Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Lars Perssons gamla bibel vill hem

Det här skrev vi om i Tjust släktforskarförenings medlemstidning Wåra Rötter i vintras. Men ingen har hört av sig så jag gör ett nytt försök.

Är du släkt med Lars Persson Lindgren född den 5 februari 1775 i Vallemåla i Dalhem? I så fall kanske du vill ha den här gamla familjebibeln? Bibeln finns idag hemma hos släktforskaren Bo Rylander i Falkenberg. Han har hört av sig till Wåra Rötter och vill gärna komma i kontakt med efterlevande till denne Lars Persson Lindgren för att lämna tillbaka bibeln.

I husförhörslängden 1774-1783 för Dalhem finns Lars i sin familj i Vallemåla. Föräldrarna hette Per Jonsson och Kerstin Larsdotter. Lars hade flera syskon, bland annat lillebror Per som senare tog över gården. Lars dog den 7 januari 1844.

Han köpte bibeln 1801 av bokbindare Hjorter i Västervik. Den kostade fem riksdaler och Lars verkar ha varit mycket nöjd med sitt köp enligt vad han skrivit på ett försättsblad.

Skriv en kommentar här om du känner till något om familjen.

gammal bibel

gammal bibel
Lars Persson har själv skrivit i sin bibel.

gammal bibel

 

Var låg sjömanshuset?

Ända till 1961 fanns det sjömanshus i Sverige. Det var inte bostäder för sjömännen utan en institution som ombesörjde mönstring av sjömän och fördelning av pensioner till sjömän och deras änkor. 1864 tillkom Handelsflottans Pensionsanstalt och tog över hanteringen av pensionerna och omkring hundra år senare övertogs mönstringsuppgifterna av arbetsförmedlingen.

I en gammal stapelstad som Västervik är nog detta ganska kända fakta, åtminstone bland de äldre läsarna. En stapelstad var en stad som hade rättigheter att handla med utlandet.

Sjömanshuset i Västervik var ett av Sveriges äldsta sjömanhus. Det startades redan 1753, som ett av de första i Sverige. Att sjömanshus skulle inrättas var då alldeles nytt, genom kofferdireglementet 1748 och en kunglig skrivelse 1752. Så Västervik var bland de första städer att anamma det nya.

I början var uppgiften inte bara att registrera sjömän utan att fördela understöd till fattiga, sjuka, skadade eller orkeslösa sjömän och till behövande sjömansänkor. Alltså en sorts arbetslöshets- och sjukkassa, vilket var en av de viktigaste uppgifterna. Sjömanshusets arkiv finns på Landsarkivet i Vadstena. Arkivhandlingar ända från starten 1753 finns tillgängliga. I dessa ingår bland annat protokoll och räkenskaper, påmönstrings- och avmönstringsliggare, fartygsregister och sjömansrullor (besättningslistor).

sjömanshuset
En av de äldsta handlingarna från Västerviks sjömanshus är ett protokoll från den 9 april 1753, uppläst vid sjömanshusdirektionens sammanträde den 3 december samma år. Här kan vi läsa att en av de närvarande var handelsmannen Didrich Machel (fabrikören och rådmannen Didrik Maechel) som kom att ingå i den nybildade direktionen. Direktionen utgjordes av redare, skeppare och handelsmän bland stadens borgare. Bildkälla: Arkiv Digital, Sjömanshuset i Västervik (H) FI:1 (1753-1759) Bild 60 (AID: v286021.b60, NAD: SE/VALA/00671).

sjömanshuset
Från och med 1848 finns rullor över registrerade sjömän som mönstrar ut. Theodor Callerström gick till sjöss 16 år gammal som kajutvakt och seglade med kaptenen Oscar Odelmark. Vad fartyget hette framgår inte här men mönstringsförrättaren har antecknat att Theodor dött på resa i Medelhavet redan i december 1849. Bildkälla: Arkiv Digital, Sjömanshuset i Västervik (H) DIIa:1 (1848-1856) Bild 80 (AID: v285870.b80, NAD: SE/VALA/00671).

sjömanshuset
I fartygsregistret listades fartygen som var hemmahörande i Västervik. De överstrukna fartygen har avförts från listan senare. Detta är vänstersidan av ett uppslag. Bildkälla: Arkiv Digital, Sjömanshuset i Västervik (H) DIII:1 (1871-1877) Bild 50 (AID: v285893.b50, NAD: SE/VALA/00671).

sjömanshuset
På högersidan har antecknats orsken till att vissa fartyg avförts. Där kan vi läsa om briggen Carl att den förolyckades i kinesiska farvatten. De andra tre verkar ha sålts eller skrotats. Bildkälla: Arkiv Digital, Sjömanshuset i Västervik (H) DIII:1 (1871-1877) Bild 50 (AID: v285893.b50, NAD: SE/VALA/00671).

sjömanshuset
Sjömansrullorna visar vilka som arbetade ombord. Den lilla slupen Reform gick bara i inrikes fart och hade tre anställda ombord 1882: kaptenen J. Jonsson född 1833 i Böda men boende i Västervik, jungmannen I T Jonsson (kanske son till kaptenen?) född 1863 och boende i Västervik, samt kocken C J Andersson, född 1861 i Västrum. Deras inskrivningsnummer i sjömanshuset finns med i listan liksom uppgifter om lönen. Jungmannen har 21 kronor och kocken 15 kronor i månadslön. De har mönstrat på den 19 mars 1882. Bildkälla: Arkiv Digital, Sjömanshuset i Västervik (H) EII:1 (1863-1882) Bild 3900 (AID: v285904.b3900, NAD: SE/VALA/00671).

Var det första sjömanshuset låg framgår inte av arkiven eller av Lennart Revborns bok (se källor längst ner). Men jag tror mig ha läst tidigare någonstans att det ska ha legat i hamnen, alltså på Skeppsbron. Kanske minns jag fel. En bra bit in på andra halvan av 1900-talet låg där ett mindre hus som användes som läsrum för sjöfolk och som revs i början av april 1963. Kanske någon av er som läser detta vet var det första sjömanshuset låg.

Bilder som visar huset med läsrum för sjöfolk:

läsrum för sjöfolk
Västerviks-Tidningen den 6 april 1963. Foto: Tor Wiklund. Klarläggande efter publicering: Detta är inte samma hus som läsrum för sjöfolk, utan tullhuset. Men ni kanske vill se bilden ändå?

läsrum för sjöfolk
Vykort, okänd fotograf.

läsrum för sjöfolk
Vykort, okänd fotograf.

läsrum för sjöfolk
Foto av okänd fotograf, taget före april 1963.

sjömanshuset
Min förre kollega, Västervikskunnige Bengt Faleij, har berättat att sista tiden låg sjömanshuset i det här huset på Strömsgatan. Bild från Googlemaps.

Tack till Tor Wiklund, Stig Edvall, Karl-Axel Flack och Bengt Faleij!

Källor
Lennart Revborn: Sjömanshus i ost, Stiftelsen Sveriges sjömanshus, 1997
Västerviks stads borgarebok 1740-1864 (Jan Fredrik Kindstrand/Olof Nimhed), Västerviks museum, 2010

Historien om Kvännarstorpet

Idag läste jag i tidningen om fornminnesfynden där den södra infarten kanske en dag kommer att anläggas. Ett av fynden är en torpgrund vid Kvännarens sydöstra spets. I artikeln står det att det tros ha anor från 1700-talet. Och visst stämmer det. I alla fall från 1708, då det finns med på en karta.

karta 1708
Karta från Lantmäteriets historiska kartor. Här står det Bomanstorp.

hfl AI:1
Den första familjen som är noterad i en husförhörslängd på Kvännarstorpet. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:1 (1724-1730) Bild 133 / Sida 249.

1729 bodde en familj på Kvännarstorpet, som enligt husförhörslängden bestod av Lars Jönsson, hustrun Karin Åkesdotter och dottern Annica. Det är i stort sett allt vi får veta, plus årtalet 1729 ute i högerkanten. Kanske kom de hit det året, eller så föddes dottern då. Detta är den äldsta bevarade husförhörslängden för Västerviks socken och gäller perioden 1724-1730. På den tiden skrev prästen enbart namnen, inga födelsuppgifter och inte varifrån de kom. Jag har letat efter dottern Annica i födelseboken, men inte hittat henne. Kanske kom de hit från en annan socken. Eller döptes hon kanske till Anna och kallades Annica. Är det någon släktforskare som vet något om detta så berätta gärna i en kommentar.

Till nästa bevarade husförhörslängd är det ett hopp på 42 år, den är från perioden 1772-1783. Då är inte Lars Jönsson, Karin Åkesdotter och Annica kvar, och det hade knappast varit att vänta heller. Förmodligen har det varit flera familjer som kommit och gått sedan 1730. Från 1772 kan vi följa torpets invånare fram till 1900-talet och det är en strid ström av folk som passerar här. Periodvis byts familjerna ut en gång om året, men några stannar lite längre.

Eftersom det är ett torp är det sannolikt inte en självständig gård, inte på 1700-talet. In på 1800-talet finns ägare ibland noterade i husförhörslängderna, men de bor inte på torpet utan har anställda drängfamiljer där. Normalt ligger ett torp under en större gård, dvs att det tagits upp på en gårds marker, kanske i utkanten av ägorna. Det brukar framgå av husförhörslängderna men när det gäller Kvännarstorpet gör det inte det. Torpet ligger precis i utkanten av dåvarande Västerviks socken vid gränsen mot Gladhammar så det kan förstås ha hört till närmaste gård där, som var Vassbäck. Eller så kan det ha varit ett torp under Karstorp eller Nyhagen. Det vet inte jag, men hoppas att någon annan vet och kan berätta om det. Vägen fram till torpet går från landsvägen med avtagsväg till Vassbäck, men det verkar också ha gått en väg eller stig från Karstorp.

Från början hette det Bomanstorp, det kan vi se på kartan från 1708. Men från 1724 och framåt heter det alltså Kvännarstorpet. I husförhörslängderna i slutet på 1700-talet står torpet under "Stadens ägor" och kanske hade Västerviks stad då blivit ägare. På 1840-talet heter ägaren C G Berg och sedan är handlaren L Lübeck ägare. 1855-1861, kanske längre, äger borgmästaren J P Nelander torpet. Därefter är inte ägarna uppskrivna i husförhörslängderna.

karta
På kartan från 1858 står det Qvennarslund eller Qvennarstuga, jag kan inte läsa detta helt. Då går det vägar eller stigar både till Karstorp och Vassbäck. Karta från Lantmäteriet.

hfl
På 1780-talet ligger torpet på stadens ägor, enligt husförhörslängden. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:5 (1785-1786) Bild 117 / Sida 209.

På 1780-talet bor Magnus Jönsson Moberg på Kvännarstorpet med sin familj (se ovan). Magnus är född 1757 och gift med den 19 år äldre Maja Persdotter. Hon har med sig ett antal barn i boet och är troligen änka. Yngsta dottern heter Lotta Lucilla. Namnet Lucilla har jag aldrig tidigare stött på.

Från 1772 och fram till 1865 räknar jag in cirka 160 personer som vid något tillfälle i sitt liv bor på torpet. Sedan står det tomt fram till 1891 när arrendatorn Gustaf Adolf Johansson och hustrun Augusta Andersdotter flyttar hit. De bor här bara i två år, och följs av en ny torpare som stannar till 1909. Om det bor någon mer här efter 1909 vet jag inte.  

Det verkar vara i stort sett bara vanligt folk som bor här, torpare eller drängar med sina hustrur och barn. Inga riktigt stora familjer, utan som mest 4-5 barn. Ibland har torparna egna drängar och pigor, ibland är det bara gifta drängar som bor på torpet. De allra flesta kommer från de angränsande socknarna Gladhammar och Törnsfall men många är också från Västrum.

En familj som ska ha bott här är torparen Jöns Persson med hustrun Kerstin Larsdotter omkring 1760. Sonen Lars Jönsson och hans bröder tog senare namnet Qvennerstedt och hans släkt finns det en släktutredning om. De tog sitt namn efter torpet och sjön. Lars (född 1757) fick studera, trots att han var torparson, och blev präst i Gamleby. Lars bror Petter (född 1754) blev murarmästare i Jönköping och Jöns blev kakelugnsmakarlärling. I husförhörslängden 1772-1783 skulle man kunna tro att det är den familjen som är uppskriven, för flera av namnen stämmer, men jag är ändå tveksam. Enligt släktutredningen ska hustrun Kerstin Larsdotter  ha dött 1774 och i husförhörslängden heter hon Katarina Ericsdotter, så fadern har i så fall gift om sig. Bland barnen finns både Lars och Peter med, men deras ålder är alldeles för låg för att det ska vara rätt familj, och någon Jöns finns inte. Så de hade nog redan flyttat.

hfl
Man skulle kunna tro att detta är familjen vars söner tar namnet Qvennerstedt, men jag tror inte det. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:3 (1772-1783) Bild 122 / Sida 211.

hfl
I början av 1800-talet är det stor omsättning på folk på Kvännarstorpet. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:14 (1807-1833) Bild 15 / Sida 19.

I början av 1800-talet är det torparen Nils Jaensson som brukar torpet. Han har hustru och tre barn och ganska många drängar och pigor. En del av tjänstehjonen är så unga att de kallas gosse och flicka, vilket brukar betyda att de ännu inte konfirmerats. Det ser ut som om en av drängarna är änkling och han blir far till en av pigornas barn.

Det jag är mest nyfiken på nu är om det finns något gammalt fotografi på torpet, från någon av de sista familjerna här. Det vore intressant att se hur det såg ut. På kartan från 1901 ser det ut att bara ha två hus på tomten, en bostad och troligen en ladugård. Och frågan är när husen revs?

karta
Kartan från 1901, med två hus på tomten. Karta från Lantmäteriet.

Tillägg 12 oktober: Den som frågar får svar! I Facebookgruppen "Du vet att du är från Västervik om..." länkade jag till blogginlägget och frågade om någon har ett foto. Och det var det! Irene Frediksson har lånat ut en bild. Hennes fars familj bodde på Kvännarstorpet på 20-talet. Stort tack för detta! Så här såg torpet ut:

torpbild

Tillägg 23 oktober: Den sista familjen på Kvännarstorpet var Karin och Henrik Lind och deras barn som bodde där från den 14 mars 1944 till 1 december 1946. En dotter i familjen berättar att både boningshus och ladugård var i mycket dåligt skick och revs troligen redan 1947.

Afrikafararna

Den Forssmanska expeditionen avseglade från Kalmar den 10 augusti 1863. Det var ett trettiotal svenskar, de flesta från Kalmar, som alla ville bosätta sig i Sydafrika. Och de var inte ensamma. Även om de alldra flesta emigranter begav sig till Amerika var det en och annan som utvandrade till Afrika, de flesta till södra Afrika.

Den Forssmanska exepditionen kallades så för att dess ledare var Oscar Alarik Forssman från Kalmar, född i Ljungby utanför Kalmar 1822. Han hade bott 17 år i Sydafrika, kom hem på besök och fick sedan med sig en grupp nya emigranter. Bland dessa fanns hans bror Magnus, lantmätare, med sin familj. Redan 1867 återvände Magnus Forssmans hustru Gustava till Sverige tillsammans med parets fem döttrar. En av döttrarna hette Jenny, hon gifte sig med Torsten Kreuger och blev mor till Ivar Kreuger. Detta är ju en ganska känd historia men alla i expeditionen är inte lika kända.

En av dem är ynglingen Carl Ludvig Olén, somn bara var 17 år vid avresan från Kalmar. Han föddes på Helgerums slott i oktober 1846, hans mor Johanna Gustava Lundqvist var piga här. Fadern ska ha varit inspektorn Anders Ohlén men de var inte gifta. Två veckor efter Carl Ludvigs födelse försvann fadern ur hans liv, för då flyttade denne till Forsa i Hälsingland. Johanna Gustava kom från Mönsterås, precis som slottets ägare baron Raab, och hon återvände dit med sonen innan han hunnit fylla ett år. Senare bosatte hon sig i Kalmar där hon gifte sig. Kanske var Carl Ludvig inte så förtjust i sin styvfar eller så ville han bara ut i världen. Hans mor gav med sig och Carl Ludvig följde med på skeppet Octavia 1863 för att slå sig ner i Sydafrika. Där kom de till staden Potchefstroom.

Om den Forssmanska expeditionen har journalisten Christer Blomstrand skrivit i boken "Afrikafararna", utgiven 2008. Han har besökt Potchefstroom och träffat efterlevande till emigranterna, bland annat till Carl Ludvig Olén. En av dennes söner blev borgmästare och barnbarnsbarnets barn Andries Nel är idag minister i den sydafrikanska regeringen. Carl Ludvigs barnbarns barn Aletta Maria Olén har besökt Sverige och sett varifrån hennes farfars far kom.

Afrikafararna
I boken Afrikafararna berättar Christer Blomstrand om emigranterna till Sydafrika. De är också omskrivna i Kalmar länsmuseums årsbok 2005.

Det finns fler Afrikafarare med anknytning till Västervik. Den kanske mest kände är nog Emil Häggblad som lät bygga Häggbladska huset sedan han återkommit från Sydafrika. En annan är John Rydström, bror till författaren Ada Rydström. Även Västerviksborna Carl Sundberg och Kalle Pettersson kom till Sydafrika vid denna tid på 1890-talet. Ingvar Flink skriver om dessa i en artikel från 1999. Bengt Faleij har skrivit om Carl Sundberg.

Christer Blomstrand, som numera bor i Västervik, har fortsatt forska om Afrikafarare. Vid ett möte i Tjust släktforskarförening i onsdags berättade han om detta, och att han nyligen stött på ytterligare en Västerviksbo som utvandrade till Sydafrika, en man som hette Axel Nyberg, tändsticksfabriksarbetare och sjöman. Han lämnade Västervik 1904, troligen med avsikt att bosätta sig i Sydafrika, men återkom efter två år. Honom ska jag återkomma till när jag vet mer.

Läs mer om Afrikaemigranter i min andra blogg.

Forskningshjälp i Stockholm

Du som forskar i Stockholm kanske har irriterat dig på att databasen Rotemansarkivet tar slut 1926. Ska du därefter hitta någon som flyttat från Stockholm och som även flyttat inom Stockholm efter 1926, då är det problem. För det är många församlingar och mycket folk att leta bland.

På Arkiv Digital finns en möjlighet att hitta den som flyttat från eller i Stockholm 1926-1939, eller den som dött i Stockholm under samma tid. Det är Överstårhållarämbetets registerkort över döda och flyttade som digitaliserats. En verkligt bra källa för den som släktforskar om folk under denna period. Registerkorten fördes på Skatteverkets mantalsavdelning och är ordnade i bokstavsordning. Det är mängder av kort som fotograferats av.

Vi tar ett exempel på en person som flyttat från Maria församling i Stockholm till Västervik 1927. Hon hette Signe Charlotta Thorén och var född 1904 i Mariestad. I Stockholm arbetade hon som kokerska. Så här ser kortet för henne ut:

Signe Thoren
Kortet har två sidor. Överst är den första sidan, med personuppgifter. Underst är andra sidan, där vi får veta var i Stockholm hon bott. Hon flyttade till Västervik den 11 juli 1927.

I Västerviks församlingsbok framgår att hon blev kokerska hos borgmäsatere Axel Rune i Villa Milano. Han dog bara några månader efter Signes ankomst men hon stannade kvar hos änkan Hedvig Emilia Elisabet Södermark och följde med henne och två barn när de 1928 flyttade till Stockholm.

Ett annat exempel är Ingrid Maria Olsson som föddes i Gladhammar 1906. Hon flyttade till Stockholm 1927 och blev hembiträde hos en familj Andersson på Repslagaregatan 24 i Stockholm. Två gånger till bytte hon jobb, 1928 och 1929, och slutligen gifte hon sig 1930 i Stockholm med Karl Gustav Andersson.

Ingrid Olsson
På Ingrid Olssons kort ser vi på framsidan vem hon är och att hon gift sig den 1 augusti 1930 i Stockholm. På baksidan av kortet finns de adresser hon bott på sedan hon kom till Stockholm och även att hon är påförd mannens kort. De bor tillsammans på Katarina Bangata nr 71, 4 trappor över gården.

Har du inte tillgång till Sveriges dödbok 1901-2013 men tror att en släkting kan ha dött i Stockholm under åren 1926-1939 så går det också att hitta uppgifter här. Ett exempel:
 
Josefina Johansson
Josefina Albertina Johansson, född Elgstrand den 27 februari 1858 i Gärdserum har dött den 23 december 1929. På kortets baksida ser vi att hon bodde på Svartmansgatan 27 i Stockholm.

Signe Charlotta Thorén, Ingrid Maria Olsson och Josefina Albertina Johansson är bara exempel jag valt, jag känner inte till dem i övrigt.


Källor:
Överståthållarämbetet, Skatteverket, Mantalsavdelningen, Folkregisterkort (ÖÄ) (AB, A) DVa2:447 (1926-1939) Bild 3330   
Västervik (H) AIIa:8 (1924-1938) Bild 700 / Sida 2562
Överståthållarämbetet, Skatteverket, Mantalsavdelningen, Folkregisterkort (ÖÄ) (AB, A) DVa2:576 (1926-1939) Bild 250
Överståthållarämbetet, Skatteverket, Mantalsavdelningen, Folkregisterkort (ÖÄ) (AB, A) DVa1:107 (1926-1939) Bild 770

Fredrik Åkare och hans släkt

Nu är det Visfestivalsvecka igen, den 51:a sedan starten. Många är de som passerat i ruinen, framför allt artister men också många andra. Cornelis Vreesvijk uppträdde här många gånger och jag skulle tro att han de flesta gånger sjöng sin egen "Balladen om Herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind" eftersom den har så stark anknytning till Västervik. Själv hann jag bara se honom en gång i slottsruinen och minns inte längre vad han framförde då.

 

Fredrik Åkare hette egentligen Nisse Gustafsson och växte upp i Västervik. Jo, han har funnits i verkligheten. I Västervik känner många till detta faktum och vi påminns om det ibland i olika sammanhang.

 


Nisse Gustafsson (till höger) var med i slottsruinen 1976 då han träffade Tor Bergner, en nestor inom svensk visa. Foto: VT:s arkiv, Rolf Lavergren (tidigare Andersson).

 


Födelseboken 1910 i Västerviks församling: Källa: Västervik (H) C:14 (1905-1913) Bild 205 / Sida 197.



Nisse föddes i Västervik den 11 november 1910. I kyrkboken stod det länge att han föddes i december men det rättades till så småningom. Familjen ska ha bott på Hallströmsgatan mittemot det hus där Hörnet senare fanns. 1939 flyttade Nisse till Stockholm, han blev brädgårdsarbetare och bodde på Västerlånggatan i Gamla stan. Han förblev ogift men fick en dotter tillsammans med sin livskamrat Lillemor. Dottern fick namnet Cecilia efter balladens Cecilia Lind. 1982 gick han bort.

 

Det finns mycket berättat om Nisses tid i Stockholm och hans stora hjälpsamhet i olika sammanhang. Det här blogginlägget ska främst handla om hans släkt, som jag följt en liten bit bakåt i kyrkböckerna.

 

Nisses föräldrar hette Bror Gustaf Enok Gustafsson och Hilma Matilda Lindgren. När han döptes fick han också namnet Enok, efter sin far. Fadern var fabriksarbetare enligt församlingsboken men i födelseboken står det rörmokare när Nisse föds. Modern hade tidigare varit piga i flera familjer i och utanför Stockholm men kom från Tuna. 1909 föddes sonen Gustaf Olof, som jag tror var deras gemensamma barn även om det står i församlingsboken att han var hennes son före äktenskapet och att fadern var okänd. De gifte sig den 2 november 1910, en vecka innan Nisse föddes.

 


Nisse Gustafssons familj. Från Västerviks församlingsbok. Källa: Västervik (H) AIIa:4 (1905-1931) Bild 2160 / Sida 1312.

 

Nisse hade sex syskon, fyra systrar och två bröder, födda mellan 1909 och 1928. En av bröderna hette Erik och jag tror att det är han som var lokalpolitiker i Västervik in på 80-talet när jag kom till stan och började arbeta som reporter på Västerviks-Demokraten. Erik hade också ett smeknamn som var allmänt känt.

 

När föräldrarna gifte sig 1910 var fadern 23 år och bodde hemma hos sina föräldrar Karl Gustaf Gustafsson och Augusta Amalia Andersdotter. De var arrendatorer på Fridkulla under Peru, dit de flyttat 1908 från Hörtingerum i Gladhammars socken där de också varit arrendatorer. Nisses far var föräldrarnas andra barn. Han hade minst sju syskon, kanske fler. En av hans bröder hade dött som spädbarn 1886, när familjen bodde i Breastorp utanför Mariannelund. De flyttade flera gånger och en farbror bodde en tid i familjen men emigrerade till Amerika.

 

Nisses farmor Augusta Amalia kom från Västervik där hon föddes 1859, dotter till varvsarbetaren Anders Magnus Andersson från Södra Vi och Lena Sophia Johansdotter från Västervik. Augusta Amalia hade en två år äldre syster som hette Johanna Sophia. Lena Sophias far var rättare på Karstorp utanför Västervik.

 

Anders Magnus Andersson, Fredrik Åkares farmors far, föddes 1835 på gården Mjöhult nummer 2 i Södra Vi. Hans mor Chatrina Jacobsdotter var faderns andra hustru, första hustrun Carin Jonsdotter hade dött. Fadern var bonden Anders Persson, en man som inte riktigt uppförde sig som man skulle enligt prästens anteckning i husförhörslängden. Den 20 februari 1837 har prästen gett honom en varning för "elakt uppförande mot sin hustru och sina föräldrar." Föräldrarna bodde på gården som de lämnat över till sonen och fadern Per Zachrisson (född 1773 i Vimmerby) var "ofärdig", kanske skadad i en olycka på gården. Prästen har också noterat att Anders Persson var "mindre stadgad". Från sitt första äktenskap hade han två barn och fick minst tre barn i sitt nya äktenskap.

 


Anteckning om Anders Persson i Södra Vi husförhörslängd. Källa: Södra Vi (H) AI:7 (1832-1838) Bild 313 / Sida 303.

 

Nisses farfar kom från en soldatsläkt lite längre inåt landet i Småland. Han föddes 1858 och var son till soldaten nr 61 Gustaf Svan och dennes hustru Lovisa Persdotter i Östantorp i Djursdala socken. Även Nisses farfars farfar var soldat och hette Aron Odin. Soldattorpet hette Sjöviken och låg på gården Kianäs i Edshults socken. Odins hustru hette Stina Andersdotter och de hade minst sex barn, varav ett tvillingpar och en pojke som dog sju år gammal. Lovisa kom från Södra Vi och hennes föräldrar var torpare i Buskebo. De hette Peter Nilsson och Stina Persdotter och hade ett par barn till. Även Lovisas farmor Kerstin Larsdotter bodde i familjen, född 1761 och död orkeslös och svagsint 1835 när Lovisa var ett år gammal.

 

Nisse Gustavssons mor Hilma Matilda Lindgren kom från en torparfamilj i Tuna socken, som också är i Vimmerbytrakten. När hon föds 1885 är föräldrarna Anders Fredrik Lindgren och Augusta Maria Karlsson inhysta hos en torpare i Gölopp, alltså hyresgäster. Hennes far är arbetare, kanske på en gård i närheten. Hilma Matilda har två systrar och de tre flickorna är födda 1883, 1885 och 1887. Kanske kom det fler barn senare.

 

Modern Augusta Marias föräldrar var också torpare i Gölopp och hette Carl August Olofsson och Wendla Sofia Persdotter. Fadern Anders Fredriks föräldrar hette Stina Maja Andersdotter och troligen Anders Gustaf Leonhard Lindgren. Vem som är far är lite osäkert för när Anders Fredrik föds 1855 i Blackstad socken står det i födelseboken att hans mor är försvarslös piga från socknen och "någon barnafader icke lagligen uppgifven". Försvarslös innebär att modern är arbetslös och att hon inte har en fast adress och av det kan vi dra slutsatsen att hon troligen var ganska fattig och hade det svårt. Men förmodligen fick hon ändå hjälp av den förmodade fadern för prästen har också skrivit att hon är kyrktagen "22/4 såsom Dr[ängen] And. Gust. Lindgrens i Backebyns hustru". Så även om han inte erkände faderskapet var hon nog far till barnet och de gifte sig några månader senare.

 

Den 9 december 1853 hade båda två dömts till enskild kyrkoplikt och böter för första resan lönskaläge, dvs sexuellt umgänge utanför äktenskapet, som var ett lagbrott vid denna tid. Kanske hade det resulterat i sonen Carl Gustaf Alfred som föddes 1851. Paret bodde en tid i Backebyn i Blackstad, där faderns föräldrar Anders Andersson och Elga Månsdotter hade en gård. Stina Majas föräldrar var torpare i Backebyn, så de var grannbarn.

 


Anteckning om Stina Maja Andersdotter i Blackstad husförhörslängd. Källa: Blackstad (H) AI:11 (1849-1856) Bild 299 / Sida 287.

 

Ett namn som finns i både Nisse Gustavssons mors och fars släkt är Wendla. Det var kanske inte ett ovanligt namn men heller inte bland de allra vanligaste. Nisses mormor hette Wendla, men också hans faster Wendla Amalia och hans syster Vendla Marianne.

 

Alla uppgifter om Nisse Gustavssons familjehistoria kommer från de offentliga kyrkoarkiven.

 

Källor:

Visarkivarie Marcus Brännström

Kyrkböcker från Västervik, Hässleby, Blackstad, Södra Vi, Tuna, Edshult, Djursdala och Gladhammar

Rotemansarkivet, Stockholms Stadsarkiv

VT (vt.se)

 

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor numera i Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar