Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

De rymde i Solstadström 1887

Vad hände ombord på briggen Bazar 1887? Tre sjömän ombord rymde i Solstadströms hamn. Jag undrar varför. Den ene av dem var en erfaren matros, de andra två var lite yngre. Att sjömän rymnde hände då och då, men oftare i utländsk hamn tror jag, och troligen också oftast på första eller andra resan, när sjömannen insåg att sjömanslivet inte var vad han hade tänkt sig. Att de var tre som rymde och i olika åldrar antyder att det kan ha varit bråk ombord, eller missnöje med befälet. Eller så var det något helt annat som låg bakom. Fartyget var på väg till Storbritannien.

De tre rymlingarna var matrosen Johan August Gustafsson, född 1857 i Oskarshamn, lättmatrosen Samuel Stefan Christian Mathold, född 1865 i Oskarshamn och lättmatrosen Carl Emil Petersson, född 1870 i Gårdsby utanför Växjö. De rymde tillsammans natten till den 14 augusti 1887 och lämnade då kvar sina sjöfartsböcker. Redan den 15 augusti gjordes en efterlysning av de tre och denna skickades ut till sjömanshusen, troligen till alla sjömanshus i Sverige. I efterlysningen från kaptenen Axel Johansson skriver han "Med anmälan härom får jag ödmjukligen anhålla om sjömanshusens benägna hjelp för att få desse rymmare gripna och inställda ombord för befordran till laga näpst". Det var ord och inga visor minsann!


Bild ovan från Arkiv Digital.

Styrman ombord på briggen Bazar var Carl Gottfrid Tingberg från Västervik, de flesta övriga kom från Oskarshamn.

Johan August Gustafsson hade gått till sjöss 1878 och började sin yrkesbana som kock på skonerten Ali. Kanske blev han sedan kockjungman, innan han blev jungman och lättmatros och efter några år matros på Bazar. Samuel Stefan Christian Mathold skrev in sig i sjömanshuset i Oskarshamn 1885 och hade gjort tre resor på andra fartyg innan han kom till Bazar som lättmatros.  För Carl Emil Petersson verkar det ha varit första resan, han var bara 16 år när han rymde från Bazar. Gustafsson och Mathold hade båda mönstrat på samma dag, den 13 augusti. Kanske hade Petersson också gjort det.

Både Gustafsson och Mathold avfördes från sjömanshuset i Oskarshamn efter rymningen och förmodligen även Petersson.

Men Carl Emil Petersson gick till sjöss igen året därpå, då blev han inskriven i sjömanshuset i Gävle den 20 juni, fast han bodde hos sin mor i Växjö. Kanske hade han då fått sitt straff, vad det nu kunde bestå av, eller så hade sjömanshusföreståndaren i Gävle inte uppmärksammat efterlysningen. Senare bytte han efternamn till Nilsson, samma som hans far hade, och skrev in sig på sjömanshuset i Malmö 1891. Där blev han avförd efter en ny rymning tre månader efter påmönstring. 1915 överfördes han till obefintlighetsboken i Växjö församling och där stod han kvar vid folkräkningen 1930. Han finns inte i Sveriges dödbok, senaste versionen.

Johan August Gustafsson gick i land efter rymningen 1887 och bodde hemma hos sin mor i Oskarshamn men vad han livnärde sig på då förtäljer inte församlingsboken. Efter sekelskiftet blev han sjöman igen och mellan 1909 och 1920 stod han inskriven i obefintlighetsboken så kanske rymde han igen och tog hyra på ett utländskt fartyg eller höll sig borta på annat sätt. 1920 gick han iland igen och blev arbetare, först i Vena, sedan i Hultsfred och så i Lönneberga 1931. Där har prästen antecknat honom som sinnessjuk och att han bodde på Lugnet i Vimmerby. Var Lugnet någon form av vårdhem? Där dog han 1939.

Samuel Stefan Christian Mathold skrevs in i Oskarshamns sjömanshus på nytt 1888. På hösten 1890 var han hemma hos sin mor i Oskarshamn och där dog han i lungsot den 2 september, 25 år gammal.

Sjömanshusens digitaliserade arkivhandlingar är inte heltäckande och det går inte att få en entydig bild av dem.

Briggen Bazar ägdes av Olof Wingren i Oskarshamn, redare och skeppare. Bazar var byggd i Damgarten och inköpt från Rostock 1878. 1888, året efter rymningarna, såldes Bazar till Karlskrona. Fartyget var på 204 ton. Läs om Wingren i Länspumpen.

Solstadström
Solstadströms hamn 1908. Bild från artikel i VT 2014 om Solstadströms hamn.

Läs i gamla tidningar

Du har väl inte missat Kungliga Bibliotekets databas med inscannade svenska dagstidningar? Det är ett stort projekt som pågår nu där en donation på flera miljoner kronor gjort det möjligt att scanna in tidningssidor även från landsortstidningar. Än verkar inte Västerviks-Tidningen (Westerviks Weckoblad) vara inscannat men en hel del andra tidningar. Projektet pågår.

Här kan du söka: https://tidningar.kb.se/

Det som är så bra är att texten på tidningssidorna har tolkats och är sökbar. Det innebär att du kan söka på till exempel namn eller orter. Söker du på ett vanligt namn som Maria Svensdotter är det nog svårt att sovra bland alla träffar så då kan det vara bättre att försöka hitta andra sökord.

Tidningar publicerade till och med 1903 kan du se fritt på nätet. Det som publicerats därefter kan bara ses på Kungliga Bibliotket, universitetsbiblioteken och vissa folkbibliotek, på grund av upphovsrätten. Men det skrevs väldigt mycket i tidningarna fram till 1903.

Jag gjorde några lokala sökningar nu för att se vilka träffar jag skulle få. De ord jag sökt på är rödmarkerade på sidan och artikeln där orden förekommer är gulmarkerad. I de flesta fall. På en del sidor visas ingen markering på tidningssidan, då får man läsa och leta, förhoppningsvis framgår det av sammanhanget var du ska leta. Under varje tidningssida i träfflistan visas en del av texten där ordet ingår, det gör det lättare att förstå om det är vad du vill ha tag på eller inte.

Vimmerbyposten
En sökning på ordet Törnsfall gav bland annat den här träffen i Vimmerbyposten den 19 augusti 1902.

Kalmar Läns och Ölands Tidning
I Kalmar Läns och Ölands Tidning kunde man den 30 juni 1841 läsa om gården Kilmare nr 2 i Gladhammars socken som då skulle säljas på auktion. Här är inte sökordet (Kilmare) markerat. I annonsen ges en utförlig beskrivning av gården.

För Alla
Det fanns en tidning som hette För Alla och där skrevs det om en epidemi av nervfeber som bland annat drabbat Gladhammar och Hjorted. Artikeln var publicerad den 5 oktober 1895.

Ellen från Rödsle

Eftersom det är internationella kvinnodagen idag vill jag uppmärksamma er på Ellen Fries, född på Rödsle utanför Västervik 1855. Hon var den första kvinnan som disputerade i Sverige, hon blev filosofie doktor i historia 1883 på Uppsala universitet.

Ellen Fries

Ellen Fries växte upp i Stockholm där hon tog studenten 1874, då hon och Maria Cedershiöld, Elin Ahlborn och Elisabeth Rosenius var de första studenterna efter Betty Pettersson. Några år senare blev hon lärare på Wallinska flickskolan och kom till Uppsala universitet 1877.

Precis som övriga kvinnliga studenter under slutet av 1800-talet fick hon utstå mycket motstånd, både från de manliga studenterna och från lärarna. Vid promoveringen sa en av lärarna att han hoppades att hon inte bara var den första kvinnliga doktorn utan även den sista. Men en annan av talarna poängterade vilket stort framsteg hennes examen var.

När hon skulle skriva in sig på universitetet var hon tvungen att ha med sig sin far, att komma till rektorn utan manligt sällskap var uteslutet. I en vänbok skriver Mathilda Roos att Ellen första gången hon skulle gå in till en föreläsning stod och tvekade vid dörren innan hon till slut gick in. Men vid promoveringen fick hon mycket uppmärksamhet, man fick byta sal för att kunna släppa in alla som ville vara med.

Efter sin examen blev hon lärare på Wallinska flickskolan och senare studierektor vid Åhlinska flickskolan i Stockholm. Hon fortsatte också sin historiska forskning, bland annat om Erik Oxenstierna, och höll föreläsningar i historiska ämnen. Dessutom var hon med och startade Fredrika Bremerförbundet (som bland annat drev utbildningsfrågor) och tidningen Nya Idun.

Ellen Fries dog i mars år 1900 av bildtarmsinflammation. I dödsrunan i Västerviks-Tidningen kan vi läsa: "Ellen Fries var en på det historiska forskningens fält verksam ande och har genonom sin mångsidiga bildning och omfattande författareverksamhet lämnat glänsande prof på hvad en kvinna kan åstadkomma äfven på den lärda vägen."

Studentkamraten Maria Cedershiöld skrev en bok 1913 om Ellens studieliv, efter att ha fått ärva hennes anteckningar och brev. Idag finns arkivet på Göteborgs universitetsbibliotek. Maria Cedershiöld berättar bland annat om hur nervöst det var att avlägga den muntliga studentexamen tillsammans med pojkarna eftersom de förstod att pojkarna ville att de skulle misslyckas. Men de fyra flickorna klarade sig bättre än pojkarna. Några studentmössor fick de dock inte bära, det var förbehållet pojkarna.

Vem var Zipora Keijser?

Zipora. Har du hört det namnet någon gång? Kanske inte, och det hade inte jag heller förrän jag stötte på det i Västerviks näst äldsta födelsebok.

Klockan 10 om aftonen den 26 september 1718 föddes en flicka som i dopet tre dagar senare fick namnen Zipora Maria. Hennes föräldrar var dragonen Emanuel Keiser och hans hustru Johanna Christina Olbers. Var de bodde får vi inte veta, bara att ett antal personer ur Västerviks borgerskap var faddrar:

Zipora
Bildkälla: Arkiv Digital.

Jag fastnade för namnet och vet ingenting om familjen. Namnet Zipora förekom sporadiskt och i 1940 års folkräkning fanns 18 kvinnor i Sverige med detta namn, födda de sista decennierna av 1800-talet, några så sent som 1903. Ingen av dessa kom från Västervik, men en Zipora var född 1897 i Vimmerby. Kan det finnas en koppling, att det är ett familjenamn?

Den äldsta husförhörslängden från Västervik är från 1724-1730. Där finns dragon Keijser i Västra kvarteret, men utan födelseuppgifter och utan familj. Kanske var mor och barn döda?

Och vad gjorde en dragon i Västervik? Soldater i Västervik var ju båtsmän eller möjligen grenadjärer i Andra Livgrenadjörregementet, så vitt jag kan förstå. Dragoner var infanterister, beridna soldater som stred till fots.

En titt i Västerviks borgarebok 1740-1864 (utgiven som årsbok av Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening 2010) visar att det fanns en borgarfamilj Keijser i Västervik tidigt på 1700-talet. Casper Magnusson Keijser var handelsman och blev borgare i Västervik 1724. Han var troligen son till handelsmannen Magnus Andersson Keijser i Vimmerby. Något barn med namnet Emanuel finns inte. Kan Emanuel Keijser vara en bror till Casper? Eller kanske farbror?

Någon familj som heter Olbers finns inte i borgareboken. En googling ger träffar på en köpmansfamilj Olbers från Stockholm och Göteborg, bl a en med samma namn, Johanna Kristina Olbers född 1772, vilket är ungefär tre generationer senare än hennes namne. Denna Johanna Kristinas mor kom från Västervik, Anna Apiarie, dotter till borgmästare Reinhold Apiarie i Västervik. Kan det finnas en äldre koppling här?

Är det någon som känner igen detta och vet mer om familjen? Jag är inte släkt med dem på något sätt, jag bara uppmärksammade namnet och blev nyfiken. Så kan det gå när en släktforskare läser kyrkböcker...

Han hette Falk Simon, inte Simon Falk

 

Falk Simon

Detta är Falk Simon. Nej, inte Simon Falk, som vi kanske kan tro. Han hette Falk i förnamn och Simon i efternamn. Hans porträtt finns inlagt i databasen Svenskt Porträttarkiv. Under porträttbilden finns hans underskrift. Så det stämmer.

Falk Simon föddes i Västervik den 23 maj 1874. Han växte inte upp här, några år efter hans födsel kom han till västkusten och hamnade till slut i Göteborg. Där arbetade han först som butiksbiträde, startade sedan en handelsfirma med en kompanjon och blev så småningom en mycket välbärgad bankdirektör. Han var gift med Paula Salomon och fick tre döttrar.

Det han är mest känd för är som konstsamlare, främst av silverföremål. Han hade en av de på sin tid troligen förnämsta konsthantverkssamlingarna i Sverige och ska också haft en fin boksamling. Han har donerat en stor del av sin samling silverföremål till Röhsska Museet. Dessa samlingar är det han är känd för idag. Läs på Uppsala Auktionskammares webbplats.

Att stöta på hans namn i arkivhandlingar innebär en första reaktion att namnen måste ha kommit i fel ordning. Simon är ju ett förnamn och Falk ett efternamn. Men så är det alltså inte.

Simon är hans fars efternamn. Denne hette Abraham Simon, och arbetade också som handelsbiträde. Han var rysk undersåte. Abraham, hans hustru Anna och de äldre syskonen Georg, Edla, Wolf och Perits Levin var alla födda i något som oftast har tolkats som Rasken men även Rosken och Razken i Ryssland. Om det låg i det som idag är Ryssland eller om det låg i Polen är jag inte säker på, men troligen Polen. Prästen har antecknat att de var mosaiska trosbekännare, alltså judar. Kanske är det därför Falks födelse inte är inskriven i Västerviks födelsebok, åtminstone inte i maj 1874. I Göteborg hörde familjen till Mosaiska församlingen men någon mosaisk församling fanns väl inte i Västervik på 1870-talet? Kanske var de bara på tillfälligt besök när Falk föddes. Kanske kom de till Västervik när de anlände till Sverige, Falk föddes här och sedan reste de vidare?

kyrkbok
Falk Simon, hans far och bröder i Göteborgs Domkyrkoförsamlings husförgörslängd. Falk är född i Västervik, övriga i Ryssland. Bildkälla: Arkiv Digital.

kyrkbok
En tid bodde Abraham Simon med sina söner hos dottern Edla och hennes make i Strömstad. Här står det att födelseorten är Rasken i Ryska Polen. Bildkälla: Arkiv Digital.

Den äldste brodern Georg blev cigarrhandlare i Linköping och sedan handelsresande i Göteborg. Han var gift med Sara Jellin, född i Polen. Systern Edla gifte sig med handlaren Isak Weinberg som också kom från Rasken. Efter att de gift sig bodde de bland annat i Strömstad där prästen skrivit att födelseplatsen låg i Ryska Polen.

Brodern Wolf verkar ha försvunnit ur de svenska kyrkböckerna efter 1880-talet. Falks yngste bror Peritz Levin blev som sina äldre bröder handlare i Göteborgstrakten. Han gifte sig med Anna Neumark från Göteborg och de fick minst två barn.

Är du släkt med Knut Edvard?

I Västerviks-Tidningen kunde man den 5 oktober 1923 läsa om sjömannen Knut Edvard Johansson som dött i Rangoon den 9 december 1919. Nu sökte UD efterlevande till honom, för att kunna överlämna hans kvarlåtenskap.
Kanske är du släkt med Knut? För han hade släkt i Västervik, och har kanske fortfarande.

Så här stod det i VT:
"Arvingar till en avliden Västervikssjöman sökas. Enligt till utrikesdepartementet från svenske generalkonsuln i London ingången underrättelse har sjömannen Knut Edvard Johansson, född den 25 april 1868 i Västervik, avliden den 9 dec. 1919 i Rangoon, efterlämnande kvarlåtenskap. Enligt vad departementet inhämtat, skulle en den avlidnes moster Anna Lovisa Sten (möjligen kallad Johansson eller Roloff) den 6 sept. 1879 utflyttat från Gamleby till Stockholm och den 3 dec. 1881 utflyttat från Klara församling därstädes till Mariefred. Genom departementets försorg verkställda efterforskningar efter bemälda person ha emellertid ej lett till hennes anträffande.
Personer, som kunna styrka sig vara den avlidnes arvingar eller om dem kunna lämna upplysning, torde sätta sig i förbindelse med departementet."
Om någon släkting hörde av sig till UD då vet vi inte.


I Gamleby dödbok har prästen skrivit in Knut i marginalen  allra längst ner på sidan, efgter meddelandet 1923. Bildkälla: Arkiv Digital.

Knut dog av kolera, enligt Gamleby dödbok. UD hade uppgett att han var född i Västervik, men det var han inte, han kom från Gamleby. Där föddes han på rätt datum 1868, hans mor var Ida Matilda Nilsdotter Sten, ogift och född 1849, men som senare gifte sig med Lars Peter Jonasson på Hycklinge i Lofta. När Knut var tolv år gammal kom han till sina morföräldrar i Gamleby som fosterbarn. Hans mor och styvfar kom sedan att varnas av prästen för oenighet i äktenskapet både 1877 och 1879, så kanske var det inte en bra miljö för gossen. Några halvsyskon fick han inte i Lofta. Någon gång på 1890-talet verkar hans mor ha rymt till Norge. Hon tog i alla fall inte ut flyttbetyg och fanns i obefintlighetsboken från år 1900. Styvfadern dog 1904 men vad som hände modern är höljt i dunkel.

Knuts morfar var Nils Johan Sten som bodde i köpingen i Gamleby. Knuts mormor levde inte, hans morfar var omgift med Carolina Svensdotter. I familjen fanns också Knuts moster Anna Lovisa och hennes utomäktenskapliga dotter Anna Maria, som föddes 1876. Alltså den moster som nämns i efterlysningen i tidningen.

Knut blev sjöman men det finns ingen anteckning om att han blivit inskriven i sjömanshuset. Han bara försvinner från hemmet, med anteckningen att han var sjöman, och är inskriven i obefintlighetsboken en längre period på 1890-talet och sedan från 1910 fram till sin död. 1885 uppges han befinna sig i Australien. Kanske gav han sig till sjöss efter sin morfars död.

Morfadern Nils Johan Sten hängde sig i en cell på kronohäktet i Västervik den 19 juni 1880, där han tagits in för att rannsakas om bedrägeri mot borgenär och för mened. Då var han 55 år gammal. 1860 hade han dömts för första resan stöld från sin husbonde. Om Knut fortfarande var hemma 1880 blev han kvar hos sin styvmor, morfaderns änka Karolina Sten. De bodde då på Lugnet nr 6 under Åby säteri och där var han skriven till 1912 då han flyttades över till obefintlighetsboken för andra gången. Då hade Karolina varit död sedan 1904.

Att Knut inte kom hem till Gamleby var kanske inte så konstigt. Hans mor var på rymmen i Norge, hans morfar var död, hans moster hade lämnat Gamleby.


Knut inskriven i Gamleby husförhörslängd tillsammans med sin fostermor, morfaderns andra hustru, och sin kusin Anna Maria. Bildkälla: Arkiv Digital.


I Gamleby församlingsbok från 1901-1906 framgår att Knut var sjöman. Bildkälla: Arkiv Digital.

Vid efterlysningen 1923 var mostern redan död men två kusiner fanns i livet. Hon hade mycket riktigt flyttat till Stockholm och där gifte hon sig med Karl August Söderlund. De fick dottern Emma Lovisa 1890, som blev sömmerska och levde till 1958. Kanske fick hon dela på arvet med sin halvsyster Anna Maria som 1923 bodde i Västervik och kan ha sett efterlysningen i tidningen. Anna Maria hade gift sig 1910 med målaren Karl Gustaf Elg. Han var 26 år äldre och dog redan 1918. Anna Maria hade, förutom två döttrar med maken, fem utomäktenskapliga barn. Bland dessa var en dotter som själv hade två utomäktenskapliga barn och alla bodde i samma bostad i Reginelund. Kanske fick de ett arv att dela på efter Knut.

Håkan Karlsson, ordförande i Klubb Maritim i Västervik, har hittat artikeln om efterlysningen i VT 1923.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Politikerbloggar