Logga in

Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Men hur är egentligen läkarstudenten?

Jag vet att många har både frågor och en hel del uppfattningar om både läkare och läkarprogrammet; jag tänkte passa på att ta upp några av dem.

Läkarprogrammet. Hur omfattande är utbildningen?

- Läkarprogrammet är den längsta utbildningen du kan gå - elva terminer, 330 högskolepoäng; fem och ett halvt år. Utbildningen är uppdelad i två delar: En mer eller mindre rent teoretisk del (preklina studier) som vid Umeå universitet pågår i två och ett halv år. Och en klinisk del som innefattar både teoretiska och pratiska studier på plats på sjukhuset. Här ingår också ett examensarbete.

Hur fungerar det med tentor och annat under utbildningen?

- Terminerna är oftast indelade i enstaka kurser som tar upp en hel termin, vilket innebär att det blir rätt massiva tentor i slutet av varje termin. Det är mycket man ska komma ihåg för att klara tentorna och inte bara generella förklaringar, utan specifika kunskaper och detaljer. Under den senare delen av utbildningen är det utöver teoretiska tentor också en slags praktiska tentor, där man testas i situationer som skulle kunna vara verkliga. Det kan då handla om att kunna inhämta information på rätt sätt i relation till vad en patient söker för eller att på korrekt sätt genomföra hjärt-lungräddning.

Är det någon del av utbildningen som är svårare än en annan?

- Nja. Det beror kanske på vilken fallenhet man har. För egen del var det en synnerligen stor omställning att komma från arbetslivet och sen börja med "Cellen", en cellbiologisk-biokemikurs på termin ett. Stundtals var det riktigt svårt. Men med god hjälp av de nya klasskamraterna och en intensiv plugginsats gick det vägen. Även om jag klarade tentan vill jag nog påstå att den där första kursen, under hösten 2014, var den tuffaste. Jag har ibland liknat den kursen med att försöka memorera ryska glosor utan att förstå innebörden av dem. Så kändes det faktiskt ibland, men en intressant sak har varit att se hur mycket från kursen som har återkommit under senare terminer och då fallit på plats.

Hur är det att gå från de preklina till de kliniska studierna?

- För mig var det en mycket positiv sak att gå från det ena till det andra. Att sitta i skolbänken under två och ett halv år utan att se mycket av vårdverksamheten mer konkret kändes ibland främmande och abstrakt. Det är nog också först nu en bit in i de kliniska studierna jag riktigt ser värdet av att ha läst t ex medicinsk fysiologi eller anatomi på ett teoretiskt plan. De är nyckelkunskaper i det arbete en läkare gör och som särskiljer läkaren från andra yrkeskategorier inom vården. Just nu går jag termin 7 - en kirurgtermin och utan en anatomisk förståelse skulle mycket vara obegripligt. När en läkare eftersöks på sjukhuset är det inte för att ett förband ska läggas om, utan för att läkaren ska bedöma vilken bakomliggande orsak som finns till bensåret t ex - och hur problemet kan lösas långsiktigt. På kliniska terminerna följer man läkarna i deras arbete, assisterar och genomför även undersökningar och gör ibland även mindre ingrepp med handledning.

Hur är läkarstudenten generellt?

- Jag skulle inte säga att det finns något särskilt personlighetsdrag som förenar alla läkarstudenter: Det finns elitsatsande idrottare, litteraturintresserade studenter, friluftsmänniskor, tv-spelsintresserade, samhällsintresserade, personer som drömt om yrket sedan dagis och andra som kanske bara ville testa om det gick att komma in och sen fastnade. Och politiskt spretar det som i övriga livet, skulle jag säga. Jag har ju läst så pass mycket innan, så skulle jag ändå säga något generellt om läkarstudenten är det att jag ofta kan se en kamratanda som sticker ut; de flesta vill verkligen hjälpa varandra, svara på frågor, klura tillsammans och det är definitivt hjärtevärmande att se. Jag har mycket goda erfarenheter av studentvänner som har hjälpt mig mycket i kluriga situationer - de vet vilka de är! Och det är väl en slags plikt att försöka hjälpa tillbaka, eller hjälpa någon annan som undrar över något komplext fenomen. Sen måste man väl konstatera att läkarstudenten generellt ofta är driven, målmedveten och väl inövad i att prestera på någon slags toppnivå. Läkarstudierna är krävande. Det går inte att komma ifrån.

Läkarna då, hur är det att plötsligt gå bredvid dem?

- Det är verkligen kul att se smörgåsbordet successivt dukas upp - vad man kan arbeta med som läkare, vad de olika specialiteterna egentligen handlar om. Alla läkare jag har träffat hittills är verkligen proffs, men ibland ser man den där veteranen som hanterar allt från personliga kontakter med patienter, labbvärden, instrument och remisser som att det vore den enklaste sak i världen. Då är det lätt att fascineras lite extra. Jag minns särskilt en vecka på en mindre vårdcentral i nordöstra Uppland jag besökte under en vecka. Jag gick med en professor i allmänmedicin som vurmade så mycket för just den här vårdcentralen. Han var några år över pensionsåldern men var entusiastisk som en pojke och mötte varje patient med engagemang och gott humör. En förebild att komma ihåg de där dagarna när man är trött och lite hängig. Det är viktigt att komma ihåg att för patienten är mötet med läkaren yttest viktigt! Vi gör det här krävande arbetet för patienten.

Utöver det medicinska - lär ni er något annat?

- Helt klart ligger vikten på det medicinska - att känna igen och skilja sjukdomar ifrån varandra. Att lära sig hur de behandlas och så vidare. Men under utbildningens gång handlar det också om att förstå hur man pratar med patienter, hur man ställer frågor, ger tunga besked med mera. Jag tror det är viktigt och bra.

Vilken specialitet ska du ha när du är klar?

- Standardfrågan. Det är viktigt att komma ihåg att efter fem och ett halvt års studier följer två år som AT-läkare. Då arbetar man, men är ockå en slags student. Först därefter kan man påbörja specialistutbildningen och man börjar då som ST-läkare. Den utbildningen (och man jobbar hela tiden då med) pågår under fem år. Sen är man klar specialist. Jag vet helt enkelt inte vad jag vill bli än - säkert beroende framförallt på att jag ännu inte har sett alla specialiteter. Återkommer.

Bortkastade skattepengar

Dina pengar  

På DN Debatt i går presenterar Sven-Erik Österberg, ordföranden för Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen sex förslag om hur felaktiga utbetalningar ska motverkas.

Sedan 2005 har 300 miljarder betalats ut fel.

Per år innebär det, enligt beräkningarna, minst 11, kanske 18, eventuellt 27 miljarder kronor slussas iväg fel varje år.

18 miljarder per år är den siffra som delegationen använder som mest trolig.

---

Hur ska man då förstå siffran? Miljarder blir lätt abstrakt.

Ta budgeten för Västerviks kommun i jämförelse på en bit över 2 miljarder kronor.

Eller Uppsala kommun, Sveriges fjärde största stad, som har en budget för 2019 på 11,9 miljarder kronor.

---

Med andra ord: en storstad och en liten stad tillsammas uppnår inte i budget den totala summa som staten kastar bort av medborgarnas pengar på felaktiga utbetalningar.

Statens hantering av skatteintäkter är således: katastrofalt dålig.

Avgå alla

Materielkrisen Materielkrisen i Region Uppsala och i de andra regioner som har samma upphandlingsavtal blev ett faktum i början av oktober. Enligt Dagens Medicin har 480 operationer ställts in på grund av krisen. Förvirring råder ännu och en utredning ska visa vad som gick fel.

Helt kort: Att Regionerna inte kan upphandla ett redigt avtal kring materielförsörjningen är katastrofalt både avseende vården i sig, men också avseende medborgarnas förtroende kring den offentligt finansierade och politiskt styrda sjukvården. Har i övrigt inget gott att säga om Apotekstjänst.

---

Krisen är ett tydligt tecken på att sjukvården behöver en sammanhållen totalförsvarslösning både för materiel och läkemedel. Det ska inte kunna uppstå en nationell, regional eller lokal brist på materiel eller läkemedel. Inte i Sverige, 2019, om det inte är mycket särskilda omständigheter som större samhällskriser och krig. Dit räknas inte dåliga avtal.

---

I övrigt måste tjänstemannansvar återinföras och politiker stå sitt kast, med andra ord avgå med omedelbar verkan. I övrigt måste media granska, i meningen avkräva svar och inte bara rapa upp politiska plattityder.

---

I går kom ytterligare ett exempel på hur fjompigt allt är. Under rubriken "Leveranserna måste börja fungera" (obs SVT har ändrat sin rubrik) rapporterar SVT Uppsala hur Varuförsörjningsnämnden resonerar. Nämnden är gemensam för Dalarna, Västmanland, Södermanland, Uppsala och Örebro och arbetar för att materiel ska finnas på plats.

Ingressen till artikeln (min selektiva fetmarkering): "Om inte leveranserna av sjukvårdsmaterial har kommit i ordning i januari kommer Apotekstjänst mista en femtedel av leveranserna till Region Uppsala och de andra regionerna. Det beslutade Varuförsörjningsnämnden under måndagen, rapporterar Dagens medicin."

---

Förlåt, vad?

Mista en femtedel av leveranserna för att regionerna vänder sig till annan leverantör? Januari?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

---

Det ska inte ens uppstå en materielkris. Gör om avtalet omedelbart. Det hela rör inte en allmän intresseförening som viker pappersplan, utan sjukvården i fem regioner, inställda operationer, ökat lidande, längre vårdköer, frustration och tappade förhoppningar på ett fungerande svenskt samhälle.

Avgå alla.

Termin 10: mot sitt slut

Deadline  

Termin 10 på läkarprogrammet vid Umeå universitet, Sundsvalls sjukhus, börjar gå mot sitt slut. Examensarbetet har varit (och är) mycket roligt och stimulerande att arbeta med.

I går var det deadline för att skicka text till de redovisningsdagar som hålls i Umeå i början av januari.

Det har blivit några hektiska veckor sedan alla enkätsvar trillat in och analys- och sammanställningsarbetet tagit över.

Den preliminära titeln på mitt arbete är: Så klarar läkarna vid Sundsvalls sjukhus en kris.

Kris innebär händelse med samhällspåverkan, inte t ex stor olycka på motorvägen med fem multiskadade personer.

---

Uppsatsen har krävt mycket arbete. Det hela började redan förra terminen med att idén för projektet började ta form. Jag knöt an till en lärare på programmet som jag talat med om frågor om krisberedskap, totalförsvaret och liknande.

Jag är glad att jag från början har varit med om att utforma idén till projektet. Det är inte ovanligt att uppslagen till examensarbetena är rätt tydligt utformade av handledaren från början.

Just detta var något av en överraskning när jag började arbetet, då jag kommer från humanioran och där själva idéen till uppsatsen oftast härör hos den som skriver uppsatsen och i förlängningen blir det till del avgörande för framtida forskningsansatser.

(Som tidigare disputerad forskare kanske man kan tro att jag nu dras till forskningen igen - och visst är det roligt - men jag vill bli en redig kliniker)

---

Än är terminen inte över. Jag ska på måndag dra resultaten inför beredskapsenheten på Sundsvalls sjukhus, något jag känner mig särskilt glad för då de daglidags arbetar med beredskapsfrågor. Sedan följer en dragning för klassen i Sundsvall och sedan i januari redovisningen i Umeå. Därefter lägger jag det allra sista på uppsatstexten.

---

I rask takt kommer sedan termin 11, den allra sista terminen på läkarprogrammet (tjohoo!). Jag ser väldigt mycket fram emot den terminen av uppenbara skäl. Mycket glad att ha kommit så här långt. Det känns nästan lite overkligt när jag tänker på de rätt nervösa stegen jag tog mot stora aulan inför uppropet sensommardagen 2014.

Enkelt bra om Kina

Finns andra alternativ  

Den senaste tidens rapportering av VT om regionens resa till Kina är bra journalistik. Anledningen är att den följer formulär 1A för journalistiken: Medborgarnas pengar - vad används de till?

Jag vet inget om hur många "klick" rapporteringen får, men det är till syvende och sist rapportering av det här slaget som leder till att en lokaltidning får en viss tyngd mitt i allt det där småtrevligt puttriga. Det tycker i alla fall jag.

---

VT skrev inledningsvis om att representanter för Region Kalmar skulle åka till Shanghai för skattepengar, något bland annat jag reagerade på.

Tidningen följde sedan upp med att i efterhand förmedla att många ställt sig kritiska till resan och sedan fråga om det är lönsamt med ett kontor i Shanghai.

Den totala, årliga kostnaden för kontoret visade sig då vara: 4 050 000 kronor.

Summan delas på tre mellan Region Kalmar, Region Kronoberg och Linnéuniversitet i Kalmar.

Enligt artikeln ska pengarna, åtminstone Region Kalmars del, komma från Tillväxtverket.

Med andra ord: skattepengar.

---

Det går att orda om hur skattepengar ska användas: Min bild är klar. De ska från regionens del inte gå till Kina.

Det står bortom allt tvivel att Kina utövar påtryckningar på Sverige och det har varit tal om ekonomiska sanktioner från Kina och retoriken har varit anmärkningsvärt högljud.

Det bör naturligtvis inte mötas med ett glad regional vinkning och en investering, tycker jag.

---

Det finns ett annat perspektiv på resan: Klimatperspektivet.

I en global värld där den digitala tekniken bör leda till att resor för hela delegationer kan sluta i ett absolut minimum, bör skattefinansierade projekt gå i bräschen för en sådan utveckling. Skype eller annan liknande plattform fungerar utmärkt. Endera sidan för samtalet får i och för sig sin nattsömn störd. Men än sen (en resa runt halva jorden leder till detsamma).

---

På Inbeijing, som kallar sig Sveriges största digitala nyhetstidning om Kina, publicerades i går en artikel, "Prag bryter med Kina och omfamnar Taipei efter diplomatiskt bråk", som visar hur tjeckiska Prag vägrar gå med på Kinas "spel" och helt sonika vänder sig till Taipei (Taiwan) i stället, som inte direkt följsamt går i Kinas ledband.

Eftersom den svenska modellen, tyvärr, har blivit att kommuner och regioner kan föra sin egen utrikespolitik (se hur Slite och Karlshamn har förhållit sig till ryska Nordstream 2), i stället för att följa en gemensam och sammanhållen nationell hållning (vilket är högst rimligt då det finns säkerhetspolitiska aspekter inblandade), så är min tanke att Region Kalmar kan gå i täten för en brytning med Kina.

Det skulle innebära mer skattepengar på kärnuppgiften sjukvård och en skopa gedigen rättrådighet. Varför inte?

Kinaresan, svår att förstå

Kärnuppgift  

Klart intressant läsning i VT häromdagen om att sammanlagt sju politiker och tjänstemän från Region Kalmar reser till Kina, närmare bestämt Shanghai.

De allra flesta kopplar nog annars regionens verksamhet till sjukvård, vilket får betecknas som själva kärnuppgiften.

Men nu verkar det hela röra sig om "utveckling", "ökad kunskap" och "samverkan".

Efter lite snabb huvudräkning kan det konstateras att kostnaden för de sju som reser uppgår till 87500 kronor.

Jag får förmoda att det till hundra procent rör sig om skatteintäkter som betalar för den totala resesumman.

Pengar som annars hade kunnat gå till den så kallade kärnuppgiften.

Regionens ekonomi är inte helt bra, det vet den som har följt den ekonomiska, negativa utvecklingen.

---

I pressmeddelandet som återfinns på regionens hemsida motiveras besöket i Kina så här:

"Syftet med resan är att besöka kontoret i Shanghai, få insyn i arbetet som bedrivs där och ökad kunskap om samverkan."

Men vänta, vadå för kontor?

Så här står det på regionens hemsida:

"Sedan regionbildningen den 1 januari 2019 är det nu Region Kalmar län som har det regionala utvecklingsansvaret och därmed också ansvar för verksamheten, som bedrivs på plats via ett kontor i Shanghai."

Jaha. Region Kalmar län har ett regionalt utvecklingsansvar och det bedrivs via ett kontor i Shanghai.

---

Samtidigt i riksdagens utrikesutskott: "Inför sanktioner mot Kina" (artikel i Expressen).

Som alla vet är den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai fängslad i Kina sedan 2018, efter att ha varit frihetsberövad från 2015 till 2017.

Utskottet skriver: "Utskottet vill återigen i likhet med i tidigare betänkanden understryka att Gui Minhai omedelbart bör släppas fri, återförenas med sin familj och ges möjlighet att träffa svensk diplomatisk och medicinsk personal och framhåller vikten av att regeringen även i fortsättningen arbetar med oförminskad styrka, med stöd av EU och andra länder, när det gäller detta ärende."

Och:

"Därtill vill utskottet framföra att det ser allvarligt på att Kina försöker att motarbeta utövandet av yttrande- och mötesfrihet i Sverige av såväl enskilda som organisationer när det gäller att kritisera kinesiska förhållanden."

Och: "Sverige bör verka för att EU inför sanktioner mot Kina som ska kopplas till krav om att Kina upphör med övergreppen mot uigurerna".

Citaten hämtade från Expressens artikel.

---

För den som är intresserad av på vilket sätt kinesiska, statligt styrda företag kan arbeta, läs min text om Kinas spionlag.

---

Det är fel att resa till Kina för medborgarnas pengar, tycker jag. De företag som vill göra affärer med Kina får stå för det själva, ekonomiskt och moraliskt.

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.

Bloggar

Sport

Politikerbloggar