker jag, rörande och mer livsbejakande än vad man kanske skulle kunna tro när ordet ”fräckis” kommer på tal.

Jag skulle inte säga att jag är en person som brukar dra vitsar och än mindre fräckisar. Bara tanken på det senare gör att jag skruvar lite oroligt på mig.

Jag kan inte återge fräckisen ordagrant från boken, utan förmedlar det jag minns.

 

En alldaglig man och Cindy Crawford har råkat ut för ett skeppsbrott och har hamnat på en öde ö.

De har rätt tråkigt, det finns inte så mycket att göra, men livets begär tränger sig liksom på.

Mannen tycker det vore kul att få till det med Cindy. Cindy själv är kanske mindre intresserad, men de är ju alldeles ensamma och ingen räddning finns i sikte.

Efter en viss tid blir det som det blir och de får de till det.

Efteråt är mannen vemodig och Cindy frågar vad det är för fel, var det inte bra, var det något som blev fel?

Mannen svarar först svävande, han vill kanske inte riktigt säga som det är. Men till slut frågar han om inte Cindy kan klä ut sig till mannens bästa vän sedan 30 år.

Cindy undrar vad det är för perverst drag mannen har och känner inte för att klä ut sig till mannens kompis.

Men mannen fortsätter vara tung i sinnet och Cindy bestämmer sig till slut för att klä ut sig till mannens bästa kompis.

Mannen lyser upp och börjar engagerat berätta att han har haft sex med Cindy Crawford.

 

Vad är då sensmoralen?

Vänskapen naturligtvis! Den är viktig.

Jag kom att tänka på det nu i jultider, en högtid där familjen samlas. Jag passar nu också på att tänka på alla vänner som jag har haft, men som jag så sällan har kontakt med i dag. Jag är rätt dålig på att ha kontinuerlig och god kontakt med kompisar. Där vill jag bättra mig.

Vilket värde har KSI?

I ett mycket läsvärt blogginlägg av Jägarchefen beskrivs hur Försvarsmakten kommunicerar kring Transportstyrelsens bristande hantering av hemlig information, vilket uppdagades 2017.

Det finns anledning, tycker jag, att dra Jägarchefens resonemang lite längre.

Resonemanget som kommer till ytan i blogginlägget är att Försvarsmakten förmedlar två grundläggande perspektiv kring det som har hänt:

  1. De personer inom Försvarsmakten som har skyddsidentiteter bedöms som röjda i och med hur Transportstyrelsen hanterat deras uppgifter. Bedömt rör detta framförallt KSI (Kontoret för särskild inhämtning) och den personbaserade inhämtningen av försvarsunderrättelser.
  2. Försvarsmakten anser dock att detta a) ”inte märkbart påverkat försvarsunderrättelseförmågan”, och att detta b) ”inte haft någon påtaglig påverkan på Försvarsmaktens samlade operativa förmåga”.

 

Den fråga som inte avhandlas explicit i blogginlägget är hur Försvarsmakten förhåller sig till KSI – vilket värde ser Försvarsmakten i det arbete som en rad individer med skyddsidentiteter gör och har gjort?

 

För om de är röjda – dvs de kan inte fortsätta göra jobbet och nya personer måste vaskas fram, rekryteras, utbildas, tränas, testas – men förlusten av dem inte medför någon märkbar påverkan av försvarsunderrättelseförmågan eller någon negativ inverkan på den samlade operativa förmågan, vad ger/gav deras insatser Försvarsmakten? Ger deras arbete bara lite extra krydda till redan existerande, tunga underrättelser inhämtade från FRA eller från annat underrättelseorgan? Eller kort sagt: är deras arbete av ringa betydelse på det stora hela? Det är lätt att tro det utifrån punkt 2 ovan.

 

Frågorna ska inte tolkas som att det är min uppfattning att deras arbete är av ringa betydelse. Min uppfattning är en annan. Frågorna initieras endast av hur Försvarsmakten kommunicerar kring läckan från Transportstyrelsen.

 

Min egen bild av läckan från Transportstyrelsen har inte ändrats sedan jag skrev om det tidigare HÄR.

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar