Sverige brinner. Bokstavligen och inte så som vissa individer fått det att låta de senaste åren. Vi har under denna torkan stora skogsbränder och många människor blir av med sina hus och hem. Jag blir uppriktigt förbannad av att läsa i både nyhetsmedier och sociala medier hur partiföreträdare och officiella partikonton på sociala medier vräker ur sig de ena dumheterna efter de andra. 
Vi har hundratals män och kvinnor som outtröttligt arbetar med livet som insats för att bekämpa bränderna. Att under denna tiden se vissa jämföra subventionerade elcyklar mot att Sverige inte äger egna brandflyg är ju så urbota dumt att man häpnar. Det är bara ett i raden av exempel jag läst de senaste dagarna. 

Brandflyg är påväg till Sverige, om de inte redan är här. Brandflyg som vi faktiskt äger! "-Det gör vi ju inte alls!" Skriker nog någon stackars människa som inte läser bägge sidorna på myntet innan man lägger ut sina åsikter på nätet. 
Jo vi har brandbekämpningsflyg, eftersom vi är med i EU, så har vi tillgång till en rad hjälpmedel vad gäller räddningsmaterial. De Italienska flygen ägs av EUs gemensamma civilskydd. 
Så snälla, sluta dela falsk information. 
Visst kanske vi skulle ha egna flyg? Men det kommer att kosta därefter. Jag tycker den gemensamma lösningen inom EU är bättre. En tankeställare kanske till er som vill träda ur EU. 

Sen tycker jag det är pinsamt att en del partier nu kräver att riksdagen ska sammanträda och debattera bränderna. Det är ju alla de hundratals män och kvinnor runt om vårt land som släcker bränderna. Inte politiker i talarstolen i riksdagen. Väx upp. 

Tog mig ett tag till att komma till skott med del 2 märkte jag. Men så blir det ibland, att man helt enkelt inte känner för att skriva i perioder.

Men här fortsätter jag mina upplevelser från almedalsveckan. 

Under torsdagen gick vi efter lunchtid en mångfaldsparad. En reaktion mot nazismen och rasismen som tagit plats. Det var fantastiskt att se hur många som slöt upp i leden. Vi visade att om vi sluter ihop, tillsammans, så ska demokratin och kärleken segra mot protektionism och antidemokratiska makter. 

Ett par seminarier senare så var det dags för Stefan Löfven att hålla sitt tal. Lars Winnerbäck värmde upp publiken i parken, och det med bravur. Har väl egentligen inte varit något större fan av Lasse W genom åren, men han har några riktigt bra texter. 
Stefans tal var nog det bästa jag har hört från honom. Det var ideologiskt, samlande, och en påminnelse om vad valet i höst handlar om. Det kommer att bli en folkomröstning om välfärden. Den mest högerorienterade och konservativa regering Sverige har haft i mannaminne, eller fortsatta satsningar på välfärden. 

Man märkte att det mesta av veckans krut läggs mellan måndagen och torsdagen. För redan på fredagen började många organisationer och företag packa ihop. Det fanns ett par bra seminarier att gå på, men de blev allt färre mot slutet av veckan. 

På lördagen fanns det i programmet i princip bara ett seminarie jag kände var värt att gå på. Det handlade om yttrandefrihet, nationalism och rasism. Kom ca 20 minuter innan det började, men det var redan fullt. Nästan alla som var i Visby som inte tillhörde sd ville gå på det. (lördagen var sds dag i almedalen.) Fick istället ladda inför Sveriges match mot England som spelades under eftermiddagen. Matchresultatet vet ni ju. 

Söndagen kom, vi städade ur lägenheten och drog ner till Almedalsparken för att se de sista packa ihop. Programmet var inte späckat om man säger så. Lyssnade på lite partiledarintervjuer, söndagen var MPs dag. När eftermiddagen kom, så hoppade vi på vår färja mot fastlandet igen. 

Veckan var intensiv i början, massa grymt intressanta seminarier och lärdomar att ta med sig hem. Argument och fakta, en mängd organisationer att fortsätta hålla koll på. Det här med att hela veckan är ett enda stort rosémingel kan jag ju konstatera är en sjukt snedvriden bild, som många använder sig av som inte ens läst det minsta på vad som faktiskt pågår. Det är absolut lobbyisternas paradis, men tänkande och kloka människor kan ju själva selektera vad man vill ta till sig. Jag hoppas att politiken fortsatt får dela utrymme med företagen och organisationerna. Det är inte ofta vi får tid att samtala tillsammans i det offentliga rummet och dela tankar om framtid och nutid. Sålänge vi kan skilja på politiken och företagen så kommer jag förmodligen att närvara under veckan i framtiden. 

Igår kom jag hem efter 8 intensiva dagar. Här tänkte jag skriva mina tankar om veckan som gått. 

Jag åkte över till Visby med packad väska och cykel under söndagsmorgonen. Jag har rest tillsammans med min kollega Linus från Kalmar. Mina känslor inför veckan var blandade, glädje över alla intressanta diskussioner jag skulle ha, glädje över att få del av kunskap, argument och klokhet från de många seminarier jag skulle gå på. Men jag hade också en oro, en oro för att nordiska motståndsrörelsen skulle komma att solka ner de värden vi demokrater står för. 

Söndagen och måndagen var nazistfritt, jag gick på massor av seminarier, talade med mängder av folk, och när jag gick till sängs under måndagskvällen hade jag en härlig känsla av att denna veckan kommer att bli fantastisk. Jag reste tillbaka till fastlandet tidig tisdagsmorgon, för att ta emot statsministern till Västervik under onsdagen. Tisdagen ägnade jag tillsammans med partikamrater i Västervik och styrde med allt runt omkring med Stefans besök. Tro mig, det är mycket som ska göras, och mycket planering bakom ett statsministerbesök. Jag har så många fina partikamrater som har ställt upp under veckan för att göra besöket så bra det bara kan bli. Utan att gå in på detaljer, men besöket och det öppna mötet under onsdagen blev toppenbra. 
Publiken ställde många frågor, och fick också bra svar från Stefan. 

Tidigt torsdag morgon åkte vi och hämtade statsministerns stab för att transportera oss till hamnterminalen och båten som skulle föra oss tillbaka till Visby. Man kan ju lugnt säga att han har det hektiskt omkring sig, många intervjuer och inslag som ska spelas in innan avfärd. Väl på båten fanns tid till lugn och ro, och även samtala om politiken, stort som smått. 

Väl på plats i Visby lämnade jag statsministern som blev uppmött av finansministern. Den resan över lär jag nog aldrig få uppleva igen, men det är fantastiskt att få den tiden att samtala med honom och hans kloka medarbetare. 

När jag kom cyklandes in genom söderport i Visby möttes jag av de jag bara läst om tidigare. Sveriges moderna historias största kräk. Nordiska motståndsrörelsen. De stod i en stor klunga och spred sin hatiska propaganda. Jag hade min SSU-tröja på mig, och de såg mig på håll och snabbt kom deras kameraman och följde mig längs min väg ner mot Almedalen. Där och då kände jag direkt olust och obehag. Vetskapen om att dessa människor inte vill annat än att lägga sina kängor över bröstet på en är obeskrivlig. Som tur är så har polisen varit i närheten hela tiden under veckan. Alla hade under veckan inte samma tur som jag, och har då fått känna på nazisternas fysiska hat. 

Fortsättning på min vecka kommer. 

Följer idag riksdagens partiledardebatt. Till skillnad från de tv-sända "underhållningsdebatterna" på de olika kanalerna så får partiledarna prata till punkt och det blir en saklig debatt.

Skiljelinjen är tydlig, valet står mellan investeringar i välfärden och det gemensamma, mot skattesänkningar och satsningar för de som redan har mest. För det är en ren lögn att påstå att sänkta skatter kan kombineras med stora investeringar i välfärden. Jo visst, man gör en del satsningar, flyttar pengar från en del till andra. Och vilka får stryka på foten? Jo de som har det sämst, till förmån för de som har mest.

Vilken vecka det har varit!

I måndags på kommunfullmäktige tog vi äntligen en riktning i hur Bökensvedområdet ska kunna utvecklas i framtiden. Egentligen spelar det för mig ingen roll om var eller vad som ska göras, bara vi gör det. För faktum är, att vi inte gjort några stora investeringar eller framtidsvisioner för föreningslivet på hur länge som helst. Inte under min aktiva tid. 
Visst, det har varit små insatser här och där. Men utan plan framåt. Nu äntligen ser vi hur vi kan utveckla idrotts- och föreningslivet framöver. 
Ridsporten får äntligen sina nya stallar! Hur länge har vi inte stött och blött i den frågan? En befrielsekänsla som går igenom hela kroppen. 

Framåt måste vi även fortsätta arbetet för hela kommunen. En upprustningsplan och fler framtidsutsikter. För ser vi det krasst, så är kommunen full med lokaler med behov av upprustning. Jag kommer under sommaren att återkomma i frågan. Idrott och föreningsliv ska vara tillgängligt och attraktivt. Jag är en produkt av föreningslivet, och hoppas att fler ska få möjligheten att blomma ut och få känna gemenskap och framtidslust. Föreningarna i kommunen är bäst på att bryta utanförskap, bidra till integration och bygga broar mellan människor. 

Så nu, med ett bra utbyggt föreningsstöd och en första framtidsplan, finns det förutsättningar för att börja jobba. Men vi har en bit kvar innan jag känner att alla är med på banan.