Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

De rymde i Solstadström 1887

Vad hände ombord på briggen Bazar 1887? Tre sjömän ombord rymde i Solstadströms hamn. Jag undrar varför. Den ene av dem var en erfaren matros, de andra två var lite yngre. Att sjömän rymnde hände då och då, men oftare i utländsk hamn tror jag, och troligen också oftast på första eller andra resan, när sjömannen insåg att sjömanslivet inte var vad han hade tänkt sig. Att de var tre som rymde och i olika åldrar antyder att det kan ha varit bråk ombord, eller missnöje med befälet. Eller så var det något helt annat som låg bakom. Fartyget var på väg till Storbritannien.

De tre rymlingarna var matrosen Johan August Gustafsson, född 1857 i Oskarshamn, lättmatrosen Samuel Stefan Christian Mathold, född 1865 i Oskarshamn och lättmatrosen Carl Emil Petersson, född 1870 i Gårdsby utanför Växjö. De rymde tillsammans natten till den 14 augusti 1887 och lämnade då kvar sina sjöfartsböcker. Redan den 15 augusti gjordes en efterlysning av de tre och denna skickades ut till sjömanshusen, troligen till alla sjömanshus i Sverige. I efterlysningen från kaptenen Axel Johansson skriver han "Med anmälan härom får jag ödmjukligen anhålla om sjömanshusens benägna hjelp för att få desse rymmare gripna och inställda ombord för befordran till laga näpst". Det var ord och inga visor minsann!


Bild ovan från Arkiv Digital.

Styrman ombord på briggen Bazar var Carl Gottfrid Tingberg från Västervik, de flesta övriga kom från Oskarshamn.

Johan August Gustafsson hade gått till sjöss 1878 och började sin yrkesbana som kock på skonerten Ali. Kanske blev han sedan kockjungman, innan han blev jungman och lättmatros och efter några år matros på Bazar. Samuel Stefan Christian Mathold skrev in sig i sjömanshuset i Oskarshamn 1885 och hade gjort tre resor på andra fartyg innan han kom till Bazar som lättmatros.  För Carl Emil Petersson verkar det ha varit första resan, han var bara 16 år när han rymde från Bazar. Gustafsson och Mathold hade båda mönstrat på samma dag, den 13 augusti. Kanske hade Petersson också gjort det.

Både Gustafsson och Mathold avfördes från sjömanshuset i Oskarshamn efter rymningen och förmodligen även Petersson.

Men Carl Emil Petersson gick till sjöss igen året därpå, då blev han inskriven i sjömanshuset i Gävle den 20 juni, fast han bodde hos sin mor i Växjö. Kanske hade han då fått sitt straff, vad det nu kunde bestå av, eller så hade sjömanshusföreståndaren i Gävle inte uppmärksammat efterlysningen. Senare bytte han efternamn till Nilsson, samma som hans far hade, och skrev in sig på sjömanshuset i Malmö 1891. Där blev han avförd efter en ny rymning tre månader efter påmönstring. 1915 överfördes han till obefintlighetsboken i Växjö församling och där stod han kvar vid folkräkningen 1930. Han finns inte i Sveriges dödbok, senaste versionen.

Johan August Gustafsson gick i land efter rymningen 1887 och bodde hemma hos sin mor i Oskarshamn men vad han livnärde sig på då förtäljer inte församlingsboken. Efter sekelskiftet blev han sjöman igen och mellan 1909 och 1920 stod han inskriven i obefintlighetsboken så kanske rymde han igen och tog hyra på ett utländskt fartyg eller höll sig borta på annat sätt. 1920 gick han iland igen och blev arbetare, först i Vena, sedan i Hultsfred och så i Lönneberga 1931. Där har prästen antecknat honom som sinnessjuk och att han bodde på Lugnet i Vimmerby. Var Lugnet någon form av vårdhem? Där dog han 1939.

Samuel Stefan Christian Mathold skrevs in i Oskarshamns sjömanshus på nytt 1888. På hösten 1890 var han hemma hos sin mor i Oskarshamn och där dog han i lungsot den 2 september, 25 år gammal.

Sjömanshusens digitaliserade arkivhandlingar är inte heltäckande och det går inte att få en entydig bild av dem.

Briggen Bazar ägdes av Olof Wingren i Oskarshamn, redare och skeppare. Bazar var byggd i Damgarten och inköpt från Rostock 1878. 1888, året efter rymningarna, såldes Bazar till Karlskrona. Fartyget var på 204 ton. Läs om Wingren i Länspumpen.

Solstadström
Solstadströms hamn 1908. Bild från artikel i VT 2014 om Solstadströms hamn.

Elli Pihlavas heroiska insats

Idag kom jag att tänka på Elli Pihlava. Ni som är sjöfartsintresserade känner kanske igen hennes namn. Det var Elli Pihlava som var kocka på kanalbåten Nils vid förlisningen innanför Stedsholmen i Västerviks skärgård 1929. Hon gjorde en heroisk insats och bidrog till att nästan alla ombord överlevde. Tack vare sitt mod och sin rådighet lyckades hon få sina arbetskamrater att hålla sig i rörelse ute på skäret dit de lyckatgs ta sig, och därmed överlevde alla utom en. En kvinna väl värd att minnas och påminnas om.


VT den 21 januari 1929.

På Klubb Maritims hemsida kan du läsa hela historien om förlisningen. Jag skrev artikeln 2009, när det hunnit gå 80 år. Nu är det mer än 90 år sedan den här dramatiska och förfärliga januarinatten.

Nu har jag hittat henne i Härnösands sjömanshusarkiv. Kvinnor blev inte inskrivna i sjömanshusen förrän efter 1934, men de mönstrades (registerades som arbetande ombord) och finns i mönstringsliggarna. Det är i mönstringsliggaren för 1926 som jag hittat henne:


Bildkälla: Arkiv Digital. Se bilden i större format här.

Den 29 april blev hon påmönstrad på motorfartyget Rikard från Oskarshamn. Hon arbetade som förestånderska, alltså tog hand om hushållet ombord, med 125 kronor i månadslön. Där arbetade hon hela sommaren och mönstrade av i Gävle den 3 september.

Befälhavare ombord var Per Wickenberg. Han var far till hennes son som fötts i december 1925. Elli var född 1906 i Esbo i Finland och bara 19 år när hon fick barn.  Barnet togs om hand av en familj i Stockholm när Elli arbetade till sjöss har hennes barnbarn berättat för mig. När jag arbetade med artikeln för tio år sedan blev jag mycket gripen av den unga Elli och letade upp hennes barnbarn. Då hade jag inte börjat släktforska men fick hjälp att hitta hennes familj.

Elli Pihlava hade börjat arbeta till sjöss när hon kom till Stockholm som 18-åring, berättade hennes barnbarn. Men i Finska församlingens församlingsbok står det att hon var modist.

Vid förlisningen 1929 var hon 22 år gammal. Tre år senare dog hon, i juli 1932, av tuberkulos. Sonen växte upp i fosterfamiljen och hade kontakt med sin far befälhavaren. Elli Pihlava är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bland släktforskare i Borås

I helgen var jag på Släktforskardagarna, den årligigen återkommande mässan för släktforskare som i år hölls i Borås. Där arbetade jag i släktforskarförbundets monter, dvs Rötterbokhandeln. Det var verkligen roligt, så många möten med andra släktforskare, och även avlägsna släktingar.

Borås
Borås Släktforskarförening var huvudarrangör av mässan. Medlemmarna (i gula tröjor) har jobbat hårt, bl a med att ta emot alla besökare.

Borås
Mässan öppnade på lördagmorgonen och det blev snabbt fullt med folk i mässhallen. Bilden är från Rötterbokhandelns monter.

Borås
En av dem som drog mycket folk, både vid boksignering och på sin föreläsning, är Peter Sjölund som kommit ut med en ny bok om DNA-test.

Se fler bilder och läs mer om Släktforksardagarna här och här.

Bok för nybörjare

Till helgen är det släktforskarmässa i Borås och jag ska dit och jobba som vanligt, föär släktforskarförbundets räkning i Rötterbokhandeln. I år blir det extra roligt, eftersom jag skrivit en ny bok som jag ska signera på lördag eftermiddag. Om nu någon vill ha en författarsignatur...

Boken är en kursbok för nybörjarkurser och den börjar säljas på mässan i Borås. Den handlar förstås allra mest om hur man använder kyrkböckerna. Ett kapitel om mantalslängder finns med på slutet.

Läs artikel i VT.



Jag har försökt sätta mig in i hur det var när jag själv lärde mig släktforska för snart tio år sedan. Vad det var som gjorde att jag fann nycklarna, att jag begrep hur jag skulle göra. Numera sitter det i ryggraden att gå från födelsebok till husförhörslängd till vigselbok och dödbok. För nybörjaren är det ju inte självklart men detta hoppas jag att jag lyckas förmedla.

Jag är förstås både glad och hedrad av att ha fått uppdraget att skriva kursboken. Olle Söderström, som också medverkar i förbundets tidning Släkthistoriskt Forum, har gjort layouten och det har han gjort väldigt bra. Intrycket läsaren får betyder mycket.

Från Västervik till Västerås 1687

Hans Bartels föddes i Västervik 1664 och dog i Västerås 1742. Han är en av flera historiska personer som flyttat från Västervik till Västerås och som jag upptäckt sedan jag själv i sommar gjort samma resa med mitt flyttlass.

I Västerås läser jag om stadens historia, bl a en bok av historikern Ruth Hedlund som gjort en djupdykning i Västerås befolkning i slutet av 1600-talet. Här nämner hon Hans Bartels från Västervik. Han ska ha kommit till Västerås 1687 där han blev tullinspektor för sjötullen. Västerås äldsta bevarade husförhörslängd är från 1697-1707 och här finns han bosatt vid Sjötullen:

hfl
Hans Bartels är uppskriven varje år som husförhör skett. Under honom finns hustrun Anna Catharina Adrian. Bildkälla: Arkiv Digital.

hfl
I nästa husförhörslängd från 1707-1739 finns även barnen och tjänstefolket med. Bildkälla: Arkiv Digital.

karta
På kartan över Västerås från 1688 finns en tullstuga längst ut i hamnen i Mälaren. Troligen var det här, eller alldeles i närheten av sitt arbete, som han bodde. Utsnitt av en karta från Västervås kommuns webbplats. Se hela kartan.

Hans Bartels släkt är utforskad av flera släktforskare, bl a av den kunnige Mattias Loman som publicerat släkten Bartels släkthistoria. Här läser jag att Hans Bartels först var gift med Segrid Christersdotter i Söderköping och efter hennes död 1693 med rådmansdottern Anna Catharina Adrian, död 1722. Även Hans blev rådman i Västerås, precis som sin svärfar. I första äktenskapet fick han fyra barn (som alla verkar ha dött i barndomen) och i andra äktenskapet fem barn.

Ruth Hedlund har i sin bok bl a undersökt sociala nätverk i staden på 1690-talet, dvs vilka som hade olika tjänster och hur de var kopplade till varandra genom släktskap och äktenskap. I boken läser jag om Hans Bartels samtida kollega Henrik Basilier, som var tullinspektor för landtullen i Västerås. Ett ovanligt efternamn men som leder tillbaka till Hans Bartels, vars mor hette Sara Basilier. På Anbytarforum finns uppgiften att Henrik och Hans var kusiner.

Saras far ska ha kommit från Hamburg i Tyskland. Enligt en släktforskare på Anbytarforum ska även Hans Bartels far Johan Bartels vara född i Tyskland, denne Johan dog i Västervik 1668.

Johan Bartels var bro-, våg- och stämpelmästare i Västervik och jag tror att det är ett yrke snarlikt en tullares. I Västerviks trivialskolas matrikel 1665-1821 (utgiven av Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening 2015) står det en hel del om Hans Bartels, född i januari 1664, bl a att han också var stadskassör i Västerås. Hans bror Niklas blev handelsman i Söderköping, systern Regina gifte sig med handelsmannen Hans Larsson i Västervik och efter hans död med handelsmannen Carl Risholm.

dop
Hans Bartels dop den 22 januari 1664 i Västerviks äldsta kyrkbok. Bildkälla: Arkiv Digital.

Jag blir lika fascinerad varje gång jag inser att det går att kartlägga människor som levt för över 300 år sedan, tack vare våra svenska arkiv.

Ryssen dog i pesten

Under Stora nordiska kriget 1700-1721 fick Västerviks stad ta emot krigsfångar från olika håll i Europa. Detta tror jag att många av er hört talas om, till exempel när Teaterskeppet någon gång på 90-talet gjorde pjäsen om mordet på krögare Krabbe. En dramatisk historia där sachsiska fångar var inblandade.

Ryssar är också omtalade och det är kanske ganska allmänt känt att Spårö båk byggts av ryska krigsfångar, men det skedde först på 1770-talet. Men Västervik hade ryska krigsfångar även i början av 1700-talet.

På 80- och 90-talet bodde jag med min familj på Kilmare gård utanför Västervik. Där fick jag veta att en terrass med terrassmur byggts av ryska krigsfångar, men minns inte nu vilken tid det handlade om. Även i andra sammanhang har jag ibland hört talas om de ryska krigsfångarna och de spår de lämnat efter sig i Västervik. Utan att veta gissar jag att en del av dem stannade kvar och bildade familj i Västervik och kanske finns det ännu idag en del Västerviksbor som har ryssar eller andra krigsfångar i sitt släktträd.

För en tid sedan, när jag läste i Västerviks ministerialbok om pesten 1710-1711 såg jag att det finns en rysk krigsfånge bland de döda. Den 20 augusti dog "en styrman av ryska fångarna född i Danzig" har prästen skrivit:

Västervik C:2
BIldkälla: Arkiv Digital

Enligt Folke Lindberg i boken Västerviks historia (1933) sidan 250, kom de ryska krigsfångarna till Västervik 1708, och även polska och danska fångar. De sachsiska fångarna hade kommit 1703. 1712 fanns det inte kvar några krigsfångar i staden. De som stannat var nog assimilerade då.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Sport

Politikerbloggar