Logga in
Logga ut

Magdalena Lidestam

Låt oss prata om skolan!

Bloggen har kommit till utifrån mitt eget behov av att ventilera tankar, vilka under en period har kommit att till stor del kretsa kring just skolan, detta av flera olika anledningar. Dels utifrån ett föräldraperspektiv, men även utifrån ett politiskt intresse och ett samhällsperspektiv. Skolan är bland det mest angelägna att diskutera överhuvudtaget, enligt mig. Jag utger mig inte för att vara insatt och kunnig på området, tvärtom, jag är däremot väldigt intresserad av att diskutera och analysera olika frågor från olika synvinklar och sätter stort värde på synpunkter från er som läser. Välkommen till min blogg!

Lag, rätt och konsekvenser

En av mina söner kom hem från skolan igår förmiddag, han kände sig lite sjuk, lade sig i soffan, drog på tv:n och det råkade just då vara ett program från UR som hette "Justitia" som handlade om internettrakasserier. Vi tittade på det tillsammans. Riktigt bra.

UR-programmet handlade om ett autentiskt fall, om 15-åriga Fanndis som av skolkamrater utsatts för kränkningar, förtal, trakasserier och olaga hot. De som mobbade Fanndis gjorde också en hip-hoplåt om henne som lades ut på You-Tube och denna fick en enorm spridning. Eftersom hon hade ett ovanligt namn så visste dessutom alla i hennes närhet att det var just henne man sjöng om, hon blev kallad för "äcklig hora" och andra grova kränkande tillmälen. Låten avslutades med ett dödshot, riktat till Fanndis och hennes familj. Förutom den här låten så fick hon utstå mobbing och trakasserier i skolan, någonting som lite sopades under mattan även fast skolan kände till mobbingen. Läraren pratade ut med Fanndis tillsammans med mobbarna och trodde att det räckte så, att situationen därmed var löst, men mobbingen fortsatte. När låten till slut blev känd för föräldrarna valde de att polisanmäla det hela.

Programledaren för "Justitia" frågade högstadieelever om de visste om att det är brottsligt att utsätta någon för sådant här. Det var uppseendeväckande många som inte trodde att det är ett brott! När de fick frågan om vad de trodde att mobbarna kunde få för straff för detta, så trodde några "kanske några tusen i böter", andra trodde att det inte skulle bli några påföljder alls. Verkligheten var att en 18-årig pojke och en 15-årig flicka dömdes att tillsammans betala ett skadestånd på 47 000:- till Fanndis. Förutom detta dömdes pojken till ungdomstjänst och flickan till vård inom socialtjänsten. En 13-årig flicka var också inblandad, men slapp åtal eftersom hon inte var straffmyndig.

UR-programmet belyser en aspekt av konsekvenser vid dåligt beteende (vilket jag snuddade vid i förra blogginlägget), i det här fallet med fokus på internettrakasserier. Man kan säga att det står bortom allt rimligt tvivel att många barn och ungdomar (och även vuxna många gånger), faktiskt inte vet vilka konsekvenser vissa handlingar kan leda till. Och man vet inte heller att vissa saker faktiskt är brottsliga? Varför är det så? Små barn vet inte vad som är rätt och fel och lär sig det av sin omgivning under uppväxten. En del i det är att testa gränser, och det är föräldrarnas och så småningom även förskolans och skolans uppgift att visa var gränserna går, vad som är acceptabelt och inte. Men när barn går så här långt över gränsen, undrar man ju var det gått snett?

Jag tycker att det är viktigt att man i tidig ålder gör väldigt klart för barn vad som är rätt och fel, och faktiskt också vad lagen säger. Det går att prata med barn om lag och rätt. Det är givetvis också viktigt att prata empati, hur det känns för den andre om man skadar den eller om man säger något elakt. Att prata värdegrund. Själv brukar jag vara tydlig med att säga till mina barn om de slår varandra att man inte FÅR slåss, av många olika anledningar. Att INGEN får slå mina barn, och att de därför inte får slå varandra. Att det gör ont och kan ge skador. Att det kallas misshandel och att det är straffbart enligt lagen. Jag brukar även prata om brottsrubriceringen "olaga hot", "ärekränkning" etc. Det låter kanske löjligt, men jag vill banka in i huvudet på dem att det är olagligt och straffbart att hålla på med sådana dumheter.

Nu har några av mina barn börjat komma upp i den åldern då de börjat använda sociala medier och jag kan berätta att det redan förekommit både kränkningar och olaga hot den vägen. Hos mellanstadiebarn! Jag ser väldigt allvarligt på sådant, även om "det bara är barn". Att bli utsatt för dödshot av några du möter varje dag i skolan kan förstöra tryggheten totalt och skapa stor ångest, det måste vi vuxna förstå. Tyvärr tror jag att många barn inte vet var gränserna går, vad som är okej och inte när det uppstår en konflikt. Man tror att det går att skriva vad som helst till varandra utan att behöva stå till svars för det. Som att det inte är på riktigt. På nätet är det så lätt att det går överstyr, det är så lätt att skriva något ogenomtänkt och skicka iväg, det är så lätt att skriva sådant man aldrig någonsin skulle säga ansikte mot ansikte. Och väldigt ofta kommer man nog undan med det, eftersom den utsatte inte alltid berättar för någon vuxen, och även för att den utsatte inte inser att den utsatts för ett brott.

Jag vet inte hur mycket man pratar om det här i skolan, eller i hemmen, men uppenbarligen inte tillräckligt, med tanke på den alltför vanliga förekomsten av internettrakasserier, mobbing och andra brottsliga handlingar. Kanske vore det vettigt om man pratade lite lag och rätt i skolan, redan tidigt under skoltiden? Jag tycker att det är viktigt att barn lär sig vad de har för rättigheter och skyldigheter. Till exempel så är det viktigt att barn vet att vissa saker faktiskt är ett brott, och om man blir utsatt så kan man polisanmäla. Det gäller såväl misshandel som ofredande, olaga hot, förtal mm. Det är också viktigt att skolan agerar på minsta lilla, så inte det sker en glidning, där man accepterar mer och mer. Jag har med egna öron hört barn skrika "jävla hora" och "jävla bög" och liknande till varandra i skolan utan att någon skolpersonal reagerat, trots att de måste ha hört det. När sådant är vardagsmat är man illa ute. När man låter för mycket passera. I fallet med Fanndis kan man dessutom kritisera skolan starkt för att de inte tagit tag i mobbingsituationen med tillräcklig kraft, trots att de känt till den, något jag tyvärr tror är vanligare än vi vill tro.

UR-programmet "Justitia" är avsett för elever i årskurs 7-9, men jag tycker definitivt att avsnittet om internettrakasserier lämpar sig väldigt bra även för mellanstadiebarn. Jag rekommenderar det starkt!

Länk till programmet:

 http://www.ur.se/Produkter/167101-Justitia-Internettrakasserier

 

En bra början

I går var jag och min käre Jörgen Andersson inbjudna till kommunstyrelsens sammanträde för att berätta om det medborgarförslag vi lämnade i mars förra året, ett förslag som handlade om att förebygga och motverka korruption i Västerviks kommun.

Kommunledningskontorets förslag till beslut var att förslaget skulle ”anses besvarat”, eftersom ”medborgarförslagets syfte kommer att uppnås med de åtgärder som planerats”. Tydligen har nu ett arbete med att ta fram riktlinjer mot korruption påbörjats. Under hösten har revisionsbyrån EY, på uppdrag av kommunrevisionen, granskat kommunens interna arbete med intern kontroll gällande mutor, oegentligheter och jäv. EY riktar kritik mot kommunen på flera punkter och har därför tagit fram ett antal förbättringsförslag som kommunen nu har att genomföra. Bra! En bra början.

Det är framförallt bra att problemet tas på allvar. Äntligen ska riktlinjer tas fram. Avvikelsesystem för att hantera anmälningar ska införas. Politiker och tjänstemän ska utbildas. Helt i linje med vårt medborgarförslag. Dock tycks det som att fokus kommer att vara på straffsrättsliga företeelser som t ex mutor, direkta regelbrott eller andra oegentligheter.

Enligt vårt förslag bör kommunen ta fram en etisk policy som innefattar korruptionen i en vidare bemärkelse. Korruption är skadligt för samhället långt innan direkta brott begås. Den korruption som förekommer, men som inte är direkt olaglig i juridisk mening, men högst oetisk och olämplig. Nepotism, jäv, otillbörligt gynnande och gråzonerna där man inte bör befinna sig. Det är här de verkligt utbredda problemen finns och denna korruption skadar också samhället. Korruptionen skadar tillit, ekonomins funktionssätt och samhällsutvecklingen i stort. Det är av yttersta vikt att arbeta med dessa frågor.

Jag hittade ikväll ett mycket gott exempel från Högskolan i Skövde: ”Policy mot korruption och oetiskt handlande”.

http://www.statskontoret.se/globalassets/forvaltningskultur/etiska-koder/hogskolan_skovde_-korruption_oetiskt-handlande.pdf

Läs gärna, det ger en väldigt bra bild av bl a olika etiska dilemman man kan behöva förhålla sig till i offentlig verksamhet. Det är precis detta vi behöver lära oss mer om och diskutera. 

Skilsmässa

Det är alltid svårt att bryta upp och lämna, men ibland måste man inse att det inte är hållbart att vara kvar i något som inte fungerar. Därför har jag tagit ett beslut. Det blir skilsmässa mellan mig och Moderaterna. Det är ett ganska bra tag sedan jag kände mig bekväm i partiet, av olika anledningar. Den senaste veckan har det varit flera saker som gör att jag absolut inte vill förknippas med vissa företrädare och deras retorik, inte heller deras inställning till hederlighet på olika sätt.

Dessa tungt vägande skäl gör att jag lämnar:

• En osund sektliknande partikultur där egenintressen går före allt annat, där jäv och nepotism har blivit mer regel än undantag. Valberedningar föreslår sig själva och sina närstående. Samma familj har kommit att besitta de flesta tunga uppdrag i kommunen.

• Företrädare som ohederligt slänger sig med ”fake news” och presenterar egenpåhittade(?) fakta för att vinna gillanden på Facebook. Som håller på med populistiskt trams på ett anti-intellektuellt sätt.

• Framträdande M-politiker som inte drar sig för att förfalska offentliga handlingar, som fortsätter ljuga trots avslöjande, som inte verkar tycka det är ett problem. Som inte inser allvaret med att brott har begåtts och som manipulerar omgivningen för att klamra sig kvar.

• Den interna sekteristiska mobbingkulturen där konkurrenter förtalas och förgörs. Allt sker i egenintresse i jakten på pengar och prestige. Kompetenta personer jagas bort och den som fulspelar bäst håller sig kvar.

• Den totala fegheten där ingen längre törs opponera sig mot ovanstående. Rädslan för repressalier och att själv att hamna i kylan gör att befogad kritik uteblir. I slutänden leder det till ett parti helt utan ryggrad och principer.

För partiets skull hoppas jag att det sker en förändring, gudarna ska veta att vi är några som verkligen försökt. Men under rådande förhållanden kan jag inte längre vara kvar.

 

Värt att uppmärksamma 9/12

Igår den 9 december var det den internationella dagen mot korruption, en dag värd att uppmärksamma. Jag har tidigare skrivit blogginlägg som berört ämnet korruption, men eftersom det är så oerhört viktigt kan inte frågan diskuteras mycket nog. Korruption gör mycket skada i ett samhälle, det innebär negativa samhällsekonomiska konsekvenser, det undergräver förtroendet för det offentliga, vilket i sin tur skapar misstänksamhet och uppgivenhet hos medborgarna.

”Men, vaddå det berör väl inte mig, och vad kan jag göra åt saken?” tänker säkert någon. Jag hävdar att alla kan bidra till att motverka korruption, i stort och i smått. Till att börja med kan man sätta sig in i ämnet, öka sin medvetenhet om vad korruption innebär och lära sig mer om vilket elände korruption kan ställa till med i ett samhälle. Det är också viktigt att ha en levande diskussion om vad som är lagligt och lämpligt. Allt som är lagligt behöver inte nödvändigtvis vara lämpligt. (Väldigt få av oss anser t ex att kusingifte är speciellt lämpligt, även om inte lagen säger nej, och det finns såklart otaliga andra och bättre exempel).

När det gäller vad som är lämpligt eller ej så går det i sammanhanget att lyfta hur det går till i föreningar och samfund, där det brukar finnas stadgar att rätta sig efter. I dessa stadgar brukar det ofta finnas en hel del tolkningsutrymme, dvs ordet ”bör” eller ”bör inte” används frekvent. Ibland händer det därför att man väljer att tolka innebörden lite som man vill, ibland på ett sätt som gynnar beslutande personers egna intressen. Någon som har en etisk och moralisk inre kompass måste protestera i sådana situationer, annars kan det glida iväg rätt ordentligt. Föreningen kan då komma att få problem med en föreningskultur där jäv, nepotism och korrupt beteende blir normaliserat och accepterat. När gränserna flyttats, när korruptionen och jävet accepteras i de ”små” sammanhangen, är det då inte rimligt att tro att det smittar av sig även till andra, större sammanhang?

Vi har därför alla ett ansvar att säga ifrån i alla sammanhang där jäv och korruption förekommer. Säger vi inte ifrån, då är vi medskyldiga till att osund kultur får lov att fortsätta, vi medverkar faktiskt till ett mer korrupt samhälle. Själv så har jag alldeles nyligen protesterat i ett sammanhang där en valberedning föreslog sig själva och sina närstående till toppositioner och välarvoderade uppdrag. Tyvärr var det ingen i beslutandeposition som ville hörsamma protesterna, utan man tyckte tydligen att detta uppenbara jäv var helt i sin ordning. Så man röstade igenom förslaget utan någon som helst vilja att reflektera över lämpligheten i att flera uppdrag hamnade inom en och samma familj på ett mycket olämpligt sätt, ej heller att det kan vara mindre lämpligt att sitta på flera stolar samtidigt.

Att protestera på det här sättet innebär dessvärre att man inte blir populär i vissa kretsar, man kan också bli betraktad som en besvärlig person. Du riskerar att bli tillintetgjord. Det är såklart inte så angenämt att utsätta sig för detta. Men, jag lovar att jag ändå kommer att fortsätta ta avstånd ifrån jäv, nepotism och korruption i alla sammanhang. Jag kommer att fortsätta protestera, även om det har ett högt pris ibland. Annars kan jag inte se mig själv i spegeln.

Vill du ha ett samhälle där det är avgörande vem du känner eller vem du är släkt med för att du ska få chanser? Vill du ha ett samhälle där vissa företag gynnas och andra missgynnas, beroende på ”rätt kontakter” eller ej? Där konkurrensen snedvrids? Vill du ha ett samhälle där det råder olikhet inför lagen beroende på vem du är eller vilka kontakter du har? Vill du vara tvungen att fjäska för ”rätt personer” för att nå framgång?

Eller vill du ha ett samhälle där det råder sund konkurrens, där alla behandlas lika, där du kan lita på att det råder rättssäkerhet? Ett samhälle där kompetens, flit och förkovran belönas, där drivkrafter, företagsamhet och entreprenörsskap är mer avgörande än vilka kontaktnät du har.

Vi behöver alla bestämma oss för vilket samhälle vi vill ha, det är vi som skapar framtiden. Hur vill du ha det?

Krav och krafttag!

Trygghet och studiero är en förutsättning för god inlärning, därom är nog de flesta överens. Ändå är det precis just det som saknas på så många skolor och i så många klassrum runtom i Sverige. Det är ett utbrett problem med stora konsekvenser. På vissa håll råder kaos. Ett kaos som vuxenvärlden inte längre klarar att hantera, där skolpersonalen tycks ha resignerat, där föräldrarna abdikerat, och där mängder av elever inte får kunskaper eller förutsättningar för att så småningom kunna skapa sig en bra framtid.

Hur har det kunnat glida iväg såpass? Varför tillåter vi det? Och hur ska vi kunna göra någonting åt det?

Den här texten av Anna Dahlberg i Expressen tycker jag att du ska läsa.

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/lar-av-rektor-hamid-hur-man-raddar-en-skola-i-kaos-/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb

Det handlar om en skola i ett av de mest utsatta områdena i Göteborg, som vänt en skola i kaos och fritt fall till att bli en skola där det faktiskt har börjat fungera. Fokus har varit på ordning och reda, att ställa krav, men även på färdighetsträning och snabba stödinsatser till elever som halkar efter.

För att minska skadegörelse har man gjort föräldrarna ersättningsskyldiga för det som deras barn har förstört. Ibland belopp på många tusenlappar. Man har även skickat ut skriftliga varningar, genomfört omplaceringar och avstängningar, gjort tydliga markeringar för att visa vad som inte är acceptabelt. Brott har polisanmälts, vilket man tidigare inte alltid gjort. På det stora hela kan man säga att man har skärpt upp hela miljön, ställt krav på ett sätt som egentligen borde ha varit självklart från första början. Resultatet har varit mycket gott.

Jag är övertygad om att det är sådana krafttag som behövs för att skapa en trygg skola där det råder studiero och där det finns en rimlig chans för eleverna att tillgodogöra sig kunskaper.

Att ställa krav och att upprätthålla ordning och reda borde vara självklart ända från första början, från förskolan. Sedan gäller det att hålla i och aldrig låta saker glida iväg åt fel håll. Att markera mot oacceptabelt beteende, att anmäla skadegörelse och andra brott, att aldrig acceptera att elever halkar efter utan att snabbt ge rätt stöd. Tidiga insatser på alla plan helt enkelt.

 

Hyfsa debatten, Marcus Fridlund (S)!

Hej Marcus Fridlund!

Vi är inte vänner på Facebook, men jag blev ikväll tipsad om ditt inlägg apropå mitt debattsvar i dagens VT.

http://www.vt.se/asikter/debatt/trovardighet-kraver-finansierade-loften-om5396256.aspx

Jag känner att jag vill bemöta din formulering. Jag tänkte att jag gör det här på VT-bloggen, så kan du efteråt passa på att läsa mina tidigare blogginlägg som bl. a belyser olika sorts problematik i skolans värld.

Du skrev:
Vem är trovärdigast, en som är väl insatt, uppdaterad och närvarande eller en som typ varit på 2 max 3 sammanträden under hela mandatperioden? Komigen oppositionen, kan ni inte bättre än såhär?

Jag utgår ifrån att det är mig du menar. Det är spännande att läsa att du anser dig mycket mer trovärdig än jag.

Till att börja med har jag deltagit på fler än 2-3 möten i Barn- och utbildningsnämnden sedan våren -17 då jag gick in som ny ersättare. Ibland har jag varit frånvarande pga arbetssituation, jag är trots allt bara ersättare i nämnden. Men på flera möten som jag varit på har du själv varit frånvarande. Varför slänger du ur dig osanningar/ felaktigheter? Och oavsett frekvensen på mitt mötesdeltagande; varför vill du göra gällande att jag inte är insatt?

Siffror och statistik talar för sig själva. Det är lätt för vem som helst att kolla upp, det krävs inga BUN-möten eller dragningar av tjänstemän för att sätta sig in i saker. Jag är lika insatt som du i siffror som visar hur många elever som misslyckas i skolan i kommunen.

Jag var med i BUN hela mandatperioden 2006-2010 och har följt utvecklingen sedan dess. Jag har mängder med kontakter med personer som jobbar i skolan, det händer också att personer kontaktar mig. Jag har också ett stort kontaktnät av föräldrar med barn i skolåldern. Jag har själv fyra barn i åldern 6-16 år och vid det här laget har jag därför en ganska god erfarenhet av skolan ur ett föräldraperspektiv. De senaste fyra åren har jag bloggat här på VT om just skolan. Jag utger mig inte för att vara expert på skolfrågor, men jag är genuint intresserad, följer och deltar gärna i debatten. Det skulle aldrig falla mig in att försöka tävla i trovärdighet baserat på antalet BUN-möten du deltagit på. Det är inte seriöst, det är väl ändå helt andra saker som räknas?

Jag ser fram emot ditt svar i VT, Marcus, men jag hoppas att du då håller en högre nivå än vad du gjorde i ditt Facebookinlägg. Det är inte första gången jag sett dig jobba med fulretorik. Vill du vara trovärdig framledes så kan du börja med att hålla dig till sanningen och korrekta uppgifter.

Vänliga hälsningar
Magdalena Lidestam

Facebookinlägget i sin helhet: 

Magdalena Lidestam är utbildad hälsocoach som även studerar folkhälsovetenskap. Är intresserad av konst, film politik och mycket annat. Bor i Överum med sin sambo Jörgen och deras fyra barn. Familjen består även av tre vuxna bonusbarn och två bonusbarnbarn.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar