Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Gamla ord med ny betydelse

Ibland får man anledning att dra på mun när man tittar i gamla kyrkböcker:

Grythyttan
Källa: Arkiv Digital Grythyttan AIa:11b 1809-12 sid 41

Den här mästersmeden, som föddes 1751, bodde i Grythyttans socken i början av 1800-talet. Jag råkade se detta när jag forskade efter en helt annan person i närheten. Och fnissade till förstås... :-)

En del ord ändrar betydelse under tidens gång. Vad snopp betydde då vet jag inte, om det ens hade någon särskild betydelse. Andra ord som ändrat betydelse är till exempel idiot och fånig. I en lite tidigare husförhörslängd än denna stod det noterat "fånig" vid sidan om en ung kvinna i Grythyttan på 1700-talet. Den dåtida betydelsen var funktionshinder ellr förståndshandikapp, som vi skulle säga idag. Detsamma gäller ordet idiot, som man kan se ibland i husförhörslängderna. Det ser ju hemskt ut men är inte alls så illa ment som vi tycker idag, utan var då en neutral benämning.

I Grythyttan letade jag på grund av ett uppdrag. Ibland gör jag släktforskningsutredningar på uppdrag, det är det roligaste jobb jag vet. Det spelar ingen roll att det inte är min egen släkt jag forskar om, det är lika intressant och spännande för det. Det är själva letandet, och de ibland överraskande resultaten som är så kul.

 

 

God Jul!

Vad önskar sig en släktforskare i julklapp? Mer tid, skulle jag tro.
När man släktforskar kan det vara svårt att få tiden att räcka till för något annat. Jag blir som Alfons Åberg, ”ska bara…” innan jag släpper kyrkboken eller den gamla bouppteckningen för att göra det jag egentligen borde. Så mer tid vore inte dumt, men samtidigt kanske inte någon riktig önskan. För det handlar ju bara om att prioritera, säger de som bätrre än jag kan det här med att fördela sin tid på ett vettigt sätt.
Det kan bli många sena nätter i de digitala arkiven, i stället för att prioritera sömnen.

På min önskelista den här julen står också fler sökbara databaser. Att de databaser som finns ska bli sökbara över nätet eller konverteras till mac. Det finns många databaser på cd-skivor men de går bara att använda på pc. Dessutom har nya datorer inte någon cd-enhet, så tillgång på nätet skulle vara det bästa.
I dag finns det flera sökbara databaser via abonnemang på Riksarkivet, och det är bra. Men kunde till exempel den nya versionen av Sveriges dödbok nås via abonnemang på nätet vore det en riktig höjdare. Kanske är det PUL som lägger hinder i vägen?

Så klart utvecklas allt så det kan komma, och utvecklingen går i rasande fart. Det har det gjort de här fem åren som jag släktforskat. Väldigt mycket nytt material har tillkommit på Arkiv Digital och Svar som inte fanns för några år sedan.
Sökbara databaser är toppen att leta i men sedan behöver man givetvis gå till källan och kontrollera att det stämmer. Det är inte alltid det gör, men ofta.
Ett väldigt bra exempel på nätbaserade sökbara databaser är DDSS som innehåller uppgifter om födda, vigda och döda i många socknar i Blekinge, Skåne och Halland. Det har jag haft mycket nytta av. Fantastiskt bra!  
Föreningen Släktdata i Västsverige arbetar på liknande sätt och här finns också uppgifter från andra landskap men ganska spritt över Sverige. Här skulle man kunna samla fler likadana.
PLF i Oskarshamn har gjort på liknande sätt, liksom KGF i Kronoberg, men resultatet finns enbart på cd-skivor för pc hos de enskilda föreningarna.
Ett utomordentligt bra exempel på tillgänglighet är också Stockholms stadsarkiv med flera sökbara databaser och register, inte minst Rotemansarkivet som ersätter husförhörslängderna i Stockholms församlingar 1878-1926. Ett mycket bra hjälpmedel!

Nu önskar jag er alla, släktforskare och andra, en riktigt God Jul! Vinterbilden är från januari i år, någon vit jul lär det inte bli i år.
God Jul

När pesten kom

Förra sommaren hittades delar av ett människoskelett nedgrävda på Västra Eknö. Ganska snart kunde man konstatera att det var ett gammalt skelett, ett arkeologiskt fynd. Alltså inget för polisen. Man tror att det som hittats är en gravplats för pestens offer i Misterhults socken.

I tisdags kunde VT berätta att ett nytt fynd gjorts på fyndplatsen. Den skulle fyllas igen, för någon utgrävning blir det inte, och då hittades bland annat en ask med ett mynt i, präglat 1666. Vad det innebär vet man inte än.

Pesten härjade i Sverige 1710-1713. Det började i Stockholm i juni 1710 med ett fartyg som kom från Estland. På hösten samma år hade pesten nått Kalmar och vår kust. Läs mer i en artikel i Läkartidningen.

I augusti förra året talade jag med arkeologen Michael Dahlin om skelettfyndet och han berättade då om att det troligen kommer från en pestkyrkogård. De skelettdelar som hittades kom från en medelålders kvinna men Michael Dahlin drog sig till minnes att han läst om en båtsman som kom hem till Misterhult och troligen hade sjukdomen med sig. Hans barn skulle ha dött i pesten.

Så klart kollade jag upp detta i dödboken för Misterhult. Och delvis stämmer det. Den 28 december 1710 begravs tre barn från Manketorp. Det är systrarna Maria och Karin och deras bror Jon. Maria är 15 år, Karin tolv och Jon sju år. Prästen skriver i kyrkboken att de dött av den "smittosamma och beklagliga farsoten som då först yppat sig i denna församling." Om syskonens far var båtsman framgår inte, bara att de kommer från Manketorp. Inte heller när Jon föds den 14 oktober 1703 står det något om att hans far ska ha varit båtsman.

pesten 1

pest 2
(Bilder från Misterhult CI:1 sid 357, Arkiv Digital)

Troligen finns även den medelålders kvinnan och fler pestoffer i dödboken från den här tiden i Misterhult, men det har jag inte forskat efter.

Att de begravdes på Västra Eknö beror förmodligen på att man ville begrava dem så långt bort som möjligt, för att slippa smittan.

I Västrums dödbok för 1710-1711 finns inga anteckningar om pestoffer, men där har prästen inte noterat dödsorsak så vi vet inte vad de dog av. Pesten skördade tusentals offer i Sverige under de här åren.

Gå till arkivet på lördag

På lördag är det Arkivens dag, för att locka fler att börja gräva i våra många arkiv. Vi i Tjust släktforskarförening håller öppet i forskarsalen under stadsbiblioteket, men även Psykiatriska Museet och visarkivet är öppet.

Det är i dokumenten i våra arkiv som historien finns. Vi är ett mycket väldokumenterat folk i Sverige och det finns kilometer efter kilometer med arkivmaterial som bara väntar på att utforskas. Kyrkböckerna, det som vi släktforkare börjar med, det är bara en liten del. I århundraden har man fört räkenskaper och protokoll över allt möjligt. Och det har sparats. Är det skrivet på papper är det viktigt, och får inte kastas. Tack vare den inställningen kan vi tränga in i historien och ibland få mycket detaljerad kunskap om dem som levt före oss i släkten eller i hembygden. Kanske säger du till och med "Oj, var det så det var! Nu förstår jag..." när du hittat just din lilla pusselbit i arkivet.

Tänk dig alla köpebrev för jordegendomar, alla sockenstämmoprotokoll, bouppteckningar, lönelistor, inlagor till våra rättsinstanser, privata brevsamlingar, dagböcker, rättsprotokoll och allt möjligt annat som finns arkiverat. I Sverige är alla offentliga arkiv tillgängliga för den som vill forska och det gäller inte bara allt det som redan digitaliserats.

Besöker du vår forskarsal på lördag får du hjälp av medlemmar i släktforskarföreningen att leta efter din eller släktens historia. Vill du veta när mormors bror emigrerade? Hur många barn som farfars far egentligen hade? Är det sant att farmors farfar satt på Långholmen? Svaren finns i arkiven.

arkiv
I arkiven finns allt från företagsräkenskaper till domstolspotokoll och privata brev.


landsarkivet
På landsarkivet i Vadstena är Tjust äldsta dombok från 1605 bevarad. Foto: Tor Wiklund.

forksarsalen
I släktforskarföreningens forskarsal finns inga originaldokument men mycket annat som kan vara till nytta för den som släktforskar. Till exempel matriklar med personuppgifter över statsanställda för hundra år sedan eller tidigare publicerade släktutredningar.

Det spelar ingen roll...

Det spelar ingen roll att det inte är min egen släkt, jag blir djupt engagerad även när jag släktforskar åt andra.

Den senaste tiden har jag arbetat med en större och en mindre släktutredning åt kunder. Det är alltså åt personer som vill veta mer om sin bakgrund men inte har tid att släktforska själva och inte vill vänta på att få tid.

I en släktutredning börjar jag alltid forskningen med en person som ligger ganska nära i tiden. Vi har en 70-årsgräns för sekretess på födelseuppgifter i Sverige så det är alltid någon som är född för minst 70 år sedan som är proband. Proband är den person man utgår från.

Då handlar det om att hitta den personens föräldrar och sedan fortsätta bakåt. För varje generation fördubblas antalet personer, eftersom alla har två föräldrar. Det vill säga om det inte är en okänd far, så att man inte kommer längre bakåt på den släktlinjen.

De jag utgått från i dessa uppdrag är födda i början av 1900-talet, och det känns som alldeles nyss i släktforskningssammanhang. Jag kan se dem framför mig i en tid där jag själv växt upp.

Nu har jag alltså forskat om två helt olika släkter, som inte alls har någon beröring med mig själv eller min egen släkt. Ändå känns det som om jag känner dem. Människorna kommer nära. Jag tänker på dem även när jag inte håller på med själva forskningen, jag tänker på vad de råkar ut för och känner mig rörd och sorgsen. Jag kan inte låta bli att gripas.

I båda fallen har minst satt speciella omständigheter avslöjats, som jag misstänker förklarar för beställarna varför den egna familjehistorien är höljd i dunkel.

Historien finns verkligen där i arkiven, den bara väntar på att bli upptäckt.

Efter dessa två utredningar kände jag mig mentalt trött, och behövde en liten paus. Så det blev en dag ledigt, med skogspromenad och svampplockning trots att det duggregnade.

Var låg Puksätterstorpet?

I går eftermiddag åkte vi till Gunnebo för att promenera en stund. Jag har ju skrivit en del om Gunnebos historia och skulle nu visa maken bruksdammen, nedre bruket med mera. Sedan fortsatte vi promenaden till Puksättersbadet. Det var riktigt gassig sol på vägen och vi hade tänkt gå till Fermersbo men nöjde oss med badplatsen. Det är fint där, men det såg inte så trevligt ut med alla maneter och alger i vattnet.

 

puksatter

 

När vi var vid Puksätter funderade jag på om det funnits ett torp här en gång i tiden, som gett namn åt badet. Ofta är det gamla torpnamn som lever kvar på olika platser. Och givetvis är det så även här.

 

I husförhörslängderna för Gladhammars socken ser jag att Puksätter var ett torp under Hofgården, en av de tre ursprungliga gårdarna i Gunnebo och som låg där nedre bruket finns. Torpet var bebott i ungefär 50 år. Första gången det finns med i husförhörslängden är 1816-21.

 

En familj flyttade hit från Västrum 1818 och bestod av torparen Anders Granbeck, född 1786 i Tryserum. Hans hustru heter Lisa Jonsdotter, är tre år yngre och född i Ed. De har tre söner som heter Abraham, Reinhold och Lorenz, födda 1813, 1817 och 1819. Lille Lorenz blir alltså det första barn som föds i torpet Puksätter. Hustrun Lisa dog 1837. Då har Reinhold redan lämnat hemmet när han är 14 år. Lorenz flyttade till Hofgården 1840 där han blev dräng, men far och äldste sonen Abraham bodde kvar. Båda arbetade på bruket. 1843 gifte sig Abraham med pigan Maja Carin Jonsdotter och de fick tre barn. I oktober 1855 dog Maja Carin, 33 år gammal. Dödsorsaken är inte noterad, men antagligen var det barnsäng eller tuberkulos. Anders Granbeck dog ett halvår senare, ännu inte fyllda 60 år. Abraham och sönerna flyttade sedan till Södra Vi.

 

puksatterhfl Den första familjen på torpet Puksätter. Bild från Gladhammar AI:6 (1816-1821) Bild 55 / sid 39a, Arkiv Digital.

 

De som verkar ha varit sist på torpet är två arbetarfamiljer på bruket. De bodde här åtminstone fram till 1875, men i nästa husförhörslängd (1876-1880) är ingen alls noterad som boende på Puksätter. Om det innebär att båda familjerna flyttat vet jag inte. Kanske är de i stället bokförda under sina arbetsplatser, vilket är det vanliga.

 

Den ena av de två sista familjerna är puddelarbetaren Olof August Norberg, hans hustru Maria Lovisa Persdotter och sönerna Carl Gustaf, Karl August och Axel Sanfrid. Föräldrarna var födda på 1840-talet och barnen 1868, 1870 och 1874. De flyttade hit från Vintrosa 1874 och de är födda i Tysslinge och Nora. Axel Sanfrid blev den siste som föds på torpet Puksätter, så vitt jag kan se. Att arbets i puddelverket innebar att han arbetade med att omvandla tackjärn till smidesjärn. Kanske skötte han puddelugnen.

 

Den andra familjen är arbetaren Gunnar Gunnarsson, hustrun Carolina Sophia Granat, och barnen Carl Oscar, Hilda Sofia, Anna Amalia och Gustaf Patrik. Föräldrarna var födda 1818 och 1829 i Djursdala respektive Locknevi men barnen föddes i Gladhammars socken 1859-69. De har också flyttat in 1874, från Valstad.

 

Om det varit ett eller två torp framgår inte, men troligen var det bara ett. Man bodde ju trångt förr. När vi gick nere vid badet igår funderade vi på var ett torp skulle kunna ha legat. Kanske låg det där det nu finns en gammal övergiven stuga, som jag antar varit omklädningsrum eller klubbstuga till idrottsföreningen. I dag tycker vi nog att det hade varit fint att ha strandtomt här, om det inte vore en badplats, men vid den tiden folk bodde här ville man inte bo så när vattnet, det ansågs bli kallt och fuktigt och svårt att hålla värmen på vintern.

 

Jag såg inte någon torpskylt från någon torpinventering, men det kan det ju finnas.

 

Vet du var torpet låg en gång i tiden? Skicka gärna ett mail till mig på eva@evagun.se

 

 

 

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Politikerbloggar