Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Är du släkt med Knut Edvard?

I Västerviks-Tidningen kunde man den 5 oktober 1923 läsa om sjömannen Knut Edvard Johansson som dött i Rangoon den 9 december 1919. Nu sökte UD efterlevande till honom, för att kunna överlämna hans kvarlåtenskap.
Kanske är du släkt med Knut? För han hade släkt i Västervik, och har kanske fortfarande.

Så här stod det i VT:
"Arvingar till en avliden Västervikssjöman sökas. Enligt till utrikesdepartementet från svenske generalkonsuln i London ingången underrättelse har sjömannen Knut Edvard Johansson, född den 25 april 1868 i Västervik, avliden den 9 dec. 1919 i Rangoon, efterlämnande kvarlåtenskap. Enligt vad departementet inhämtat, skulle en den avlidnes moster Anna Lovisa Sten (möjligen kallad Johansson eller Roloff) den 6 sept. 1879 utflyttat från Gamleby till Stockholm och den 3 dec. 1881 utflyttat från Klara församling därstädes till Mariefred. Genom departementets försorg verkställda efterforskningar efter bemälda person ha emellertid ej lett till hennes anträffande.
Personer, som kunna styrka sig vara den avlidnes arvingar eller om dem kunna lämna upplysning, torde sätta sig i förbindelse med departementet."
Om någon släkting hörde av sig till UD då vet vi inte.


I Gamleby dödbok har prästen skrivit in Knut i marginalen  allra längst ner på sidan, efgter meddelandet 1923. Bildkälla: Arkiv Digital.

Knut dog av kolera, enligt Gamleby dödbok. UD hade uppgett att han var född i Västervik, men det var han inte, han kom från Gamleby. Där föddes han på rätt datum 1868, hans mor var Ida Matilda Nilsdotter Sten, ogift och född 1849, men som senare gifte sig med Lars Peter Jonasson på Hycklinge i Lofta. När Knut var tolv år gammal kom han till sina morföräldrar i Gamleby som fosterbarn. Hans mor och styvfar kom sedan att varnas av prästen för oenighet i äktenskapet både 1877 och 1879, så kanske var det inte en bra miljö för gossen. Några halvsyskon fick han inte i Lofta. Någon gång på 1890-talet verkar hans mor ha rymt till Norge. Hon tog i alla fall inte ut flyttbetyg och fanns i obefintlighetsboken från år 1900. Styvfadern dog 1904 men vad som hände modern är höljt i dunkel.

Knuts morfar var Nils Johan Sten som bodde i köpingen i Gamleby. Knuts mormor levde inte, hans morfar var omgift med Carolina Svensdotter. I familjen fanns också Knuts moster Anna Lovisa och hennes utomäktenskapliga dotter Anna Maria, som föddes 1876. Alltså den moster som nämns i efterlysningen i tidningen.

Knut blev sjöman men det finns ingen anteckning om att han blivit inskriven i sjömanshuset. Han bara försvinner från hemmet, med anteckningen att han var sjöman, och är inskriven i obefintlighetsboken en längre period på 1890-talet och sedan från 1910 fram till sin död. 1885 uppges han befinna sig i Australien. Kanske gav han sig till sjöss efter sin morfars död.

Morfadern Nils Johan Sten hängde sig i en cell på kronohäktet i Västervik den 19 juni 1880, där han tagits in för att rannsakas om bedrägeri mot borgenär och för mened. Då var han 55 år gammal. 1860 hade han dömts för första resan stöld från sin husbonde. Om Knut fortfarande var hemma 1880 blev han kvar hos sin styvmor, morfaderns änka Karolina Sten. De bodde då på Lugnet nr 6 under Åby säteri och där var han skriven till 1912 då han flyttades över till obefintlighetsboken för andra gången. Då hade Karolina varit död sedan 1904.

Att Knut inte kom hem till Gamleby var kanske inte så konstigt. Hans mor var på rymmen i Norge, hans morfar var död, hans moster hade lämnat Gamleby.


Knut inskriven i Gamleby husförhörslängd tillsammans med sin fostermor, morfaderns andra hustru, och sin kusin Anna Maria. Bildkälla: Arkiv Digital.


I Gamleby församlingsbok från 1901-1906 framgår att Knut var sjöman. Bildkälla: Arkiv Digital.

Vid efterlysningen 1923 var mostern redan död men två kusiner fanns i livet. Hon hade mycket riktigt flyttat till Stockholm och där gifte hon sig med Karl August Söderlund. De fick dottern Emma Lovisa 1890, som blev sömmerska och levde till 1958. Kanske fick hon dela på arvet med sin halvsyster Anna Maria som 1923 bodde i Västervik och kan ha sett efterlysningen i tidningen. Anna Maria hade gift sig 1910 med målaren Karl Gustaf Elg. Han var 26 år äldre och dog redan 1918. Anna Maria hade, förutom två döttrar med maken, fem utomäktenskapliga barn. Bland dessa var en dotter som själv hade två utomäktenskapliga barn och alla bodde i samma bostad i Reginelund. Kanske fick de ett arv att dela på efter Knut.

Håkan Karlsson, ordförande i Klubb Maritim i Västervik, har hittat artikeln om efterlysningen i VT 1923.

Elli Pihlavas heroiska insats

Idag kom jag att tänka på Elli Pihlava. Ni som är sjöfartsintresserade känner kanske igen hennes namn. Det var Elli Pihlava som var kocka på kanalbåten Nils vid förlisningen innanför Stedsholmen i Västerviks skärgård 1929. Hon gjorde en heroisk insats och bidrog till att nästan alla ombord överlevde. Tack vare sitt mod och sin rådighet lyckades hon få sina arbetskamrater att hålla sig i rörelse ute på skäret dit de lyckatgs ta sig, och därmed överlevde alla utom en. En kvinna väl värd att minnas och påminnas om.


VT den 21 januari 1929.

På Klubb Maritims hemsida kan du läsa hela historien om förlisningen. Jag skrev artikeln 2009, när det hunnit gå 80 år. Nu är det mer än 90 år sedan den här dramatiska och förfärliga januarinatten.

Nu har jag hittat henne i Härnösands sjömanshusarkiv. Kvinnor blev inte inskrivna i sjömanshusen förrän efter 1934, men de mönstrades (registerades som arbetande ombord) och finns i mönstringsliggarna. Det är i mönstringsliggaren för 1926 som jag hittat henne:


Bildkälla: Arkiv Digital. Se bilden i större format här.

Den 29 april blev hon påmönstrad på motorfartyget Rikard från Oskarshamn. Hon arbetade som förestånderska, alltså tog hand om hushållet ombord, med 125 kronor i månadslön. Där arbetade hon hela sommaren och mönstrade av i Gävle den 3 september.

Befälhavare ombord var Per Wickenberg. Han var far till hennes son som fötts i december 1925. Elli var född 1906 i Esbo i Finland och bara 19 år när hon fick barn.  Barnet togs om hand av en familj i Stockholm när Elli arbetade till sjöss har hennes barnbarn berättat för mig. När jag arbetade med artikeln för tio år sedan blev jag mycket gripen av den unga Elli och letade upp hennes barnbarn. Då hade jag inte börjat släktforska men fick hjälp att hitta hennes familj.

Elli Pihlava hade börjat arbeta till sjöss när hon kom till Stockholm som 18-åring, berättade hennes barnbarn. Men i Finska församlingens församlingsbok står det att hon var modist.

Vid förlisningen 1929 var hon 22 år gammal. Tre år senare dog hon, i juli 1932, av tuberkulos. Sonen växte upp i fosterfamiljen och hade kontakt med sin far befälhavaren. Elli Pihlava är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bland släktforskare i Borås

I helgen var jag på Släktforskardagarna, den årligigen återkommande mässan för släktforskare som i år hölls i Borås. Där arbetade jag i släktforskarförbundets monter, dvs Rötterbokhandeln. Det var verkligen roligt, så många möten med andra släktforskare, och även avlägsna släktingar.

Borås
Borås Släktforskarförening var huvudarrangör av mässan. Medlemmarna (i gula tröjor) har jobbat hårt, bl a med att ta emot alla besökare.

Borås
Mässan öppnade på lördagmorgonen och det blev snabbt fullt med folk i mässhallen. Bilden är från Rötterbokhandelns monter.

Borås
En av dem som drog mycket folk, både vid boksignering och på sin föreläsning, är Peter Sjölund som kommit ut med en ny bok om DNA-test.

Se fler bilder och läs mer om Släktforksardagarna här och här.

Bok för nybörjare

Till helgen är det släktforskarmässa i Borås och jag ska dit och jobba som vanligt, föär släktforskarförbundets räkning i Rötterbokhandeln. I år blir det extra roligt, eftersom jag skrivit en ny bok som jag ska signera på lördag eftermiddag. Om nu någon vill ha en författarsignatur...

Boken är en kursbok för nybörjarkurser och den börjar säljas på mässan i Borås. Den handlar förstås allra mest om hur man använder kyrkböckerna. Ett kapitel om mantalslängder finns med på slutet.

Läs artikel i VT.



Jag har försökt sätta mig in i hur det var när jag själv lärde mig släktforska för snart tio år sedan. Vad det var som gjorde att jag fann nycklarna, att jag begrep hur jag skulle göra. Numera sitter det i ryggraden att gå från födelsebok till husförhörslängd till vigselbok och dödbok. För nybörjaren är det ju inte självklart men detta hoppas jag att jag lyckas förmedla.

Jag är förstås både glad och hedrad av att ha fått uppdraget att skriva kursboken. Olle Söderström, som också medverkar i förbundets tidning Släkthistoriskt Forum, har gjort layouten och det har han gjort väldigt bra. Intrycket läsaren får betyder mycket.

Från Västervik till Västerås 1687

Hans Bartels föddes i Västervik 1664 och dog i Västerås 1742. Han är en av flera historiska personer som flyttat från Västervik till Västerås och som jag upptäckt sedan jag själv i sommar gjort samma resa med mitt flyttlass.

I Västerås läser jag om stadens historia, bl a en bok av historikern Ruth Hedlund som gjort en djupdykning i Västerås befolkning i slutet av 1600-talet. Här nämner hon Hans Bartels från Västervik. Han ska ha kommit till Västerås 1687 där han blev tullinspektor för sjötullen. Västerås äldsta bevarade husförhörslängd är från 1697-1707 och här finns han bosatt vid Sjötullen:

hfl
Hans Bartels är uppskriven varje år som husförhör skett. Under honom finns hustrun Anna Catharina Adrian. Bildkälla: Arkiv Digital.

hfl
I nästa husförhörslängd från 1707-1739 finns även barnen och tjänstefolket med. Bildkälla: Arkiv Digital.

karta
På kartan över Västerås från 1688 finns en tullstuga längst ut i hamnen i Mälaren. Troligen var det här, eller alldeles i närheten av sitt arbete, som han bodde. Utsnitt av en karta från Västervås kommuns webbplats. Se hela kartan.

Hans Bartels släkt är utforskad av flera släktforskare, bl a av den kunnige Mattias Loman som publicerat släkten Bartels släkthistoria. Här läser jag att Hans Bartels först var gift med Segrid Christersdotter i Söderköping och efter hennes död 1693 med rådmansdottern Anna Catharina Adrian, död 1722. Även Hans blev rådman i Västerås, precis som sin svärfar. I första äktenskapet fick han fyra barn (som alla verkar ha dött i barndomen) och i andra äktenskapet fem barn.

Ruth Hedlund har i sin bok bl a undersökt sociala nätverk i staden på 1690-talet, dvs vilka som hade olika tjänster och hur de var kopplade till varandra genom släktskap och äktenskap. I boken läser jag om Hans Bartels samtida kollega Henrik Basilier, som var tullinspektor för landtullen i Västerås. Ett ovanligt efternamn men som leder tillbaka till Hans Bartels, vars mor hette Sara Basilier. På Anbytarforum finns uppgiften att Henrik och Hans var kusiner.

Saras far ska ha kommit från Hamburg i Tyskland. Enligt en släktforskare på Anbytarforum ska även Hans Bartels far Johan Bartels vara född i Tyskland, denne Johan dog i Västervik 1668.

Johan Bartels var bro-, våg- och stämpelmästare i Västervik och jag tror att det är ett yrke snarlikt en tullares. I Västerviks trivialskolas matrikel 1665-1821 (utgiven av Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening 2015) står det en hel del om Hans Bartels, född i januari 1664, bl a att han också var stadskassör i Västerås. Hans bror Niklas blev handelsman i Söderköping, systern Regina gifte sig med handelsmannen Hans Larsson i Västervik och efter hans död med handelsmannen Carl Risholm.

dop
Hans Bartels dop den 22 januari 1664 i Västerviks äldsta kyrkbok. Bildkälla: Arkiv Digital.

Jag blir lika fascinerad varje gång jag inser att det går att kartlägga människor som levt för över 300 år sedan, tack vare våra svenska arkiv.

Ryssen dog i pesten

Under Stora nordiska kriget 1700-1721 fick Västerviks stad ta emot krigsfångar från olika håll i Europa. Detta tror jag att många av er hört talas om, till exempel när Teaterskeppet någon gång på 90-talet gjorde pjäsen om mordet på krögare Krabbe. En dramatisk historia där sachsiska fångar var inblandade.

Ryssar är också omtalade och det är kanske ganska allmänt känt att Spårö båk byggts av ryska krigsfångar, men det skedde först på 1770-talet. Men Västervik hade ryska krigsfångar även i början av 1700-talet.

På 80- och 90-talet bodde jag med min familj på Kilmare gård utanför Västervik. Där fick jag veta att en terrass med terrassmur byggts av ryska krigsfångar, men minns inte nu vilken tid det handlade om. Även i andra sammanhang har jag ibland hört talas om de ryska krigsfångarna och de spår de lämnat efter sig i Västervik. Utan att veta gissar jag att en del av dem stannade kvar och bildade familj i Västervik och kanske finns det ännu idag en del Västerviksbor som har ryssar eller andra krigsfångar i sitt släktträd.

För en tid sedan, när jag läste i Västerviks ministerialbok om pesten 1710-1711 såg jag att det finns en rysk krigsfånge bland de döda. Den 20 augusti dog "en styrman av ryska fångarna född i Danzig" har prästen skrivit:

Västervik C:2
BIldkälla: Arkiv Digital

Enligt Folke Lindberg i boken Västerviks historia (1933) sidan 250, kom de ryska krigsfångarna till Västervik 1708, och även polska och danska fångar. De sachsiska fångarna hade kommit 1703. 1712 fanns det inte kvar några krigsfångar i staden. De som stannat var nog assimilerade då.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Sport

Politikerbloggar