Logga in
Logga ut

Malin Sjölander (M)

Stort och smått, politik, jobb och fritid. Lite av varje från mitt liv och mina tankar.

Sommar, sol och bränder

Västervik Jag sitter på altanen på Gränsö och jobbar lite, tredje koppen morgonkaffe samtidigt som jag klarar av dagens mail och telefonsamtal. Veckorna efter Almedalen har vi försökt ta lite ledigt, tempot under våren har varit högt och med den långvariga värmen inser man snabbt att några mer ansträngande aktiviteter lär det inte bli. Och det jobb som ändå måste utföras får göras i sin egen takt. Jag har hunnit läsa en bok, Åsne Sejerstads bok om Anders Behring Breivik som heter ”En av oss”. Det är en skrämmande läsning om en pojke som växer upp i centrala Oslo och som gång på gång finns i olika sociala myndigheter och ungdomspsykiatrins rullor. Men ändå helt lyckas undgå hjälp. Resultatet av detta blev, som vi alla vet, en total katastrof. Alltför många fick offra livet. Men boken var också tänkvärd utifrån det som nu händer i Sverige. Vår katastrofberedskap, fungerar den?

I Oslo med omnejd var samordningen näst intill obefintlig under attentaten i regeringskvarteren och på Utöya. Olika instanser fick söka varandra via telefon. Samtal missades och polisinsatsen på ön blev försenad och fler unga hann dö under tiden. Då glädjer det mig att den svenska polisen så snabbt lyckades under terrorattentatet på Drottninggatan, även om det bästa varit om de lyckats identifiera och ta i förvar terroristen innan det hände.
Nu brinner stora delar av de svenska skogarna. Räddningstjänster från hela länder åker till de drabbade områdena för att bidra. Även inom EU har vi en samlad beredskap där länder som Frankrike, Italien, Grekland och Ungern har ett extra uppdrag att kunna bidra med flyg, mackpersonal och kompetens. Det är dagar som dessa som vårt EU-medlemskap verkligen kan ge en direkt nytta.

Bilden är hämtad från MSB i Karlstad.
Samtidigt finns det nu ett stort intresse i Sverige för beredskapsfrågor. Under året som gått har ”prepperkulturen” fått ett uppsving, inte minst efter Lars Wilderängs böcker om ryska invasioner i nutid. Klarar vi el, vatten, mat och kommunikationer om samhället inte längre fungerar som idag? Hur länge kan du leva i ditt hem utan allt detta? Har du en transistorradio om inga mobiler längre fungerar? Under Almedalsveckan upplevde jag att det var fler seminarier och fler aktörer än någonsin som pratar om de här frågorna. Visst är det trist att behöva förbereda sig på det värsta, men livsavgörande. Inte minst skogsbränderna påminner oss om det.
Nu väntar ytterligare en dag vid havet. Idag ska jag fortsätta läsa Sara Stridsbergs bok om Beckomberga, en fascinerande berättelse om svunna tider och svensk mentalvård för inte alltför länge sedan.
Trevlig helg!

Malin 

Mod blir mitt ledord 2019

Pemuteran Årets första vecka är snart över och jag och Fredrik har pratat lite om det här med nyårslöften och goda föresatser inför 2019. Att försöka äta nyttigare och röra oss mer är inget löfte utan ett måste, det ökar möjligheterna till ett långt friskt liv och man blir ju dessutom piggare och gladare.
Ett nyårslöfte ska ju vara något som leder till en positiv och personlig förändring, men som gärna också bidrar till en lite bättre värld. Därför blev årets nyårslöfte ett ledord. Ett ord att leva efter. Ett ord som utmanar mig och driver mig framåt. Mitt ledord blev ”mod”.
I den tid vi lever i är det lätt att bli strykrädd och lite konturlös. Vi som är förtroende har blivit rädda för att säga fel, bli kritiserade, misstolkade och uthängda. Det är nästan som att vi tyngs av en osynlig censur. Det är ett hot mot demokratin anser jag och faran är att en liten klick som inte bryr sig skriker högt och blir de enda som hörs. I år ska jag bli modigare och sluta censurera mig själv. Vill motståndare misstolka, vantolka eller hänga på mig åsikter jag inte har så får det bli så. En modig människa ska klara det. Eller hur?
Jag ska också bli modigare på det personliga planet. Rubba mina cirklar, utmana mig. Den första riktigt stora och tunga utmaningen är redan gjord:
För många år sedan var jag på Bali och bodde på ett litet hotell mitt i ett risfält i Ubud. Vi hade en jättefin terass ut mot risfälten där man kunde sitta och läsa och ta en kall öl i solnedgången. På sidorna av terassen växte palmer och buskar som rasslade skönt i brisen. När jag satt där i lugn och ro märkte jag att ett palmblad började röra på sig och plötsligt såg jag ett grönt ormhuvud stirra på mig från busken – en meter bort! Ni som känner mig vet att jag har en panisk skräck för ormar och studsade upp och in huset och låste in mig! Senare kom trädgårdsmästaren och kastade ut ormen i risfältet, vilket inte kändes ett dugg bättre.
Jag hann se att ormen var illgrön med svarta ränder, lång och smal. Personalen bedyrade att det var en ofarlig ”viper”. Hmm…

Hur som helst har denna händelse spökat i mitt huvud sen dess och jag har t o m dragit mig för att åka tillbaka till Bali. Men nu har vi äntligen kommit hit. För några dagar sedan åkte vi upp till Ubud och bodde på ett litet mysigt hotell i risfälten, med terass mot risfälten och med buskar och palmer bredvid. Jag hade bävat för detta sen vi bokade för några veckor sedan, hur skulle det gå?

Men – med mitt nya ledord i bakhuvudet trotsade jag alla gröna, slingrande hjärnspöken och spenderade eftermiddagarna på vår fina terass, med en kall drink och ett parti Chicago med Fredrik. Ormfria, ljuvliga eftermiddagar som övergick i svarta tropiska kvällar då eldflugorna (som för övrigt är skalbaggar) dansade för oss ute på risfältet. Tack vare mitt nyförvärvade mod fick jag oförglömliga stunder i Ubud och kan nu rensa bort det gamla minnet från en resa för länge sen.
En bra början på år 2019!

 

Jag hann läsa årets bästa bok!

Denpasar Befinner mig på andra sidan jorden sedan ett par dagar. Den så efterlängtade semestern ska ägnas åt att verkligen umgås med Fredrik, vila och att läsa ikapp alla böcker som jag lystet sneglat på på sängbordet under året. Det blir tyvärr mest inläsning av handlingar under arbetsveckorna så nu blir det bokfrossa! På flygresorna hit läste jag en otroligt fascinerande bok som också utmanar dina etiska ställningstaganden. Den heter ”Har jag dålig dag kanske någon dör” och är skriven av läkaren Christian Unge. Boken beskriver dels hans jobb, som ny läkare, i bland annat Burundi som volontär för Läkare utan gränser. Och dels hur etiskt komplicerad vardagen är för en läkare i Sverige på en akutmottagning eller vårdcentral.

Unge bjuder på en resa från krigshärdar där de som möjligen har en chans att överleva på sikt prioriteras, till det svenska systemet där vi kan rädda många fler. Men till priset av – vad?

Bokens titel härrör sig från läkarnas vardag, pressen att alltid fatta rätt, livsavgörande beslut. Men hur gör vi när det går fel?

Om du är det minsta intresserad av sjukvård, etik, moral och en rak berättelse om vårt moderna sjukvårdssverige bör du läsa denna bok.

Och avslutningsvis: stort tack till Christian Unge som vågar berätta om misstagen. För hur skulle annars världen – och vården – bli bättre?

 

.

Ett fartfyllt år!

Denpasar 
Det är några dagar kvar av 2018 och jag ska snart ta en välbehövlig semester. Men jag tänkte hinna skriva några rader om året som gick.


Det som har präglat mitt 2018 är självklart valrörelsen och alla efterspel till den. För oss politiker startar valrörelsen många månader innan valdagen, den är som ett maratonlopp. Många förberedelser, och många funderingar på om man gjorde rätt val. Mitt absolut största intryck är hur många eldsjälar som finns inom politiken och dessutom vilket fantastiskt län vi bor i. Jag är så tacksam för att mitt uppdrag ger mig möjligheter att se hela Kalmar län.
I efterspelet till valet blev det lite annorlunda utfall än vad vi väntat oss. I landstiget bytte centern och liberalerna konstellation och sitter nu i majoriteten med socialdemokraterna. Vi Moderater och Kristdemokraterna bildade en ny allians, M&KD-alliansen och jag fick chansen att kliva fram och bli vice ordförande i regionstyrelsen, dock i opposition. Nu har vi fyra år på oss att fortsätta föra fram den politik som vi påbörjade i gamla Alliansen. Det behövs och vi kommer jobba hårt för att ge länet bättre förutsättningar

.
På det personliga planet har jag ännu en gång lyckats ta mig runt ett Göteborgsvarv och är åter anmäld till nästa år. Jag har insett att jag behöver en sådan utmaning för att tvinga mig ut på träning och bryta mitt stillasittande jobb. Trots valrörelse så har vi ändå lyckats få bra tid med familjen. Vi har njutit av soliga dagar på Gränsö, på Öland, på Benterud och i fjällen. Dessutom startade vi året med två härliga veckor tillsammans i Dominikanska republiken. Familjen är så viktig, det är så roligt att göra allt detta tillsammans.
Nu väntar två lediga veckor innan nästa år kör igång. Vi har laddat upp med massor av böcker och kortspel. Sen blir det full fart igen!


Tack för i år och gott nytt 2018!


Ända in i det berömda kaklet!

Västervik 
Lördag morgon. Jag vaknar vid femtiden av åska och regn utanför. Sen går det inte att somna om. Jag ligger och tänker på de senaste veckorna och på framtiden.


Nu är det bara ett och ett halvt dygn kvar till vi får se resultatet av de senaste månadernas jobb. Vi har försakat vänner och familj. Alla kvällar och helger har ägnats åt valarbete, dörrknackning och möten med väljare. Jag hade velat vara på fler ställen, träffat fler människor. Men jag har gjort mitt bästa.


Men jag har ju haft så roligt! Inte minst på den tågturné som vi i Alliansen gjorde nu i veckan, mycket skratt och riktigt bra stämning. Det bådar gott inför mandatperiodens jobb. Och så roligt att träffa alla hårt kampanjande Moderater i våra kommuner, vilka duktiga människor som finns i hela länet! Trots att dagarna varit långa, har jag somnat med en varm känsla i kroppen efter alla möten med så engagerade partivänner.


Men valrörelsen har ju tyvärr varit väldigt smutsig. Inte minst från socialdemokraterna. Den största delen av deras valbudskap har bara handlat om att smutskasta oss Moderater. Den senaste tiden har de till och med gjort valmaterial av rena lögner. Otroligt lågt av ett parti som sitter i regeringen. Jag hoppas att väljarna inte belönar detta rent oärliga beteende.


Nu ska jag strax ut i kampanjtältet igen. Jag kokar just nu kaffe i mängder. Vi ska bjuda på kaffe och andra bullar på torget idag. Nu behövs det andra bullar. Eller hur?


Nu behöver vi slåss för att alla verksamheter på Västerviks sjukhus får vara kvar. För att sjuksköterskorna på Länssjukhuset ska få bättre arbetsvillkor (och all annan personal i hela länet förstås), för att Överumsborna ska få tillbaka sin vårdcentral, för fungerande och säkra vägar i länet och för att få bort vårdköerna som fördubblats de senaste fyra åren!


Nu gäller det! Din röst är viktig!


Trevlig helg! 💙💙💙


Malin


Kan vi vara oense utan att bli osjyssta?

Kalmar Denna veckan har jag tyvärr insett hur naiv jag varit inför den här valrörelsen. Jag har levt i villfarelsen att alla partier går till val med en bild av vilka stora samhällsproblem som måste lösas och sen presenterar man förslag på hur man vill lösa dem. Så har vi jobbat i två års tid i vår landstingsgrupp. Vi har träffat patienter, personal, politiker i andra landsting och andra människor som kan ge oss sin bild av vårdens verklighet. Sen har vi skrivit ett valmanifest (tidigt i våras) där vi beskriver hur vi vill göra vården och den nya regionen bättre.
Efter det har vi utgått från våra idéer och gjort valmaterial som så kortfattat som möjligt kan beskriva detta för väljarna. Vi har alltså gjort ett material om våra egna förslag.
Under veckan har vi nåtts av nyheterna att det finns krafter som lagt upp falsk moderat politik på andra språk för att skrämma bort väljare. Det är svårt att ta in. Men jag har åter trott på det goda i människor och att detta är någon enstaka person som tänkt lite fel.


Men så idag fick jag en smärre chock. Jag delade ut vår valinformation i brevlådor i ett hyreshus i Västervik. På golvet låg ett kuvert. På kuvertet stod det: ”Viktig information om din hyra”.

Jag tänkte att det nog är från hyresvärden eller hyresgästföreningen. Men så såg jag själva brevet. Det var från självaste Peter Hultqvist. Försvarsministern.

Han skriver: ”En röst på M eller Sd kan bli en röst för högre hyra”. Sen följer ett långt brev som berättar på ett ganska slarvigt sätt att vi Moderater vill göra det lättare att höja folks hyra. Ett helt felaktigt påstående. Vi vill till och med ha en blocköverskridande överenskommelse om just bostadspolitiken.
Oavsett vad man tycker om sakfrågan så tycker jag att det är anmärkningsvärt att ett regeringsparti massutdelar material som enbart behandlar andra partiers politik. Är det det som statsminister Löfven definierar som en sjysst valrörelse?
Jag hoppas innerligen att det finns någon klok person i sossarnas kampanjstab och som vågar vara den vuxna i rummet och som vågar börja saluföra deras egen politik. Annars kommer politikerföraktet växa till nivåer som vi inte kunnat drömma om. Och det kommer vi alla förlora på!


Nu åker blåtröjan på – jag ska ut hela helgen och prata om VÅR politik!
Trevlig helg
Malin

Jag har varit politiskt aktiv i Moderaterna sedan 2005. Men intresserad medlem i många år. Just nu är jag oppositionsråd för Moderaterna i landstinget här i Kalmar län. Dessutom sitter jag i Västerviks kommunfullmäktige. Det blir många roliga, spännande och lärorika resor runt omkring i vårt län och många härliga möten med människor i olika livssituationer.

I min blogg tänker jag självklart försöka beskriva hur mina tankar går rent politiskt, men det kan även dyka upp tankar och små rapporter från livet i övrigt. Kanske rentav någon reseskildring eller en bok recension?

Självklart tar jag med glädje emot kommentarer eller synpunkter från er som läser.
  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar