Logga in
Logga ut

Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Palmemordet: Var stod P säkerhetspolitiskt?

De här två grundläggande aspekterna kring Palmemordet bör utgöra fundamentet i Palmeutredningen, som jag ser det:

Antingen mördades Olof Palme av en ensam gärningsman, någon som råkade se honom av en slump - och som såg att denne inte hade sina livvakter med sig och då passade på, så att säga.

Eller så mördades Palme av någon som visste på förhand att Palme inte hade med sig sina livvakter och därför kunde iscensätta en vilande plan utformad för just en sådan situation - den ledige Palme.

Men hur skulle någon kunna veta att Palme inte hade sina livvakter med sig? Ja, det är då det hela blir prekärt.

 

Angående det senaste så kallade avslöjandet i tidskriften Filter om Skandiamannen. Jag tillhör inte dem som i artikeln ser bevis som vänder upp och ned på utredningen och klart pekar ut Palmes mördare. Den bild som Gunnar Wall, som skrivit långt och mycket om omständigheterna kring Palmemordet, mejslar ut kring Filters artikel delar jag i stort.

 

De spår som intresserar mig kring Palmemordet handlar egentligen om motivet. Varför ville någon/några se statsministern mördad? Vem tjänade vid tiden för dådet på att statsministern röjdes ur vägen?

Låt mig kort säga något om min egen relation till Palme. Jag var åtta år när Palme mördades och jag minns tydligt den tysta minuten i skolan. Jag tillhör dem som fascineras över hans språk, hans vältalighet och intensitet. Han kunde intervjuas i fransk tv på franska och hade ett sätt, en stil som ingen efterkommande statminister har varit i närheten av. Palme var överklass och utbildad - bildad - därefter.

Men här finns också frågetecken - jag ställer mig frågande kring dennes hån gentemot politiska motståndare till exempel. Politiken i stort, vartåt Sverige drogs med åren ... ja där finns mycket att säga förstås.

Det är dennes säkerhetspolitiska "spel" jag klurar på.

 

I den frågan är bilden av Palme komplex, minst sagt. Det talas om att Palme tidigt samarbetade med CIA, att Palme hade ett mycket nära samarbete med Birger Elmér och den hemliga underrättelseorganisationen IB, och om hur Palme var central för de nära militära och hemliga kontakterna med USA under kalla kriget. Detta samtidigt som Palme utpekas som en person som gick Sovjets ärenden, som tonade ned uppgifter om ubåtskränkningar, som hade lätt att kritisera USA men tonade ned Sovjets ageranden.

Var stod Palme säkerhetspolitiskt egentligen? Mycket talar för att han stod lite överallt. Han tyckte si - och så. Han stod här - och han stod där.

Det finns en känd berättelse som vittnar om, vad man kan kalla, ett slags dubbelspel. När Palme synnerligen skarpt och mycket tydligt kritiserar USA:s agerande i Vietnam i direktsändning men dagarna efter uppmanar dåvarande Överbefälhavaren, inför dennes resa till Washington, att se till att de militära relationerna till USA var goda. Det här var under den tid då Sverige hade nära relationer till NATO och i synnerhet USA, men utan att svenska folket kände till det.

Hur säkerhetspolitiskt komplex Palme egentligen var tvistas det om. Jag ska här inte gå in närmare på de uppgifter som presenteras kring Palme och Elmér av den före detta chefen av SÄPO:s kontraspionage Olof Frånstedt, inför den före detta ambassadören, professorn i juridik och UD:s fd folkrättsexpert Bo Theutenberg och den fd IB-mannen Svante Winqvist i Theutenbergs Dagbok från UD vol. 3, men det finns kanske anledning att återkomma till dem.

För den som är intresserad av frågan, eller som i övrigt hyser ett intresse kring omständigheterna på UD under 70- och 80-talet, rekommenderas Theutenbergs dagböcker mycket varmt.

Nej. Jag har ingen teori om Palmes mördare. Däremot finns det vissa sammanhang kring mordet som är av intresse i relation till rikets säkerhet och som i dagens offentliga samtal mer i förbifarten dras upp, men utan att riktigt avhandlas i någon avgörande mening.

Jag tänkte lite längre fram återkoppla till en person som heter Ulf Lingärde som visade ett stort intresse för Palmemordet och under 80-talet skrev ett stort antal artiklar om utredningen av Palmemordet, men också om underrättelsetjänsten, informationsinhämtning och avlyssning. Vid ett tillfälle hördes han av Granskningskommissionen under ledning av Sigvard Marjasin - på grund av det han skrivit om - och varit med om - i relation till det han skrivit om Palmeutredningen.

Mycket tyder på att Lingärde hade en förståelse för svensk underrättelseverksamhet som vida överstiger den som finns hos gemene man. Ulf Lingärde avled 2001.

Allt du behöver veta nu: Ubåten

Här några aspekter att ta hänsyn till kring de uppgifter som Dagens Nyheter i går publicerade om att barn och ledare vid ett seglarläger sett vad som kan vara en ubåt utanför Lidingö i Stockholmstrakten. Den film som DN publicerar i anslutning till artikeln går att se, vad jag förstår, även för dem som inte prenumerar på tidningen. Inslaget rekommenderas.

I anslutning till vittensuppgifterna finns rörliga bilder och stillbilder av den misstänkta ubåten.

Den fd underrättelsechefen kommendör Nils-Ove Johansson konstaterar utifrån uppgifterna han har tagit del av att det rör sig om en sannolik ubåt. Vad innebär då det?

På den femgradiga skala som Johansson använder sig av ska det med säkerhet gå att säga att 5 motsvarar icke ubåt. 1 motsvarar säker ubåt. Då ska man förstå att 1 innebär att ubåten har gått på grund eller motsvarande. 2 som alltså är sannolik ubåt utgör stark misstanke om ubåt så långt det kan gå utan att ubåtens plåt har påkänts.

 

Men frågorna hopar sig naturligtvis. Några aspekter viktiga att beakta:

1. DN rapporterar att Försvarsmakten har bekräftat att ingen svensk ubåt har rört sig i området vid den aktuella tidpunkten.

2. DN:s reporter Mikael Holmström säger till Sveriges radio att ingen privatägd ubåt ska ha befunnit sig på platsen vid tillfället.

3. Om det hade varit ett officiellt från t ex Frankrike eller Tyskland hade ubåten gått under synlig nationalitetsflagg - inget tyder på att den i sammanhanget omskrivna ubåten uppvisade någon flagga. (Att rutinerna är sådana har en person med insyn i dem berättat).

4. Hur trovärdiga är vittensuppgifterna? Enligt Nils-Ove Johansson har barn sällan förutfattade meningar i de här fallen utan berättar ofta rakt om vad de ser.

5. Bilderna talar sitt eget språk - bedöm själv. Inget talar i dag för att den kvalitet de kända bilderna uppvisar kan utgöra grund för att bestämma nationalitet på den misstänkta ubåten.

6. Varför visar den misstänkta ubåten sig så synligt? Enligt Johansson är området öster om platsen där den synts grunt - det kan vara en anledning till att den behöver gå upp.

7. Går någon slutsats att dra utifrån det rapporterade. Mikael Holmström själv menar kort att "det var sannolikt en ubåt" och "någon typ av främmande verksamhet bedrivs mot Sverige".

 

Bland ubåtsförnekarna är punkt 7 naturligtvis upprörande. Vi andra som nyfiket följer utvecklingen skakar knappast på huvudet, utan ådrar oss ett flertal liknande händelser.

En aspekt som Nils-Ove Johansson betonar är incidentberedskapen. Förr stod helikoptrar redo att inom 30 minuter agera på uppgifter som bedömdes relevanta. I dag finns ingen sådan beredskap.

 

Försvarsmakten lägger locket på (sekretess), det blir tydligt inte minst när Sveriges radio rapporterar. Frågan är när Försvarsmakten fick uppgifterna om händelsen och hur de agerade. Vad har de gjort för att säkerställa om vad som har hänt - vilken förmåga har Försvarsmakten för att inhämta information, analysera och dra slutsatser?

Är regeringen informerad -- i så fall när, och varför har inte händelsen nått allmänheten innan Dagens Nyheter rapporterar om den?

 

Den som ser en ubåt ska ringa direkt till Försvarsmakten: 08-788 75 00.

Begär vakthavande befäl Marinen
E-post: marinen-tips@mil.se

Just nu: Läkarprogrammet T8

Terminen rusar. Högt tempo. Ingen rast, ingen ro. Etc, osv, mm...

Snart halvvägs in och här en kort uppdatering.

Det kändes en aning motigt att köra igång efter sommaren i och med att de tre studielediga månaderna bjöd på ihållande sommarvärme och allt vad det innebär med utomhusliv, lättsam stämning, bad - och kvällscocktails i trädgården.

Jag hade ju även förmånen att ha ett stimulerande sommararvik på Upsala Nya Tidning.

Är det något jag saknat under tiden på Läkarprogrammet är det just arbete, känslan av att bidra, att vara nyttig i någon mening.

Visst kan man göra gott som läkarstudent, man kan höra en sjuk lunga genom stetoskopet, vilket föranleder en remiss för lungröntgen t ex ...

Men man är ju på plats för att lära sig - inte göra avgörande medicinska insatser.

 

Men jag ska erkänna att studierna på termin 8 på Läkarprogrammet vid Umeå universitet och som för min del är förlagda vid Sundsvalls sjukhus har varit riktigt bra, så här långt.

Terminen innehåller: Anatomi, ortopedi, handkirurgi, reumatologi, rehabilitation, infektion, hud och allmänmedicin - och allt betas av i ett rasande tempo.

Terminens höjdpunkt är hittills handkirurgin - och som ofta när det blir en fullträff - beror det på det engagemang som erbjuds från den sektion som håller i undervisningen.

Det är ju en sak att som student känna ett särskilt intresse för ett visst område, då är det kanske roligt med det ämnet bara därför. Men det kan ändå vara avgörande när lärarna och hela undervisningsmiljön är sådär riktigt trevligt välkomnande.

Så var det alltså på handkirurgin. Toppbetyg från mig till dem.

 

Annars pågår den sista av två veckor klinisk ortopedi - med operationer, mottagnings- och avdelningsarbete.

Ortopederna verkar överlag vara ett avslappnat släkte - det brukar sägas att de är jordnära och gillade att leka med mekano som små. Vad vet jag - men trevlig stämning är det på ortopeden i Sundsvall i varje fall, om än med rätt kort om personal - i varje fall i jämförelse med den uppställning grannsektionen Kirurgin kan ställa upp.

 

Nästa vecka är det dags för den terminsåterkommande kursen Personlig utveckling - samt ett mindre teoriblock om Allmänmedicin.

Under de därefter två följande veckorna är det nämligen dags för praktik på Hälsocentral - där tanken är att utbildning och arbete ska komma närmare varandra. Vi slussas successivt in mot arbete - och att känna oss hemma med att ta ansvar, möta patienter, ta beslut, osv.

Av vänner i terminer över mig har jag hört mycket positivt om dessa två praktikveckor. Jag håller naturligtvis tummarna att det hela blir lyckat.

 

I övrigt har jag inte lärt känna Sundsvall så mycket mer än tidigare - men jag har insett att den idé som fanns med mig när jag valde Sundsvall, att få vara närmare havet (än i Umeå) var något av en chimär. 

Visst är det så att Sundsvall ligger vid havet, men tillgängligheten därom är inte riktigt som i t ex Västervik.

Cyklar man där längs Gamlebyviken ned mot sta'n följer vattnet hela vägen och väl nere i stan ligger inloppet; blåsten, doften, närheten till klipporna, hamnen.

Sundsvall är annorlunda. För det första är staden inte uppbyggd så att havet blir en del av helhetsupplevelsen. På vissa platser dyker en fantastisk vy upp, men det rör sig om få undantag och man blir alltid lika glad.

Ger man sig upp till Södra berget och skidstationen där är utsikten närmast sublim, men där kan man ju inte hänga varje dag.

Sen detta att vara vid havet - hamnen är en gammal industrihamn och nu bygger Sundsvall sakta men säkert ut med bostadsrätter. Men mötet land-hav har ingen riktigt naturlig del i livet här. Det förbryllar mig. Ingen restaurang med havsutsikt? Inga kaféer eller sköna strandpromenader?

Jag får inte ens känslan av hav här - den där kalla bitande vinden (hatkärleken) som jag är så van vid från Västervik.

Nåväl. Jag klagar inte egentligen, det är bara en reflektion. Varje plats har sina förutsättningar som ger sin särskilda upplevelse.

Tripp trapp trull

Den gemensamma bilden av den ryska inblandningen i det amerikanska valet 2016 hos NSA, CIA och FBI är att den var massiv och att syftet var att underminera Hillary Clinton och hjälpa Donald Trump till makten.

I arbetet med att utröna omständigheterna kring den ryska inblandningen har en rad sanktioner gentemot Ryssland och ryska affärsmän, tjänstemän och politiker införts från USA:s sida.

En av de som drabbas av dessa sanktioner är Oleg Deripaska som äger flera företag, däribland Rusal, som i sin tur äger Kubal, aluminumsmältverket i Sundsvall.

För Kubals del innebär detta att nästan 500 personer kan komma att förlora jobbet.

USA:s sanktioner innebär nämligen att Kubals existens hotas: för om inte Kubal kan sälja sin produkt går företaget under och arbetslöshet väntar för industrins medarbetare.

 

Nu pågår en rad politiska påverkansförsök. Handelsminister Ann Linde (S) har varit i Washington för att tala om Kubal. Hoppet om att Kubal ska klara sig ur krisen verkar levande, och näringsminister Mikael Damberg (S) har varit i Sundsvall flera vändor och uttalat sig om att det verkar dumt att Kubal drabbas för att USA vill komma åt en person som finns i Moskva.

Ett mycket "roligt" exempel på svensk praxis kring utrikessekretess i detta fallet kan ses här. Rekommenderas.

Det kanske är en del spel för gallerierna, som det heter. Men vad ska politikerna å andra sidan göra och säga. Klart är det i alla fall att det blir mycket tungt för de individer som eventuellt kommer att förlora jobbet.

 

Vi lever i en globaliseread värld - där ett lands inblandning i ett annat lands val sedan drabbar ett tredje land och 500 personer riskerar att förlora jobbet.

Kalla kriget 2.0, jodå det är här.

---

Kör man in i Sundsvall med bil söderifrån kan man inte missa Kubal -- eller Kubikenborg AB -- som det egentligen heter. Industrin ligger i en lång byggnad nära vattnet till höger i körriktningen.

För egen del kopplar jag alltid Kubikenborg till det lilla korplag som heter Kuben, som jag spelade i för ... 15 år sedan? ... i Stockholm och som till stor del bestod av exil-Sönnsvallare med någon slags relation till just Kubikenborg.

Extremt kraftullt uttalande

USA kommer att förstöra förbjudna ryska robotsystem, innan de blir redo att användas, om inte Ryssland avslutar sitt robotprogram.

Det sa USA:s ambassadör till NATO Kay Bailey Hutchison i dag, enligt Reuters.

"Russia must halt its covert development of a banned cruise missile system or the United States will seek to destroy it before it becomes operational, Washington’s envoy to NATO said on Tuesday."

 

Det är naturligtvis lätt att föreställa sig att det hela snabbt går åt helt fel håll härifrån.

 

Nyheten uppmärksammades stort i säkerhetspolitiska kretsar, men har, vad jag har sett, ännu inte slagit igenom i svensk nyhetsrapportering.

 

Originalartikeln från Reuters är väl värd att läsa ty uttalandet är mycket kraftfullt och är ett stort avsteg från tidigare amerikanska policys kring den ryska utvecklingen av framförallt kärnvapenbärande medeldistansrobotar som är reglerat i det så kallade INF-avtalet.

INF-avtalet slöts 1987 och var en de viktiga nedrustningsavtalen i slutet av kalla kriget.

 

Det debatteras nu om vad Hutchison egentligen sa, citerade Reuters henne korrekt, och vad menade hon egentligen ...

Det enda vi vet med säkerhet i det här läget att citaten i artikeln står fast även efter en längre tids närvaro på nätet.

 

Om Estonikatastrofen skett i dag

För 24 år sedan i dag, 28 september, sjönk Estonia till botten i Östersjön.

852 personer dog, 501 var svenskar.

 

Endast 134 personer kunde räddas - 104 av dem tack vare de 26 helikoptrar som deltog i räddningsarbetet. Ytterligare 92 avlidna personer bärgades av helikoptrar.

Avgörande insatser gjordes med Försvarsmaktens helikoptrar. I dag är ingen av Försvarsmaktens helikoptrar allokerade för sjöräddning. Läs här för att i detalj ta del av de insatser som helikoptrarna genomförde. De finns inte ens kvar i organisationen i dag.

Sjöfartsverket har i dag fem platser för helikoptrar. Fem. Den som följer rapporteringen om dem vet att de ofta inte lyfter på grund av säkerhetsskäl (för besättning) vid oväder.

Vid ett tillfälle vägrade Sjöfartsverket lyfta för att hjälpa nödställd. Danska Försvarsmakten fick rycka in när Sverige sa nej.

 

Det är lätt att misstänka att en katastrof jämförbar med Estoniakatastrofen 1994 skulle sluta än sämre i dag.

Vem ska rädda de drabbade i dag, hur ska de gå till?

Varför tar inte Sveriges politiker denna fråga på allvar - ska vi inte ha någon beredskap värd namnet?

 

Alla som följt arbetet kring sommarens skogsbränder - och oljeläckan utanför Loftahammar - vet att till syvende och sist så ska Försvarsmakten inkallas. Någon måste göra jobbet - ring dem som ansvarar för territorialskyddet ...

Men det får följder. Läs HÄR.

---

PS. Min eget intresse för helikoptrar väcktes under värnplikten när jag fick följa med upp under mörkerflygning, i regn. Där satt jag med mörkerglasögon - grönt skimmer - och storögd.

 

 

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar