Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Läs i gamla tidningar

Du har väl inte missat Kungliga Bibliotekets databas med inscannade svenska dagstidningar? Det är ett stort projekt som pågår nu där en donation på flera miljoner kronor gjort det möjligt att scanna in tidningssidor även från landsortstidningar. Än verkar inte Västerviks-Tidningen (Westerviks Weckoblad) vara inscannat men en hel del andra tidningar. Projektet pågår.

Här kan du söka: https://tidningar.kb.se/

Det som är så bra är att texten på tidningssidorna har tolkats och är sökbar. Det innebär att du kan söka på till exempel namn eller orter. Söker du på ett vanligt namn som Maria Svensdotter är det nog svårt att sovra bland alla träffar så då kan det vara bättre att försöka hitta andra sökord.

Tidningar publicerade till och med 1903 kan du se fritt på nätet. Det som publicerats därefter kan bara ses på Kungliga Bibliotket, universitetsbiblioteken och vissa folkbibliotek, på grund av upphovsrätten. Men det skrevs väldigt mycket i tidningarna fram till 1903.

Jag gjorde några lokala sökningar nu för att se vilka träffar jag skulle få. De ord jag sökt på är rödmarkerade på sidan och artikeln där orden förekommer är gulmarkerad. I de flesta fall. På en del sidor visas ingen markering på tidningssidan, då får man läsa och leta, förhoppningsvis framgår det av sammanhanget var du ska leta. Under varje tidningssida i träfflistan visas en del av texten där ordet ingår, det gör det lättare att förstå om det är vad du vill ha tag på eller inte.

Vimmerbyposten
En sökning på ordet Törnsfall gav bland annat den här träffen i Vimmerbyposten den 19 augusti 1902.

Kalmar Läns och Ölands Tidning
I Kalmar Läns och Ölands Tidning kunde man den 30 juni 1841 läsa om gården Kilmare nr 2 i Gladhammars socken som då skulle säljas på auktion. Här är inte sökordet (Kilmare) markerat. I annonsen ges en utförlig beskrivning av gården.

För Alla
Det fanns en tidning som hette För Alla och där skrevs det om en epidemi av nervfeber som bland annat drabbat Gladhammar och Hjorted. Artikeln var publicerad den 5 oktober 1895.

Ada Rydströms böcker

Ada Rydström

Ada Rydström känner nog många av er till. Hon bodde på Segersgärde på Norrlandet och är känd för sina lokalhistoriska böcker om Tjustbygden, som hon skrev i början av 1900-talet. Sju böcker blev det, utgivna 1907-1928. De heter "Boken om Tjust, del 1", "Boken om Tjust, del 2" osv.

Böckerna har jag läst i en del, de finns på biblioteket. Men det är först ganska nyligen som jag upptäckte att de har digitaliserats av Projekt Runeberg. Så nu kan du läsa allihop.

Även några andra av hennes andra böcker finns också hos Projekt Runeberg. Det är en skatt.

Ada Rydström föddes 1856 och dog 1932. Hon ärvde gården Segersgärde efter sina föräldrar, trots att hon hade flera bröder. De ville nog ägna sig åt annat. Gården hade hennes farfar ärvt 1849. Efter Ada Rydströms död kom den i familjen Elltorps ägo.

Segersgärde
Segersgärde på Ada Rydströms tid. Bild från "Boken om Tjust, del 1.

graven
Ada Rydström är begravd på gamla kyrkogården i Västervik, tillsammans med andra ägare av Segersgärde.

Gravstenar prövas

För ett par veckor sedan tittade jag till mina svärföräldrars grav på nya kyrkogården i Västervik. Allt var som det skulle, gravstenen stod kvar. Anledningen till att jag funderade på detta var att vi fått brev om att gravstenarnas stabilitet skulle prövas och att det kunde hända att vissa gravstenar inte skulle få stå kvar. Men makens föräldrars gravsten var alltså intakt.

Däremot var det andra gravstenar som tagits ner. Och så här verkar ske på många kyrkogårdar runt om i Sverige. Säkert minns också ni den tragiska olyckan på kyrkogården i Bollebygd 2011. I höstas inträffade en ny olycka där, men som tur var utan dödlig utgång.

Västerviks nya kyrkogård
Västerviks nya kyrkogård för ett par veckor sedan. Här har uppenbarligen gravstenarna inte varit säkra nog.

Västerviks nya kyrkogård
Det är nästan att man ser att en del gravstenar kanske inte står helt upprätt.

För släktforskare är gravstenarna ovärderliga och vi är många som både inventerar kyrkogårdarnas gravstenar och letar upp våra sedan länge döda släktingars gravar. Samtidigt har jag full förståelse för att säkerheten måste gå först.

Anna-Lena Hultman är en erfaren och kunnig släktforskare i Hössna i Västergötland (bl a författare till släktforskarförbundets handbok i emigrantforskning). Hon berättar i ett blogginlägg i förra veckan om hur hembygdsföreningen i Hössna tagit över skötseln av en del äldre gravar som står utan gravrättsinnehavare, så att gravarna kan finnas kvar även i framtiden. Hon visar också hur man där har lagt de riskfyllda gravstenarna på marken men ändå låter dem vara kvar. Kanske kommer man att göra så även på kyrkogårdarna i Tjust? Ett annat alternativ är att luta gravstenarna mot kyrkogårdsmuren. Då finns i alla fall gravstenarna kvar även om graven tagits i bruk vid en ny begravning.

Svartrå kyrkogård
Så här kan man också göra. Här är det gamla gravstenar som ställts upp mot kyrkogårdsmuren vid stigluckan till Svartrå kyrka i Halland.

Ellen från Rödsle

Eftersom det är internationella kvinnodagen idag vill jag uppmärksamma er på Ellen Fries, född på Rödsle utanför Västervik 1855. Hon var den första kvinnan som disputerade i Sverige, hon blev filosofie doktor i historia 1883 på Uppsala universitet.

Ellen Fries

Ellen Fries växte upp i Stockholm där hon tog studenten 1874, då hon och Maria Cedershiöld, Elin Ahlborn och Elisabeth Rosenius var de första studenterna efter Betty Pettersson. Några år senare blev hon lärare på Wallinska flickskolan och kom till Uppsala universitet 1877.

Precis som övriga kvinnliga studenter under slutet av 1800-talet fick hon utstå mycket motstånd, både från de manliga studenterna och från lärarna. Vid promoveringen sa en av lärarna att han hoppades att hon inte bara var den första kvinnliga doktorn utan även den sista. Men en annan av talarna poängterade vilket stort framsteg hennes examen var.

När hon skulle skriva in sig på universitetet var hon tvungen att ha med sig sin far, att komma till rektorn utan manligt sällskap var uteslutet. I en vänbok skriver Mathilda Roos att Ellen första gången hon skulle gå in till en föreläsning stod och tvekade vid dörren innan hon till slut gick in. Men vid promoveringen fick hon mycket uppmärksamhet, man fick byta sal för att kunna släppa in alla som ville vara med.

Efter sin examen blev hon lärare på Wallinska flickskolan och senare studierektor vid Åhlinska flickskolan i Stockholm. Hon fortsatte också sin historiska forskning, bland annat om Erik Oxenstierna, och höll föreläsningar i historiska ämnen. Dessutom var hon med och startade Fredrika Bremerförbundet (som bland annat drev utbildningsfrågor) och tidningen Nya Idun.

Ellen Fries dog i mars år 1900 av bildtarmsinflammation. I dödsrunan i Västerviks-Tidningen kan vi läsa: "Ellen Fries var en på det historiska forskningens fält verksam ande och har genonom sin mångsidiga bildning och omfattande författareverksamhet lämnat glänsande prof på hvad en kvinna kan åstadkomma äfven på den lärda vägen."

Studentkamraten Maria Cedershiöld skrev en bok 1913 om Ellens studieliv, efter att ha fått ärva hennes anteckningar och brev. Idag finns arkivet på Göteborgs universitetsbibliotek. Maria Cedershiöld berättar bland annat om hur nervöst det var att avlägga den muntliga studentexamen tillsammans med pojkarna eftersom de förstod att pojkarna ville att de skulle misslyckas. Men de fyra flickorna klarade sig bättre än pojkarna. Några studentmössor fick de dock inte bära, det var förbehållet pojkarna.

Vem var Zipora Keijser?

Zipora. Har du hört det namnet någon gång? Kanske inte, och det hade inte jag heller förrän jag stötte på det i Västerviks näst äldsta födelsebok.

Klockan 10 om aftonen den 26 september 1718 föddes en flicka som i dopet tre dagar senare fick namnen Zipora Maria. Hennes föräldrar var dragonen Emanuel Keiser och hans hustru Johanna Christina Olbers. Var de bodde får vi inte veta, bara att ett antal personer ur Västerviks borgerskap var faddrar:

Zipora
Bildkälla: Arkiv Digital.

Jag fastnade för namnet och vet ingenting om familjen. Namnet Zipora förekom sporadiskt och i 1940 års folkräkning fanns 18 kvinnor i Sverige med detta namn, födda de sista decennierna av 1800-talet, några så sent som 1903. Ingen av dessa kom från Västervik, men en Zipora var född 1897 i Vimmerby. Kan det finnas en koppling, att det är ett familjenamn?

Den äldsta husförhörslängden från Västervik är från 1724-1730. Där finns dragon Keijser i Västra kvarteret, men utan födelseuppgifter och utan familj. Kanske var mor och barn döda?

Och vad gjorde en dragon i Västervik? Soldater i Västervik var ju båtsmän eller möjligen grenadjärer i Andra Livgrenadjörregementet, så vitt jag kan förstå. Dragoner var infanterister, beridna soldater som stred till fots.

En titt i Västerviks borgarebok 1740-1864 (utgiven som årsbok av Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening 2010) visar att det fanns en borgarfamilj Keijser i Västervik tidigt på 1700-talet. Casper Magnusson Keijser var handelsman och blev borgare i Västervik 1724. Han var troligen son till handelsmannen Magnus Andersson Keijser i Vimmerby. Något barn med namnet Emanuel finns inte. Kan Emanuel Keijser vara en bror till Casper? Eller kanske farbror?

Någon familj som heter Olbers finns inte i borgareboken. En googling ger träffar på en köpmansfamilj Olbers från Stockholm och Göteborg, bl a en med samma namn, Johanna Kristina Olbers född 1772, vilket är ungefär tre generationer senare än hennes namne. Denna Johanna Kristinas mor kom från Västervik, Anna Apiarie, dotter till borgmästare Reinhold Apiarie i Västervik. Kan det finnas en äldre koppling här?

Är det någon som känner igen detta och vet mer om familjen? Jag är inte släkt med dem på något sätt, jag bara uppmärksammade namnet och blev nyfiken. Så kan det gå när en släktforskare läser kyrkböcker...

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar