Logga in
Logga ut

Magdalena Lidestam

Låt oss prata om skolan!

Bloggen har kommit till utifrån mitt eget behov av att ventilera tankar, vilka under en period har kommit att till stor del kretsa kring just skolan, detta av flera olika anledningar. Dels utifrån ett föräldraperspektiv, men även utifrån ett politiskt intresse och ett samhällsperspektiv. Skolan är bland det mest angelägna att diskutera överhuvudtaget, enligt mig. Jag utger mig inte för att vara insatt och kunnig på området, tvärtom, jag är däremot väldigt intresserad av att diskutera och analysera olika frågor från olika synvinklar och sätter stort värde på synpunkter från er som läser. Välkommen till min blogg!

Morgan imorgon

Ibland undrar jag om den som aldrig varit mobbad kan förstå hur det känns att bli utsatt? Hur smärtsamt det är att bli förnedrad och utfryst, hur värdelös och illa omtyckt man kan känna sig? Hur mobbingen sätter djupa sår i själen, sår som aldrig läker helt eller blir till fula ärr?

Den senaste tiden har jag kommit i kontakt med flera personer som berättat att de varit utsatta för mobbing. Även om jag mest har fått höra fragment av skeenden, så har dessa vittnesmål påverkat mig väldigt starkt. Inte minst har jag i minnet kastats tillbaka till mina egna erfarenheter av att bli utsatt under skoltiden. Även till mina ganska färska och smärtsamma minnen av hur det är att vara förälder till ett mobbat barn. (Jag har tidigare berättat lite grann om det här på bloggen. Läs gärna.)

Gemensamt för dessa personer jag pratat med, är att mobbingen medfört påtagligt negativa konsekvenser i de här människornas liv. Några har pga mobbing inte klarat sin skolgång, och därmed hamnat i utanförskap som vuxna. Andra lever med svag självkänsla, låg tillit till andra och en ständig misstänksamhet i sociala sammanhang. En del vittnar om psykisk ohälsa i form av bl a depressioner och ångest. Många är de som har tagit väldigt stor skada av att bli mobbade och har inte fått de liv de hade kunnat få.

Sedan finns det såklart många som klarat sig ganska bra i livet trots mobbing, däribland jag själv. Men jag tror nog att det alltid, alltid, finns kvar inom oss även fast lång tid passerat. Minnena finns där, starka känslominnen som inte går att förtränga. Det finns kvar en vaksamhet och känslighet. Små negativa signaler eller kommentarer kan lätt väcka upp obehagskänslor och en känsla av att vara mindre värd. Men som sagt, har man aldrig varit utsatt är det kanske svårt att förstå.

Tv-succén "Morgans mission" som sändes hösten 2015 var ett alldeles lysande program som förhoppningsvis fick många att få upp ögonen lite mer för mobbing. Morgan Alling kommer nu tillbaka med en ny säsong av programmet med start imorgon 16/3. Jag ser fram emot det. Den nya säsongen kommer att beröra vuxenmobbing, ett lite tabubelagt ämne som vi inte pratar så mycket om. Detta trots att det enligt Arbetslivsdelegationen är så många som ca 350 000 personer som uppger att det känns obehagligt att gå till arbetet pga mobbing. Man uppskattar också att mellan 10-30 000 långtidssjukskrivningar beror på mobbing, likaså ca 100-300 självmord varje år. Skrämmande siffror, men siffror att ta på största allvar.

Mobbing, vare sig det gäller barn eller vuxna, har ett fruktansvärt högt pris, både för individ och samhälle. Vi behöver därför prata ännu mer om mobbing, hur vi stoppar och förebygger, hur vi som enskilda individer kan göra skillnad och hur man i skolor, på arbetsplatser och på olika nivåer i samhället kan motverka mobbing. Alla har ett ansvar.

Själv så kommer jag framöver att lyfta ämnet ännu mer här på bloggen och tar gärna emot synpunkter, tips och förslag på vinklingar.

/Magdalena

Öppenhet och delaktighet, eller?

På måndagens kommunfullmäktige kommer det att finnas en punkt som heter ”E-förslag – uppföljning och utvärdering”. Förra våren byttes nämligen det gamla systemet med medborgarförslag ut mot den nya e-förslagstjänsten. Syftet med e-förslag är att medborgare på ett enkelt sätt ska kunna skicka in förslag som berör sådant som kommunen ansvarar för. Man skickar in sitt förslag, detta granskas av en moderator och ska därefter publiceras på kommunens hemsida. Medborgare kan sedan skriva under de förslag som de gillar. Om förslaget får fler än 20 signaturer går det vidare för hantering av politikerna. Enkelt och bra. Demokrati och transparens. Öppenhet och delaktighet. Eller?

För ett par veckor sedan skickade jag in ett e-förslag. Jag läste igenom hur ett e-förslag bör vara för att bli godkänt, det finns nämligen regler att förhålla sig till. Det får t. ex inte vara kränkande eller oseriöst, det får inte föreslå något som bryter mot lagstiftning, det ska inte vara en enkel fråga och det ska röra sådant som kommunen ansvarar för. Förslaget som skickades uppfyllde kriterierna för publicering och bröt inte mot några regler.

Några dagar senare kom ett mail om att förslaget refuserats. Jag skickade en fråga om varför förslaget inte ansågs uppfylla kraven för att publiceras som ett e-förslag, och fick till svar att förslaget diskuterats av kommunfullmäktiges presidium och att man bedömt att det inte var något för politiken att besluta om. Ingen närmare precisering gavs.

Då frågade jag igen: Vilka regler bröt förslaget emot? På vilka grunder ansåg de tre personerna i presidiet att e-förslaget inte var något för politiken att besluta om och varför kunde det inte publiceras? Det blev tyst, jag fick inget mer svar.

Efter ett antal dagars väntan skickade jag en påminnelse. Det kom ett svar från en tjänsteman att jag hade ju redan fått ett svar förra onsdagen och detta bifogades på nytt, alltså exakt samma svar. ”Har du fler frågor är du välkommen att höra av dig” avslutades mailet. Det hade jag, eftersom de inte besvarat de frågor som redan ställts. Så dessa skickade jag iväg igen, men åter igen utan att få något svar tillbaka.

Så småningom skickade jag istället över frågorna direkt till kommunfullmäktiges ordförande Sverker Thorén (L). Han svarade per e-post att han i skrivande stund satt i ett telefonmöte med presidiet, att de diskuterade ärendet och att jag snarast skulle få ett svar på mina frågor.

Efter två dagar kom så svaret. Jag hade såklart hoppats att Sverker & co efter telefonmötet skulle komma med några vettiga svar, men icke. Istället fick jag en nästintill identisk upprepning av det ”goddag-yxskaft”-svar jag fått två gånger tidigare. Enda skillnaden var ordet ”fortfarande”, att presidiet fortfarande anser att det inte är en fråga för politiken att besluta om. Inte ett ord om på vilka grunder de anser detta, ingen som helst motivering. Inte heller svarar de på av vilken anledning förslaget inte kan publiceras som e-förslag, så att medborgarna får möjligheten gå in och stödja förslaget.

De trenne presidieledamöterna Sverker Thorén (L), Annette Torstensson (C) och Peter Johansson (M) har alltså godtyckligt beslutat att förslaget ska refuseras och kastas i soptunnan, men tycker sig inte behöva svara på frågan om hur de resonerat, vad de stödjer sig på och hur de motiverar sin bedömning. Detta utan att ge vare sig medborgare eller de politiska församlingarna chansen att ta ställning till det tänkta e-förslaget. Är det transparens? Är det demokrati? Är det rätt sätt att hantera saken?

Godtyckligt och nonchalant skulle jag vilja påstå.

Nu undrar du kanske vad förslaget handlade om. Förslaget handlar om ökad öppenhet, att medborgarna ska få en bättre insyn i vilka kommunpolitiker som är våra företrädare, detta genom att valda ledamöter i kommunfullmäktige samt nämndpresidierna presenteras på kommunens hemsida, där det framgår vilken utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenhet de har, CV eller biografi alltså. Ett upplägg liknande det som finns på Riksdagens hemsida, där samtliga 349 ledamöter presenteras.

Personligen tycker jag att det är både intressant och relevant att veta mer om personerna som tar viktiga beslut som påverkar våra liv. Finns det mångfald? Är olika slags yrkesgrupper representerade? Finns det en bred kompetens? Jag tycker att det är en rättighet vi medborgare borde ha, att på ett enkelt sätt kunna ta del av den informationen på kommunens hemsida. Dessutom tror jag det kan öka delaktigheten och intresset för politiken och att det även kan underlätta kontakten med våra företrädare.

Vad tycker du om förslaget? Vill du veta mer om våra politiker? Är det här något du vill ska finnas på kommunens hemsida? Tyvärr har kommunfullmäktiges presidium satt stopp för detta. De tycker det räcker med att lägga ut länkar till partiernas hemsidor, där det oftast inte finns någon information alls om de lokala företrädarna.

Vad gäller e-förslagen så behöver hanteringen bli bättre och framförallt mindre godtycklig. Och beslutar man om något, måste man kunna förklara hur man resonerat. ”Öppenhet och delaktighet” får inte bara vara vackra ord på kommunens hemsida, det måste gälla i verkligheten också.

Vi förtjänar bättre!

Folk glömmer snabbt, och tur är väl det för våra politiker. Apropå mitt förra blogginlägg så vill jag påminna de politiker som ifrågasätter flytten av Komvux/SFI i Västervik om några saker.

Jag besökte nämligen förra fredagen ett seminarium anordnat av M och Socialisterna (?!) förra fredagen, där M-politikern Malin Sjölander bestämt hävdade att det är en dålig idé att SFI/Komvux flyttas till gymnasiet, att det är självklart att vuxna studenter inte bör gå i samma skollokaler som barn (gymnasieungdomar) och att den planerade flytten i augusti därför bör stoppas.

Malin Sjölander, tillsammans med sin bror och svägerska Jon Sjölander och Elin Landerdahl (som skrivit motionen om att stoppa SFI:s flytt) var alla tre med i mars 2016 och röstade för beslutet om SFI/Komvux flytt till gymnasiet. Ingenstans går att finna protokollanteckningar om att de då hade några som helst invändningar mot beslutet eller att det fanns något som de ansåg borde utredas mer.

Alltså, ingen oro för hedersförtryck eller ökad risk för drogförsäljning mm går att finna vare sig i protokoll eller i de underlag politikerna hade att ta ställning till inför beslut. Men nu anser samma personer plötsligt att det är så självklart att det är en vansinnig idé med samlokaliseringen av gymnasiet och SFI/Komvux.

Sannolikt kommer dessa politiker försvara sig med att ”samhället förändrats sedan 2016” och att det är nya risker som har uppkommit efter att beslutet togs. Det är väldigt svårt att köpa den förklaringen. Hedersförtryck är inget nytt fenomen i Sverige, ej heller i Västervik. Pela mördades 1999 och Fadime 2002, otaliga andra fall är kända sedan dess. Det är inte heller mer olämpligt för gymnasieelever att studera ihop med vuxna studenter nu än då, jag har i varje fall inte sett någon undersökning som talar för att så är fallet.

Om det är en uppenbart dålig idé att samlokalisera SFI/Komvux med gymnasiet nu, så var det en precis lika dålig idé våren 2016.

Observera att jag inte tar ställning till om beslutet var bra eller dåligt. Jag tycker nämligen att de underlag som hittills presenterats är alldeles för bristfälliga för att kunna ta någon ställning i frågan. Både beslutsunderlaget och riskanalysen lämnar fler frågor än svar. Men att det inte gjordes en bättre och mer omfattande konsekvensanalys innan ett sådant viktigt beslut togs i kommunfullmäktige, är anmärkningsvärt. Det är trots allt en mångmiljoninvestering vi pratar om. Ska det nu behöva göras ytterligare en mångmiljoninvestering bara för att några politiker inte förmådde att ifrågasätta innan beslutet togs? Samma politiker som nu försöker vinna billiga poänger för sina egna misstag, och skattebetalarna får stå för notan.

Vi förtjänar bättre politiker.

Här kan du läsa beslutsunderlag: https://www.vastervik.se/globalassets/kommun-och-politik/kommunfullmaktige/kf20160321/15-lokalbehov-samordnande-inriktningsbeslut.pdf


Frågorna hopar sig

Våren 2016 togs ett beslut i Västerviks kommunfullmäktige om att Komvux/SFI ska flyttas till gymnasiet, detta eftersom landstinget hade en önskan om att ta över Komvux lokaler. Lokalerna på gymnasiet skulle byggas om för att bli mer ändamålsenliga, och för att fler skulle få plats. I VästerviksTidningen i augusti 2017 https://mobil.vt.se/nyheter/vastervik/sa-har-blir-den-ombyggda-gymnasieskolan-om4783505.aspx presenterades vad ombyggnationen skulle innebära, man berättade också att både personal och elever fått vara delaktiga och tycka till om arbets- och lärmiljön. Reportaget andades framtidstro, hoppfullhet och positiv förväntan inför det färdiga resultatet. ”Vi har utgått från att det ska vara en skola för möten där relationer byggs”, sade skolintendent Jenny Gustavsson i intervjun.

Men, i veckan dök en helt ny diskussion upp i samband med att Moderaterna presenterade en ny motion. Citat från VT: ”Moderaterna ser helst att det inte blir verklighet att SFI flyttar in i de lokaler som Västerviks gymnasium använder”.
Moderaternas Elin Landerdahl och Jon Sjölander uttrycker nämligen oro och hävdar att ”det förekommer drogförsäljning utanför SFI idag”. De hänvisar också till en riskanalys som nyligen gjorts, där ett antal möjliga risker identifierats, till exempel att det skulle vara ökad risk för att obehöriga tar sig in i skolan, att hedersrelaterad problematik skulle förekomma, samt att det blir trångt i lokalerna. Moderaterna har därför skrivit en motion där de föreslår att kommunen ska hitta andra lokaler där SFI-undervisningen kan bedrivas. (Det är oklart om de tänker sig att det är okej att övrig Komvux-verksamhet flyttar in på gymnasiet). Socialisterna väljer också att gå ut med att man stöttar M:s motion, de tycker att det är ”förkastligt” med SFI:s flytt med tanke på de möjliga risker som presenterats.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur det kan bli såhär, alltihop känns väldigt märkligt. Det går inte att skylla på att man 2016, när beslutet i kommunfullmäktige togs, inte var medveten om risker och kommande förutsättningar. Och om man vid tillfället endast hade bristfälliga/inaktuella beslutsunderlag att gå på, så var det väldigt oansvarigt att ta ett sådant beslut. Varför kommer en riskanalys först nu, ett halvår före planerad flytt?

Det är dessutom olyckligt att det presenteras som något potentiellt farligt att vuxna och gymnasieelever vistas i samma lokaler (och speciellt om de vuxna är SFI-elever). Vem vet, kanske kan det vara bra för gymnasieeleverna att ha fler vuxna i lokalerna? Kanske kan det skapa mer trygghet och minska risken för stök istället för tvärtom?

Och vad gäller den narkotikaförsäljning som påstås förekomma utanför SFI, så är det ju enligt lag förbjudet att sälja knark, oavsett var det sker, och jag hoppas att både skolorna och polisen tar itu med alla problem som de känner till.

Vad gäller risken för hedersrelaterad problematik så existerar dessa problem dygnet runt för den utsatta, även fast skolan fysiskt sett är en fristad under skoldagen. Möjligen skulle sammanslagningen av Komvux/SFI och gymnasiet i stället kunna innebära att eventuellt förekommande hedersproblematik blir mer synlig, så att personer i omgivningen kan reagera. Det kanske till och med kan innebära att fler utsatta faktiskt får det stöd och den hjälp de behöver och förtjänar? Hedersförtryck är inte heller i linje med svensk lagstiftning, och även här får vi förutsätta att de som har misstankar om att det förekommer också anmäler detta.

Om det blir trångbott i lokalerna, vilket påstås, är givetvis inte bra. Tyvärr skulle det inte vara första gången som detta misstag görs i kommunen, det finns redan exempel på nya skolor där det varit trångbott redan vid inflyttning. Det märkliga i detta är om lokalerna nu anpassats och byggts om sedan beslutet togs, varför kommer man på detta med trångboddhet nu? Och hur har man i så fall haft skattebetalarnas bästa för ögonen i detta?

Frågorna hopar sig och det går inte att låta bli att reagera på allt det som presenterats i media i veckan. Kan det vara så kraftigt förändrade förutsättningar på så kort tid att man nu plötsligt måste larma, dra i nödbromsen och skapa rädsla och oro hos både elever och föräldrar? Det finns nog all anledning för alla som varit delaktiga i beslutet 2016 att lära sig att i fortsättningen tänka efter före, istället för efteråt.

Medborgarnas väl och ve ska självklart alltid omses, men när man ständigt missar konsekvensanalyserna vid beslut drabbas skattekollektivet i onödan.

 

En bra början

I går var jag och min käre Jörgen Andersson inbjudna till kommunstyrelsens sammanträde för att berätta om det medborgarförslag vi lämnade i mars förra året, ett förslag som handlade om att förebygga och motverka korruption i Västerviks kommun.

Kommunledningskontorets förslag till beslut var att förslaget skulle ”anses besvarat”, eftersom ”medborgarförslagets syfte kommer att uppnås med de åtgärder som planerats”. Tydligen har nu ett arbete med att ta fram riktlinjer mot korruption påbörjats. Under hösten har revisionsbyrån EY, på uppdrag av kommunrevisionen, granskat kommunens interna arbete med intern kontroll gällande mutor, oegentligheter och jäv. EY riktar kritik mot kommunen på flera punkter och har därför tagit fram ett antal förbättringsförslag som kommunen nu har att genomföra. Bra! En bra början.

Det är framförallt bra att problemet tas på allvar. Äntligen ska riktlinjer tas fram. Avvikelsesystem för att hantera anmälningar ska införas. Politiker och tjänstemän ska utbildas. Helt i linje med vårt medborgarförslag. Dock tycks det som att fokus kommer att vara på straffsrättsliga företeelser som t ex mutor, direkta regelbrott eller andra oegentligheter.

Enligt vårt förslag bör kommunen ta fram en etisk policy som innefattar korruptionen i en vidare bemärkelse. Korruption är skadligt för samhället långt innan direkta brott begås. Den korruption som förekommer, men som inte är direkt olaglig i juridisk mening, men högst oetisk och olämplig. Nepotism, jäv, otillbörligt gynnande och gråzonerna där man inte bör befinna sig. Det är här de verkligt utbredda problemen finns och denna korruption skadar också samhället. Korruptionen skadar tillit, ekonomins funktionssätt och samhällsutvecklingen i stort. Det är av yttersta vikt att arbeta med dessa frågor.

Jag hittade ikväll ett mycket gott exempel från Högskolan i Skövde: ”Policy mot korruption och oetiskt handlande”.

http://www.statskontoret.se/globalassets/forvaltningskultur/etiska-koder/hogskolan_skovde_-korruption_oetiskt-handlande.pdf

Läs gärna, det ger en väldigt bra bild av bl a olika etiska dilemman man kan behöva förhålla sig till i offentlig verksamhet. Det är precis detta vi behöver lära oss mer om och diskutera. 

Skilsmässa

Det är alltid svårt att bryta upp och lämna, men ibland måste man inse att det inte är hållbart att vara kvar i något som inte fungerar. Därför har jag tagit ett beslut. Det blir skilsmässa mellan mig och Moderaterna. Det är ett ganska bra tag sedan jag kände mig bekväm i partiet, av olika anledningar. Den senaste veckan har det varit flera saker som gör att jag absolut inte vill förknippas med vissa företrädare och deras retorik, inte heller deras inställning till hederlighet på olika sätt.

Dessa tungt vägande skäl gör att jag lämnar:

• En osund sektliknande partikultur där egenintressen går före allt annat, där jäv och nepotism har blivit mer regel än undantag. Valberedningar föreslår sig själva och sina närstående. Samma familj har kommit att besitta de flesta tunga uppdrag i kommunen.

• Företrädare som ohederligt slänger sig med ”fake news” och presenterar egenpåhittade(?) fakta för att vinna gillanden på Facebook. Som håller på med populistiskt trams på ett anti-intellektuellt sätt.

• Framträdande M-politiker som inte drar sig för att förfalska offentliga handlingar, som fortsätter ljuga trots avslöjande, som inte verkar tycka det är ett problem. Som inte inser allvaret med att brott har begåtts och som manipulerar omgivningen för att klamra sig kvar.

• Den interna sekteristiska mobbingkulturen där konkurrenter förtalas och förgörs. Allt sker i egenintresse i jakten på pengar och prestige. Kompetenta personer jagas bort och den som fulspelar bäst håller sig kvar.

• Den totala fegheten där ingen längre törs opponera sig mot ovanstående. Rädslan för repressalier och att själv att hamna i kylan gör att befogad kritik uteblir. I slutänden leder det till ett parti helt utan ryggrad och principer.

För partiets skull hoppas jag att det sker en förändring, gudarna ska veta att vi är några som verkligen försökt. Men under rådande förhållanden kan jag inte längre vara kvar.

 

Magdalena Lidestam är utbildad hälsocoach som även studerar folkhälsovetenskap. Är intresserad av konst, film politik och mycket annat. Bor i Överum med sin sambo Jörgen och deras fyra barn. Familjen består även av tre vuxna bonusbarn och två bonusbarnbarn.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar