Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

De mördades 1861

Igår kunde vi i VT läsa om mordet på bryggarmadamen Gustava Sandberg och hennes piga Catharina Elisabeth Asplund i Västervik 1861. Det här mordet är välkänt i Västerviks historia, och omskrivet flera gånger, både i tidningar och böcker. Här ska jag berätta om varifrån de kom, de mördade och mördaren. Det kan man som bekant utläsa ur kyrkböckerna.

Dödboken för Västervik 1861:

Västervik C:9

Västervik C:9
Från Västervik C:9 sidan 312, Arkiv Digital.

Ofta har Gustava Sandberg kallats änka, men det var hon inte, utan skild som Bengt Faleij berättar i artikel. Anledningen är att skilsmässor var så ovanliga på den tiden, så det fanns förmodligen ingen allmän vokabulär för frånskilda. Visserligen var hennes exmake död, men han hade dött efter skilsmässan. Prästerna skulle  rapportera in alla som föddes, vigdes och dog till Tabellverket (dagens Statistiska Centralbyrån) och där fanns ingen kolumn för frånskilda i formuläret så dessa skrevs oftast som änkor och änklingar.

Gustava Sandberg hette egentligen Sandelius, så står det i husförhörslängden. I dödboken står det Sandberg, f Sandelius. Detta gäller också pigan Catharina Asplund, som var änka efter Fredrik Svensson. I allmänhet behöll kvinnor sitt efternamn på den här tiden, ända fram till förra sekelskiftet. Att kvinnor per automatik byter efternamn vid giftermål är huvudsakligen ett 1900-talsfenomen. Catharina kallas oftast Carin när mordet är omskrivet, och detta var den vanliga kortformen av Catharina. En kanske lika vanlig kortform var Cajsa.

Västervik AI44
Från Västervik AI:44 sidan 115, Arkiv Digital.

Bryggeriet och bostaden där de bodde omfattade Södra kvarteren nr 47 och 48. Här fanns en lång rad anställda pigor och drängar, bland andra mördaren Carl Fredrik Ottosson. Han var dräng och hade kommit i tjänst hos Gustava Sandberg så sent som året innan. Då flyttade han till Västervik från Eds kapellförsamling, det vi idag kallar Östra Eds församling.

Carl Fredrik Ottosson var född den 27 juli 1829 i Västra Ed, och alltså 32 år när han begick mordet, eller snarare dråpet. Han var bondson från Averum, föräldrarna hette Otto Andersson Edler och Stina Kajsa Gudmunsdotter. Vid dopet fick han även namnet Theodor.

Averum ligger i församlingens sydöstra hörn norr om Loftahammar och överfördes på 1830-talet till Eds kapellförsamling. Föräldragården var på en åttondels mantal, det finns både dräng och piga på gården. Carl Fredriks far var hemmansägare och båda föräldrarna kom från socknen. Det är på fädernet som Carl Fredrik kommer från Averum, här bodde tidigare hans farföräräldrar Anders Thyrsson och Sara Thyrsdotter. Hans morföräldrar var Gudmund Göransson och Catharina Larsdotter från Skillered. I familjen fanns ytterligare tre barn, storebror Göran August, lillasyster Fredrika och lillebror Anders Leander. 1846, när Carl Fredrik var 17 år, blev han dräng på en gård i Loftahammar men kom hem igen sedan familjen flyttat till Veländebo där hans far blivit arrendator. Ett par år före mordet återvände de till Averum.

Östra Ed AI:10
Husförhörslängden Östra Ed AI:10 sidan 5, Arkiv Digital.

Carl Fredrik Ottosson undslapp galgen trots sitt bestialiska dåd. Den 15 januari 1862 omvandlade Göta hovrätt dödsdomen till livstids fästningsarbete. Den 24 augusti 1872, bara tio år senare, benådades han av kungen och kom sedan hem till familjen den 23 september. Då kom han från fängelset i Landskrona. Hans far Otto Andersson Edler fick inte vara med om sonens benådning utan dog i januari 1872. Han hade inte ens fyllt 73 år men prästen skriver att han dog av ålderdomsbräcklighet. Kanske var han en bruten man efter sonens dom.

Östra Ed AI:14
Husförhörslängden Östra Ed AI:14 sidan 6, Arkiv Digital.

Carl Fredrik stannade bara hemma i Averum ett halvår. Den 1 april 1873 flyttade han till Västervik igen. I inflyttningslängden står det att han är den benådade livstidsfången C. F. Ottoson Edler från Eds capell. I Västervik blev han smidesarbetare och bodde först i Marieborg. Redan en månad efter inflyttningen gifte han sig med pigan Carolina Zanton. Lysningen har de tagit ut den 4 april så kanske har Carl Fredrik redan direkt efter frigivningen bott i Västervik och där träffat Carolina, men varit skriven hemma på Averum. Kanske kände de varandra sedan tidigare och hade hållit brevkontakt.

Äktenskapet blev kort. Den 9 oktober 1875, två och ett halvt år efter vigseln, dog Carl Fredrik. Det skedde ombord på ångaren Gamleby, där han och skepparen Carl Johan Nilsson båda dog av kolosförgiftning. Frågan är vad som hände? Om det var en ren olycka eller om de varit onyktra och råkat göra något fel med ångbåtens maskineri? I husförhörslängden ser det ut som ett frågetecken efter dödsdatumet, men det kan ju vara en annan krumelur. Eller så hade ångaren legat vid kaj och man funnit de båda två döda männen utan att veta om de dött samma dag eller dagen innan. Båda två begravdes den 14 oktober. Även skepparen kom från Ed. Kanske var det en barndomsbekant som Carl Fredrik umgåtts med i stan.

Carl Fredrik lämnade inga barn efter sig, om han inte var far till den utomäktenskapliga dotter som hustrun Carolina fött redan 1859. Någon far finns inte antecknad. Vid Carl Fredriks död bodde familjen på Strömsgatan men Carolina flyttade sedan till Östermalm.

Carl Fredriks tre syskon bodde kvar hemma på gården i Averum. Storebror Göran August var enligt prästen "ofärdig, sjuklig, oförmögen till arbete" och dog 1878. Två år senare dog modern. Lillebror Anders Leander, åtta år yngre än Carl Fredrik, gifte sig och tog över gårdsbruket. Systern Fredrika stannade kvar hemma, även hon är antecknad som sjuklig och ofärdig.

Livet blev nog tungt för Anders Leander Ottosson. Inte bara för att storebror var en mördare, inom loppet av åtta år förlorade han både sin mor, två av sina syskon och två av sina tre barn. Tio år senare dog hustrun och han gifte om sig efter ett år. Då hade enda dottern blivit 17 år och flyttat hemifrån. Han levde till 1906. Fastigheten ägdes länge av sterbhuset men uppenbarligen var det de två överlevande bröderna som båda ägde gården, fram till Carl Fredriks död. När han gifte sig i Västervik hade han titeln hemmansägare.

Även om det här riskerar att bli en roman så ska jag också berätta om Gustava Sandbergs och Catharina Asplunds bakgrund.

Gustava Sandberg ägde Södra kvarteret nr 47 och 48. Efter mordet är dessa båda kvarter hopslagna med nr 46, och här bor bland andra sjökaptenen Carl Ludvig Oscar Egge med hustrun Charlotta Sophia Georgina Lagers. Kanske är det han som köpt fastigheterna sedan kungen och drottningen tackat nej till gåvan från den mördades testamente.

När Gustava dödades var hon 73 år gammal och hade två fostersöner boende hos sig. De var båda två i övre tonåren och i alla fall den ene av dem var hennes avlidne brors son. Han hette Gustaf Theodor Sandelius och kom från Etelhem på Gotland. Den andre var Per Johan Petersson från Torsås, som även var lärling i bryggeriet. Tidigare hade hon haft flera andra syskonbarn som fosterbarn hos sig. Många pigor och drängar kom och gick i hennes tjänst.

Bryggaren Johan Sandberg och Gustava Sandelius gifte sig på midsommarafton 1814 i Västervik. Då var han färgeregesäll och arrenderade ett färgeri och hon kallades jungfru, men egentligen var hon piga på Cedersbergs glasbruk i Bjärka-Säby i hemsocknen Vist i Östergötland. Där bodde hennes föräldrar, smeden Carl Sandelius och hans hustru Christina Persdotter. Gustava föddes 1788 och hade alltså hunnit bli 26 år när hon gifte sig med den tre år äldre maken. Hon hade en syster som var ett år yngre och hette Eva Lotta.

Johan Sandberg kom från Kråkshult utanför Eksjö och hade flyttat till Västervik från Vadstena 1813. Kanske besökte han Cedersbergs glasbruk och träffade Gustava där. Kanske var det en syster till Johan, kvinnan som heter Lovisa Sandberg och som har bott i Vist fram till 1813 och sedan bott i samma hushåll som Johan i Västervik innan han gifte sig.

I början av 1820-talet flyttade Gustava och Johan in i fastigheten på det vi nu kallar Spötorget, och som då var utkanten av stan. De verkar inte ha fått några barn, åtminstone inga som överlevt spädbarnsåren. 1835 skildes makarna åt. Orsaken var att Johan Sandberg varit otrogen. Efter skilsmässan flyttade han till Linköping och dog där på julafton samma år. Att ägna sig åt vänsterprassel var ett lagbrott på den tiden, och Johan fick undergå hemlig skriftning som straff. Det innebar att han fick träffa prästen i enskildhet och bekänna sina synder för att sedan bli förlåten. Han kan dessutom ha fått betala böter. Hans brott var så kallat enkelt hor, vilket innebär att den andra parten inte var gift.

Västervik AI:24
Husförhörslängden Västervik AI:24 sidan 475, Arkiv Digital.

Catharina Asplund (eller Carin Svensson) bodde vid tiden för mordet i Sonderburg ovanför vår nuvarande stadspark. Då låg det utanför stadskvarteren. Hon var född i Västervik 1815 och hade blivit änka på nyårsafton året innan hon mördades, och vara alltså då 45 år gammal. Maken hette Fredrik Svensson och var arbetskarl, född i Gamleby 1812. I husförhörslängden finns ett så kallat frejdebevis för Fredrik Svensson. Det var ett intyg som berättar att han är en rättskaffens människa, att han kunde sin kristensdomslära och att han var ledig för äktenskap. Attesten är utfärdad av komminister Nelzén i Loftahammar.

Västervik AI37
Husförhörslängden Västervik AI:37 sidan 44, Arkiv Digital.

När de gifte sig i november 1850 var han fiskardräng på Gränsö och hon var piga i Norra kvarteret nr 12. I husförhörslängden här finns också en utomäktenskaplig dotter som hette Josephina Albertina, född i Hjorted i maj 1850, alltså bara ett halvår före bröllopet. Dottern var deras gemensamma och hela familjen flyttade till Södermalm, kvarteret nr 8.

Västervik AI44
Husförhörslängden Västervik AI:44 sidan 162, Arkiv Digital.

Dottern dog innan hon hann fylla ett år, i april 1851. 1850 har prästen skrivit en anteckning i husförhörslängden som ser ut som om Catharina fått 11 oäkta barn, men i nästa husförhörslängd står det 2, så det är den romerska siffran 2. Några fler barn fick de inte.

Västervik AI37
Husförhörslängden Västervik AI:37 sidan 44, Arkiv Digital.

Catharinas första barn föddes 1841 och hette också Albertina Josefina. Hon dog 1848.
Även Catharina själv var född utom äktenskapet. I födelseboken står dopnamnen Cajsa Lisa, och inte Catharina Elisabeth som hon hette senare i livet. Men det är ju samma namn. Hennes föräldrar var skepparen Johan Asplund i Västervik och hans trolovade Anna Nilsdotter, som då var 38 år gammal. De verkar ha gift sig senare.

Historien finns i arkiven.

Källor: Kyrkoarkiven i Västervik, Västra Ed och Östra Ed, samt Västerviks stads borgarbok 1740-1864. Samtliga bilder kommer från Arkiv Digital.



 

 

 

 

 

Tack och adjö

Detta är det sista blogginlägget jag gör i min blogg på VT. Anledningen är att externa bloggare inte längre ska vara kvar och den här bloggen och andra kommer att tas bort i slutet av månaden.
Lite sorgligt, så klart, tycker jag.
Mitt första blogginlägg gjorde jag den 30 augusti 2008. Då var jag webbredaktör på VT och skrev om det nya bloggverktyg vi fått i publiceringssystemet.
Den 27 januari 2012 gjorde jag min sista arbetsdag som anställd på VT (efter drygt 17 år) och blev frilansjournalist och släktforskare i stället. Senare återvände jag periodvis till tidningen som vikarie. 2013 blev bloggen en släktforskarblogg och kring det ämnet har jag fortsatt blogga ända tills nu.
Men nu är det slut.
Jag ska fortsätta skriva krönikor en gång i månaden i VT, åtminstone ett tag till. Förra året fyllde jag pensionär så snart är det väl dags att dra mig tillbaka från arbetslivet, men inte riktigt än. Släktforskning, som jag jobbar mest med numera, är alldeles för roligt för att bara sluta. Men snart ska jag ta mig mer tid att fördjupa mig i min egen släkthistoria.
Tack till alla ni som genom åren läst vad jag skrivit! Och tack till VT för att jag fått sprida mina tankar här!
Är du intresserad av att fortsätta läsa blogginlägg från mig så skriver jag varje lördag i Rötterbloggen.

Han älskade sin hembygd

Gustaf Ahlm var en ung och svärmiskt lagd man i Västrum under senare delen av 1800-talet. Han skrev en bok som heter "Min hembygd i Tjust" där han samlat berättelser, skrönor och uppteckningar från hembygden. En del känner jag igen, sådant som det fortfarande kan talas om i trakten, som Kopparkullens hemlighet och Rövarbergets grotta med sin skatt.
Det är trevlig läsning för den som är intresserad av bygdehistoria från södra Tjust. Jag har fått för mig att Gustaf Ahlm och hans bok är ganska allmänt känd bland äldre i Västrum, eller är det kanske bara bland dem jag själv känner?
Boken gavs ut 1933 och jag skaffade den för några år sedan när jag släktforskade om makens släkt. Hans farfar, rättaren Axel Karlsson på Helgerum, är nämligen både omtalad och avbildad i boken.

Gustaf Ahlm
Gustaf Ahlms bok. Porträttet kommer från boken.

Gustaf Ahlm föddes i Rödsle i Gladhammar 1862 men familjen flyttade 1868 till Tovehult i Västrum där han växte upp. Hans far Olof Ahlm var garvarifabrikör. Gustaf hade en tvillingbror som dog när han var tio år.
Gustaf blev student i Västervik 1883 och läste sedan till lärare i Linköping där han tog examen 1885. Så småningom blev han lärare i Västerås, ett arbete han hade fram till sin pension 1923. Han gav ut en diktsamling 1912 och hade arbetat en tid i tidningsvärlden innan han blev lärare. 1930 dog han. Han gifte sig aldrig.
Boken om hembygden är alltså utgiven efter hans död. Sitt bokmanus, som egentligen inte var fullständigt, testamenterade han till föreningen Västervikspojkarna, med uppgift att publicera det som en bok. Så skedde 1933. I ett förord berättas om detta.
Boken har också en nekrolog om Gustaf Ahlm, skriven av Fritz Johansson. Där berättas om hans liv och hans svärmiskt romantiska läggning och hans aldrig sinande kärlek till hembygden.
Gustaf Ahlms grav finns på Östra kyrkogården i Västerås.

Hans bok finns digitaliserad hos Projekt Runeberg (fri att läsa).

God Jul!

God Jul!

Nu önskar jag er alla en rikitgt God Jul och ett Gott Nytt Släktforskarår!

Sex generationer på Flatholmen

I VT:s artikel om Åke och Siv Nilsson på Flatholmen berättar han att hans släkt kommer från Flatholmen sedan 1600-talet. En sådan sak kan ju jag som släktforskare inte låta bli att ta en titt på.

I husförhörslängderna går det att följa hans släkt på faderlinjen ända till mitten av 1700-talet och längre än så har jag inte kollat. Flatholmen hör till Västrums socken och där är den äldsta bevarade husförhörslängden odaterad men troligen från 1700-talet. Under 1700- och 1800-talet kallades ön bara Holmen i kyrkböckerna. Kanske sa man så också?

Så här ser Åke Nilssons släktlinje ut på fadersidan:
Farfar: Karl August Nilsson, född 1870-12-15 på Flatholmen
Farfars far: Karl Otto Andersson, född 1855-06-06 på Flatholmen
Farfars farfar: Anders Jaensson, född 1798-08-23 på Flatholmen
Farfars farfars far: Jaen Larsson, född 1767-11-22 på Flatholmen
Farfars farfars farfar: Lars Nilsson, född 1739-12-06 i Forsebo (vid Helgerum på fastlandet)

Lars Nilssopns far ska ju heta Nils eftersom sonen hette Nilsson, men någon Nils finns inte i Forsebo i husförhörslängden, inte heller på Flatholmen. Så de måste ha flyttat redan när Lars var barn, och kanske kom de tidigare från Flatholmen. Jag har ju inte letat mer än så långt jag kommer i husförhörslängderna.

Lars Nilsson var gift med med Annika Jonsdotter som var född 1740 på Händelö. De gifte sig den 20 oktober 1765 och då bodde även Lars på Händelö. Kanske var han dräng där och att de därefter flyttade till Flatholmen. Kanske var han dräng hos Annikas föräldrar.

vigsel 1765
Lars Nilsson och Annika (Anna) Jonsdotter gifte sig den 20 oktober 1765. Bild från Arkiv Digital.

Lars och Annika fick minst tio barn på Flatholmen: Nils, Jaen (Johan), Anders, Lisken, Anna, Petter, Jonas, Catharina, Kerstin och Nils (den äldste Nils verkar ha dött som barn). Bröderna Johan, Lars och Nils stannade kvar på ön sedan de gift sig och fått barn. Både Johans (som prästen stavat Jaen) och Lars efterlevande har blivit kvar på ön i flera generationer, ända till idag.

På 1920-talet bodde fiskaren John Edvin Andersson med sin familj på Flatholmen där han var född 1891. Som granne hade han Karl August Nilsson och hans familj, farfar till Åke Nilsson. De hade en gemensam anfader, Lars Nilsson född 1739. Frågan är om de visste om det. John Edvin och Karl August var fyrmänningar, om jag räknat rätt. Deras barnbarn idag är alltså sexmänningar.

Johan
Johans födelse den 28 november 1767, föräldrar Lars Nilsson och Annika Jonsdotter på Holmen, som Flatholmen då kallades. Bild från Arkiv Digital.


Lars födelse den 3 juli 1778, föräldrar Lars Nilsson och Annika Jonsdotter på Holmen. Bild från Arkiv Digital.

Katalogen över gårdar

Nu kan du se hur släktgården såg ut på 1930- eller 40-talet om du använder Arkiv Digital. Där har man börjat digitalisera bokverket "Svenska gods och gårdar" där de flesta gårdar i Sverige presenteras.
Avfotografering pågår och nu i slutet av november finns 21 volymer tillgängliga, bland annat boken för norra delen av Kalmar län, utgiven 1939. Norra och sydvästra delen av Östergötlands län är också tillgängliga.
För att hitta de olika delarna av bokverket kan du söka på "svenska gods och gårdar" under arkivbildare i sökfunktionen för arkivsökning. De ingår i arkivtypen tryckt litteratur.
Alla gårdar finns inte med i böckerna. Det var de gårdsägare och jordbrukare som betalade för medverkan som togs med i böckerna. Troligen fick man ett fotografi och förband sig att köpa det aktuella bandet. Utgivare var förlaget Svenska gods och gårdar, förlaget fanns i Uddevalla.
Vi får veta hur stor varje gård var och dess taxeringsvärde samt hur marken var uppdelad i åker, skog och betesmark med mera. Dessutom finns uppgifter om när husen byggts och när de renoverats, vilka djur som fanns på gården och när den inköpts eller kom i släktens ägo. Ägarna redovisas, i de flesta fall med både föräldrar och barn. Och så ett fotografi på mangårdsbyggnaden på varje gård, så som det såg ut något år före utgivningen.

gods och gårdar
Så här ser det ut på boksidorna. Bildkälla: Arkiv Digital.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor numera i Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Sport

Politikerbloggar