Logga in
Logga ut

Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Kontraspionaget berättar

En gång om året händer det. Nästan alltid kommer SÄPO med något anmärkningsvärt på presskonferensen när den så kallade Årsboken presenteras.
Jag lade några minuter på att skriva ned en del av det som sades när kontraspionaget presenterades.
Några anmärkningsvärda uppgifter förmedlades: som ryska investeringar nära försvarsanläggningar i underrättelsesyfte.
---
 
"Kontinuerlig konflikt utan krig, det vi kallar för gråzonen. Säkerhetspolisen definierar gråzon som när stater har en tydlig avsikt och en väl utvecklad förmåga att påverka stater dolt eller öppet. Genom att använda sig av de här verktygen försöker andra stater skaffa sig ett övertag som de kan använda mot andra länder. Gråzonen är ett brett spektrum av åtgärder som är samordnade.
 
Samordnade aktiviteter mot Sverige pågår nu, inte i någon diffus framtid, vi är inne i gråzonen. Andra staters, då framförallt Rysslands, säkerhetspolitiska inflytande i gråzonen är en realitet. När det gäller Ryssland så vill man nå sina mål utan att gå över i militär konflikt så långt det är möjligt och här är det viktigt att understryka att Sverige fortfarande kan dras in i en militär konflikt i vårt närområde. Så gråzonshotbilden kompletterar därmed den militära hotbilden.
 
För att nå sina behov eller göra sina strategiska förflyttningar eller kanske för att bibehålla ett oförändrat läge identifierar statliga aktörer olika mål och hävstänger som sedan används för instrument eller verktyg. Det kan t ex röra sig om politiska verktyg, kommersiella, mediala, religiösa verktyg, kulturella verktyg och ibland också militära verktyg och självklart också underrättelseverktyget. Många av dessa verktyg används av Ryssland mot Sverige i syfte att begränsa vår handlingsfrihet och stödja ryska säkerhetspolitiska mål. En del verktyg är olagliga som att spionera, andra är fullt lagliga som investeringar i kritisk infrastruktur. Aktiviteter genomförs även utanför Sveriges gränser som i en förlängning påverkar Sveriges handlingsfrihet som att hänga ut och förtala forskare, och journalister. Försök att tysta den fria forskningen och fri press innebär att svensk handlingsfrihet begränsas.
 
Gråzonen uppstår i kombinationen av flera av Ryssland kontrollerade aktiviteter och säkerhetspolisen har flera exempel på det här. Hur Ryssland använder sina verktyg. Ryssland försöker påverka bilden av Sverige via olika kanaler både öppna och dolda. Ett exempel på det här är hur ryska statskontrollerade medier målande beskriver Sverige som ett land i ständig kris. Säkerhetspolisen känner även till ryska aktörer dolt bedriver påverkans och informationsoperationer riktade mot Sverige. Ryssland etablerar fotfästen och plattformar i Sverige, både fysiska fotfästen på marken och ideologiska eller sociala fotfästen.
 
Exempel finns på investeringar i kritisk infrastruktur och underrättelseverksamhet som är riktad mot kritisk infrastruktur.
Kontakter med intresseorganisationer och extremistgrupper platsar också i det här exemplet. Syftet med att använda de här plattformarna är att man kan använda dem både nu och men också i en möjlig framtid där den säkerhetspolitiska relationen till Ryssland kan vara betydligt sämre än vad den är nu. I syfte att få insteg i kritisk infrastruktur nyttjar stater legala finansiella flöden för investeringar och uppköp och det här sker för att få insteg i kritisk infrastruktur men också som ett sätt att etablera underrättelseplattformar t ex nära militära anläggningar. Som säkerhetspolisen rapporterat förr om åren så bedrivs – så även i år – bedrivs spionage i Sverige till stöd för rysk militär förmågehöjning.
 
Det bedrivs spionage för inhämtning av spetsteknik, politisk inhämtning, ekonomisk inhämtning och kartläggning av infrastruktur för att nämna några områden. I praktiken samtliga inhämtningsdiscipliner används av Ryssland i Sverige som t ex att driva mänskliga källor, bedriva signalspaning och öppna källor. Säkerhetspolisen vet att statliga aktörers underrättelse- och säkerhetstjänster genomför elektroniska attacker mot mål i Sverige för att kartlägga specifika objekt, inhämta information och som ett led i att bedriva påverkansoperationer.
 
Den tekniska utvecklingen har lett till att statliga aktörers cyberinhämtning har blivit allt mer avancerad. Samtidigt pågår den traditionella personbaserade inhämtningen, att värva agenter. Och rekryteringen av dessa görs t ex av underrättelseofficerare under diplomatisk täckmantel. Kombinationen av cyberinhämtning och personbaserad inhämtning skapar både bredd och djup i den verksamheten. En effekt eller kanske till och med ett syfte med gråzonen är svårigheten att avgöra var på konfliktskalan man befinner sig. Genom att över tid använda eller inte använda kan hotnivån anpassas till främmande makts säkerhetspolitiska mål och en normalbild blir näst intill omöjlig att etablera, vilket i sig gynnar de här ländernas säkerhetspolitiska mål."
---
Denna text i dag publicerad på SÄPO:s hemsida rekommenderas: Underrättelsehotet mot Sverige är ett säkerhetshot.

Har gjort mitt val

Under termin 9 på läkarprogrammet krävs en mindre insats på termin 10, skulle man kunna säga.

Jag syftar på de förberedelser inför examensarbetet under termin 10 som behöver grundas redan under innevarande termin 9.

En rad ämnen finns att välja på och flera handledare står redo att bistå studenterna, peppa och mana på - eller något åt det hållet, skulle man kunna tro.

Examensarbetet tar upp hela termin 10.

 

Uppsatser/egna arbeten är alltid roliga, tycker jag - men kräver en liten annorlunda insats än det vanliga pluggtugget.

Jag minns med glädje det så kallade specialarbetet på gymnasiet, då jag valde att skriva om Ingmar Bergmans så kallade filmtrilogi: Såsom i en spegel, Nattvardsgästerna och Tystnaden.

Uppsatsen blev inget mästerverk, om jag säger så.

 

Men allt sedan dess har egna arbeten, där jag inbillar mig att jag kan vända och vrida på saker lockat mig.

Under min akademiska bana har jag knåpat ihop: Två B-uppsatser, två C-uppsatser, två magisteruppsatser (varav den ena av någon outgrundlig anledning inhämtades av Konstbiblioteket) samt en avhandling.

Men dessa "arbeten" är formade mot bakgrund av humaniorans vetenskapsteori -- numera är jag läkarstudent och de vetenskapliga kraven är om inte väsensskilda så i flera avseenden annorlunda.

 

Jag fick häromveckan klart med ämne och handledare och hann i dag med ett möte med en central person inom Region Västernorrland som verkar kunna hjälpa mig fram.

I och med att jag hyser ett stort intresse för läkaryrket men också inför civilförsvar, beredskap och andra närbesläktade ämnen bestämde jag mig för att se om det fanns möjligheter att dessa kunde samköras, så att säga, inom gränserna för examensarbetet.

 

Jag hade vid ett tillfälle samtalat rätt ingående med en lektor och läkare om just krisberedskap, sjukvård och den allmänna (o)förmågan till personlig krisberedskap.

Nu återkopplade jag till denne under ett möte och det visade sig att vi liksom fann varandra kring dessa ämnen, skulle man väl kunna säga.

Rätt befriande faktiskt.

Sagt och gjort: ämnen för examensarbetet spikades väl där och då och jag kommer spendera nästa termin med att vetenskapligt undersöka beredskapen inom sjukvården i relation till större kriser. Jag har naturligtvis en rad mer specifika frågeställningar, men jag lämnar de därhän för tillfället.

 

Det man kort kan säga kring ämnet är att det civila försvaret återigen har hamnat på tapeten och en del pengar satsas ånyo på detta - men uppförsbacken är rätt brant. Detta på grund av att det mesta i synkront samspel med försvarsmaktens devalvering - har nedmonterats och i flera fall till och med destruerats.

Orsakerna till denna negativa process är rätt dunkla, men kan vara ett ämne i sig för en djupare granskning (dock inte min).

 

I dag satt jag i varje fall på ett ytterst spännande möte med en person centralt placerad kring dessa frågor.

Där satt vi och pratade om signalskydd, ofred och beredskapsövningar.

Det blev en bra start på ett examensarbete som egentligen kör igång efter sommaren.

Återstår att se hur den riktiga arbetsinsatsen blir.

Men varför i varje fall inte välja ett ämne som intresserar!

Rycker du på axlarna?

På den ryska ambassaden som ligger på Gjörwellsgatan i Stockholm med utsikt över vattnet mot Långholmens norra sida huserar ett antal diplomater. Ungefär en tredjedel av dem är egentligen underrättelseofficerare och arbetar under diplomatisk immunitet. De inhämtar uppgifter om Sverige, vår industri, våra innovationer, försvarsanläggningar, med mera.

Den 27 februari anhölls en svensk man i 45-årsåldern misstänkt för att ha bedrivit olovlig underrättelseverksamhet mot svenska intressen för Rysslands räkning. Mannen som nu är häktad arbetar inom svensk högteknologisk industri.

En rysk diplomat greps samtidigt med den svenske mannen. Ryssen kunde hänvisa till sin diplomatiska status och anhölls därför inte. Enligt uppgift ska denne tillhöra SVR, vilket motsvarar fd KGB:s utlandssektion.

Samarbetet mellan de båda männen misstänks ha pågått sedan 2017.

Enligt SÄPO genomför Ryssland krigsförberedelser på svensk mark.

 

Parallellt kom nyheten att en man ursprungligen från södra Irak gripits i Sverige misstänkt för flyktingspionage.

Ett par veckor dessförinnan blev det offentligt att Sveriges ambassadör i Kina suttit på ett möte tillsammans med personer som agerat för kinesiska intressen och enligt rapporterna hotat Angela Gui, dottern till den kidnappade förläggaren Gui Minhai. Även här är SÄPO inblandade då de utrett ambassadörens agerande om trolöshet.

Under julhelgen rapporterades det att Kaknästornet i Stockholm (ett centralt kommunikationsnav) stänger sina dörrar för allmänheten på grund av oro för att främmande makt ska kunna ta över kommunikationerna.

 

Det råder ingen tvekan om att det finns ett pågående underrättelse- och säkerhetshot inom Sverige - mot Sverige.

En positiv sak i detta dystra sammanhang är att det skrivs och talas en del om saken.

Baksidan är dock att det tenderar till att bli mycket snack och lite verkstad. Många rycker på axlarna.

 

Angående mycket snack och lite verkstad: I Försvarsmaktens budgetunderlag för 2020, som offentliggjordes 28 februari, står det så här på sida 3: "Den försvarspolitiska inriktningsperioden för 2021-2025 blir ett delmål relativt vad som krävs för att uppnå en trovärdig militär förmåga på längre sikt" (min fetmarkering).

Det är ingen hemlighet att Försvarsmakten önskar mer pengar än de hittills fått - detta för att klara uppgiften.

Men trovärdig förmåga - någon sådan har Sverige således inte på försvarsområdet, inte i dag och inte fram till 2025 - det tycker inte ens Försvarsmakten.

Overkligt, på något sätt

Termin 9 på Läkarprogrammet. Hur ska jag undvika floskler, som att tiden den rusar eller hur hamnade jag här?

Höstterminen 2014 påbörjade jag termin 1 på Läkarprogrammet vid Umeå universitet och nyligen, januari 2019, påbörjade jag termin 9.

Numera genomförs de kliniska studierna vid Sundsvalls sjukhus i region Västernorrland.

 

Känslan är ändå rätt overklig. Jag har ju inte rott detta "garguantiska" projekt i land, men onekligen har jag kommit en bit på vägen. Utbildningen sträcker sig över elva terminer.

Det rör sig som ett projekt som helt har ställt min vardag på kant, kan man väl säga - och som ger mig möjlighet att omforma mitt framtida arbetsliv.

Jag brukar legitimera (är det rätt ord?) nystarten, eller kanske omstarten, eller omtaget med att jag bara lever en gång.

 

Det är klart att det är roligt och utmanande att börja om, att se världen inte bara med journalistens eller humanistens ögon, utan i stället korsa vägen se världen på ett annorlunda sätt - men det är samtidigt en massa slit, och även om jag längtar och verkligen ser fram emot den dagen jag kan arbeta som läkare, tar det ibland emot.

Jag tror att den största skillnaden mellan tiden innan läkarprogrammet och nu är att jag till viss del tänker annorlunda. Med det menar jag inte att jag inte tänker som förr, men att ett för mig nytt tänkande lagts till vid sidan av de sedan tidigare intränade förhållningssätten.

Detta upplever jag knappast som något dramatiskt, men som något som är en realitet.

 

Vägen fram är lång och slingrig. Läsa, lyssna, gå bredvid: repetetio est mater studiorum.

Det som håller mig engagerad är den framtida, verkliga uppgiften:

1: Aldrig skada.

2: Om möjligt bota.

3: Ofta lindra.

4: Alltid trösta:

Läs mer HÄR.

 

Att vara verksam som läkare är ingen liten sak. Ansvaret. Lyhördheten. Besluten.

 

Termin 9 innehåller kurser om ögon, öron-näsa-hals, psykiatri, neurologi - samt personlig utveckling. 

En fräckis till julen?

Det är tyvärr rätt sällan jag har tid att förkovra mig i humaniora numera. Men i och med att Slavoj Zizeks bok Zizek om Lacan fanns nära till hands läste jag ett halvt kapitel i all hast. Zizek är outgrundligt rolig - men jag håller kanske mer sällan med honom.

Nåväl, det var i Zizeks bok jag fann fräckisen, som tror jag, har östeuropeiskt ursprung. Fräckisen är, tycker jag, rörande och mer livsbejakande än vad man kanske skulle kunna tro när ordet ”fräckis” kommer på tal.

Jag skulle inte säga att jag är en person som brukar dra vitsar och än mindre fräckisar. Bara tanken på det senare gör att jag skruvar lite oroligt på mig.

Jag kan inte återge fräckisen ordagrant från boken, utan förmedlar det jag minns.

 

En alldaglig man och Cindy Crawford har råkat ut för ett skeppsbrott och har hamnat på en öde ö.

De har rätt tråkigt, det finns inte så mycket att göra, men livets begär tränger sig liksom på.

Mannen tycker det vore kul att få till det med Cindy. Cindy själv är kanske mindre intresserad, men de är ju alldeles ensamma och ingen räddning finns i sikte.

Efter en viss tid blir det som det blir och de får de till det.

Efteråt är mannen vemodig och Cindy frågar vad det är för fel, var det inte bra, var det något som blev fel?

Mannen svarar först svävande, han vill kanske inte riktigt säga som det är. Men till slut frågar han om inte Cindy kan klä ut sig till mannens bästa vän sedan 30 år.

Cindy undrar vad det är för perverst drag mannen har och känner inte för att klä ut sig till mannens kompis.

Men mannen fortsätter vara tung i sinnet och Cindy bestämmer sig till slut för att klä ut sig till mannens bästa kompis.

Mannen lyser upp och börjar engagerat berätta att han har haft sex med Cindy Crawford.

 

Vad är då sensmoralen?

Vänskapen naturligtvis! Den är viktig.

Jag kom att tänka på det nu i jultider, en högtid där familjen samlas. Jag passar nu också på att tänka på alla vänner som jag har haft, men som jag så sällan har kontakt med i dag. Jag är rätt dålig på att ha kontinuerlig och god kontakt med kompisar. Där vill jag bättra mig.

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.
  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Politikerbloggar