Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

De rymde i Solstadström 1887

Vad hände ombord på briggen Bazar 1887? Tre sjömän ombord rymde i Solstadströms hamn. Jag undrar varför. Den ene av dem var en erfaren matros, de andra två var lite yngre. Att sjömän rymnde hände då och då, men oftare i utländsk hamn tror jag, och troligen också oftast på första eller andra resan, när sjömannen insåg att sjömanslivet inte var vad han hade tänkt sig. Att de var tre som rymde och i olika åldrar antyder att det kan ha varit bråk ombord, eller missnöje med befälet. Eller så var det något helt annat som låg bakom. Fartyget var på väg till Storbritannien.

De tre rymlingarna var matrosen Johan August Gustafsson, född 1857 i Oskarshamn, lättmatrosen Samuel Stefan Christian Mathold, född 1865 i Oskarshamn och lättmatrosen Carl Emil Petersson, född 1870 i Gårdsby utanför Växjö. De rymde tillsammans natten till den 14 augusti 1887 och lämnade då kvar sina sjöfartsböcker. Redan den 15 augusti gjordes en efterlysning av de tre och denna skickades ut till sjömanshusen, troligen till alla sjömanshus i Sverige. I efterlysningen från kaptenen Axel Johansson skriver han "Med anmälan härom får jag ödmjukligen anhålla om sjömanshusens benägna hjelp för att få desse rymmare gripna och inställda ombord för befordran till laga näpst". Det var ord och inga visor minsann!


Bild ovan från Arkiv Digital.

Styrman ombord på briggen Bazar var Carl Gottfrid Tingberg från Västervik, de flesta övriga kom från Oskarshamn.

Johan August Gustafsson hade gått till sjöss 1878 och började sin yrkesbana som kock på skonerten Ali. Kanske blev han sedan kockjungman, innan han blev jungman och lättmatros och efter några år matros på Bazar. Samuel Stefan Christian Mathold skrev in sig i sjömanshuset i Oskarshamn 1885 och hade gjort tre resor på andra fartyg innan han kom till Bazar som lättmatros.  För Carl Emil Petersson verkar det ha varit första resan, han var bara 16 år när han rymde från Bazar. Gustafsson och Mathold hade båda mönstrat på samma dag, den 13 augusti. Kanske hade Petersson också gjort det.

Både Gustafsson och Mathold avfördes från sjömanshuset i Oskarshamn efter rymningen och förmodligen även Petersson.

Men Carl Emil Petersson gick till sjöss igen året därpå, då blev han inskriven i sjömanshuset i Gävle den 20 juni, fast han bodde hos sin mor i Växjö. Kanske hade han då fått sitt straff, vad det nu kunde bestå av, eller så hade sjömanshusföreståndaren i Gävle inte uppmärksammat efterlysningen. Senare bytte han efternamn till Nilsson, samma som hans far hade, och skrev in sig på sjömanshuset i Malmö 1891. Där blev han avförd efter en ny rymning tre månader efter påmönstring. 1915 överfördes han till obefintlighetsboken i Växjö församling och där stod han kvar vid folkräkningen 1930. Han finns inte i Sveriges dödbok, senaste versionen.

Johan August Gustafsson gick i land efter rymningen 1887 och bodde hemma hos sin mor i Oskarshamn men vad han livnärde sig på då förtäljer inte församlingsboken. Efter sekelskiftet blev han sjöman igen och mellan 1909 och 1920 stod han inskriven i obefintlighetsboken så kanske rymde han igen och tog hyra på ett utländskt fartyg eller höll sig borta på annat sätt. 1920 gick han iland igen och blev arbetare, först i Vena, sedan i Hultsfred och så i Lönneberga 1931. Där har prästen antecknat honom som sinnessjuk och att han bodde på Lugnet i Vimmerby. Var Lugnet någon form av vårdhem? Där dog han 1939.

Samuel Stefan Christian Mathold skrevs in i Oskarshamns sjömanshus på nytt 1888. På hösten 1890 var han hemma hos sin mor i Oskarshamn och där dog han i lungsot den 2 september, 25 år gammal.

Sjömanshusens digitaliserade arkivhandlingar är inte heltäckande och det går inte att få en entydig bild av dem.

Briggen Bazar ägdes av Olof Wingren i Oskarshamn, redare och skeppare. Bazar var byggd i Damgarten och inköpt från Rostock 1878. 1888, året efter rymningarna, såldes Bazar till Karlskrona. Fartyget var på 204 ton. Läs om Wingren i Länspumpen.

Solstadström
Solstadströms hamn 1908. Bild från artikel i VT 2014 om Solstadströms hamn.

Lars Perssons gamla bibel vill hem

Det här skrev vi om i Tjust släktforskarförenings medlemstidning Wåra Rötter i vintras. Men ingen har hört av sig så jag gör ett nytt försök.

Är du släkt med Lars Persson Lindgren född den 5 februari 1775 i Vallemåla i Dalhem? I så fall kanske du vill ha den här gamla familjebibeln? Bibeln finns idag hemma hos släktforskaren Bo Rylander i Falkenberg. Han har hört av sig till Wåra Rötter och vill gärna komma i kontakt med efterlevande till denne Lars Persson Lindgren för att lämna tillbaka bibeln.

I husförhörslängden 1774-1783 för Dalhem finns Lars i sin familj i Vallemåla. Föräldrarna hette Per Jonsson och Kerstin Larsdotter. Lars hade flera syskon, bland annat lillebror Per som senare tog över gården. Lars dog den 7 januari 1844.

Han köpte bibeln 1801 av bokbindare Hjorter i Västervik. Den kostade fem riksdaler och Lars verkar ha varit mycket nöjd med sitt köp enligt vad han skrivit på ett försättsblad.

Skriv en kommentar här om du känner till något om familjen.

gammal bibel

gammal bibel
Lars Persson har själv skrivit i sin bibel.

gammal bibel

 

Gladhammar var största socknen

Att Gladhammar är en gammal socken i Tjust och fanns som församling redan under tidig medeltid, det har jag vetat länge. På 1980-talet bodde jag i Gladhammars församling, på norra sidan om Verkebäcksviken. När vi skulle rösta i valet 1985 eller om det var valet efter, då tog vi båten över viken till Gunnebo för att lägga våra röster i Folkets hus där. Då insåg jag hur man förr färdades lättare över vatten än på land. Idag tycker vi att något är nära om vi kan köra dit relativt snabbbt med bil men några generationer tillbaka var det enklare att ta båten misstänker jag.

Så att Gladhammar är en stor socken förstod jag då, men det var innan jag visste att Västrum hört ihop med Gladhammar och utgjort en ännu större socken en gång i tiden, den största i Tjust. Från början omfattade Gladhammar området ända ut till havet. Västrums socken bröts ur Gladhammar 1622 och bildade egen församling. Även en stor del av det som idag är Västerviks stad ingick i Gladhammars socken.

Gladhammars kyrka
Gladhammars kyrka är väldigt stor för att vara en landsortskyrka. Här är mitt äldsta barnbarn utanför kyrkan föR några år sedan. Eget foto.

De flesta av er har nog sett den stora kyrkan i Gladhammar när ni passerat på E22 söderut. Den kyrkan är förhållandevis ny.
Den gamla kyrkan i Gladhammar var en medeltida träkyrka som ersattes 1886 av den nuvarande. Dagens gravkapell ligger på samma plats som den gamla kyrkan.

tavla Gladhammars kyrka
Inne i kyrkanhänger den här målningen av gamla kyrkan och klockstapeln.


Gladhammars gamla kyrka
Kyrkan och dess omgivning med klockstapel 1634. Foto efter teckning ur Rhezelius: Ölandz Runstenar 1634.

Ada Rydströms böcker

Ada Rydström

Ada Rydström känner nog många av er till. Hon bodde på Segersgärde på Norrlandet och är känd för sina lokalhistoriska böcker om Tjustbygden, som hon skrev i början av 1900-talet. Sju böcker blev det, utgivna 1907-1928. De heter "Boken om Tjust, del 1", "Boken om Tjust, del 2" osv.

Böckerna har jag läst i en del, de finns på biblioteket. Men det är först ganska nyligen som jag upptäckte att de har digitaliserats av Projekt Runeberg. Så nu kan du läsa allihop.

Även några andra av hennes andra böcker finns också hos Projekt Runeberg. Det är en skatt.

Ada Rydström föddes 1856 och dog 1932. Hon ärvde gården Segersgärde efter sina föräldrar, trots att hon hade flera bröder. De ville nog ägna sig åt annat. Gården hade hennes farfar ärvt 1849. Efter Ada Rydströms död kom den i familjen Elltorps ägo.

Segersgärde
Segersgärde på Ada Rydströms tid. Bild från "Boken om Tjust, del 1.

graven
Ada Rydström är begravd på gamla kyrkogården i Västervik, tillsammans med andra ägare av Segersgärde.

Gravstenar prövas

För ett par veckor sedan tittade jag till mina svärföräldrars grav på nya kyrkogården i Västervik. Allt var som det skulle, gravstenen stod kvar. Anledningen till att jag funderade på detta var att vi fått brev om att gravstenarnas stabilitet skulle prövas och att det kunde hända att vissa gravstenar inte skulle få stå kvar. Men makens föräldrars gravsten var alltså intakt.

Däremot var det andra gravstenar som tagits ner. Och så här verkar ske på många kyrkogårdar runt om i Sverige. Säkert minns också ni den tragiska olyckan på kyrkogården i Bollebygd 2011. I höstas inträffade en ny olycka där, men som tur var utan dödlig utgång.

Västerviks nya kyrkogård
Västerviks nya kyrkogård för ett par veckor sedan. Här har uppenbarligen gravstenarna inte varit säkra nog.

Västerviks nya kyrkogård
Det är nästan att man ser att en del gravstenar kanske inte står helt upprätt.

För släktforskare är gravstenarna ovärderliga och vi är många som både inventerar kyrkogårdarnas gravstenar och letar upp våra sedan länge döda släktingars gravar. Samtidigt har jag full förståelse för att säkerheten måste gå först.

Anna-Lena Hultman är en erfaren och kunnig släktforskare i Hössna i Västergötland (bl a författare till släktforskarförbundets handbok i emigrantforskning). Hon berättar i ett blogginlägg i förra veckan om hur hembygdsföreningen i Hössna tagit över skötseln av en del äldre gravar som står utan gravrättsinnehavare, så att gravarna kan finnas kvar även i framtiden. Hon visar också hur man där har lagt de riskfyllda gravstenarna på marken men ändå låter dem vara kvar. Kanske kommer man att göra så även på kyrkogårdarna i Tjust? Ett annat alternativ är att luta gravstenarna mot kyrkogårdsmuren. Då finns i alla fall gravstenarna kvar även om graven tagits i bruk vid en ny begravning.

Svartrå kyrkogård
Så här kan man också göra. Här är det gamla gravstenar som ställts upp mot kyrkogårdsmuren vid stigluckan till Svartrå kyrka i Halland.

Läs i gamla tidningar

Du har väl inte missat Kungliga Bibliotekets databas med inscannade svenska dagstidningar? Det är ett stort projekt som pågår nu där en donation på flera miljoner kronor gjort det möjligt att scanna in tidningssidor även från landsortstidningar. Än verkar inte Västerviks-Tidningen (Westerviks Weckoblad) vara inscannat men en hel del andra tidningar. Projektet pågår.

Här kan du söka: https://tidningar.kb.se/

Det som är så bra är att texten på tidningssidorna har tolkats och är sökbar. Det innebär att du kan söka på till exempel namn eller orter. Söker du på ett vanligt namn som Maria Svensdotter är det nog svårt att sovra bland alla träffar så då kan det vara bättre att försöka hitta andra sökord.

Tidningar publicerade till och med 1903 kan du se fritt på nätet. Det som publicerats därefter kan bara ses på Kungliga Bibliotket, universitetsbiblioteken och vissa folkbibliotek, på grund av upphovsrätten. Men det skrevs väldigt mycket i tidningarna fram till 1903.

Jag gjorde några lokala sökningar nu för att se vilka träffar jag skulle få. De ord jag sökt på är rödmarkerade på sidan och artikeln där orden förekommer är gulmarkerad. I de flesta fall. På en del sidor visas ingen markering på tidningssidan, då får man läsa och leta, förhoppningsvis framgår det av sammanhanget var du ska leta. Under varje tidningssida i träfflistan visas en del av texten där ordet ingår, det gör det lättare att förstå om det är vad du vill ha tag på eller inte.

Vimmerbyposten
En sökning på ordet Törnsfall gav bland annat den här träffen i Vimmerbyposten den 19 augusti 1902.

Kalmar Läns och Ölands Tidning
I Kalmar Läns och Ölands Tidning kunde man den 30 juni 1841 läsa om gården Kilmare nr 2 i Gladhammars socken som då skulle säljas på auktion. Här är inte sökordet (Kilmare) markerat. I annonsen ges en utförlig beskrivning av gården.

För Alla
Det fanns en tidning som hette För Alla och där skrevs det om en epidemi av nervfeber som bland annat drabbat Gladhammar och Hjorted. Artikeln var publicerad den 5 oktober 1895.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Sport

Politikerbloggar