Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

De bodde på Änghult

Äntligen har jag sett Änghult! Torpet vars folk jag funderat en del på under årens lopp.

Hösten 2011 skrev jag en artikel om stenhuggarsläkten Styrenius. Med hjälp av kyrkböckerna kunde jag följa släkten bakåt till torpet Änghult i Svartsmörja i Hallingebergs socken. Dit kom den unge Johan Styrenius som torpare sedan han gift sig med Stina Törnlund. De var båda två anställda i hushållet hos majoren Johan Philip Ehrenmark på Dröpshult. Stina hade två döttrar som hon fött som ogift mor. Anna Sophia var född 1798 och Mariana år 1800.

C3
F d herrskapsbetjänten Johan Christopher Styrenius gifte sig med hushållerskan Christina Törnlund den 26 december 1807. Bild från Arkiv Digital, Törnsfall C:3 1751-1810 sid 425.

Efter en tid på torpet dog Stina och Johan Styrenius gifte om sig med Anna Lisa Olofsdotter från Hult. Deras son Olof Magnus blev sedan far till stenhuggarbröderna Styrenius. Stinas dotter Mariana bodde kvar i familjen.

När jag letade efter uppgifter om släkten Styrenius 2011 kom jag inte längre än till Johan Styrenius. Han var betjänt hos major Ehrenmark och kom till Dröpshult från Stockholm och uppgavs vara född 1782. När han kom till Dröpshult framgår inte av husförhörslängden men det ser ut som om han ersatte en betjänt som slutade 1803. Någon inflyttningslängd finns inte från denna tid. Stockholm var stort redan då, med flera församlingar, och jag ägnade några timmar åt att leta efter honom där, men utan resultat.

2015 fyllde Tjust Släktforskarförening 30 år och i vår medlemstidning Wåra Rötter uppmärksammade vi det, bland annat genom att återge några äldre artiklar från tidningens första år. En av dessa är skriven av släktforskaren Ulla-Lena Johansson och handlar om Johan Styrenius. Där för hon fram en teori om att major Ehrenmark var far till Stina Törnlunds barn och att Johan Styrenius övertalats att ta på sig faderskapet mot att få torpet. Det var naturligtvis socialt omöjligt för majoren att gifta sig med sin piga. Hur det är med detta vet vi inte, och kommer troligen aldrig att få veta, om inte ättlingar till båda tar DNA-prov och jämför.

Efter artikeln fick jag mail från en nutida släkting till Johan Styrenius och hon kunde berätta om var han är född, enligt Svensk släktkalender 1978. Där framgår att han föddes 1780 i Tyska församlingen i Stockholm, son till boktryckaren Johan Jacob Styrenius och Fredrika Charlotta Lange. Och det stämmer bra, för där finns han i födelseboken den 10 november 1780. Föräldrarna dog tidigt och Johan Styrenius kom som fosterbarn till en familj i Åtvid och senare till Dröpshult.

TyskaCI2
Johan Styrenius födelse noterades i Tyska församlingens födelsebok i Stockholm den 10 november 1780. Faderns efternamn ser ut att stavas Sterenius. Bild från Arkiv Digital, Tyska församlingen CI:2 sidan 395.

Man kan ju undra varför jag gått och tänkt på den här mannen som levde för tvåhundra år sedan. Jag har ingen koppling till släkten Styrenius och har aldrig bott på Änghult. Ändå har jag inte kunnat släppa tanken på honom. Kanske för att det var ett olöst släktforskningsproblem för mig, jag var ju inte färdig med det. Men jag har inte ägnat någon tid åt det sedan 2011. Inte förrän nu.

Torpet Änghult var bara kvar i Styreniussläkten i två generationer. Johan Styrenius son Carl Georg tog över vid mitten av 1800-talet. Då blev Johan Styrenius torpare på Kristianslund i stället, ett torp som låg några hundra meter från Änghult.

Änghult låg mycket vackert vid den lilla gölen Eskegöl. Idag är det rivet men det finns rester kvar från husgrunden, en syrénberså och en jordkällare. Hembygdsföreningen har gjort en torpinventering och satt upp en skylt.

Änghult

Änghult

Änghult

Det finns en del lämningar kvar som visar var torpet legat, bland annat stenar från husgrunden.


Det är inte bara släkten Styrenius som bott på Änghult, utan även många andra. Den sista familjen blev Klemming Nilsson och hans föräldrar och syskon. Däremellan bodde här flera statarfamiljer på Svartsmörja, sedan sockenskomakaren Johan August Nilsson och så en rad statarfamiljer till.

Klemming Nilsson föddes 1917 och bor sedan länge på Brotorp på andra sidan Hummelstad. Hans familj, som blev den sista på Änghult, flyttade därifrån 1946. Han har berättat att torpet revs någon gång efter andra världskriget och virket blev ved till mejeriet i Hummelstad. Även Kristianslund revs då och blev ved.

Klemmings far hade också Kristianslund och använde det som snickarverkstad och hade såg där. "Det var fint på Änghult" sa Klemming till oss i höstas när han berättade om sin barndom på torpet. Huset tror han var från 1700-talet men själva torpet fanns redan på 1600-talet, för det är med på en karta från 1691. Kanske byggdes ett nytt hus någon gång då.

1691
På kartan från 1691 finns Änghult med. Karta från Lantmäteriets historiska kartor.

Änghult
Från den äldsta bevarade husförhörslängden i Hallingebergs socken. Det ser ut som om torparen heter Hans Thomas Larsson men är lite svårläst. Bild från Arkiv Digital, Hallingeberg AI:1 (1730-1763) Bild 24 / sid 33.

I husförhörslängderna kan vi följa folket på torpet ända från 1730. Då bodde Hans Thomas Larsson (?) med hustru och tre söner här. Fram till 1740 utökades familjen med tre barn till. Sedan verkar torpet ha bytt torparfamiljer sex gånger innan skogvaktaren Johan Lund slår sig ner på 1790-talet med sin hustru Greta Lisa Wikman Hesselgren. 1801 antecknas han som "förlupen" men kommer tydligen tillbaka för när Johan Styrenius flyttar in med sin familj 1809 ersätter de skogvaktarfamiljen. Det verkar också som om det bor en familj till på Änghult, kanske kunde torpet ge bärgning åt två familjer.

En av statarfamiljerna som bodde här kring förra sekelskiftet var Johan Alfred Lönngren, hans hustru Karolina Josefina Olofsdotter och barnen Josefina Amalia, Edit Sofia, Alfred Edvin Harald, Karl Edvard och Johan Emil Waldemar. Föräldrarna var födda 1862 och 1864 och barnen under 1880- och 1890-talet. 1892 flyttade familjen hit. Johan Alfred blev statkarl på gården Svartsmörja och i husförhörslängden står det om torpet att det ”brukas under gården”. Jag tolkar det som att torpets mark ingick i gårdens och att torpet bara var en bostad för familjen. Var man torpare odlade man sin egen mark runt torpet och gjorde dagsverken på gården. En statare var en anställd lantarbetare som fick en del av lönen i stat, det vill säga förnödenheter av olika slag.

Fler bilder från Änghult:

Änghult

Änghult

Änghult

Änghult

Änghult

Änghult
Bilderna är tagna i höstas, den 18 oktober, då jag första gången fick tillfälle att se var Änghult låg.


Kartan från 1846 visar markerna kring torpet Änghult. Från lantmäteriets historiska kartor.


1944
På den ekonomiska kartan från 1944 ser vi både Änghult och Kristianslund. Från lantmäteriets historiska kartor.

Några av de familjer som bott på Änghult:
1875–1882: Frans Oskar Johansson född 1850 i Blackstad, hustrun Mathilda Svensdotter född 1843 i Hallingeberg, barnen Axel Albert född 1872, Patrik Ernst född 1875 och Gustaf Gottfrid Tycho född 1879.
1895–1899: Johan Alfred Wittlock född 1861 i Odensvi, hustrun Selma Matilda Karlsdotter född 1865 i Locknevi, barnen Karl Ivar Johan Albert född 1889, Alfrida Maria född 1894, Sigrid Ellen Matilda född 1896 och Otto Waldemar Severin född 1898. De två yngsta barnen är födda i torpet.
1905–1906: Anders Magnus Nilsson född 1848 i Blackstad och död 1906, hustrun Maria Charlotta Svensson född 1865 i Hjorted, barnen Ernst Lambert född 1892, Hedvig Ingeborg född 1898, Albertina Eugenia född 1900, Elsa Maria född 1902 och Karin Linnea född 1905.
1907–1909: Karl Petter Karlsson född 1857 i Blackstad, hustrun Anna Sofia Ottosdotter född 1860 i Kalmar, barnen Karl Gottfrid Herman född 1893, Frans Ludvig född 1886, Hjalmar Gottfrid född 1895, Walter Harry född 1898, Estrid Maria född 1901 och Gulli Linnea född 1904.
1918–1921: Axel Fabian Andersson född 1884 i Odensvi, hustrun Hulda Maria Svensdotter född 1874 i Odensvi, barnen Gunborg Elisabeth född 1905, Axel Harald född 1908, Karl Evert född 1909, Erik Joel född 1912 och Svea Maria Viola född 1915.

Flest oäkta barn i norra Tjust

I södra Tjust var 6,89 procent av de födda barnen utomäktenskapliga medan 10,32 procent av barnen i norra Tjust var utomäktenskapliga. Barn som på den tiden kallades oäkta.

Siffrorna gäller för perioden 1901-1910 och kommer från en samtida rapport från Statistiska Centralbyrån (SCB). I Västerviks stad var under samma period 9,49 procent av de nyfödda barnen utomäktenskapliga.

Frågan är varför andelen utomäktenskapliga barn var så pass mycket lägre i södra delen av vår bygd än i norra delen. Folkmängden var ungefär densamma i de två häradena, 19 244 personer i Norra Tjusts härad och 20 357 personer i Södra Tjusts härad. Detta är medelfolkmängd under perioden. I södra Tjust föddes alltså betydligt högre andel barn inom äktenskapet än i norra Tjust. Detta gäller bara landsbygden. I hela riket var siffran omkring 13 procent vid samma tid.

I stan var medelfolkmängden 9060 personer, det föddes 2412 barn varav 229 av ogifta mödrar, vilket är 9,49 procent.

Dessa lokala siffror finns i SCB-rapporten på sidan 92. Klicka här för att komma till rapporten, som är en pdf-fil publicerad av SCB. Där finns mycket mer uppgifter om utomäktenskapligt födda barn i Sverige från 1751 till 1914.


Okänt barn. Foto: Johan Johansson, 1917. Bildkälla: Bohusläns Museum.

Kvinnorna som gick före

Betty Petersson

Betty Petersson från Visby var den första kvinnan i Sverige som tog studentexamen och sedan fortsatte sina studier på universitet. Hon tog studenten 1871 och skrevs in på Uppsala universitet 1872.

Det är inte ens 150 år sedan! Det är svårt att förstå att kvinnor då inte fick studera som de ville, men så var det ju länge. Betty föddes 1838 och först 1842 fick flickor rätt att gå i vanlig skola, när vi det året fick en folkskolestadga i Sverige.

Kvinnor fick ju inte göra som de ville, och inte som männen gjorde. Så Betty och andra kvinnor, som snart också anslöt sig till universitetsutbildningar, fick bara gå på föreläsningarna. Det ansågs alltför sedeslöst för kvinnorna att vara med i uymgängeslivet med de unga männen. Kanske hade det ändå inte varit så kul, för de manliga studenterna hånade sina kvinnliga studeikamrater och det fanns ett ingrott motstånd mot välutbildade kvinnor i många år.

Betty föddes i Visby där hennes far var sadelmakare, alltså i en vanlig hantverkarfamilj och inte i överklassen. Innan hon kom in på universitetet arbetade hon som guvernant och det är här vi kommer in på hennes koppling till våra trakter. Hon var guvernant hos den friherreliga familjen Lybecker på Djursnäs i Västra Eds församling från 1860 till 1862. Förmodligen undervisade hon de två eller tre yngre barnen i familjen Lybecker.

Efter sin kandidatexamen från universitetet 1875 fick hon arbetae som lärare på ett pojkläroverk i Stockholm. Hon förblev ogift och dog i lungsot 1885. Läs mer om Betty i Svenskt Biografiskt Lexikon.

Betty Petersson brukar ofta nämnas tillsammans med Ellen Fries, som också har koppling till Tjust och blev Sveriges första kvinna som blev filosofie doktor. Men mer om henne en annan gång. Även Elsa Eschelsson, vår första kvinnliga juris doktor, har också koppling till Tjust. Kanske känner du till andra kvinnliga pionjärer härifrån?

När gula febern härjade

Många farsoter har drabbat svenskarna under historisk tid. Pest kom flera gånger och skördade många offer, liksom koleran.
Inte lika vanlig men förödande var virussjukdomen gula febern som uppenbarligen härjade vid mitten av 1800-talet, vilket syns vid en titt i Västerviks dödbok. Sjukdomen hade inte tagit sig hit, de döda befann sig ute i världen.

År 1850 dog inte mindre än tolv Västerviksbor av gula febern. Elva av dem var sjömän och en var hustru till en kofferdikapten. Sex av dem befann sig i hamn i Rio de Janeiro när de dog och fyra i Pernambuco där hamnstaden Recife ligger i Brasilien. Övriga dog till sjöss. De döda befann sig på minst fyra olika fartyg, kanske fler.

gula febern
Två av de Västerviksbor som dog i gula febern 1850 var sjömannen Johan Gustaf Sundberg, född 1829, och sjökaptenen Claes Magnus Kjellström, född 1820. Sundberg dog och begravdes i Pernambuco. Kjellström dog på resa mellan Pernambuco och Trieste och begravdes till havs. Prästen skriver att Kjellström dött inte långt från Pernambuco så det var troligen där de blev smittade. Detta hände i januari. Sundberg arbetade ombord på briggen Seth och Kjellström var kapten på briggen Hilding. Senare i mars dog sjömannen Johan Månsson Wedin från Västrum i gula febern, ombord på barken Thor på resa från Bahia till Hamburg. Bildkälla: Arkiv Digital.

Cornelius på Åby

Åby herrgård
Bild på Åby herrgård tagen i tisdags (2 oktober). Egen bild.

Åby herrgård i Gamleby känner du säkert till. I huset finns bibliotek, fritidsgård och samlingslokaler. Men så har det ju inte alltid varit.

Den nuvarande herrgårdsbyggnaden byggdes 1873-1874, delvis av rester från den då rivna gamla kyrkan i Gamleby. Det var köpmannen Hans Henric Cornelius som lät bygga det nya corps-de-logiet (mangårdsbyggnaden) till sig och sin växande familj. Han var en driftig karl som kommit till Gamleby som bodbetjänt, blivit handlare och kommit upp sig i samhället. Så vitt jag förstått stod han bakom en hel del av Gamleby köpings utveckling under sina år här.

Hans Henric Cornelius
Porträttet på Hans Henric Cornelius hänger i trappan inne i herrgården.

Hans Henric Cornelius var född i Tuna 1819, son till fjärdingsmannen Sven Cornelius och sonson till skräddarmästaren Johan Cornelius. Ursprungligen kom släkten på fädernet från en tysk korpral. 1846 var han 27 år och flyttade till Gamleby från Hjorted. Året efter kom hans sex år yngre kusin Olivia Sofia Cornell, också född i Tuna, för att bli piga hos honom. Hennes far Johannes Cornell var bror till Sven Cornelius. Kanske var de två sambo redan då för 1851 gifte de sig, ett par månader innan äldste sonen föddes. Då hade de först bott i kvarteret nr 29 (dagens adress är Torget 7) och sedan i nr 23 (jag tror det är Hamngatan 6 eller 8 idag), en fastighet som Cornelius då köpt.

Hans Henric och Olivia Sofia fick sex barn:
Albert Henric, född 1851-12-15
Stina Hildegard Olivia, född 1854-01-15
Jean Christer Hugo, född 1857-06-02
Arthur Edward Jacobus, född 1859-07-25, död 1860-09-23
Henrika Sofia Mathilda, född 1864-12-20
Gerda Hildur Maria Lovisa, född 1868-05-10, död 1869-01-09

Det här var en släktkär familj för i hushållet ingick en hel del släktingar. Olivia Sofias mor, änkan Anna Lovisa Cornell född Hammarquist 1796, flyttade in 1853 och var kvar fram till sin död 1878. Hans Henrics far, änkemannen Sven Cornelius född 1787, flyttade in 1857 och var kvar till sin död 1865. Dessutom ingick också syskon, kusiner och syskonbarn. Och den anställde bokhållaren Edvard Alexander Alm från Stockholm gifte sig med Hans Henrics och Olivia Sofias kusin Sofia Magdalena Cornelius från Västervik och bodde i hushållet.

Det var ju många personer som skulle ha någonstans att bo och 1863 köpte Hans Henric Åby herrgård. I husförhörslängden står det som säteri. Åby är en gammal gård som på 1300-talet ägdes av Bo Jonsson Grip. Gamleby samhälle lär vara uppbyggt på det forna godsets ägor.

Hans Henric gick ur tiden 1886. Innan dess hade han även köpt gården Ullevi nr 2 där äldste sonen bodde efter att han gift sig. Dit flyttade efter makens död änkan Olivia Sofia tillsammans med dottern Henrika Sofia, mamsellen Selma Helena Sylvén och två pigor. Hon brukade gården med hjälp av statare. Både dottern och mamsellen gifte sig 1887 och flyttade därifrån men Olivia Sofia bodde kvar till sin död 1919, 93 år gammal. 1915 hade arvingarna sålt Åby herrgård till dåvarande Gamleby kommun.

Åby herrgård
Karta över Åby herrgård 1888. Bildkälla: Lantmäteriet.

Gamleby hembygdsförening har ett par äldre bilder på Åby herrgård på sin Facebooksida, bland annat en bild på familjen Cornelius vid den gamla herrgårdsbyggnaden 1870.

Foto från okänt år när herrgården användes som folkskola. Bild från Kalmar Läns museum. Här sägs att ägaren var trävaruhandlare och kallas Forselius men namnet är uppenbart en felaktig uppgift. Fast herrgården känner vi igen.

Om branden kom lös

Brandförsäkringar innebär att kollektivet betalar för att täcka den enskildes kostnader för en brand när de uppstår. Det kallades brandstod, som ska komma från ordet stöd, och innebar att alla betalade sin del när en granne eller sockenbo drabbats av brand. Brandstoden var den ersättning som varje hemman skulle betala in när en vådeld uppkommit. Regelverket om brandstod är gammalt och går tillbaka till landskapslagarna.

För att veta hur stor ersättning den som drabbats av brand skulle ha rätt till krävdes så småningom en nedtecknad beskrivning av fastigheter med mera, upprättad före branden. Dessa beskrivningar finns i arkiverade brandförsäkringshandlingar och är de som kan vara till glädje och nytta för oss släktforskare.

De äldre brandförsäkringshandlingarna finns digitaliserade och kan hittas både i Riksarkivet digitala forskarsal (tidigare Svar) och genom Centrum för näringslivshistoria via hemsidan www.brandverket.se på uppdrag åt Brandförsäkringsverket. Brandförsäkringshandlingarna har länge funnits tillgängliga hos Riksarkivet innan tillgången blev avgiftsfri. 2015 publicerades brandförsäkringsverkets databas med samma handlingar och blev direkt fritt tillgängligt på nätet.

Ett exempel är Forsby gård i Västra Eds socken i norra delen av Tjust. Gården brandföräskrades först 1812 och sedan 1832. Försäkringhanlingar finns också från 1888, 1918, 1937 och 1947. I arkivhandlingarna kan vi läsa om gårdens byggnader, om planlösning och ålder. 1832 uppges manhuset vara byggt för ungefär 80 år sedan och ha restaurerats 1830 och 1831. Förmodligen är det därför man uppdaterat brandförsäkringen. I bottenvåningen fanns åtta rum, förstuga, sal, förmak och fem kammare. Den andra våningen, som var tillbyggd, hade nio rum, förstuga, sal och gästrum. Sedan fortsätter beskrivningen av övriga hus på fastigheten. Ibland finns det också kartor bifogade till försäkringshandlingen.

Forsby
Brandförsäkringen har en besrkivning av de försäkrade byggnaderna. Bildkälla: Riksarkivet.

Forsby
I akten om Forsby 1918 finns också en karta.

Sammantaget är dessa brandförsäkringshandlar en rik källa till information för den släktforskare som hittar sin eftersökta fastighet här.

Här finns ett äldre fotografi på Forsby herrgård.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Politikerbloggar