Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Fredrik Åkare och hans släkt

Nu är det Visfestivalsvecka igen, den 51:a sedan starten. Många är de som passerat i ruinen, framför allt artister men också många andra. Cornelis Vreesvijk uppträdde här många gånger och jag skulle tro att han de flesta gånger sjöng sin egen "Balladen om Herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind" eftersom den har så stark anknytning till Västervik. Själv hann jag bara se honom en gång i slottsruinen och minns inte längre vad han framförde då.

 

Fredrik Åkare hette egentligen Nisse Gustafsson och växte upp i Västervik. Jo, han har funnits i verkligheten. I Västervik känner många till detta faktum och vi påminns om det ibland i olika sammanhang.

 


Nisse Gustafsson (till höger) var med i slottsruinen 1976 då han träffade Tor Bergner, en nestor inom svensk visa. Foto: VT:s arkiv, Rolf Lavergren (tidigare Andersson).

 


Födelseboken 1910 i Västerviks församling: Källa: Västervik (H) C:14 (1905-1913) Bild 205 / Sida 197.



Nisse föddes i Västervik den 11 november 1910. I kyrkboken stod det länge att han föddes i december men det rättades till så småningom. Familjen ska ha bott på Hallströmsgatan mittemot det hus där Hörnet senare fanns. 1939 flyttade Nisse till Stockholm, han blev brädgårdsarbetare och bodde på Västerlånggatan i Gamla stan. Han förblev ogift men fick en dotter tillsammans med sin livskamrat Lillemor. Dottern fick namnet Cecilia efter balladens Cecilia Lind. 1982 gick han bort.

 

Det finns mycket berättat om Nisses tid i Stockholm och hans stora hjälpsamhet i olika sammanhang. Det här blogginlägget ska främst handla om hans släkt, som jag följt en liten bit bakåt i kyrkböckerna.

 

Nisses föräldrar hette Bror Gustaf Enok Gustafsson och Hilma Matilda Lindgren. När han döptes fick han också namnet Enok, efter sin far. Fadern var fabriksarbetare enligt församlingsboken men i födelseboken står det rörmokare när Nisse föds. Modern hade tidigare varit piga i flera familjer i och utanför Stockholm men kom från Tuna. 1909 föddes sonen Gustaf Olof, som jag tror var deras gemensamma barn även om det står i församlingsboken att han var hennes son före äktenskapet och att fadern var okänd. De gifte sig den 2 november 1910, en vecka innan Nisse föddes.

 


Nisse Gustafssons familj. Från Västerviks församlingsbok. Källa: Västervik (H) AIIa:4 (1905-1931) Bild 2160 / Sida 1312.

 

Nisse hade sex syskon, fyra systrar och två bröder, födda mellan 1909 och 1928. En av bröderna hette Erik och jag tror att det är han som var lokalpolitiker i Västervik in på 80-talet när jag kom till stan och började arbeta som reporter på Västerviks-Demokraten. Erik hade också ett smeknamn som var allmänt känt.

 

När föräldrarna gifte sig 1910 var fadern 23 år och bodde hemma hos sina föräldrar Karl Gustaf Gustafsson och Augusta Amalia Andersdotter. De var arrendatorer på Fridkulla under Peru, dit de flyttat 1908 från Hörtingerum i Gladhammars socken där de också varit arrendatorer. Nisses far var föräldrarnas andra barn. Han hade minst sju syskon, kanske fler. En av hans bröder hade dött som spädbarn 1886, när familjen bodde i Breastorp utanför Mariannelund. De flyttade flera gånger och en farbror bodde en tid i familjen men emigrerade till Amerika.

 

Nisses farmor Augusta Amalia kom från Västervik där hon föddes 1859, dotter till varvsarbetaren Anders Magnus Andersson från Södra Vi och Lena Sophia Johansdotter från Västervik. Augusta Amalia hade en två år äldre syster som hette Johanna Sophia. Lena Sophias far var rättare på Karstorp utanför Västervik.

 

Anders Magnus Andersson, Fredrik Åkares farmors far, föddes 1835 på gården Mjöhult nummer 2 i Södra Vi. Hans mor Chatrina Jacobsdotter var faderns andra hustru, första hustrun Carin Jonsdotter hade dött. Fadern var bonden Anders Persson, en man som inte riktigt uppförde sig som man skulle enligt prästens anteckning i husförhörslängden. Den 20 februari 1837 har prästen gett honom en varning för "elakt uppförande mot sin hustru och sina föräldrar." Föräldrarna bodde på gården som de lämnat över till sonen och fadern Per Zachrisson (född 1773 i Vimmerby) var "ofärdig", kanske skadad i en olycka på gården. Prästen har också noterat att Anders Persson var "mindre stadgad". Från sitt första äktenskap hade han två barn och fick minst tre barn i sitt nya äktenskap.

 


Anteckning om Anders Persson i Södra Vi husförhörslängd. Källa: Södra Vi (H) AI:7 (1832-1838) Bild 313 / Sida 303.

 

Nisses farfar kom från en soldatsläkt lite längre inåt landet i Småland. Han föddes 1858 och var son till soldaten nr 61 Gustaf Svan och dennes hustru Lovisa Persdotter i Östantorp i Djursdala socken. Även Nisses farfars farfar var soldat och hette Aron Odin. Soldattorpet hette Sjöviken och låg på gården Kianäs i Edshults socken. Odins hustru hette Stina Andersdotter och de hade minst sex barn, varav ett tvillingpar och en pojke som dog sju år gammal. Lovisa kom från Södra Vi och hennes föräldrar var torpare i Buskebo. De hette Peter Nilsson och Stina Persdotter och hade ett par barn till. Även Lovisas farmor Kerstin Larsdotter bodde i familjen, född 1761 och död orkeslös och svagsint 1835 när Lovisa var ett år gammal.

 

Nisse Gustavssons mor Hilma Matilda Lindgren kom från en torparfamilj i Tuna socken, som också är i Vimmerbytrakten. När hon föds 1885 är föräldrarna Anders Fredrik Lindgren och Augusta Maria Karlsson inhysta hos en torpare i Gölopp, alltså hyresgäster. Hennes far är arbetare, kanske på en gård i närheten. Hilma Matilda har två systrar och de tre flickorna är födda 1883, 1885 och 1887. Kanske kom det fler barn senare.

 

Modern Augusta Marias föräldrar var också torpare i Gölopp och hette Carl August Olofsson och Wendla Sofia Persdotter. Fadern Anders Fredriks föräldrar hette Stina Maja Andersdotter och troligen Anders Gustaf Leonhard Lindgren. Vem som är far är lite osäkert för när Anders Fredrik föds 1855 i Blackstad socken står det i födelseboken att hans mor är försvarslös piga från socknen och "någon barnafader icke lagligen uppgifven". Försvarslös innebär att modern är arbetslös och att hon inte har en fast adress och av det kan vi dra slutsatsen att hon troligen var ganska fattig och hade det svårt. Men förmodligen fick hon ändå hjälp av den förmodade fadern för prästen har också skrivit att hon är kyrktagen "22/4 såsom Dr[ängen] And. Gust. Lindgrens i Backebyns hustru". Så även om han inte erkände faderskapet var hon nog far till barnet och de gifte sig några månader senare.

 

Den 9 december 1853 hade båda två dömts till enskild kyrkoplikt och böter för första resan lönskaläge, dvs sexuellt umgänge utanför äktenskapet, som var ett lagbrott vid denna tid. Kanske hade det resulterat i sonen Carl Gustaf Alfred som föddes 1851. Paret bodde en tid i Backebyn i Blackstad, där faderns föräldrar Anders Andersson och Elga Månsdotter hade en gård. Stina Majas föräldrar var torpare i Backebyn, så de var grannbarn.

 


Anteckning om Stina Maja Andersdotter i Blackstad husförhörslängd. Källa: Blackstad (H) AI:11 (1849-1856) Bild 299 / Sida 287.

 

Ett namn som finns i både Nisse Gustavssons mors och fars släkt är Wendla. Det var kanske inte ett ovanligt namn men heller inte bland de allra vanligaste. Nisses mormor hette Wendla, men också hans faster Wendla Amalia och hans syster Vendla Marianne.

 

Alla uppgifter om Nisse Gustavssons familjehistoria kommer från de offentliga kyrkoarkiven.

 

Källor:

Visarkivarie Marcus Brännström

Kyrkböcker från Västervik, Hässleby, Blackstad, Södra Vi, Tuna, Edshult, Djursdala och Gladhammar

Rotemansarkivet, Stockholms Stadsarkiv

VT (vt.se)

 

Elli Pihlavas heroiska insats

Idag kom jag att tänka på Elli Pihlava. Ni som är sjöfartsintresserade känner kanske igen hennes namn. Det var Elli Pihlava som var kocka på kanalbåten Nils vid förlisningen innanför Stedsholmen i Västerviks skärgård 1929. Hon gjorde en heroisk insats och bidrog till att nästan alla ombord överlevde. Tack vare sitt mod och sin rådighet lyckades hon få sina arbetskamrater att hålla sig i rörelse ute på skäret dit de lyckatgs ta sig, och därmed överlevde alla utom en. En kvinna väl värd att minnas och påminnas om.


VT den 21 januari 1929.

På Klubb Maritims hemsida kan du läsa hela historien om förlisningen. Jag skrev artikeln 2009, när det hunnit gå 80 år. Nu är det mer än 90 år sedan den här dramatiska och förfärliga januarinatten.

Nu har jag hittat henne i Härnösands sjömanshusarkiv. Kvinnor blev inte inskrivna i sjömanshusen förrän efter 1934, men de mönstrades (registerades som arbetande ombord) och finns i mönstringsliggarna. Det är i mönstringsliggaren för 1926 som jag hittat henne:


Bildkälla: Arkiv Digital. Se bilden i större format här.

Den 29 april blev hon påmönstrad på motorfartyget Rikard från Oskarshamn. Hon arbetade som förestånderska, alltså tog hand om hushållet ombord, med 125 kronor i månadslön. Där arbetade hon hela sommaren och mönstrade av i Gävle den 3 september.

Befälhavare ombord var Per Wickenberg. Han var far till hennes son som fötts i december 1925. Elli var född 1906 i Esbo i Finland och bara 19 år när hon fick barn.  Barnet togs om hand av en familj i Stockholm när Elli arbetade till sjöss har hennes barnbarn berättat för mig. När jag arbetade med artikeln för tio år sedan blev jag mycket gripen av den unga Elli och letade upp hennes barnbarn. Då hade jag inte börjat släktforska men fick hjälp att hitta hennes familj.

Elli Pihlava hade börjat arbeta till sjöss när hon kom till Stockholm som 18-åring, berättade hennes barnbarn. Men i Finska församlingens församlingsbok står det att hon var modist.

Vid förlisningen 1929 var hon 22 år gammal. Tre år senare dog hon, i juli 1932, av tuberkulos. Sonen växte upp i fosterfamiljen och hade kontakt med sin far befälhavaren. Elli Pihlava är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bland släktforskare i Borås

I helgen var jag på Släktforskardagarna, den årligigen återkommande mässan för släktforskare som i år hölls i Borås. Där arbetade jag i släktforskarförbundets monter, dvs Rötterbokhandeln. Det var verkligen roligt, så många möten med andra släktforskare, och även avlägsna släktingar.

Borås
Borås Släktforskarförening var huvudarrangör av mässan. Medlemmarna (i gula tröjor) har jobbat hårt, bl a med att ta emot alla besökare.

Borås
Mässan öppnade på lördagmorgonen och det blev snabbt fullt med folk i mässhallen. Bilden är från Rötterbokhandelns monter.

Borås
En av dem som drog mycket folk, både vid boksignering och på sin föreläsning, är Peter Sjölund som kommit ut med en ny bok om DNA-test.

Se fler bilder och läs mer om Släktforksardagarna här och här.

Bok för nybörjare

Till helgen är det släktforskarmässa i Borås och jag ska dit och jobba som vanligt, föär släktforskarförbundets räkning i Rötterbokhandeln. I år blir det extra roligt, eftersom jag skrivit en ny bok som jag ska signera på lördag eftermiddag. Om nu någon vill ha en författarsignatur...

Boken är en kursbok för nybörjarkurser och den börjar säljas på mässan i Borås. Den handlar förstås allra mest om hur man använder kyrkböckerna. Ett kapitel om mantalslängder finns med på slutet.

Läs artikel i VT.



Jag har försökt sätta mig in i hur det var när jag själv lärde mig släktforska för snart tio år sedan. Vad det var som gjorde att jag fann nycklarna, att jag begrep hur jag skulle göra. Numera sitter det i ryggraden att gå från födelsebok till husförhörslängd till vigselbok och dödbok. För nybörjaren är det ju inte självklart men detta hoppas jag att jag lyckas förmedla.

Jag är förstås både glad och hedrad av att ha fått uppdraget att skriva kursboken. Olle Söderström, som också medverkar i förbundets tidning Släkthistoriskt Forum, har gjort layouten och det har han gjort väldigt bra. Intrycket läsaren får betyder mycket.

Från Västervik till Västerås 1687

Hans Bartels föddes i Västervik 1664 och dog i Västerås 1742. Han är en av flera historiska personer som flyttat från Västervik till Västerås och som jag upptäckt sedan jag själv i sommar gjort samma resa med mitt flyttlass.

I Västerås läser jag om stadens historia, bl a en bok av historikern Ruth Hedlund som gjort en djupdykning i Västerås befolkning i slutet av 1600-talet. Här nämner hon Hans Bartels från Västervik. Han ska ha kommit till Västerås 1687 där han blev tullinspektor för sjötullen. Västerås äldsta bevarade husförhörslängd är från 1697-1707 och här finns han bosatt vid Sjötullen:

hfl
Hans Bartels är uppskriven varje år som husförhör skett. Under honom finns hustrun Anna Catharina Adrian. Bildkälla: Arkiv Digital.

hfl
I nästa husförhörslängd från 1707-1739 finns även barnen och tjänstefolket med. Bildkälla: Arkiv Digital.

karta
På kartan över Västerås från 1688 finns en tullstuga längst ut i hamnen i Mälaren. Troligen var det här, eller alldeles i närheten av sitt arbete, som han bodde. Utsnitt av en karta från Västervås kommuns webbplats. Se hela kartan.

Hans Bartels släkt är utforskad av flera släktforskare, bl a av den kunnige Mattias Loman som publicerat släkten Bartels släkthistoria. Här läser jag att Hans Bartels först var gift med Segrid Christersdotter i Söderköping och efter hennes död 1693 med rådmansdottern Anna Catharina Adrian, död 1722. Även Hans blev rådman i Västerås, precis som sin svärfar. I första äktenskapet fick han fyra barn (som alla verkar ha dött i barndomen) och i andra äktenskapet fem barn.

Ruth Hedlund har i sin bok bl a undersökt sociala nätverk i staden på 1690-talet, dvs vilka som hade olika tjänster och hur de var kopplade till varandra genom släktskap och äktenskap. I boken läser jag om Hans Bartels samtida kollega Henrik Basilier, som var tullinspektor för landtullen i Västerås. Ett ovanligt efternamn men som leder tillbaka till Hans Bartels, vars mor hette Sara Basilier. På Anbytarforum finns uppgiften att Henrik och Hans var kusiner.

Saras far ska ha kommit från Hamburg i Tyskland. Enligt en släktforskare på Anbytarforum ska även Hans Bartels far Johan Bartels vara född i Tyskland, denne Johan dog i Västervik 1668.

Johan Bartels var bro-, våg- och stämpelmästare i Västervik och jag tror att det är ett yrke snarlikt en tullares. I Västerviks trivialskolas matrikel 1665-1821 (utgiven av Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening 2015) står det en hel del om Hans Bartels, född i januari 1664, bl a att han också var stadskassör i Västerås. Hans bror Niklas blev handelsman i Söderköping, systern Regina gifte sig med handelsmannen Hans Larsson i Västervik och efter hans död med handelsmannen Carl Risholm.

dop
Hans Bartels dop den 22 januari 1664 i Västerviks äldsta kyrkbok. Bildkälla: Arkiv Digital.

Jag blir lika fascinerad varje gång jag inser att det går att kartlägga människor som levt för över 300 år sedan, tack vare våra svenska arkiv.

Ryssen dog i pesten

Under Stora nordiska kriget 1700-1721 fick Västerviks stad ta emot krigsfångar från olika håll i Europa. Detta tror jag att många av er hört talas om, till exempel när Teaterskeppet någon gång på 90-talet gjorde pjäsen om mordet på krögare Krabbe. En dramatisk historia där sachsiska fångar var inblandade.

Ryssar är också omtalade och det är kanske ganska allmänt känt att Spårö båk byggts av ryska krigsfångar, men det skedde först på 1770-talet. Men Västervik hade ryska krigsfångar även i början av 1700-talet.

På 80- och 90-talet bodde jag med min familj på Kilmare gård utanför Västervik. Där fick jag veta att en terrass med terrassmur byggts av ryska krigsfångar, men minns inte nu vilken tid det handlade om. Även i andra sammanhang har jag ibland hört talas om de ryska krigsfångarna och de spår de lämnat efter sig i Västervik. Utan att veta gissar jag att en del av dem stannade kvar och bildade familj i Västervik och kanske finns det ännu idag en del Västerviksbor som har ryssar eller andra krigsfångar i sitt släktträd.

För en tid sedan, när jag läste i Västerviks ministerialbok om pesten 1710-1711 såg jag att det finns en rysk krigsfånge bland de döda. Den 20 augusti dog "en styrman av ryska fångarna född i Danzig" har prästen skrivit:

Västervik C:2
BIldkälla: Arkiv Digital

Enligt Folke Lindberg i boken Västerviks historia (1933) sidan 250, kom de ryska krigsfångarna till Västervik 1708, och även polska och danska fångar. De sachsiska fångarna hade kommit 1703. 1712 fanns det inte kvar några krigsfångar i staden. De som stannat var nog assimilerade då.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Sport

Politikerbloggar