Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Fredrik Åkare och hans släkt

Nu är det Visfestivalsvecka igen, den 51:a sedan starten. Många är de som passerat i ruinen, framför allt artister men också många andra. Cornelis Vreesvijk uppträdde här många gånger och jag skulle tro att han de flesta gånger sjöng sin egen "Balladen om Herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind" eftersom den har så stark anknytning till Västervik. Själv hann jag bara se honom en gång i slottsruinen och minns inte längre vad han framförde då.

 

Fredrik Åkare hette egentligen Nisse Gustafsson och växte upp i Västervik. Jo, han har funnits i verkligheten. I Västervik känner många till detta faktum och vi påminns om det ibland i olika sammanhang.

 


Nisse Gustafsson (till höger) var med i slottsruinen 1976 då han träffade Tor Bergner, en nestor inom svensk visa. Foto: VT:s arkiv, Rolf Lavergren (tidigare Andersson).

 


Födelseboken 1910 i Västerviks församling: Källa: Västervik (H) C:14 (1905-1913) Bild 205 / Sida 197.



Nisse föddes i Västervik den 11 november 1910. I kyrkboken stod det länge att han föddes i december men det rättades till så småningom. Familjen ska ha bott på Hallströmsgatan mittemot det hus där Hörnet senare fanns. 1939 flyttade Nisse till Stockholm, han blev brädgårdsarbetare och bodde på Västerlånggatan i Gamla stan. Han förblev ogift men fick en dotter tillsammans med sin livskamrat Lillemor. Dottern fick namnet Cecilia efter balladens Cecilia Lind. 1982 gick han bort.

 

Det finns mycket berättat om Nisses tid i Stockholm och hans stora hjälpsamhet i olika sammanhang. Det här blogginlägget ska främst handla om hans släkt, som jag följt en liten bit bakåt i kyrkböckerna.

 

Nisses föräldrar hette Bror Gustaf Enok Gustafsson och Hilma Matilda Lindgren. När han döptes fick han också namnet Enok, efter sin far. Fadern var fabriksarbetare enligt församlingsboken men i födelseboken står det rörmokare när Nisse föds. Modern hade tidigare varit piga i flera familjer i och utanför Stockholm men kom från Tuna. 1909 föddes sonen Gustaf Olof, som jag tror var deras gemensamma barn även om det står i församlingsboken att han var hennes son före äktenskapet och att fadern var okänd. De gifte sig den 2 november 1910, en vecka innan Nisse föddes.

 


Nisse Gustafssons familj. Från Västerviks församlingsbok. Källa: Västervik (H) AIIa:4 (1905-1931) Bild 2160 / Sida 1312.

 

Nisse hade sex syskon, fyra systrar och två bröder, födda mellan 1909 och 1928. En av bröderna hette Erik och jag tror att det är han som var lokalpolitiker i Västervik in på 80-talet när jag kom till stan och började arbeta som reporter på Västerviks-Demokraten. Erik hade också ett smeknamn som var allmänt känt.

 

När föräldrarna gifte sig 1910 var fadern 23 år och bodde hemma hos sina föräldrar Karl Gustaf Gustafsson och Augusta Amalia Andersdotter. De var arrendatorer på Fridkulla under Peru, dit de flyttat 1908 från Hörtingerum i Gladhammars socken där de också varit arrendatorer. Nisses far var föräldrarnas andra barn. Han hade minst sju syskon, kanske fler. En av hans bröder hade dött som spädbarn 1886, när familjen bodde i Breastorp utanför Mariannelund. De flyttade flera gånger och en farbror bodde en tid i familjen men emigrerade till Amerika.

 

Nisses farmor Augusta Amalia kom från Västervik där hon föddes 1859, dotter till varvsarbetaren Anders Magnus Andersson från Södra Vi och Lena Sophia Johansdotter från Västervik. Augusta Amalia hade en två år äldre syster som hette Johanna Sophia. Lena Sophias far var rättare på Karstorp utanför Västervik.

 

Anders Magnus Andersson, Fredrik Åkares farmors far, föddes 1835 på gården Mjöhult nummer 2 i Södra Vi. Hans mor Chatrina Jacobsdotter var faderns andra hustru, första hustrun Carin Jonsdotter hade dött. Fadern var bonden Anders Persson, en man som inte riktigt uppförde sig som man skulle enligt prästens anteckning i husförhörslängden. Den 20 februari 1837 har prästen gett honom en varning för "elakt uppförande mot sin hustru och sina föräldrar." Föräldrarna bodde på gården som de lämnat över till sonen och fadern Per Zachrisson (född 1773 i Vimmerby) var "ofärdig", kanske skadad i en olycka på gården. Prästen har också noterat att Anders Persson var "mindre stadgad". Från sitt första äktenskap hade han två barn och fick minst tre barn i sitt nya äktenskap.

 


Anteckning om Anders Persson i Södra Vi husförhörslängd. Källa: Södra Vi (H) AI:7 (1832-1838) Bild 313 / Sida 303.

 

Nisses farfar kom från en soldatsläkt lite längre inåt landet i Småland. Han föddes 1858 och var son till soldaten nr 61 Gustaf Svan och dennes hustru Lovisa Persdotter i Östantorp i Djursdala socken. Även Nisses farfars farfar var soldat och hette Aron Odin. Soldattorpet hette Sjöviken och låg på gården Kianäs i Edshults socken. Odins hustru hette Stina Andersdotter och de hade minst sex barn, varav ett tvillingpar och en pojke som dog sju år gammal. Lovisa kom från Södra Vi och hennes föräldrar var torpare i Buskebo. De hette Peter Nilsson och Stina Persdotter och hade ett par barn till. Även Lovisas farmor Kerstin Larsdotter bodde i familjen, född 1761 och död orkeslös och svagsint 1835 när Lovisa var ett år gammal.

 

Nisse Gustavssons mor Hilma Matilda Lindgren kom från en torparfamilj i Tuna socken, som också är i Vimmerbytrakten. När hon föds 1885 är föräldrarna Anders Fredrik Lindgren och Augusta Maria Karlsson inhysta hos en torpare i Gölopp, alltså hyresgäster. Hennes far är arbetare, kanske på en gård i närheten. Hilma Matilda har två systrar och de tre flickorna är födda 1883, 1885 och 1887. Kanske kom det fler barn senare.

 

Modern Augusta Marias föräldrar var också torpare i Gölopp och hette Carl August Olofsson och Wendla Sofia Persdotter. Fadern Anders Fredriks föräldrar hette Stina Maja Andersdotter och troligen Anders Gustaf Leonhard Lindgren. Vem som är far är lite osäkert för när Anders Fredrik föds 1855 i Blackstad socken står det i födelseboken att hans mor är försvarslös piga från socknen och "någon barnafader icke lagligen uppgifven". Försvarslös innebär att modern är arbetslös och att hon inte har en fast adress och av det kan vi dra slutsatsen att hon troligen var ganska fattig och hade det svårt. Men förmodligen fick hon ändå hjälp av den förmodade fadern för prästen har också skrivit att hon är kyrktagen "22/4 såsom Dr[ängen] And. Gust. Lindgrens i Backebyns hustru". Så även om han inte erkände faderskapet var hon nog far till barnet och de gifte sig några månader senare.

 

Den 9 december 1853 hade båda två dömts till enskild kyrkoplikt och böter för första resan lönskaläge, dvs sexuellt umgänge utanför äktenskapet, som var ett lagbrott vid denna tid. Kanske hade det resulterat i sonen Carl Gustaf Alfred som föddes 1851. Paret bodde en tid i Backebyn i Blackstad, där faderns föräldrar Anders Andersson och Elga Månsdotter hade en gård. Stina Majas föräldrar var torpare i Backebyn, så de var grannbarn.

 


Anteckning om Stina Maja Andersdotter i Blackstad husförhörslängd. Källa: Blackstad (H) AI:11 (1849-1856) Bild 299 / Sida 287.

 

Ett namn som finns i både Nisse Gustavssons mors och fars släkt är Wendla. Det var kanske inte ett ovanligt namn men heller inte bland de allra vanligaste. Nisses mormor hette Wendla, men också hans faster Wendla Amalia och hans syster Vendla Marianne.

 

Alla uppgifter om Nisse Gustavssons familjehistoria kommer från de offentliga kyrkoarkiven.

 

Källor:

Visarkivarie Marcus Brännström

Kyrkböcker från Västervik, Hässleby, Blackstad, Södra Vi, Tuna, Edshult, Djursdala och Gladhammar

Rotemansarkivet, Stockholms Stadsarkiv

VT (vt.se)

 

Livsfarligt att föda barn

Anna Greta
Anna Greta Gustafsdotter var bara 23 år gammal när hon dog den 19 maj 1829 i Sothem i Gamleby socken. Hon dog i barnsbörd. Hennes make Jan Jacob Jacobsson var brukare på en av gårdarna i byn och det var deras första barn som skulle fötts. Något barn finns inte inskrivet i husförhörslängden, så antingen var det dödfött eller så framföddes det aldrig. Så både mor och barn dog. Änklingen gifte om sig redan året därpå med Maja Stina Andersdotter och de fick en dotter men det barnet dog innan det fyllt ett år.

Stina Cajsa
Några månader efter Anna Gretas död dog statarhustrun Stina Cajsa Nilsdotter i Skramstad den 26 augusti. Hon var 28 år gammal och hade en son med maken Lars Jonsson. Dagen innan hade hon fött sonen Carl Wilhelm. Han överlevde sin mor men dog den 22 oktober samma år.

Christina
Den 1 maj 1830 dog Christina Svensdotter på Casimirsborg i barnsäng, 40 år gammal och hustru till trädgårdsmästaren Lorenz Törnqvist. Dottern Christina som föddes samma dag levde ända till i mars året efter. Änklingen gifte om sig efter ett år, med en 21 år yngre kvinna. Med henne fick han åtta barn och i det första äktenskapet med Christina föddes minst sex barn.


Så här var det förr i tiden. Flera tusen kvinnoliv gick till spillo när de födde barn. Unga kvinnor på bara 17-18 år ända till de äldre som närmade sig 50, med många förlossningar bakom sig. Så många barn som aldrig fick lära känna sina mödrar.
I min släktforskning kom jag till ett sådant här fall i Skåne för några dagar sedan och blev så berörd av situationen. Så vanligt det var! För kvinnor kunde det verkligen vara förenat med livsfara att få barn.

Bilder från Arkiv Digital.

Läs mer i mitt inlägg i Rötterbloggen.

På kyrkogården

Allhelgonahelgen är en helg som man som släktforskare inte går förbi, tror jag. Vi är vana att gå på kyrkogårdar för att leta framför allt äldre gravar i släkten och den här helgen söker vi upp dem igen för att tända ljus, för dem som finns i närheten, även om det är flera generationer emellan oss och de döda.
Själv besökte jag mina föräldrars grav på västkusten och är glad att jag fick möjlighet till det. Jag följde också med min bror och svägerska till hennes gravar på Skepplanda kyrkogård norr om Göteborg. Där har man sedan länge samlat ihop de äldsta gravstenarna på en plats vid kyrkogårdsmuren. Inte lutat de mot muren, som man gör på många andra kyrkogårdar, utan ställt dem på rad i jorden. Fint tycker jag.

Skepplanda kyrkogård
Så här ser det ut på Skepplanda kyrkogård. Bild från allhelgonahelgen i novembermörkret.

Tuna kyrkogård
Det finns fler kyrkogårdar där man ställt upp gravstenarna. Så här ser det ut på Tuna kyrkogård. Jag har inte sett det själv, bilden kommer från släktforskaren Peter Edvall, som fotograferat där.

Anledningen till att jag befann mig hos bror och svägerska på västkusten var att vi var med och firade vår släkts första hundraåring. Det är min pappas storebror som bor utanför Laholm och som fyllde hundra år i lördags. Ett riktigti fint hundraårskalas blev det.

Blåsigt och regnigt 1853

Har du släkt i Västervik på 1850-talet kanske du är intresserad av hur de hade det? Hur vädret var under året kan vi läsa i förste stadsläkaren Nils Gabriel Forlings årsrapport till Sundhetskollegium.
Alla provinsialläkare och stadsläkare hade till uppgift att lämna in en årsberättelse varje år. Vädret var en av hälsofaktorer som skulle rapporteras om. Annat handlar om vilka sjukdomar som utbröt i distriktet, hur fattigvården fungerade och en hel del annat. Det här är väldigt intressant läsning eftersom det ger en samtida bild av förfädernas levnadsvillkor.
Läkarnas årsberättelser finns digitaliserade på Riksarkivets hemsida men är också sökbara i en databas på Linköpings universitets hemsida.

Så här var vädret i Västervik 1853 enligt doktor Forling:
Januari månad: Sydliga och Ostliga vindar mest, mulet och regnigt, samt dimma; under sednare hälften af månaden skarp köld med lite snö; vattnet i sjön den 14:de i starkt stigande öfver det vanliga vattenståndet, då det under förledne sommar och höst 1852 varit ovanligt lågt.
Februarii: Nordliga och Ostliga vindar med omväxlande stormar och stark snöyra, mycket snö.
Mars: under första hälften af månaden Ostliga och Nordliga vindar med skarp köld ända till -20 grader och mycket snö, på sina ställen 9 alnar höga drifvor; under sednare dagarna Westlig vind med varm och mild luft.
April: Ostliga och Westliga vindar med regn och snöslask.
Maj: Ostliga och Sydliga vindar med mycket regn under första hälften, men under sednare stark värme ända till +25 grader i skuggan den 24:de och klar luft.
Junii: Ostliga vindar omväxlande en och annan gång med Westliga och Sydliga, stark torka och värme, nästan beständigt klar himmel, blott ett par dagar regn.
Julii: Westliga vindar med tryckande stark värme och en och annan gång häftiga regnskurar.
Augusti: Ostliga och Westliga vindar med stark värme, rökig horizont, tvära temperaturförändringar, lite regn.
September: Ostliga vindar med stark värme, men kallare samt frost om nätterna under sednare hälften af månaden med Westlig vind och då regnigt. Den 20:de var en Nordvestlig storm med orkaner under för öfrigt klar himmel och qvaf luft.
Oktober: Ostliga och Westliga vindar, blåsigt, mulet, regnigt och kallt.
November: Sydostliga och Nordliga vindar, mulet, kallt och regnigt, de sista dagarna klart, jemn köld och stelfrusen mark.
December: Sydostliga och Nordliga vindar, under förra hälften mulet, mildt, sedan jemn vinter med snö. Årsväxten medelmåttig å stadsmarken.

Nils Gabriel Forling enligt Svenskt Porträttgalleri.

Leta upp de gamla torpen

Att leta efter gamla torpställen är något som många släktforskare gör. Eftersom så många av oss har rötter bland torpare och så många av dessa gamla torp är borta idag. Många finns ju kvar som fritidshus, och då blir man glad, men de flesta är nog rivna och borta.

Även om huset inte längre finns kvar så finns oftast grundstenarna på plats, torpargrunden. Kansske revs huset och virket togs till vara, men stora stenar är ju svårare att flytta bort.

Så det man får rikta in sig på är att hitta stenarna från torpargrunden. Du ser dem när du upptäcker stenar på rad, med tydliga hörn. Ibland är det svårt att se, om de är överväxta.

Oftast är det en lite högra ansamling i ena hörnet eller änden av huset, där spismuren funnits. Det är inte ovanligt att det växer  träd just där, växtlighet trivs väl i aska.

Förra helgen var jag i Västergötland och letade efter torplämningar från min farfars släkt. När vi bodde på Helgerum hittade jag torplämningar på flera ställen där. Det var ju inte så att jag upptäckte dem, för några ingår i den torpinventering som hembygdsföreningen gjorde i slutet av 1900-talet, och de har fått skyltar, andra finns på platser som är kända. Men det är roligt att själv hitta sådana lämningar i skogen eller på ett öppet fält och fundera över de som bott där en gång i tiden.

Flivikedal
Resterna av grunden till Flivikedalstorpet på Helgerum.

Mörkvik
Mörkvikstorpet på Helgerum revs på 30-talet men plåthinken har nog hamnat där senare. Vid det här torpet finns en skylt uppsatt vid torpinventeringen.

Äntligen!

Äntligen har jag hittat en fängelskund i släkten! Bara ingift, men ändå. Annars har jag bara skötsamma torpare och bönder i min släkt, både på min mors och min fars sida.

Hos en kusin finns några bevarade brev till min farfar från hans syskon och hans far, sedan farfar blivit vuxen och gift sig med farmor. Hans mor var död men hans far och flera av syskonen bodde kvar i Vänersborgstrakten medan farfar flyttat ner till mellersta Halland, så de sågs inte så ofta. I ett av dessa brev berättar ena systern om den äldsta systerns död. Och nämner i förbifarten hennes make, som "sitter på Härlanda".

Härlanda var ju ett fängelse i Göteborg, i drift ända till 1997. Min fars faster Karin bodde i Göteborg och var gift med Robert Englund. Han dömdes den 21 juni 1928 till två år och två månaders fängelse för bedrägeri och förfalskning. Jag undrar vad han egentligen hade gjort? Kanske har någon i min släkt hört talas om detta och vet mer.

Tre veckor efter att domen fallit och han tagits in på Härlanda dog hans hustru Karin. Så vitt jag förstår av brevet fick inte maken permission till begravningen. Det dröjde till 1930 innan han blev fri. Hur det gick för honom sedan vet jag inte. Han levde till 1960 och gifte aldrig om sig.

Härlanda
Härlandafängelsets kyrkbok har digitaliserats av Arkiv Digital och där hittar jag min farfats svåger. Bildkälla: Arkiv Digital.

Hans fängelsetid hade jag aldrig fått veta om det inte nämnts i brevet. I församlingsböckerna i Göteborg på 1920-talet finns inga anteckningar om domen, annars är ju det vanligt i många kyrkböcker. Kanske slutade prästerna anteckna sådant när vi kommit in i mer moderna tider på 1900-talet.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Sport

Politikerbloggar