Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

De mördades 1861

Igår kunde vi i VT läsa om mordet på bryggarmadamen Gustava Sandberg och hennes piga Catharina Elisabeth Asplund i Västervik 1861. Det här mordet är välkänt i Västerviks historia, och omskrivet flera gånger, både i tidningar och böcker. Här ska jag berätta om varifrån de kom, de mördade och mördaren. Det kan man som bekant utläsa ur kyrkböckerna.

Dödboken för Västervik 1861:

Västervik C:9

Västervik C:9
Från Västervik C:9 sidan 312, Arkiv Digital.

Ofta har Gustava Sandberg kallats änka, men det var hon inte, utan skild som Bengt Faleij berättar i artikel. Anledningen är att skilsmässor var så ovanliga på den tiden, så det fanns förmodligen ingen allmän vokabulär för frånskilda. Visserligen var hennes exmake död, men han hade dött efter skilsmässan. Prästerna skulle  rapportera in alla som föddes, vigdes och dog till Tabellverket (dagens Statistiska Centralbyrån) och där fanns ingen kolumn för frånskilda i formuläret så dessa skrevs oftast som änkor och änklingar.

Gustava Sandberg hette egentligen Sandelius, så står det i husförhörslängden. I dödboken står det Sandberg, f Sandelius. Detta gäller också pigan Catharina Asplund, som var änka efter Fredrik Svensson. I allmänhet behöll kvinnor sitt efternamn på den här tiden, ända fram till förra sekelskiftet. Att kvinnor per automatik byter efternamn vid giftermål är huvudsakligen ett 1900-talsfenomen. Catharina kallas oftast Carin när mordet är omskrivet, och detta var den vanliga kortformen av Catharina. En kanske lika vanlig kortform var Cajsa.

Västervik AI44
Från Västervik AI:44 sidan 115, Arkiv Digital.

Bryggeriet och bostaden där de bodde omfattade Södra kvarteren nr 47 och 48. Här fanns en lång rad anställda pigor och drängar, bland andra mördaren Carl Fredrik Ottosson. Han var dräng och hade kommit i tjänst hos Gustava Sandberg så sent som året innan. Då flyttade han till Västervik från Eds kapellförsamling, det vi idag kallar Östra Eds församling.

Carl Fredrik Ottosson var född den 27 juli 1829 i Västra Ed, och alltså 32 år när han begick mordet, eller snarare dråpet. Han var bondson från Averum, föräldrarna hette Otto Andersson Edler och Stina Kajsa Gudmunsdotter. Vid dopet fick han även namnet Theodor.

Averum ligger i församlingens sydöstra hörn norr om Loftahammar och överfördes på 1830-talet till Eds kapellförsamling. Föräldragården var på en åttondels mantal, det finns både dräng och piga på gården. Carl Fredriks far var hemmansägare och båda föräldrarna kom från socknen. Det är på fädernet som Carl Fredrik kommer från Averum, här bodde tidigare hans farföräräldrar Anders Thyrsson och Sara Thyrsdotter. Hans morföräldrar var Gudmund Göransson och Catharina Larsdotter från Skillered. I familjen fanns ytterligare tre barn, storebror Göran August, lillasyster Fredrika och lillebror Anders Leander. 1846, när Carl Fredrik var 17 år, blev han dräng på en gård i Loftahammar men kom hem igen sedan familjen flyttat till Veländebo där hans far blivit arrendator. Ett par år före mordet återvände de till Averum.

Östra Ed AI:10
Husförhörslängden Östra Ed AI:10 sidan 5, Arkiv Digital.

Carl Fredrik Ottosson undslapp galgen trots sitt bestialiska dåd. Den 15 januari 1862 omvandlade Göta hovrätt dödsdomen till livstids fästningsarbete. Den 24 augusti 1872, bara tio år senare, benådades han av kungen och kom sedan hem till familjen den 23 september. Då kom han från fängelset i Landskrona. Hans far Otto Andersson Edler fick inte vara med om sonens benådning utan dog i januari 1872. Han hade inte ens fyllt 73 år men prästen skriver att han dog av ålderdomsbräcklighet. Kanske var han en bruten man efter sonens dom.

Östra Ed AI:14
Husförhörslängden Östra Ed AI:14 sidan 6, Arkiv Digital.

Carl Fredrik stannade bara hemma i Averum ett halvår. Den 1 april 1873 flyttade han till Västervik igen. I inflyttningslängden står det att han är den benådade livstidsfången C. F. Ottoson Edler från Eds capell. I Västervik blev han smidesarbetare och bodde först i Marieborg. Redan en månad efter inflyttningen gifte han sig med pigan Carolina Zanton. Lysningen har de tagit ut den 4 april så kanske har Carl Fredrik redan direkt efter frigivningen bott i Västervik och där träffat Carolina, men varit skriven hemma på Averum. Kanske kände de varandra sedan tidigare och hade hållit brevkontakt.

Äktenskapet blev kort. Den 9 oktober 1875, två och ett halvt år efter vigseln, dog Carl Fredrik. Det skedde ombord på ångaren Gamleby, där han och skepparen Carl Johan Nilsson båda dog av kolosförgiftning. Frågan är vad som hände? Om det var en ren olycka eller om de varit onyktra och råkat göra något fel med ångbåtens maskineri? I husförhörslängden ser det ut som ett frågetecken efter dödsdatumet, men det kan ju vara en annan krumelur. Eller så hade ångaren legat vid kaj och man funnit de båda två döda männen utan att veta om de dött samma dag eller dagen innan. Båda två begravdes den 14 oktober. Även skepparen kom från Ed. Kanske var det en barndomsbekant som Carl Fredrik umgåtts med i stan.

Carl Fredrik lämnade inga barn efter sig, om han inte var far till den utomäktenskapliga dotter som hustrun Carolina fött redan 1859. Någon far finns inte antecknad. Vid Carl Fredriks död bodde familjen på Strömsgatan men Carolina flyttade sedan till Östermalm.

Carl Fredriks tre syskon bodde kvar hemma på gården i Averum. Storebror Göran August var enligt prästen "ofärdig, sjuklig, oförmögen till arbete" och dog 1878. Två år senare dog modern. Lillebror Anders Leander, åtta år yngre än Carl Fredrik, gifte sig och tog över gårdsbruket. Systern Fredrika stannade kvar hemma, även hon är antecknad som sjuklig och ofärdig.

Livet blev nog tungt för Anders Leander Ottosson. Inte bara för att storebror var en mördare, inom loppet av åtta år förlorade han både sin mor, två av sina syskon och två av sina tre barn. Tio år senare dog hustrun och han gifte om sig efter ett år. Då hade enda dottern blivit 17 år och flyttat hemifrån. Han levde till 1906. Fastigheten ägdes länge av sterbhuset men uppenbarligen var det de två överlevande bröderna som båda ägde gården, fram till Carl Fredriks död. När han gifte sig i Västervik hade han titeln hemmansägare.

Även om det här riskerar att bli en roman så ska jag också berätta om Gustava Sandbergs och Catharina Asplunds bakgrund.

Gustava Sandberg ägde Södra kvarteret nr 47 och 48. Efter mordet är dessa båda kvarter hopslagna med nr 46, och här bor bland andra sjökaptenen Carl Ludvig Oscar Egge med hustrun Charlotta Sophia Georgina Lagers. Kanske är det han som köpt fastigheterna sedan kungen och drottningen tackat nej till gåvan från den mördades testamente.

När Gustava dödades var hon 73 år gammal och hade två fostersöner boende hos sig. De var båda två i övre tonåren och i alla fall den ene av dem var hennes avlidne brors son. Han hette Gustaf Theodor Sandelius och kom från Etelhem på Gotland. Den andre var Per Johan Petersson från Torsås, som även var lärling i bryggeriet. Tidigare hade hon haft flera andra syskonbarn som fosterbarn hos sig. Många pigor och drängar kom och gick i hennes tjänst.

Bryggaren Johan Sandberg och Gustava Sandelius gifte sig på midsommarafton 1814 i Västervik. Då var han färgeregesäll och arrenderade ett färgeri och hon kallades jungfru, men egentligen var hon piga på Cedersbergs glasbruk i Bjärka-Säby i hemsocknen Vist i Östergötland. Där bodde hennes föräldrar, smeden Carl Sandelius och hans hustru Christina Persdotter. Gustava föddes 1788 och hade alltså hunnit bli 26 år när hon gifte sig med den tre år äldre maken. Hon hade en syster som var ett år yngre och hette Eva Lotta.

Johan Sandberg kom från Kråkshult utanför Eksjö och hade flyttat till Västervik från Vadstena 1813. Kanske besökte han Cedersbergs glasbruk och träffade Gustava där. Kanske var det en syster till Johan, kvinnan som heter Lovisa Sandberg och som har bott i Vist fram till 1813 och sedan bott i samma hushåll som Johan i Västervik innan han gifte sig.

I början av 1820-talet flyttade Gustava och Johan in i fastigheten på det vi nu kallar Spötorget, och som då var utkanten av stan. De verkar inte ha fått några barn, åtminstone inga som överlevt spädbarnsåren. 1835 skildes makarna åt. Orsaken var att Johan Sandberg varit otrogen. Efter skilsmässan flyttade han till Linköping och dog där på julafton samma år. Att ägna sig åt vänsterprassel var ett lagbrott på den tiden, och Johan fick undergå hemlig skriftning som straff. Det innebar att han fick träffa prästen i enskildhet och bekänna sina synder för att sedan bli förlåten. Han kan dessutom ha fått betala böter. Hans brott var så kallat enkelt hor, vilket innebär att den andra parten inte var gift.

Västervik AI:24
Husförhörslängden Västervik AI:24 sidan 475, Arkiv Digital.

Catharina Asplund (eller Carin Svensson) bodde vid tiden för mordet i Sonderburg ovanför vår nuvarande stadspark. Då låg det utanför stadskvarteren. Hon var född i Västervik 1815 och hade blivit änka på nyårsafton året innan hon mördades, och vara alltså då 45 år gammal. Maken hette Fredrik Svensson och var arbetskarl, född i Gamleby 1812. I husförhörslängden finns ett så kallat frejdebevis för Fredrik Svensson. Det var ett intyg som berättar att han är en rättskaffens människa, att han kunde sin kristensdomslära och att han var ledig för äktenskap. Attesten är utfärdad av komminister Nelzén i Loftahammar.

Västervik AI37
Husförhörslängden Västervik AI:37 sidan 44, Arkiv Digital.

När de gifte sig i november 1850 var han fiskardräng på Gränsö och hon var piga i Norra kvarteret nr 12. I husförhörslängden här finns också en utomäktenskaplig dotter som hette Josephina Albertina, född i Hjorted i maj 1850, alltså bara ett halvår före bröllopet. Dottern var deras gemensamma och hela familjen flyttade till Södermalm, kvarteret nr 8.

Västervik AI44
Husförhörslängden Västervik AI:44 sidan 162, Arkiv Digital.

Dottern dog innan hon hann fylla ett år, i april 1851. 1850 har prästen skrivit en anteckning i husförhörslängden som ser ut som om Catharina fått 11 oäkta barn, men i nästa husförhörslängd står det 2, så det är den romerska siffran 2. Några fler barn fick de inte.

Västervik AI37
Husförhörslängden Västervik AI:37 sidan 44, Arkiv Digital.

Catharinas första barn föddes 1841 och hette också Albertina Josefina. Hon dog 1848.
Även Catharina själv var född utom äktenskapet. I födelseboken står dopnamnen Cajsa Lisa, och inte Catharina Elisabeth som hon hette senare i livet. Men det är ju samma namn. Hennes föräldrar var skepparen Johan Asplund i Västervik och hans trolovade Anna Nilsdotter, som då var 38 år gammal. De verkar ha gift sig senare.

Historien finns i arkiven.

Källor: Kyrkoarkiven i Västervik, Västra Ed och Östra Ed, samt Västerviks stads borgarbok 1740-1864. Samtliga bilder kommer från Arkiv Digital.



 

 

 

 

 

De rymde i Solstadström 1887

Vad hände ombord på briggen Bazar 1887? Tre sjömän ombord rymde i Solstadströms hamn. Jag undrar varför. Den ene av dem var en erfaren matros, de andra två var lite yngre. Att sjömän rymnde hände då och då, men oftare i utländsk hamn tror jag, och troligen också oftast på första eller andra resan, när sjömannen insåg att sjömanslivet inte var vad han hade tänkt sig. Att de var tre som rymde och i olika åldrar antyder att det kan ha varit bråk ombord, eller missnöje med befälet. Eller så var det något helt annat som låg bakom. Fartyget var på väg till Storbritannien.

De tre rymlingarna var matrosen Johan August Gustafsson, född 1857 i Oskarshamn, lättmatrosen Samuel Stefan Christian Mathold, född 1865 i Oskarshamn och lättmatrosen Carl Emil Petersson, född 1870 i Gårdsby utanför Växjö. De rymde tillsammans natten till den 14 augusti 1887 och lämnade då kvar sina sjöfartsböcker. Redan den 15 augusti gjordes en efterlysning av de tre och denna skickades ut till sjömanshusen, troligen till alla sjömanshus i Sverige. I efterlysningen från kaptenen Axel Johansson skriver han "Med anmälan härom får jag ödmjukligen anhålla om sjömanshusens benägna hjelp för att få desse rymmare gripna och inställda ombord för befordran till laga näpst". Det var ord och inga visor minsann!


Bild ovan från Arkiv Digital.

Styrman ombord på briggen Bazar var Carl Gottfrid Tingberg från Västervik, de flesta övriga kom från Oskarshamn.

Johan August Gustafsson hade gått till sjöss 1878 och började sin yrkesbana som kock på skonerten Ali. Kanske blev han sedan kockjungman, innan han blev jungman och lättmatros och efter några år matros på Bazar. Samuel Stefan Christian Mathold skrev in sig i sjömanshuset i Oskarshamn 1885 och hade gjort tre resor på andra fartyg innan han kom till Bazar som lättmatros.  För Carl Emil Petersson verkar det ha varit första resan, han var bara 16 år när han rymde från Bazar. Gustafsson och Mathold hade båda mönstrat på samma dag, den 13 augusti. Kanske hade Petersson också gjort det.

Både Gustafsson och Mathold avfördes från sjömanshuset i Oskarshamn efter rymningen och förmodligen även Petersson.

Men Carl Emil Petersson gick till sjöss igen året därpå, då blev han inskriven i sjömanshuset i Gävle den 20 juni, fast han bodde hos sin mor i Växjö. Kanske hade han då fått sitt straff, vad det nu kunde bestå av, eller så hade sjömanshusföreståndaren i Gävle inte uppmärksammat efterlysningen. Senare bytte han efternamn till Nilsson, samma som hans far hade, och skrev in sig på sjömanshuset i Malmö 1891. Där blev han avförd efter en ny rymning tre månader efter påmönstring. 1915 överfördes han till obefintlighetsboken i Växjö församling och där stod han kvar vid folkräkningen 1930. Han finns inte i Sveriges dödbok, senaste versionen.

Johan August Gustafsson gick i land efter rymningen 1887 och bodde hemma hos sin mor i Oskarshamn men vad han livnärde sig på då förtäljer inte församlingsboken. Efter sekelskiftet blev han sjöman igen och mellan 1909 och 1920 stod han inskriven i obefintlighetsboken så kanske rymde han igen och tog hyra på ett utländskt fartyg eller höll sig borta på annat sätt. 1920 gick han iland igen och blev arbetare, först i Vena, sedan i Hultsfred och så i Lönneberga 1931. Där har prästen antecknat honom som sinnessjuk och att han bodde på Lugnet i Vimmerby. Var Lugnet någon form av vårdhem? Där dog han 1939.

Samuel Stefan Christian Mathold skrevs in i Oskarshamns sjömanshus på nytt 1888. På hösten 1890 var han hemma hos sin mor i Oskarshamn och där dog han i lungsot den 2 september, 25 år gammal.

Sjömanshusens digitaliserade arkivhandlingar är inte heltäckande och det går inte att få en entydig bild av dem.

Briggen Bazar ägdes av Olof Wingren i Oskarshamn, redare och skeppare. Bazar var byggd i Damgarten och inköpt från Rostock 1878. 1888, året efter rymningarna, såldes Bazar till Karlskrona. Fartyget var på 204 ton. Läs om Wingren i Länspumpen.

Solstadström
Solstadströms hamn 1908. Bild från artikel i VT 2014 om Solstadströms hamn.

Listan gjordes efter döden

Om du inte har släktforskat med hjälp av bouppteckningar än kan det verkligen rekommenderas. Bouppteckningar kan ge en bild av den dödes liv och familj.

Enligt lag ska en bouppteckning upprättas inom tre månader efter ett dödsfall. Så har det varit sedan 1734 men förr gjordes bouppteckningen oftast betydligt snabbare, ibland bara efter någon vecka. Men då begravdes man också mycket snabbare, ofta inom bara några dagar. Bouppteckningarna registrerades på härads- och rådhusrätterna och finns i dessa arkiv, sorterade någorlunda i tidsordning men inte sockenvis. Ibland finns det register att slå upp i, annars är det många sidor att leta bland. Alla äldre bouppteckningar är inte sparade och alla sparade är inte digitaliserade men det går troligen att att göra nedslag i en del av dina släktingarnas bouppteckningar.

I äldre bouppteckningar  gjorde mycket mer detaljerade listor över ägodelarna än vad som görs idag. Med lite tur kan du till och med få veta vad den dödes kor hette.

Läs mer om bouppteckningar i Rötterbloggen där jag berättar mer omdetta och ger fler exempel.

bouppteckning

Arrendatorn Adam Larsson i Himmelsrum utanför Gamleby dog den 31 juli 1860. Han hade uppenbarligen ägnat en del tid åt fiske och snickeri för i boet fanns flera fisknät och en hyvelbänk med "diverse snickarbråte". Bild från Arkiv Digital, Tjust häradsrätt (H) FIIIa:96 (1861-1861) Bild 68 / Sida 66.

 

bouppteckning

Under rubriken "Den avlidnes gångkläder" finns en detaljerad lista på den dödes kläder. Kyrkväktarens hustru Anna Svensdotter på Brinken i Hummelstad dog den 29 augusti 1829, 71 år gammal. Hon ägde bland mycket annat fyra tröjor, tre livstycken, en svart klänning och en vit klänning, och två förkläden. Bild från Arkiv Digital, Tjust häradsrätt (H) FIIIa:62 (1829-1829) Bild 41 / Sida 38.

 

Flest oäkta barn i norra Tjust

I södra Tjust var 6,89 procent av de födda barnen utomäktenskapliga medan 10,32 procent av barnen i norra Tjust var utomäktenskapliga. Barn som på den tiden kallades oäkta.

Siffrorna gäller för perioden 1901-1910 och kommer från en samtida rapport från Statistiska Centralbyrån (SCB). I Västerviks stad var under samma period 9,49 procent av de nyfödda barnen utomäktenskapliga.

Frågan är varför andelen utomäktenskapliga barn var så pass mycket lägre i södra delen av vår bygd än i norra delen. Folkmängden var ungefär densamma i de två häradena, 19 244 personer i Norra Tjusts härad och 20 357 personer i Södra Tjusts härad. Detta är medelfolkmängd under perioden. I södra Tjust föddes alltså betydligt högre andel barn inom äktenskapet än i norra Tjust. Detta gäller bara landsbygden. I hela riket var siffran omkring 13 procent vid samma tid.

I stan var medelfolkmängden 9060 personer, det föddes 2412 barn varav 229 av ogifta mödrar, vilket är 9,49 procent.

Dessa lokala siffror finns i SCB-rapporten på sidan 92. Klicka här för att komma till rapporten, som är en pdf-fil publicerad av SCB. Där finns mycket mer uppgifter om utomäktenskapligt födda barn i Sverige från 1751 till 1914.


Okänt barn. Foto: Johan Johansson, 1917. Bildkälla: Bohusläns Museum.

Kvinnorna som gick före

Betty Petersson

Betty Petersson från Visby var den första kvinnan i Sverige som tog studentexamen och sedan fortsatte sina studier på universitet. Hon tog studenten 1871 och skrevs in på Uppsala universitet 1872.

Det är inte ens 150 år sedan! Det är svårt att förstå att kvinnor då inte fick studera som de ville, men så var det ju länge. Betty föddes 1838 och först 1842 fick flickor rätt att gå i vanlig skola, när vi det året fick en folkskolestadga i Sverige.

Kvinnor fick ju inte göra som de ville, och inte som männen gjorde. Så Betty och andra kvinnor, som snart också anslöt sig till universitetsutbildningar, fick bara gå på föreläsningarna. Det ansågs alltför sedeslöst för kvinnorna att vara med i uymgängeslivet med de unga männen. Kanske hade det ändå inte varit så kul, för de manliga studenterna hånade sina kvinnliga studeikamrater och det fanns ett ingrott motstånd mot välutbildade kvinnor i många år.

Betty föddes i Visby där hennes far var sadelmakare, alltså i en vanlig hantverkarfamilj och inte i överklassen. Innan hon kom in på universitetet arbetade hon som guvernant och det är här vi kommer in på hennes koppling till våra trakter. Hon var guvernant hos den friherreliga familjen Lybecker på Djursnäs i Västra Eds församling från 1860 till 1862. Förmodligen undervisade hon de två eller tre yngre barnen i familjen Lybecker.

Efter sin kandidatexamen från universitetet 1875 fick hon arbetae som lärare på ett pojkläroverk i Stockholm. Hon förblev ogift och dog i lungsot 1885. Läs mer om Betty i Svenskt Biografiskt Lexikon.

Betty Petersson brukar ofta nämnas tillsammans med Ellen Fries, som också har koppling till Tjust och blev Sveriges första kvinna som blev filosofie doktor. Men mer om henne en annan gång. Även Elsa Eschelsson, vår första kvinnliga juris doktor, har också koppling till Tjust. Kanske känner du till andra kvinnliga pionjärer härifrån?

När gula febern härjade

Många farsoter har drabbat svenskarna under historisk tid. Pest kom flera gånger och skördade många offer, liksom koleran.
Inte lika vanlig men förödande var virussjukdomen gula febern som uppenbarligen härjade vid mitten av 1800-talet, vilket syns vid en titt i Västerviks dödbok. Sjukdomen hade inte tagit sig hit, de döda befann sig ute i världen.

År 1850 dog inte mindre än tolv Västerviksbor av gula febern. Elva av dem var sjömän och en var hustru till en kofferdikapten. Sex av dem befann sig i hamn i Rio de Janeiro när de dog och fyra i Pernambuco där hamnstaden Recife ligger i Brasilien. Övriga dog till sjöss. De döda befann sig på minst fyra olika fartyg, kanske fler.

gula febern
Två av de Västerviksbor som dog i gula febern 1850 var sjömannen Johan Gustaf Sundberg, född 1829, och sjökaptenen Claes Magnus Kjellström, född 1820. Sundberg dog och begravdes i Pernambuco. Kjellström dog på resa mellan Pernambuco och Trieste och begravdes till havs. Prästen skriver att Kjellström dött inte långt från Pernambuco så det var troligen där de blev smittade. Detta hände i januari. Sundberg arbetade ombord på briggen Seth och Kjellström var kapten på briggen Hilding. Senare i mars dog sjömannen Johan Månsson Wedin från Västrum i gula febern, ombord på barken Thor på resa från Bahia till Hamburg. Bildkälla: Arkiv Digital.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar