Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Historien om Kvännarstorpet

Idag läste jag i tidningen om fornminnesfynden där den södra infarten kanske en dag kommer att anläggas. Ett av fynden är en torpgrund vid Kvännarens sydöstra spets. I artikeln står det att det tros ha anor från 1700-talet. Och visst stämmer det. I alla fall från 1708, då det finns med på en karta.

karta 1708
Karta från Lantmäteriets historiska kartor. Här står det Bomanstorp.

hfl AI:1
Den första familjen som är noterad i en husförhörslängd på Kvännarstorpet. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:1 (1724-1730) Bild 133 / Sida 249.

1729 bodde en familj på Kvännarstorpet, som enligt husförhörslängden bestod av Lars Jönsson, hustrun Karin Åkesdotter och dottern Annica. Det är i stort sett allt vi får veta, plus årtalet 1729 ute i högerkanten. Kanske kom de hit det året, eller så föddes dottern då. Detta är den äldsta bevarade husförhörslängden för Västerviks socken och gäller perioden 1724-1730. På den tiden skrev prästen enbart namnen, inga födelsuppgifter och inte varifrån de kom. Jag har letat efter dottern Annica i födelseboken, men inte hittat henne. Kanske kom de hit från en annan socken. Eller döptes hon kanske till Anna och kallades Annica. Är det någon släktforskare som vet något om detta så berätta gärna i en kommentar.

Till nästa bevarade husförhörslängd är det ett hopp på 42 år, den är från perioden 1772-1783. Då är inte Lars Jönsson, Karin Åkesdotter och Annica kvar, och det hade knappast varit att vänta heller. Förmodligen har det varit flera familjer som kommit och gått sedan 1730. Från 1772 kan vi följa torpets invånare fram till 1900-talet och det är en strid ström av folk som passerar här. Periodvis byts familjerna ut en gång om året, men några stannar lite längre.

Eftersom det är ett torp är det sannolikt inte en självständig gård, inte på 1700-talet. In på 1800-talet finns ägare ibland noterade i husförhörslängderna, men de bor inte på torpet utan har anställda drängfamiljer där. Normalt ligger ett torp under en större gård, dvs att det tagits upp på en gårds marker, kanske i utkanten av ägorna. Det brukar framgå av husförhörslängderna men när det gäller Kvännarstorpet gör det inte det. Torpet ligger precis i utkanten av dåvarande Västerviks socken vid gränsen mot Gladhammar så det kan förstås ha hört till närmaste gård där, som var Vassbäck. Eller så kan det ha varit ett torp under Karstorp eller Nyhagen. Det vet inte jag, men hoppas att någon annan vet och kan berätta om det. Vägen fram till torpet går från landsvägen med avtagsväg till Vassbäck, men det verkar också ha gått en väg eller stig från Karstorp.

Från början hette det Bomanstorp, det kan vi se på kartan från 1708. Men från 1724 och framåt heter det alltså Kvännarstorpet. I husförhörslängderna i slutet på 1700-talet står torpet under "Stadens ägor" och kanske hade Västerviks stad då blivit ägare. På 1840-talet heter ägaren C G Berg och sedan är handlaren L Lübeck ägare. 1855-1861, kanske längre, äger borgmästaren J P Nelander torpet. Därefter är inte ägarna uppskrivna i husförhörslängderna.

karta
På kartan från 1858 står det Qvennarslund eller Qvennarstuga, jag kan inte läsa detta helt. Då går det vägar eller stigar både till Karstorp och Vassbäck. Karta från Lantmäteriet.

hfl
På 1780-talet ligger torpet på stadens ägor, enligt husförhörslängden. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:5 (1785-1786) Bild 117 / Sida 209.

På 1780-talet bor Magnus Jönsson Moberg på Kvännarstorpet med sin familj (se ovan). Magnus är född 1757 och gift med den 19 år äldre Maja Persdotter. Hon har med sig ett antal barn i boet och är troligen änka. Yngsta dottern heter Lotta Lucilla. Namnet Lucilla har jag aldrig tidigare stött på.

Från 1772 och fram till 1865 räknar jag in cirka 160 personer som vid något tillfälle i sitt liv bor på torpet. Sedan står det tomt fram till 1891 när arrendatorn Gustaf Adolf Johansson och hustrun Augusta Andersdotter flyttar hit. De bor här bara i två år, och följs av en ny torpare som stannar till 1909. Om det bor någon mer här efter 1909 vet jag inte.  

Det verkar vara i stort sett bara vanligt folk som bor här, torpare eller drängar med sina hustrur och barn. Inga riktigt stora familjer, utan som mest 4-5 barn. Ibland har torparna egna drängar och pigor, ibland är det bara gifta drängar som bor på torpet. De allra flesta kommer från de angränsande socknarna Gladhammar och Törnsfall men många är också från Västrum.

En familj som ska ha bott här är torparen Jöns Persson med hustrun Kerstin Larsdotter omkring 1760. Sonen Lars Jönsson och hans bröder tog senare namnet Qvennerstedt och hans släkt finns det en släktutredning om. De tog sitt namn efter torpet och sjön. Lars (född 1757) fick studera, trots att han var torparson, och blev präst i Gamleby. Lars bror Petter (född 1754) blev murarmästare i Jönköping och Jöns blev kakelugnsmakarlärling. I husförhörslängden 1772-1783 skulle man kunna tro att det är den familjen som är uppskriven, för flera av namnen stämmer, men jag är ändå tveksam. Enligt släktutredningen ska hustrun Kerstin Larsdotter  ha dött 1774 och i husförhörslängden heter hon Katarina Ericsdotter, så fadern har i så fall gift om sig. Bland barnen finns både Lars och Peter med, men deras ålder är alldeles för låg för att det ska vara rätt familj, och någon Jöns finns inte. Så de hade nog redan flyttat.

hfl
Man skulle kunna tro att detta är familjen vars söner tar namnet Qvennerstedt, men jag tror inte det. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:3 (1772-1783) Bild 122 / Sida 211.

hfl
I början av 1800-talet är det stor omsättning på folk på Kvännarstorpet. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:14 (1807-1833) Bild 15 / Sida 19.

I början av 1800-talet är det torparen Nils Jaensson som brukar torpet. Han har hustru och tre barn och ganska många drängar och pigor. En del av tjänstehjonen är så unga att de kallas gosse och flicka, vilket brukar betyda att de ännu inte konfirmerats. Det ser ut som om en av drängarna är änkling och han blir far till en av pigornas barn.

Det jag är mest nyfiken på nu är om det finns något gammalt fotografi på torpet, från någon av de sista familjerna här. Det vore intressant att se hur det såg ut. På kartan från 1901 ser det ut att bara ha två hus på tomten, en bostad och troligen en ladugård. Och frågan är när husen revs?

karta
Kartan från 1901, med två hus på tomten. Karta från Lantmäteriet.

Tillägg 12 oktober: Den som frågar får svar! I Facebookgruppen "Du vet att du är från Västervik om..." länkade jag till blogginlägget och frågade om någon har ett foto. Och det var det! Irene Frediksson har lånat ut en bild. Hennes fars familj bodde på Kvännarstorpet på 20-talet. Stort tack för detta! Så här såg torpet ut:

torpbild

Tillägg 23 oktober: Den sista familjen på Kvännarstorpet var Karin och Henrik Lind och deras barn som bodde där från den 14 mars 1944 till 1 december 1946. En dotter i familjen berättar att både boningshus och ladugård var i mycket dåligt skick och revs troligen redan 1947.

Tack och adjö

Detta är det sista blogginlägget jag gör i min blogg på VT. Anledningen är att externa bloggare inte längre ska vara kvar och den här bloggen och andra kommer att tas bort i slutet av månaden.
Lite sorgligt, så klart, tycker jag.
Mitt första blogginlägg gjorde jag den 30 augusti 2008. Då var jag webbredaktör på VT och skrev om det nya bloggverktyg vi fått i publiceringssystemet.
Den 27 januari 2012 gjorde jag min sista arbetsdag som anställd på VT (efter drygt 17 år) och blev frilansjournalist och släktforskare i stället. Senare återvände jag periodvis till tidningen som vikarie. 2013 blev bloggen en släktforskarblogg och kring det ämnet har jag fortsatt blogga ända tills nu.
Men nu är det slut.
Jag ska fortsätta skriva krönikor en gång i månaden i VT, åtminstone ett tag till. Förra året fyllde jag pensionär så snart är det väl dags att dra mig tillbaka från arbetslivet, men inte riktigt än. Släktforskning, som jag jobbar mest med numera, är alldeles för roligt för att bara sluta. Men snart ska jag ta mig mer tid att fördjupa mig i min egen släkthistoria.
Tack till alla ni som genom åren läst vad jag skrivit! Och tack till VT för att jag fått sprida mina tankar här!
Är du intresserad av att fortsätta läsa blogginlägg från mig så skriver jag varje lördag i Rötterbloggen.

Han älskade sin hembygd

Gustaf Ahlm var en ung och svärmiskt lagd man i Västrum under senare delen av 1800-talet. Han skrev en bok som heter "Min hembygd i Tjust" där han samlat berättelser, skrönor och uppteckningar från hembygden. En del känner jag igen, sådant som det fortfarande kan talas om i trakten, som Kopparkullens hemlighet och Rövarbergets grotta med sin skatt.
Det är trevlig läsning för den som är intresserad av bygdehistoria från södra Tjust. Jag har fått för mig att Gustaf Ahlm och hans bok är ganska allmänt känd bland äldre i Västrum, eller är det kanske bara bland dem jag själv känner?
Boken gavs ut 1933 och jag skaffade den för några år sedan när jag släktforskade om makens släkt. Hans farfar, rättaren Axel Karlsson på Helgerum, är nämligen både omtalad och avbildad i boken.

Gustaf Ahlm
Gustaf Ahlms bok. Porträttet kommer från boken.

Gustaf Ahlm föddes i Rödsle i Gladhammar 1862 men familjen flyttade 1868 till Tovehult i Västrum där han växte upp. Hans far Olof Ahlm var garvarifabrikör. Gustaf hade en tvillingbror som dog när han var tio år.
Gustaf blev student i Västervik 1883 och läste sedan till lärare i Linköping där han tog examen 1885. Så småningom blev han lärare i Västerås, ett arbete han hade fram till sin pension 1923. Han gav ut en diktsamling 1912 och hade arbetat en tid i tidningsvärlden innan han blev lärare. 1930 dog han. Han gifte sig aldrig.
Boken om hembygden är alltså utgiven efter hans död. Sitt bokmanus, som egentligen inte var fullständigt, testamenterade han till föreningen Västervikspojkarna, med uppgift att publicera det som en bok. Så skedde 1933. I ett förord berättas om detta.
Boken har också en nekrolog om Gustaf Ahlm, skriven av Fritz Johansson. Där berättas om hans liv och hans svärmiskt romantiska läggning och hans aldrig sinande kärlek till hembygden.
Gustaf Ahlms grav finns på Östra kyrkogården i Västerås.

Hans bok finns digitaliserad hos Projekt Runeberg (fri att läsa).

God Jul!

God Jul!

Nu önskar jag er alla en rikitgt God Jul och ett Gott Nytt Släktforskarår!

Sex generationer på Flatholmen

I VT:s artikel om Åke och Siv Nilsson på Flatholmen berättar han att hans släkt kommer från Flatholmen sedan 1600-talet. En sådan sak kan ju jag som släktforskare inte låta bli att ta en titt på.

I husförhörslängderna går det att följa hans släkt på faderlinjen ända till mitten av 1700-talet och längre än så har jag inte kollat. Flatholmen hör till Västrums socken och där är den äldsta bevarade husförhörslängden odaterad men troligen från 1700-talet. Under 1700- och 1800-talet kallades ön bara Holmen i kyrkböckerna. Kanske sa man så också?

Så här ser Åke Nilssons släktlinje ut på fadersidan:
Farfar: Karl August Nilsson, född 1870-12-15 på Flatholmen
Farfars far: Karl Otto Andersson, född 1855-06-06 på Flatholmen
Farfars farfar: Anders Jaensson, född 1798-08-23 på Flatholmen
Farfars farfars far: Jaen Larsson, född 1767-11-22 på Flatholmen
Farfars farfars farfar: Lars Nilsson, född 1739-12-06 i Forsebo (vid Helgerum på fastlandet)

Lars Nilssopns far ska ju heta Nils eftersom sonen hette Nilsson, men någon Nils finns inte i Forsebo i husförhörslängden, inte heller på Flatholmen. Så de måste ha flyttat redan när Lars var barn, och kanske kom de tidigare från Flatholmen. Jag har ju inte letat mer än så långt jag kommer i husförhörslängderna.

Lars Nilsson var gift med med Annika Jonsdotter som var född 1740 på Händelö. De gifte sig den 20 oktober 1765 och då bodde även Lars på Händelö. Kanske var han dräng där och att de därefter flyttade till Flatholmen. Kanske var han dräng hos Annikas föräldrar.

vigsel 1765
Lars Nilsson och Annika (Anna) Jonsdotter gifte sig den 20 oktober 1765. Bild från Arkiv Digital.

Lars och Annika fick minst tio barn på Flatholmen: Nils, Jaen (Johan), Anders, Lisken, Anna, Petter, Jonas, Catharina, Kerstin och Nils (den äldste Nils verkar ha dött som barn). Bröderna Johan, Lars och Nils stannade kvar på ön sedan de gift sig och fått barn. Både Johans (som prästen stavat Jaen) och Lars efterlevande har blivit kvar på ön i flera generationer, ända till idag.

På 1920-talet bodde fiskaren John Edvin Andersson med sin familj på Flatholmen där han var född 1891. Som granne hade han Karl August Nilsson och hans familj, farfar till Åke Nilsson. De hade en gemensam anfader, Lars Nilsson född 1739. Frågan är om de visste om det. John Edvin och Karl August var fyrmänningar, om jag räknat rätt. Deras barnbarn idag är alltså sexmänningar.

Johan
Johans födelse den 28 november 1767, föräldrar Lars Nilsson och Annika Jonsdotter på Holmen, som Flatholmen då kallades. Bild från Arkiv Digital.


Lars födelse den 3 juli 1778, föräldrar Lars Nilsson och Annika Jonsdotter på Holmen. Bild från Arkiv Digital.

Katalogen över gårdar

Nu kan du se hur släktgården såg ut på 1930- eller 40-talet om du använder Arkiv Digital. Där har man börjat digitalisera bokverket "Svenska gods och gårdar" där de flesta gårdar i Sverige presenteras.
Avfotografering pågår och nu i slutet av november finns 21 volymer tillgängliga, bland annat boken för norra delen av Kalmar län, utgiven 1939. Norra och sydvästra delen av Östergötlands län är också tillgängliga.
För att hitta de olika delarna av bokverket kan du söka på "svenska gods och gårdar" under arkivbildare i sökfunktionen för arkivsökning. De ingår i arkivtypen tryckt litteratur.
Alla gårdar finns inte med i böckerna. Det var de gårdsägare och jordbrukare som betalade för medverkan som togs med i böckerna. Troligen fick man ett fotografi och förband sig att köpa det aktuella bandet. Utgivare var förlaget Svenska gods och gårdar, förlaget fanns i Uddevalla.
Vi får veta hur stor varje gård var och dess taxeringsvärde samt hur marken var uppdelad i åker, skog och betesmark med mera. Dessutom finns uppgifter om när husen byggts och när de renoverats, vilka djur som fanns på gården och när den inköpts eller kom i släktens ägo. Ägarna redovisas, i de flesta fall med både föräldrar och barn. Och så ett fotografi på mangårdsbyggnaden på varje gård, så som det såg ut något år före utgivningen.

gods och gårdar
Så här ser det ut på boksidorna. Bildkälla: Arkiv Digital.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor numera i Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Sport

Politikerbloggar