Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

De bodde på Änghult

Äntligen har jag sett Änghult! Torpet vars folk jag funderat en del på under årens lopp.

Hösten 2011 skrev jag en artikel om stenhuggarsläkten Styrenius. Med hjälp av kyrkböckerna kunde jag följa släkten bakåt till torpet Änghult i Svartsmörja i Hallingebergs socken. Dit kom den unge Johan Styrenius som torpare sedan han gift sig med Stina Törnlund. De var båda två anställda i hushållet hos majoren Johan Philip Ehrenmark på Dröpshult. Stina hade två döttrar som hon fött som ogift mor. Anna Sophia var född 1798 och Mariana år 1800.

C3
F d herrskapsbetjänten Johan Christopher Styrenius gifte sig med hushållerskan Christina Törnlund den 26 december 1807. Bild från Arkiv Digital, Törnsfall C:3 1751-1810 sid 425.

Efter en tid på torpet dog Stina och Johan Styrenius gifte om sig med Anna Lisa Olofsdotter från Hult. Deras son Olof Magnus blev sedan far till stenhuggarbröderna Styrenius. Stinas dotter Mariana bodde kvar i familjen.

När jag letade efter uppgifter om släkten Styrenius 2011 kom jag inte längre än till Johan Styrenius. Han var betjänt hos major Ehrenmark och kom till Dröpshult från Stockholm och uppgavs vara född 1782. När han kom till Dröpshult framgår inte av husförhörslängden men det ser ut som om han ersatte en betjänt som slutade 1803. Någon inflyttningslängd finns inte från denna tid. Stockholm var stort redan då, med flera församlingar, och jag ägnade några timmar åt att leta efter honom där, men utan resultat.

2015 fyllde Tjust Släktforskarförening 30 år och i vår medlemstidning Wåra Rötter uppmärksammade vi det, bland annat genom att återge några äldre artiklar från tidningens första år. En av dessa är skriven av släktforskaren Ulla-Lena Johansson och handlar om Johan Styrenius. Där för hon fram en teori om att major Ehrenmark var far till Stina Törnlunds barn och att Johan Styrenius övertalats att ta på sig faderskapet mot att få torpet. Det var naturligtvis socialt omöjligt för majoren att gifta sig med sin piga. Hur det är med detta vet vi inte, och kommer troligen aldrig att få veta, om inte ättlingar till båda tar DNA-prov och jämför.

Efter artikeln fick jag mail från en nutida släkting till Johan Styrenius och hon kunde berätta om var han är född, enligt Svensk släktkalender 1978. Där framgår att han föddes 1780 i Tyska församlingen i Stockholm, son till boktryckaren Johan Jacob Styrenius och Fredrika Charlotta Lange. Och det stämmer bra, för där finns han i födelseboken den 10 november 1780. Föräldrarna dog tidigt och Johan Styrenius kom som fosterbarn till en familj i Åtvid och senare till Dröpshult.

TyskaCI2
Johan Styrenius födelse noterades i Tyska församlingens födelsebok i Stockholm den 10 november 1780. Faderns efternamn ser ut att stavas Sterenius. Bild från Arkiv Digital, Tyska församlingen CI:2 sidan 395.

Man kan ju undra varför jag gått och tänkt på den här mannen som levde för tvåhundra år sedan. Jag har ingen koppling till släkten Styrenius och har aldrig bott på Änghult. Ändå har jag inte kunnat släppa tanken på honom. Kanske för att det var ett olöst släktforskningsproblem för mig, jag var ju inte färdig med det. Men jag har inte ägnat någon tid åt det sedan 2011. Inte förrän nu.

Torpet Änghult var bara kvar i Styreniussläkten i två generationer. Johan Styrenius son Carl Georg tog över vid mitten av 1800-talet. Då blev Johan Styrenius torpare på Kristianslund i stället, ett torp som låg några hundra meter från Änghult.

Änghult låg mycket vackert vid den lilla gölen Eskegöl. Idag är det rivet men det finns rester kvar från husgrunden, en syrénberså och en jordkällare. Hembygdsföreningen har gjort en torpinventering och satt upp en skylt.

Änghult

Änghult

Änghult

Det finns en del lämningar kvar som visar var torpet legat, bland annat stenar från husgrunden.


Det är inte bara släkten Styrenius som bott på Änghult, utan även många andra. Den sista familjen blev Klemming Nilsson och hans föräldrar och syskon. Däremellan bodde här flera statarfamiljer på Svartsmörja, sedan sockenskomakaren Johan August Nilsson och så en rad statarfamiljer till.

Klemming Nilsson föddes 1917 och bor sedan länge på Brotorp på andra sidan Hummelstad. Hans familj, som blev den sista på Änghult, flyttade därifrån 1946. Han har berättat att torpet revs någon gång efter andra världskriget och virket blev ved till mejeriet i Hummelstad. Även Kristianslund revs då och blev ved.

Klemmings far hade också Kristianslund och använde det som snickarverkstad och hade såg där. "Det var fint på Änghult" sa Klemming till oss i höstas när han berättade om sin barndom på torpet. Huset tror han var från 1700-talet men själva torpet fanns redan på 1600-talet, för det är med på en karta från 1691. Kanske byggdes ett nytt hus någon gång då.

1691
På kartan från 1691 finns Änghult med. Karta från Lantmäteriets historiska kartor.

Änghult
Från den äldsta bevarade husförhörslängden i Hallingebergs socken. Det ser ut som om torparen heter Hans Thomas Larsson men är lite svårläst. Bild från Arkiv Digital, Hallingeberg AI:1 (1730-1763) Bild 24 / sid 33.

I husförhörslängderna kan vi följa folket på torpet ända från 1730. Då bodde Hans Thomas Larsson (?) med hustru och tre söner här. Fram till 1740 utökades familjen med tre barn till. Sedan verkar torpet ha bytt torparfamiljer sex gånger innan skogvaktaren Johan Lund slår sig ner på 1790-talet med sin hustru Greta Lisa Wikman Hesselgren. 1801 antecknas han som "förlupen" men kommer tydligen tillbaka för när Johan Styrenius flyttar in med sin familj 1809 ersätter de skogvaktarfamiljen. Det verkar också som om det bor en familj till på Änghult, kanske kunde torpet ge bärgning åt två familjer.

En av statarfamiljerna som bodde här kring förra sekelskiftet var Johan Alfred Lönngren, hans hustru Karolina Josefina Olofsdotter och barnen Josefina Amalia, Edit Sofia, Alfred Edvin Harald, Karl Edvard och Johan Emil Waldemar. Föräldrarna var födda 1862 och 1864 och barnen under 1880- och 1890-talet. 1892 flyttade familjen hit. Johan Alfred blev statkarl på gården Svartsmörja och i husförhörslängden står det om torpet att det ”brukas under gården”. Jag tolkar det som att torpets mark ingick i gårdens och att torpet bara var en bostad för familjen. Var man torpare odlade man sin egen mark runt torpet och gjorde dagsverken på gården. En statare var en anställd lantarbetare som fick en del av lönen i stat, det vill säga förnödenheter av olika slag.

Fler bilder från Änghult:

Änghult

Änghult

Änghult

Änghult

Änghult

Änghult
Bilderna är tagna i höstas, den 18 oktober, då jag första gången fick tillfälle att se var Änghult låg.


Kartan från 1846 visar markerna kring torpet Änghult. Från lantmäteriets historiska kartor.


1944
På den ekonomiska kartan från 1944 ser vi både Änghult och Kristianslund. Från lantmäteriets historiska kartor.

Några av de familjer som bott på Änghult:
1875–1882: Frans Oskar Johansson född 1850 i Blackstad, hustrun Mathilda Svensdotter född 1843 i Hallingeberg, barnen Axel Albert född 1872, Patrik Ernst född 1875 och Gustaf Gottfrid Tycho född 1879.
1895–1899: Johan Alfred Wittlock född 1861 i Odensvi, hustrun Selma Matilda Karlsdotter född 1865 i Locknevi, barnen Karl Ivar Johan Albert född 1889, Alfrida Maria född 1894, Sigrid Ellen Matilda född 1896 och Otto Waldemar Severin född 1898. De två yngsta barnen är födda i torpet.
1905–1906: Anders Magnus Nilsson född 1848 i Blackstad och död 1906, hustrun Maria Charlotta Svensson född 1865 i Hjorted, barnen Ernst Lambert född 1892, Hedvig Ingeborg född 1898, Albertina Eugenia född 1900, Elsa Maria född 1902 och Karin Linnea född 1905.
1907–1909: Karl Petter Karlsson född 1857 i Blackstad, hustrun Anna Sofia Ottosdotter född 1860 i Kalmar, barnen Karl Gottfrid Herman född 1893, Frans Ludvig född 1886, Hjalmar Gottfrid född 1895, Walter Harry född 1898, Estrid Maria född 1901 och Gulli Linnea född 1904.
1918–1921: Axel Fabian Andersson född 1884 i Odensvi, hustrun Hulda Maria Svensdotter född 1874 i Odensvi, barnen Gunborg Elisabeth född 1905, Axel Harald född 1908, Karl Evert född 1909, Erik Joel född 1912 och Svea Maria Viola född 1915.

Läs i gamla tidningar

Du har väl inte missat Kungliga Bibliotekets databas med inscannade svenska dagstidningar? Det är ett stort projekt som pågår nu där en donation på flera miljoner kronor gjort det möjligt att scanna in tidningssidor även från landsortstidningar. Än verkar inte Västerviks-Tidningen (Westerviks Weckoblad) vara inscannat men en hel del andra tidningar. Projektet pågår.

Här kan du söka: https://tidningar.kb.se/

Det som är så bra är att texten på tidningssidorna har tolkats och är sökbar. Det innebär att du kan söka på till exempel namn eller orter. Söker du på ett vanligt namn som Maria Svensdotter är det nog svårt att sovra bland alla träffar så då kan det vara bättre att försöka hitta andra sökord.

Tidningar publicerade till och med 1903 kan du se fritt på nätet. Det som publicerats därefter kan bara ses på Kungliga Bibliotket, universitetsbiblioteken och vissa folkbibliotek, på grund av upphovsrätten. Men det skrevs väldigt mycket i tidningarna fram till 1903.

Jag gjorde några lokala sökningar nu för att se vilka träffar jag skulle få. De ord jag sökt på är rödmarkerade på sidan och artikeln där orden förekommer är gulmarkerad. I de flesta fall. På en del sidor visas ingen markering på tidningssidan, då får man läsa och leta, förhoppningsvis framgår det av sammanhanget var du ska leta. Under varje tidningssida i träfflistan visas en del av texten där ordet ingår, det gör det lättare att förstå om det är vad du vill ha tag på eller inte.

Vimmerbyposten
En sökning på ordet Törnsfall gav bland annat den här träffen i Vimmerbyposten den 19 augusti 1902.

Kalmar Läns och Ölands Tidning
I Kalmar Läns och Ölands Tidning kunde man den 30 juni 1841 läsa om gården Kilmare nr 2 i Gladhammars socken som då skulle säljas på auktion. Här är inte sökordet (Kilmare) markerat. I annonsen ges en utförlig beskrivning av gården.

För Alla
Det fanns en tidning som hette För Alla och där skrevs det om en epidemi av nervfeber som bland annat drabbat Gladhammar och Hjorted. Artikeln var publicerad den 5 oktober 1895.

Ellen från Rödsle

Eftersom det är internationella kvinnodagen idag vill jag uppmärksamma er på Ellen Fries, född på Rödsle utanför Västervik 1855. Hon var den första kvinnan som disputerade i Sverige, hon blev filosofie doktor i historia 1883 på Uppsala universitet.

Ellen Fries

Ellen Fries växte upp i Stockholm där hon tog studenten 1874, då hon och Maria Cedershiöld, Elin Ahlborn och Elisabeth Rosenius var de första studenterna efter Betty Pettersson. Några år senare blev hon lärare på Wallinska flickskolan och kom till Uppsala universitet 1877.

Precis som övriga kvinnliga studenter under slutet av 1800-talet fick hon utstå mycket motstånd, både från de manliga studenterna och från lärarna. Vid promoveringen sa en av lärarna att han hoppades att hon inte bara var den första kvinnliga doktorn utan även den sista. Men en annan av talarna poängterade vilket stort framsteg hennes examen var.

När hon skulle skriva in sig på universitetet var hon tvungen att ha med sig sin far, att komma till rektorn utan manligt sällskap var uteslutet. I en vänbok skriver Mathilda Roos att Ellen första gången hon skulle gå in till en föreläsning stod och tvekade vid dörren innan hon till slut gick in. Men vid promoveringen fick hon mycket uppmärksamhet, man fick byta sal för att kunna släppa in alla som ville vara med.

Efter sin examen blev hon lärare på Wallinska flickskolan och senare studierektor vid Åhlinska flickskolan i Stockholm. Hon fortsatte också sin historiska forskning, bland annat om Erik Oxenstierna, och höll föreläsningar i historiska ämnen. Dessutom var hon med och startade Fredrika Bremerförbundet (som bland annat drev utbildningsfrågor) och tidningen Nya Idun.

Ellen Fries dog i mars år 1900 av bildtarmsinflammation. I dödsrunan i Västerviks-Tidningen kan vi läsa: "Ellen Fries var en på det historiska forskningens fält verksam ande och har genonom sin mångsidiga bildning och omfattande författareverksamhet lämnat glänsande prof på hvad en kvinna kan åstadkomma äfven på den lärda vägen."

Studentkamraten Maria Cedershiöld skrev en bok 1913 om Ellens studieliv, efter att ha fått ärva hennes anteckningar och brev. Idag finns arkivet på Göteborgs universitetsbibliotek. Maria Cedershiöld berättar bland annat om hur nervöst det var att avlägga den muntliga studentexamen tillsammans med pojkarna eftersom de förstod att pojkarna ville att de skulle misslyckas. Men de fyra flickorna klarade sig bättre än pojkarna. Några studentmössor fick de dock inte bära, det var förbehållet pojkarna.

Vem var Zipora Keijser?

Zipora. Har du hört det namnet någon gång? Kanske inte, och det hade inte jag heller förrän jag stötte på det i Västerviks näst äldsta födelsebok.

Klockan 10 om aftonen den 26 september 1718 föddes en flicka som i dopet tre dagar senare fick namnen Zipora Maria. Hennes föräldrar var dragonen Emanuel Keiser och hans hustru Johanna Christina Olbers. Var de bodde får vi inte veta, bara att ett antal personer ur Västerviks borgerskap var faddrar:

Zipora
Bildkälla: Arkiv Digital.

Jag fastnade för namnet och vet ingenting om familjen. Namnet Zipora förekom sporadiskt och i 1940 års folkräkning fanns 18 kvinnor i Sverige med detta namn, födda de sista decennierna av 1800-talet, några så sent som 1903. Ingen av dessa kom från Västervik, men en Zipora var född 1897 i Vimmerby. Kan det finnas en koppling, att det är ett familjenamn?

Den äldsta husförhörslängden från Västervik är från 1724-1730. Där finns dragon Keijser i Västra kvarteret, men utan födelseuppgifter och utan familj. Kanske var mor och barn döda?

Och vad gjorde en dragon i Västervik? Soldater i Västervik var ju båtsmän eller möjligen grenadjärer i Andra Livgrenadjörregementet, så vitt jag kan förstå. Dragoner var infanterister, beridna soldater som stred till fots.

En titt i Västerviks borgarebok 1740-1864 (utgiven som årsbok av Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening 2010) visar att det fanns en borgarfamilj Keijser i Västervik tidigt på 1700-talet. Casper Magnusson Keijser var handelsman och blev borgare i Västervik 1724. Han var troligen son till handelsmannen Magnus Andersson Keijser i Vimmerby. Något barn med namnet Emanuel finns inte. Kan Emanuel Keijser vara en bror till Casper? Eller kanske farbror?

Någon familj som heter Olbers finns inte i borgareboken. En googling ger träffar på en köpmansfamilj Olbers från Stockholm och Göteborg, bl a en med samma namn, Johanna Kristina Olbers född 1772, vilket är ungefär tre generationer senare än hennes namne. Denna Johanna Kristinas mor kom från Västervik, Anna Apiarie, dotter till borgmästare Reinhold Apiarie i Västervik. Kan det finnas en äldre koppling här?

Är det någon som känner igen detta och vet mer om familjen? Jag är inte släkt med dem på något sätt, jag bara uppmärksammade namnet och blev nyfiken. Så kan det gå när en släktforskare läser kyrkböcker...

Han hette Falk Simon, inte Simon Falk

 

Falk Simon

Detta är Falk Simon. Nej, inte Simon Falk, som vi kanske kan tro. Han hette Falk i förnamn och Simon i efternamn. Hans porträtt finns inlagt i databasen Svenskt Porträttarkiv. Under porträttbilden finns hans underskrift. Så det stämmer.

Falk Simon föddes i Västervik den 23 maj 1874. Han växte inte upp här, några år efter hans födsel kom han till västkusten och hamnade till slut i Göteborg. Där arbetade han först som butiksbiträde, startade sedan en handelsfirma med en kompanjon och blev så småningom en mycket välbärgad bankdirektör. Han var gift med Paula Salomon och fick tre döttrar.

Det han är mest känd för är som konstsamlare, främst av silverföremål. Han hade en av de på sin tid troligen förnämsta konsthantverkssamlingarna i Sverige och ska också haft en fin boksamling. Han har donerat en stor del av sin samling silverföremål till Röhsska Museet. Dessa samlingar är det han är känd för idag. Läs på Uppsala Auktionskammares webbplats.

Att stöta på hans namn i arkivhandlingar innebär en första reaktion att namnen måste ha kommit i fel ordning. Simon är ju ett förnamn och Falk ett efternamn. Men så är det alltså inte.

Simon är hans fars efternamn. Denne hette Abraham Simon, och arbetade också som handelsbiträde. Han var rysk undersåte. Abraham, hans hustru Anna och de äldre syskonen Georg, Edla, Wolf och Perits Levin var alla födda i något som oftast har tolkats som Rasken men även Rosken och Razken i Ryssland. Om det låg i det som idag är Ryssland eller om det låg i Polen är jag inte säker på, men troligen Polen. Prästen har antecknat att de var mosaiska trosbekännare, alltså judar. Kanske är det därför Falks födelse inte är inskriven i Västerviks födelsebok, åtminstone inte i maj 1874. I Göteborg hörde familjen till Mosaiska församlingen men någon mosaisk församling fanns väl inte i Västervik på 1870-talet? Kanske var de bara på tillfälligt besök när Falk föddes. Kanske kom de till Västervik när de anlände till Sverige, Falk föddes här och sedan reste de vidare?

kyrkbok
Falk Simon, hans far och bröder i Göteborgs Domkyrkoförsamlings husförgörslängd. Falk är född i Västervik, övriga i Ryssland. Bildkälla: Arkiv Digital.

kyrkbok
En tid bodde Abraham Simon med sina söner hos dottern Edla och hennes make i Strömstad. Här står det att födelseorten är Rasken i Ryska Polen. Bildkälla: Arkiv Digital.

Den äldste brodern Georg blev cigarrhandlare i Linköping och sedan handelsresande i Göteborg. Han var gift med Sara Jellin, född i Polen. Systern Edla gifte sig med handlaren Isak Weinberg som också kom från Rasken. Efter att de gift sig bodde de bland annat i Strömstad där prästen skrivit att födelseplatsen låg i Ryska Polen.

Brodern Wolf verkar ha försvunnit ur de svenska kyrkböckerna efter 1880-talet. Falks yngste bror Peritz Levin blev som sina äldre bröder handlare i Göteborgstrakten. Han gifte sig med Anna Neumark från Göteborg och de fick minst två barn.

Är du släkt med Knut Edvard?

I Västerviks-Tidningen kunde man den 5 oktober 1923 läsa om sjömannen Knut Edvard Johansson som dött i Rangoon den 9 december 1919. Nu sökte UD efterlevande till honom, för att kunna överlämna hans kvarlåtenskap.
Kanske är du släkt med Knut? För han hade släkt i Västervik, och har kanske fortfarande.

Så här stod det i VT:
"Arvingar till en avliden Västervikssjöman sökas. Enligt till utrikesdepartementet från svenske generalkonsuln i London ingången underrättelse har sjömannen Knut Edvard Johansson, född den 25 april 1868 i Västervik, avliden den 9 dec. 1919 i Rangoon, efterlämnande kvarlåtenskap. Enligt vad departementet inhämtat, skulle en den avlidnes moster Anna Lovisa Sten (möjligen kallad Johansson eller Roloff) den 6 sept. 1879 utflyttat från Gamleby till Stockholm och den 3 dec. 1881 utflyttat från Klara församling därstädes till Mariefred. Genom departementets försorg verkställda efterforskningar efter bemälda person ha emellertid ej lett till hennes anträffande.
Personer, som kunna styrka sig vara den avlidnes arvingar eller om dem kunna lämna upplysning, torde sätta sig i förbindelse med departementet."
Om någon släkting hörde av sig till UD då vet vi inte.


I Gamleby dödbok har prästen skrivit in Knut i marginalen  allra längst ner på sidan, efgter meddelandet 1923. Bildkälla: Arkiv Digital.

Knut dog av kolera, enligt Gamleby dödbok. UD hade uppgett att han var född i Västervik, men det var han inte, han kom från Gamleby. Där föddes han på rätt datum 1868, hans mor var Ida Matilda Nilsdotter Sten, ogift och född 1849, men som senare gifte sig med Lars Peter Jonasson på Hycklinge i Lofta. När Knut var tolv år gammal kom han till sina morföräldrar i Gamleby som fosterbarn. Hans mor och styvfar kom sedan att varnas av prästen för oenighet i äktenskapet både 1877 och 1879, så kanske var det inte en bra miljö för gossen. Några halvsyskon fick han inte i Lofta. Någon gång på 1890-talet verkar hans mor ha rymt till Norge. Hon tog i alla fall inte ut flyttbetyg och fanns i obefintlighetsboken från år 1900. Styvfadern dog 1904 men vad som hände modern är höljt i dunkel.

Knuts morfar var Nils Johan Sten som bodde i köpingen i Gamleby. Knuts mormor levde inte, hans morfar var omgift med Carolina Svensdotter. I familjen fanns också Knuts moster Anna Lovisa och hennes utomäktenskapliga dotter Anna Maria, som föddes 1876. Alltså den moster som nämns i efterlysningen i tidningen.

Knut blev sjöman men det finns ingen anteckning om att han blivit inskriven i sjömanshuset. Han bara försvinner från hemmet, med anteckningen att han var sjöman, och är inskriven i obefintlighetsboken en längre period på 1890-talet och sedan från 1910 fram till sin död. 1885 uppges han befinna sig i Australien. Kanske gav han sig till sjöss efter sin morfars död.

Morfadern Nils Johan Sten hängde sig i en cell på kronohäktet i Västervik den 19 juni 1880, där han tagits in för att rannsakas om bedrägeri mot borgenär och för mened. Då var han 55 år gammal. 1860 hade han dömts för första resan stöld från sin husbonde. Om Knut fortfarande var hemma 1880 blev han kvar hos sin styvmor, morfaderns änka Karolina Sten. De bodde då på Lugnet nr 6 under Åby säteri och där var han skriven till 1912 då han flyttades över till obefintlighetsboken för andra gången. Då hade Karolina varit död sedan 1904.

Att Knut inte kom hem till Gamleby var kanske inte så konstigt. Hans mor var på rymmen i Norge, hans morfar var död, hans moster hade lämnat Gamleby.


Knut inskriven i Gamleby husförhörslängd tillsammans med sin fostermor, morfaderns andra hustru, och sin kusin Anna Maria. Bildkälla: Arkiv Digital.


I Gamleby församlingsbok från 1901-1906 framgår att Knut var sjöman. Bildkälla: Arkiv Digital.

Vid efterlysningen 1923 var mostern redan död men två kusiner fanns i livet. Hon hade mycket riktigt flyttat till Stockholm och där gifte hon sig med Karl August Söderlund. De fick dottern Emma Lovisa 1890, som blev sömmerska och levde till 1958. Kanske fick hon dela på arvet med sin halvsyster Anna Maria som 1923 bodde i Västervik och kan ha sett efterlysningen i tidningen. Anna Maria hade gift sig 1910 med målaren Karl Gustaf Elg. Han var 26 år äldre och dog redan 1918. Anna Maria hade, förutom två döttrar med maken, fem utomäktenskapliga barn. Bland dessa var en dotter som själv hade två utomäktenskapliga barn och alla bodde i samma bostad i Reginelund. Kanske fick de ett arv att dela på efter Knut.

Håkan Karlsson, ordförande i Klubb Maritim i Västervik, har hittat artikeln om efterlysningen i VT 1923.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Politikerbloggar