Logga in

Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

SvD:s ubåtsartikel oroar

Eftersom jag på Twitter följer ett antal personer verksamma inom Försvarsmakten blev det snabbt tydligt att Svenska Dagbladets artikel publicerad på nätet i gårkväll om ubåtshändelserna 2014 i Stockholms skärgård uppfattades som kontroversiell. Minst sagt.

I SvD:s artikel Hetaste ubåtsbeviset var signal till SMHI:s boj, skriven av försvarsreporter Jonas Gummesson, presenteras ett potentiellt sakförhållande kring en påstådd observation som, enligt artikeln, först ska ha åtnjutit stor uppmärksamhet och tyngd inom Försvarsmakten, men som senare avfärdats, ty det visade sig, enligt artikeln, att just den observationen inte härörde från främmande makts ubåt utan från en boj tillhörande SMHI.

Snopet för Försvarsmakten, skulle man kunna säga: Signal från väderboj misstas för ubåt. Det är väl en nyhet i sig.

---

I artikeln redovisas vidare var bojen befann sig, att den varit trasig och att en signal sändes ut under arbetet med bojen. Det är då denna signal, som Försvarsmakten under ett skede under underrättelseoperationen Örnen, ska ha uppfattats komma från en ubåt från främmande makt.

Vidare ska dåvarande ÖB under en period ha betonat hur central just denna observation var för att Försvarsmakten kunde konstatera att det rörde sig om främmande makts undervattensverksamhet.

---

Nå? Vad handlar då detta om och hur är reaktionerna? Har Försvarsmakten gjort bort sig totalt och till och med lurat svenska folket? Eller har SvD skrivit en artikel med dunkla motiv?

---

Först måste man konstatera att hur det än ligger till med bojen och uppgifterna som presenteras kring den så vet vi inte så mycket. Inte att just beskrivningen av bojen inte är tydlig. Men sakförhållandet är kvalificerat hemligt och således ligger det bortom insyn. Att Gummesson kan skriva om det beror på att någon/några med förmodat verklig insyn har läckt uppgifterna till honom eller så är uppgifterna inte sanna, de kommer från annat håll och är fabricerade. Vi får anta att SvD har, så långt det går, säkerställt att uppgifterna är sanna.

Inte med det sagt att kvalificerat hemliga uppgifter ska rapas ut i etern hursomhelst. Röjandet av hemliga uppgifter kan bedömas som spioneri.

---

En kort personlig reflektion. Jag har rapporten från operation Örnen eller den i folkmun så kallade ubåtsjakten från 2014. Det är bara det att den är ordentligt maskad eftersom innehållet bedöms innehålla uppgifter av synnerlig betydelse för rikets säkerhet.

Jag vill läsa rapporten, men jag får erkänna att det för min del inte handlar om "need to know" utan "nice to know", även om jag i mina bästa stunder tycker mig angränsa till det första: Klart jag vill förmedla hemliga bevis som för svenska folket kan visa att främmande makts ubåtar har varit här. Svenskarna behöver sanningen, och främmande makts ubåtar är inte bara "trevligt info".

---

Men har de varit det då? Var främmande makt här 2014 och kränkte nationens inre vatten? Enligt SvD:s artikel kan man förledas att tro att så absolut inte var fallet. I ingressen till artikeln står det nämligen så här: "Den 'bekräftade ubåten' från jakten i Stockholms skärgård 2014 var ingen ubåt – utan en ljudsignal till SMHI:s havsboj i Östersjön."

---

Visst kan man nu tro att jasså nähä det var ingen ubåt?

---

I artikelns sista stycken beskrivs sedan Försvarsmaktens slutsats om händelserna under operation Örnen. Försvarsmaktens slutsats, trots att den beskrivna SMHI-bojen har strykts ur bevislistan, är: "det är ställt utom allt rimligt tvivel att svenskt inre vatten kränktes i Stockholms skärgård i oktober 2014." En rad andra observationer från Försvarsmakten, privatpersoner och SÄPO ligger till grund för slutsatsen.

Men SvD misstänkliggör denna slutsats genom artikelns avslutande citat: "Man kan inte slå ihop flera observationer och få fram ett högre värde, man måste titta på var och en för sig och här finns det nu inget på den högsta nivån, det är ett rent konstaterade, säger en person med insyn i materialet."

Det är klart att många frågar sig vem denne person med insyn i materialet är. Hur kan denne vara så säker på sin sak?

Här kan man återigen betona att innehållet i rapporten där 21 observationer ligger till grund för Försvarsmaktens slutsats är kvalificerat hemlig, den högsta säkerhetsskyddsklassen på en skala mellan 1 och 4 utifrån vilken skada för Sveriges säkerhet som kan uppstå om uppgifterna röjs.

Meddelarfriheten, en av de friheter journalister känner särskild vurm inför, är dock inte helt okomplicerad i fall som rör rikets säkerhet.

---

Har Försvarsmakten verkligen mörkat att de misstog bojsignalen för en ubåt?

Så här skrev Försvarsmakten redan 23 september 2015: "Den observation som i höstas hade den högsta konfidensgraden har omvärderats. Här har det tillkommit ny information som gör att just denna observation har en annan förklaring, och den har därför inte ingått i underlaget för den samlade värderingen. Det oaktat kvarstår bedömningen genom analysen att det är ställt utom allt rimligt tvivel att svenskt inre vatten kränkts."

De nämner inte en boj, men de är tydliga med att observationen "i höstas" som sådan inte längre ingår i bedömningsunderlaget. Likväl: Inre vatten har kränkts, det är ställt utom allt rimligt tvivel.

Läs DN:s försvarsreporter Mikael Holmströms kommentar av uppgifterna i SvD.

---

Försvarsmakten gör bedömningen att uppgifterna i den rapport där de 21 observationerna redovisas är uppgifter av synnerlig betydelse för rikets säkerhet och uppgifterna kan antas störa Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skada landet om de röjs.

Någon bedömning av det går inte att göra av uppenbara skäl.

Men nog är det lätt att tänka att om FM/regeringskansliet öppet, redigt och klart redovisade t ex de bottenspår som det talats om här och visade upp dem, berättade om sammanhanget, vilka länder som kan lämna sådana spår med mera, etcetera, så skulle svenska folket förstå saken bättre och en del frågetecken skulle skingras.

---

Så till de starka reaktionerna. Vad tycker personer inom Försvarsmakten om SvD:s artikel?

Genomgående är man kritisk, skulle jag säga, vilket också ett belysande inlägg från Niklas Wiklund vittnar om som rubricerats "Desinformation!"

Jag återger här inläggets inledning: "SvD formulerar artikelrubrik och ingress på ett sätt som av en icke insatt läsare, inte kan tolkas på annat sätt än att allting var fel, att det inte existerade någon främmande undervattensverksamhet överhuvudtaget under oktober månad 2014. Detta är en helt felaktig slutsats. Än värre är det att i princip alla övriga mediakanaler köper rapporteringen helt okritiskt."

Inlägget diskuterar inte Örnen -- utan SvD:s artikel och hur innehållet i den har förflyttat sig och transformerat till Sveriges television, Sveriges radio samt Expressen.

Slutsatsen är att Wiklund ställer sig starkt kritisk till mediekanalernas oförmåga att vara källkritiska.

Det är lätt att hålla med honom

---

Det kan här tilläggas att både Sveriges radio och Sveriges television har särskilda uppgifter vid krig. Befolkningen ska kunna vända sig till dessa mediekanaler och känna förtroende och visshet om att här kommer faktagranskade uppgifter som är sanna, relevanta och av stort allmänt intresse.

Den reaktion på "Försvarstwitter" som jag därför hajade till mest inför och också kände sympati inför var denna:

"I händelse av krisläge. Stäng genast av svt."

Det är klart att jag vill sträcka ut en hand och säga nej, så illa är det inte!

Men är det inte det? En sådan bild av statsradion och statstelevisionen kan vi inte ha. Med andra ord: De behöver bli bättre. Mycket bättre.

Unik storövning - visst deltar du?

Det är din plikt Få känner till att det i Sverige är totalförsvarsplikt. Det innebär att alla svenska medborgare i åldrarna 16-70 har en skyldighet att hjälpa till vid krig eller krigsfara.

För de som arbetar i sjukvården är det inte så svårt att räkna ut att de högst sannolikt kommer att fortsätta arbeta inom sjukvården om krisen kommer.

Särskilda krisberedskapsplaner ska finnas inom regionerna. Tips: Kolla upp just din krisberedskapsplan och vilken roll du har.

Detsamma gäller förstås för poliser och inte minst de inom Försvarsmakten. Man förblir inom sin organisation.

Flera andra myndigheter har också särskild beredskapsplanering.

---

Men alla andra, elektriker, jordbrukare, vägarbetare, städare, journalister med mera -- vilka uppgifter har de?

Vilken organisation ingår ni i om krisen kommer?

Det är hög tid att ta reda på det -- och om inte annat att gå med i en organisation som övar för kristid.

För visst vill du hjälpa till om något händer? Du vill förmodlingen åtminstone kunna hjälpa dig själv och din familj.

Eller så tror du att allt ordnar sig. På nåt sätt.

---

I dag inleds Totalförsvarsövning 2020.

Det är första gången på 30 år som det civila och militära försvaret övar tillsammans i större omfattning.

Syftet är att stärka Sveriges försvarsförmåga.

Läs informationen från Krisinformation.se.

Sveriges länsstyrelser går ut med gemensam information HÄR. Länsstyrelsens roll är att leda och samordna det civila försvaret.

Samtliga kommuner kommer att delta i övningen -- men vad gör just din kommun för att det civila försvaret ska fungera? Vet du?

---

Försvarsmakten skriver så här: "Det försämrade omvärldsläget har gjort att regeringen beslutat att Sveriges totalförsvar ska förstärkas. Nu ska stora delar av totalförsvaret också övas. Försvarsmakten och MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, leder och samordnar övningen där bland annat ett 60-tal myndigheter, landets länsstyrelser, regioner och kommuner liksom frivilliga försvarsorganisationer och delar av näringslivet deltar."

---

Svenska Dagbladet har i dag en läsvärd artikel om övningen och ställer den i ett historiskt ljus: "Återgår vi till vår tid och det nuvarande totalförsvaret är det nog tyvärr så att varken militär förmåga eller civil försörjningsberedskap är särskild god."

Och: "Kostnader skall skäras så långt att det bara blir ett skelett kvar. Utan att riktigt förstå det bygger man samtidigt bort robustheten, förmågan att klara kriser."

---

Övningen fortsätter in i 2020.

Har du någon del i den -- om inte, varför inte?

Den misshandlade busschauffören

Busschauffören som slogs ned Även om Uppsala är Sveriges fjärde största stad är det rätt sällan händelser i staden når befolkningen i stort genom artiklar i rikstäckande medier.

Men när en busschaufför häromdagen blev misshandlad under sitt arbetspass dök kortare artiklar om händelsen upp i kvällstidningarna. Både Upsala Nya Tidning (UNT) och SVT Uppsala bevakade.

Nu har UNT träffat busschauffören som berättar om händelsen och visar öppet sitt namn, ålder och ansikte. En berömvärd insats av Samir, som jag tycker speglar en tro på ett öppet samhälle där man kan (ska) säga vad man varit med om och vad det innebär. LÄS HÄR, det är en läsvärd artikel.

---

I artikeln berättar Samir hur ett gäng ungdomar går in genom bakdörren i hans buss och sätter sig utan att visa biljett. Efter att ha misslyckats med att få gänget att komma fram och visa sina biljetter lämnar han sin plats och går bakåt för att prata med dem. Killarna i gänget, 10-12 stycken i åldrarna 15-17 år, attackerar honom med sparkar mot magen, ryggen huvudet och ansiktet. Våldet fortsätter efter att Samir ligger på golvet i bussen.

---

Av de tiotal passagerare i bussen är det ingen som hjälper Samir.

En kvinna ringer efter polis.

En kollega kommer tack och lov till undsättning.

---

Kvällen spenderas på Akademiska sjukhuset. Ett sprucket revben. Samir hade tur, trots allt. Sparkar mot huvudet kan leda till döden.

---

För oss som har ett intresse av samhället -- eller om man så vill -- samhället i förändring, upplevs denna händelse knappast som ett unikum. Liknande nyheter kommer med jämna mellanrum.

Jag hade personligen, för en tid sedan, ett längre samtal med en person som arbetar på tåg. Biljettkontroller och enkla ordningsfrågor om platser och baggage omgärdas i mycket högre grad av våld och hot om våld än för några år sedan.

---

Det kanske mest intressanta med artikeln i UNT är hur facket förhåller sig till händelsen. De är naturligtvis upprörda och ledsna och vttnar om flertalet incidenter med våld och hot.

Men det är den förändring facket efterlyser som är av störst intresse för samhället i stort, det vill säga som speglar en förändring och i det här fallet är det att samhällsordningen ska ta ett steg bakåt: Backa.

---

Jag citerar ur artikeln:

"Vi kommer lägga ett arbetsmiljöstopp på biljettvisering för våra chaufförer. Stoppet innebär att busschaufförerna inte ska kolla biljetter på passagerarna vid Resecentrum."

Det är skyddsombudet för Kommunal som kommenterar.

---

Visst förstår man kommentaren, den speglar ett behov: av en säker, trygg -- normal -- arbetsmiljö. Naturligtvis förtjänar busschaufförerna i Sverige detta. Det är helt självklart och mycket viktigt.

---

Men vad är vägen fram till en vanlig arbetsdag med vanliga civila arbetsuppgifter utan risk för våld eller hot om våld?

Det är klart att frågan faller på samhället i stort. På våra politiker. På de som ansvarar för ordningen. För de som fördelar resurser.

Att välja att stoppa biljettkontroller långsiktigt innebär att buset vinner: Ett slags "låt gå". Ungefär: Vi låter dem gå på, det spelar ingen roll om de betalar för sin resa, bara de inte bråkar. Och bara vi inte utsätts för våld av dem.

De som bråkar får som de vill.

---

Vilka alternativ finns om man tittar på ekonomi och arbetsresurser?

De är i realiteten få.

För det går å ena sidan inte att förvänta sig (önsketänkande) att ungdomsgängen plötsligt ska börja göra rätt för sig och som vanligt folk betala sina biljetter och då också sluta sparka ned chaufförer som påpekar att de måste betala.

---

Det alternativ som är dyrast -- men till syvende och sist är billigare än låt gå-modellen långsiktigt, är att säkra arbetsplatsen genom att tillföra tillräckliga och nödvändiga säkerhetsresurser i form av vakter och i vissa fall även poliser.

Kostnaden är naturligtvis enorm: och vilka andra delar av samhället får i ett sådant scenario sämre säkerhet i och med att resurser måste bort från en plats för att sättas in på vanliga bussar?

Dessutom är det lätt att förutse reaktionerna: Hur ser det ut med vakter på bussarna? Ska Sverige vara ett land där det behövs vakter överallt? Är vi inte ett öppet land längre? Etcetera.

---

Men lek med tanken: Om samhället backar, om gängen som envisas med att slåss och fuska, vinner -- vad blir kostnaden för samhället då?

---

Här kan man tillägga att i vissa områden i Stockholm samverkar redan vakter, polis och biljettkontrollanter.

SVT betonar inte allmänintresset

Journalisten (Journalistförbundets tidning) rapporterade i går om Sveriges television -- LÄS HÄR -- och hur journalisterna vantrivs eftersom arbetsmiljön är usel, något som större tidningar har snappat upp och vidareförmedlat till en större läsekrets än den Journalisten har.

Det jag personligen reagerade på var inte så mycket arbetsmiljön som det uppdrag "SVT Nyheter online" sägs ha.

Jag citerar ur Journalistens artikel:

"Mottot för SVT Nyheter Online är 'kort'; korta videoinslag, korta texter. Målgruppen är personer i åldern 20-40 år som tittar i mobilen. De exemplifieras med 'Nyfikna Nicole och Nassim” som 'älskar utmaningar, gillar förändring, äventyr och att upptäcka nya saker', samt med 'Sociala Sahar och Seb' som 'vill vara med där det händer' och 'tränar på gym tillsammans' och gärna provar ny matlagning 'och delar stolt på Instagram'."

---

Målgrupp 20-40, som gillar utmaningar, förändring, äventyr och nya saker. Träna ihop, ny mat och instagram.

Så resonerar alltså public service SVT om sitt uppdrag.

Jag ska skriva rakt upp och ned vad jag tycker om SVT:s motto: Det är bisarrt.

---

I Journalistens artikel beskrivs förändringen på SVT som något som håller på att bli en kvällstidning.

Vad en kvällstidning gör eller inte gör, kan man ställa sig kritisk till, men det är stora företag som arbetar för att dra in så mycket vinst som möjligt. De har en skyldighet att förhålla sig till pressetiska regler, men i övrigt gör de som de vill. Det har jag inga problem med. Korta, snabba artiklar om kändisar, Trump och miljön där komplexa frågor ibland lyser med sin frånvaro. Ja?

Med det sagt: Kvällstidningarna bidrar ofta också till en fördjupning av det offentliga samtalet.

---

Men SVT. Public service som finansieras via skattesedlen genom en public service-avgift sedan 1 januari 2019 och betalas av alla över 18 år som har en inkomst.

Det vill säga: Du kan inte välja att inte betala för SVT. Det medför vissa skyldigheter -- inte för den som betalar, denne kan blankt strunta i de korta inslag riktade till personer som gillar att träna och testa ny mat.

Men SVT har en skyldighet: Att rapportera till alla om det som är sant och relevant samt av stort intresse/stor vikt för allmänheten.

Det må låta torftigt för de som tränar, gillar att testa ny mat och dela stolt på Instagram (kan man tro av SVT:s motto). Men det är ändå allt SVT ska göra. Och det är ett svårt och knepigt uppdrag. Särskilt om uppdraget blandas ihop med idéer om att målgruppen har ett visst ålderspann och särskilda intressen.

För att veta vad som är av stor vikt för allmänheten är inte helt enkelt, men en erfaren och driven redaktion bör kunna räkna ut det varje morgon när nyheter och vinklar ska avgöras inför dagens arbete.

---

Grunden är och kommer alltid att vara tvåfaldig: Offentligfinansierad verksamhet ska granskas först -- som sjukvård, skola, polis och andra myndigheter. Anledningen är enkel: Medborgarna finansierar den -- så hur fungerar den? Sedan: Näringslivet, för här finns pengarna och arbetsmöjligheterna.

---

Men SVT inför i stället en ny organisation från och med fredag 1 november. Jag citerar från Journalisten:

"Den 1 november införs en ny organisation och ett radikalt förändrat uppdrag på SVTs 37 lokala redaktioner. Reportrarna ska framöver fokusera på korta inslag i de digitala kanalerna; videoklipp om högst en minut och 15 sekunder på bekostnad av de längre genomarbetade reportagen. Ledningen anser att sådant material är bättre anpassat till 'Nyfikna Nicole och Nassim' och 'Sociala Sahar och Seb' i åldersspannet 20-39 år."

Så, i stället för att fokusera på uppdraget, vilka områden man ska bevaka, betonar SVT snabba klipp för personer i en viss ålder: Nyfikna Nicole, 32, som gillar gymmet, ska man alltså tro. Ett snabbt klipp till henne och saken är klar. Mission accomplished.

Nyheter för undertecknad, 40 plus och jävligt intresserad av seriös rapportering av skola och sjukvård t ex, lyser med sin frånvaro. Jag undrar vad Britta, 75, pensionerad sjuksköterska och Arne, 55, lärare på en högstadieskola tycker om SVT:s nyhetsavgränsning. Den ålder SVT riktar sig till har ju inte Britta och Arne och frågan är om de rappt uppdaterar Instragram på gymmet?

Bisarrt är min slutsats. Och det är dessutom föraktfullt mot allmänheten samt en grov undervärdering av det intresse allmänheten har av riktiga nyheter om vår gemensamma komplexa verklighet.

---

Journalisten konstaterar: "De vi pratar med, från reportrar till chefer, räknar med att den nya omorganisationen kommer att förvärra problemen. Nyordningen har skapat uppgivenhet bland medarbetare i delar av organisationen."

---

Jag vill egentligen inte skandera något i stil med: "Lägg ned public service".

Men det blir svårare att inte hänga på ett sådant förhållningssätt när SVT inte betonar allmänintresse.

---

Om det redan finns en plats för snabba, enkla nyheter som kvällstidningarna dominerar -- och det inte finns en plats där enbart komplexa perspektiv på en knepig värld kommer till ytan, varför ska då offentligfinansierade SVT välja den förra? De behöver ju inte dra in pengar vi annonsintäkter och lösnummer. De kan lägga all tid på seriös rapportering.

Gör svår, tung TV för allmänheten om det som är av vikt för allmänheten. Gör det varje dag och undvik inte svåra frågor, undvik däremot enkla svar och snabba inslag för en ålders- och intresseavgränsad tittarkrets.

Krisberedskap >> mitt examensarbete

Nu är det inte bara personer likt undertecknad som känner olust, irritation och ilska gentemot samhällets oförmåga till krisberedskap.

Sörjan med inställda operationer i Region Uppsala (och flera regioner) i efterdyningarna av det usla avtalet med Apotekstjänst har nått gemene man.

Inga omfattande sabotage ligger bakom krisen, inget "olyckligt" strömavbrott, ingen enorm skogsbrand -- och inget oförutsett krigsutbrott ... bara klantiga politiker och tjänstemän och ett uselt företag.

---

Stor skugga har naturligtvis fallit på just företaget Apotekstjänst som inte levererat det materiel som sjukvården behöver för det vanliga dagliga arbetet.

Det är naturligtvis oförlåtligt att lova en sak och sen bara nej vi kan inte göra det vi lovat -- särskilt när det kommer till människors säkerhet.

---

Men störst skuld ligger hos de politiker och tjänstemän inom regionen, för det är de som ska säkerställa att företaget är trovärdigt och kommer att utföra det som lovas.

Den mediala rapporteringen kring den så kallade materielkrisen har i det avseendet varit undermålig.

Politikerna representerar oss och ska arbeta för vårt bästa. Men i det här fallet är det tydligt att de inte har gjort det och behöver stå till svars för det.

Alla vet företagets namn -- men vem vet vilka tjänstemän och politiker som ligger bakom avtalet?

Jag säger inte att det är lätt att på förhand säkerställa att ett företag kan leverera det som behövs -- men att sjukvården ska fungera normalt ligger i rikets intresse, dvs det är en av grundpelarna för att Sverige ska kunna fungera; att vanligt folk får adekvat sjukhusvård.

Det krävs särskilda insatser kring avtal inom sjukvården med leverantörer av materiel!

Om sjukvården inte fungerar, om patientsäkerheten inte kan säkras på grund av att det inte finns helt vanligt sjukvårdsmateriel kommer allmänhetens förtroende för samhället att börja krackelera även inom detta område.

Och det är vad vi ser: Allmänhetens förtroende sjunker för de institutioner vi har vant oss vid att lita på.

---

För egen del kan jag konstatera att mitt examensarbete om den personliga och professionella krisberedskapen inom läkargruppen i Västernorrland känns mer aktuell och relevant än när jag startade.

Krisberedskapen måste naturligtvis fungera på flera nivåer.

Individen måste hantera krisen hemmavid, med hygienlösningar, mat, vatten, ljus, värme och så vidare -- och sedan måste individen känna till om denne har särskilda uppgifter på sin arbetsplats. Dessa två aspekter är de jag arbetar med i mitt examensarbete.

Frågorna om hur arbetsplatsen fungerar vid en kris är den fråga som kommer till ytan för allmänheten när Region Uppsala med flera regioner krisar utan att det egentligen är en riktig kris på det sätt som kriser brukar beskrivas på förhand, dvs genom omfattande strömavbrott eller på grund av andra liknande händelser.

Nu är det ju vårt egna system, vårt sätt att arbeta, tänka och agera som brister! Det brinner inte någonstans, ingen bombplan sveper över oss.

Man kan ju fundera på hur sjukvården skulle hantera en regelrätt kris nu när det normala spricker på grund av dåliga avtal.

Är det rimligt att tro att sjukvården och de "just in time-företag" som är knutna till vården och ska leverera materiel och läkemedel kommer att fungera när krisen kommer? 

Fundera på det.

 

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.

Bloggar

Sport

Politikerbloggar