Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Läs i gamla tidningar

Du har väl inte missat Kungliga Bibliotekets databas med inscannade svenska dagstidningar? Det är ett stort projekt som pågår nu där en donation på flera miljoner kronor gjort det möjligt att scanna in tidningssidor även från landsortstidningar. Än verkar inte Västerviks-Tidningen (Westerviks Weckoblad) vara inscannat men en hel del andra tidningar. Projektet pågår.

Här kan du söka: https://tidningar.kb.se/

Det som är så bra är att texten på tidningssidorna har tolkats och är sökbar. Det innebär att du kan söka på till exempel namn eller orter. Söker du på ett vanligt namn som Maria Svensdotter är det nog svårt att sovra bland alla träffar så då kan det vara bättre att försöka hitta andra sökord.

Tidningar publicerade till och med 1903 kan du se fritt på nätet. Det som publicerats därefter kan bara ses på Kungliga Bibliotket, universitetsbiblioteken och vissa folkbibliotek, på grund av upphovsrätten. Men det skrevs väldigt mycket i tidningarna fram till 1903.

Jag gjorde några lokala sökningar nu för att se vilka träffar jag skulle få. De ord jag sökt på är rödmarkerade på sidan och artikeln där orden förekommer är gulmarkerad. I de flesta fall. På en del sidor visas ingen markering på tidningssidan, då får man läsa och leta, förhoppningsvis framgår det av sammanhanget var du ska leta. Under varje tidningssida i träfflistan visas en del av texten där ordet ingår, det gör det lättare att förstå om det är vad du vill ha tag på eller inte.

Vimmerbyposten
En sökning på ordet Törnsfall gav bland annat den här träffen i Vimmerbyposten den 19 augusti 1902.

Kalmar Läns och Ölands Tidning
I Kalmar Läns och Ölands Tidning kunde man den 30 juni 1841 läsa om gården Kilmare nr 2 i Gladhammars socken som då skulle säljas på auktion. Här är inte sökordet (Kilmare) markerat. I annonsen ges en utförlig beskrivning av gården.

För Alla
Det fanns en tidning som hette För Alla och där skrevs det om en epidemi av nervfeber som bland annat drabbat Gladhammar och Hjorted. Artikeln var publicerad den 5 oktober 1895.

Röde Frans jobbade på Slip

Idag är det den 16 april, ett viktigt datum i Västerviks historia. Det var den dagen 1917 som hungerupproret i Västervik startade. Det som nästan kunde blivit revolution i Sverige.  

arbetarkommittén
Det här är en klassisk bild i Västerviks historia, den enda bilden som bevarats på Röde Frans, Frans Gustafsson. Han sitter i mitten, omgiven av Erik Nilsson, Carl Zeijlon, Gustaf Jansson och Albert Andersson. De ingick alla i 16 april-kommittén som bildades under hungerupprorets dagar 1917. Bild från Västerviks museums arkiv, fotograf okänd.

protokoll
Protokollen från 16-aprilkommitén finns bevarade på föreningsarkivet i Västervik. Därifrån fick jag en kopia när jag arbetade med artikeln 1999. 1967 skrev Sune Garpenby flera artiklar i VT om hungerupproret, som sedan samlades i ett särtryck.


Hungervåren 1917. Västerviksborna stod i kö för att få tag på potatis till sina hungrande familjer. Bristen på mat var svår. Detta är en ögonblicksbild från en aprildag för över 98 år sedan. Bilden är tagen av fotografen Arvida Ljungqvist och finns i Västerviks museums arkiv. Se den i större format.
Mannen i den ljusa tröjan till vänster är slaktaren Frank Karlsson med sin hund som hette Fredlund, har ett barnbarn berättat. Frank Karlsson var född 1882 och arbetade som slaktare, både i saluhallen och hemma hos folk som behövde få hjälp med slakten.


Om hungerupproret har det skrivits mycket, både i VT och i böcker. Själv skrev jag om det 1999. Det mesta handlar om Röde Frans, arbetarledaren, som talade till massorna på Stora torget utanför rådhuset, där han klivit upp på en låda. Han manade till besinning.

1917 svalt folket, och värst var det nog i städerna. Det var krig, importen hade minskat, matpriserna steg men inte lönerna. Folk hade inte råd att köpa mat och mätta hungriga magar.

Jag ska inte berätta den här historien igen, för den kan läsas på annat håll. Se fler länkar i slutet av blogginlägget. I stället ska jag berätta om Röde Frans, Frans Johan Gustafsson.

När han tog på sig rollen som ledare för arbetarupproret i Västervik var han 33 år gammal. Han var född på midsommarafton 1883, den 24 juni, i Visby, och var mellanbarnet i familjen. Föräldrarna var arbetaren Karl Johan Gustafsson, född i Linneryd i Småland 1850, inflyttad i Visby och gift med gotländskan Anna Lorentina Larsson, född i Garde församling 1846. De hade gift sig 1880. Anna hade med sig den tolvåriga dottern Ida i boet. Augusta föddes 1881, sedan kom Frans och så småningom småsyskonen Marta 1886 och Anna 1889.

Visby CI7
Födelsnotisen i Visby 1883. Källa: Visby stadsförsamling CI:17 (1879-1894) Bild 1110 / sid 106, Arkiv Digital.


Frans fick delvis en problematisk uppväxt. I husförhörslängden i Visby finns några anteckningar som antyder detta, men det är svårt att riktigt förstå vad de innebär. Frans far Karl Johan hade strax före sonens födelse fått ett intyg om att han är "oförmögen till krigstjänst" och kanske betyder det att han har någon skada som gör honom handikappad. Under ett år, från december 1884 till november 1885, var han försvunnen. Prästen noterar honom i obefintlighetsboken, vilket betyder att man inte vet var han uppehåller sig. Det står inte att han rymt, så förmodligen vet hustrun vart maken tagit vägen. Kanske har han åkt till fastlandet för att leta efter arbete men inte tagit ut flyttbetyg. Kanske är det något annat som ligger bakom.

Frans mor och hans två systrar bodde kvar i Visby under tiden, någonstans söder om stan. När hans far kommit hem igen fick Frans nio månader senare en lillasyster, och en till efter ytterligare tre år. Storasyster Ida har då blivit vuxen och flyttat hemifrån.

1896 dog Frans far Karl Johan och hans mor blev änka med fyra barn att försörja. Barnen är då mellan 15 och sju år gamla. Karl Johan dog av lunginflammation. Familjen klarade sig och vid sekelskiftet var Frans mor Anna husägare utanför Visby. Kanske har hon varit det hela tiden, det framgår inte. Strax före makens död har hon lämnat statskyrkan och gått med i metodistkyrkan.

När Frans nyss fyllt 17 år blev han artillerist i Kungliga Norrlands Artilleriregemente, 2:dra Batteriet, i Jämtland. Vägen dit gick via Stockholm. Så vitt jag förstår, utan att ha militära kunskaper, betyder det att han är en soldat som skjuter med tyngre vapen. Kanske hade han tänkt sig en militär yrkesbana. Eller så ville han bara komma hemifrån. Tre år av sitt unga liv gav han artilleriet, sedan tog han avsked och begav sig till Stockholm. Vad han gjorde där vet jag inte, men han bodde en kort tid på Storgatan 10. Troligen hade han någon slags arbete. Och förmodligen var det där han träffade Elina Maria Stam, som skulle bli hans hustru 1910. Hon bodde nämligen i samma församling i Stockholms innerstad under samma tid. Elin arbetade som piga och hembiträde i flera olika familjer. Hon kom från Motala och hade flyttat till Stockholm samma år som Frans. Hennes far var valsverksarbetaren Oskar Fredrik Stam på Motala Verkstad, hennes mor hette Charlotta Sofia Carlsdotter och Elin hade tre yngre syskon. Elin föddes 1874 och var alltså nio år äldre än Frans. När hon föddes hade hennes mor nyss fyllt 17 år.

1906 flyttade Frans från Stockholm till Baskarp i Västergötland och började arbeta på AB Svenska Naxos, som fabriksarbetare. Baskarp ligger några mil norr om Jönköping, vid Vätterns västra strand. Uppenbarligen hade han och Elin hållit kontakten för i november 1910 gifte de sig. Då bodde hon hemma i Motala igen, på andra sidan Vättern.


Lysningen 1910. Källa: Motala EI:5 (1895-1914) Bild 135 / sid 127, Arkiv Digital.

I Baskarp föddes sonen Sten 1911 och 1913 lämnade de Baskarp för att bosätta sig i Motala, någonstans vid Göta kanal. Frans hade fått jobb på Motala Verkstad, som sin svärfar. Efter ett år lämnade de Motala, där dottern Sonja fötts 1913, och flyttade till Västervik, den 19 november 1914. Frans blev gjutare på Slip Naxos. Två och ett halvt år senare ska hans ord höras över hela landet, när nyheterna sprids om hungerupproret i Västervik.


Röde Frans och hans familj i Västervik. Källa: Västervik AIIa:5 (1911-1931) Bild 2830 / sid 1779, Arkiv Digital.

Även om hans engagemang i arbetarrörelsen i Västervik är starkt blir det inte långvarigt. Precis som sin far dör Röde Frans i förtid, av influensa eller lunginflammation. Det sker den 19 september 1918, och han har nyss fyllt 35. Klockan kvart över tre på eftermiddagen den 29 september följs han till den sista vilan, och begravs på Nya kyrkogården i Västervik.

Elin var en av de många kvinnor som blev änka med småbarn att ta hand om. Sten var bara sju år och Sonja inte riktigt fem när de blev faderlösa. Elin höll ihop familjen tills barnen blev vuxna. Sten blev så småningom lagerarbetare, flyttade till Stockholm där han levde till 1998. Sonja flyttade till släkten i Motala och blev hembiträde, först hos ett par som drev kafé och sedan hos en plåtslagare. Där gifte hon sig med svarvaren Arne Lindström när hon var 20 år. Elin hade varit sjuklig en tid och inlagd på sjukhus. Hon flyttade till dottern i Motala, var på sjukhus i perioder, och levde till 1958. Sonja bodde kvar i Motala till sin död 2001.

Det är historien om Röde Frans liv.

För fem-sex år sedan, när jag var anställd på VT, fick jag kontakt med ett barnbarn till Röde Frans. Eller möjligen ett barnbarnsbarn. En kvinna, som jag nu inte minns namnet på, mailade till mig med lite frågor efter att hon läst min artikel från 1999. Tyvärr gick hennes mail förlorade när jag slutade min anställning på VT och mitt mailkonto försvann. Om du läser detta idag så hör gärna av dig igen.

Källor:
Kyrkoarkiven i Västervik, Visby domkyrkoförsamling, Motala stadsförsamling, Motala landsförsamling, Gustav Adolfs församling, Kungliga Norrlands Artilleriregemente, Rotemansarkivet, Folkräkningarna 1880, 1890, 1900 och 1910.

Länkar:
Artikel av Hans Hjertqvist 2007
Historikern Håkan Blomqvists hemsida om hungerrörelsen 1917
Wikipedia om hungerupproret
Populär historia om 1917

 

Stor-Olles barnbarn

Stor-Olle var en arbetare av den gamla sorten. En rejäl karl, stor och stark.

Stor-Olle hette inte Olof, som man kunde tro, utan Adolf Fredrik Olsson. Han föddes i Kristianstad i april 1870 och arbetade i början av 1900-talet som gjutare.

Stor-Olle är farfar till Rune Engelbrektson, mångårig kulturskribent på VT, och som gick bort den 8 mars. I dag har vi tagit avsked av Rune vid en fin begravningsakt i St Petri kyrka, alla vi många som kände honom.

I augusti 1995 träffade jag Rune första gången. Han hade då flyttat till Västervik och knutits till tidningen som frilansmedarbetare. Mitt uppdrag var att skriva en artikel om honom för att presentera honom för läsarna. Ett personporträtt:

artikel

Redan tidigt under den intervjun berättade Rune om sin farfar Stor-Olle. Och jag tror att han också själv har nämnt honom vid senare tillfällen i någon krönika i VT. Därför är jag ganska övertygad om att Rune skulle tycka om att jag nu skriver om hans farfar Stor-Olle. Rune var stolt över sin farfar, en man han såg upp till.

Förra året släktforskade jag åt Rune. Innan visste han inte så mycket om sin släkt utöver de allra närmaste generationerna. Så är det nog för de flesta av oss. Det blev en spännande och intressant forskning. Han kunde få svar på några frågor han undrat över, men fick också veta sådant som överraskade honom. Så brukar det vara när man släktforskar.

Stor-Olle, Adolf Fredrik Olsson, har rötterna i Skåne och Blekinge. När Runes far föddes 1895 bodde familjen i Stockholm, men det var tillfälligt. Då hade Adolf Fredrik Olsson ännu inte blivit gjutare utan var gardist. Efter några år i Stockholm kom han tillbaka till Skåne via Jönköping, och arbeten på olika bruk. Med sig hade han hustru och tre barn.

KristianstadCI15
Stor-Olle, Adolf Fredrik Olsson, föddes den 4 april och döptes den 24 i samma månad 1870. Källa: Kristianstads stadsförsamling CI:15 (1870-1885) Bild 120 / sid 9, Arkiv Digital.

Stor-Olle följde familjetraditionen. Hans far Oskar Olsson var gjutare och kom från Asarum i Blekinge. Även han bytte jobb ibland och flyttade runt, under den stora industrialseringsepoken i Sverige. Han var bland annat på Huseby järnbruk och på Mekaniska verkstaden i Älmhult. Oskars far var kopparsmeden Peter Olofsson på Granefors bruk i Asarums socken. Innan Oskar blev gjutare hade han varit sjöman en tid.

Rune valde alltså en helt annan bana än sina förfäder, precis som sin pappa, som arbetade för nykterhetsrörelsen.

Men kvinnorna då? Stor-Olles fru och Stor-Olles mor? Stor-Olles fru hette Anna Sofia Wahlund och kom från Vada socken i Uppland. Hennes historia kanske jag berättar en annan gång. Stor-Olles mor vet jag inte så mycket om. Hon hette Kristina Jacobsdotter och fick tre barn. Hon överlevde sin make med många år.

Kontakt över gränserna

Min far hade två morbröder som emigrerade. De hette Karl och John Kristoffersson, var födda 1879 och 1891. De emigrerade till USA 1909 och 1911.

Jag har hittat en del uppgifter om dem genom Ancestry och Familysearch och kunnat se var de bodde med mera. John fick en son på 30-talet, denne finns med i folkräkningen 1940. Sonen hette Dave. Karl fick inga barn i USA.

Släkten här hemma har tidigare haft viss kontakt med de båda emigranterna, men sporadisk. En muntlig tradition i släkten säger att denne son inte fick några barn själv, och att det därför inte skulle finnas några efterlevande kvar i USA. Men det gör det.

Jag har själv inte hittat sonen i USA idag, och trodde att han inte längre var i livet. Lever man i ett modernt samhälle så brukar det finnas något spår på nätet, åtminstone i en adresskalender eller telefonkatalog. Men inte ett spår.

Tills i förra veckan. Då ringde en kusin som också sökt efter honom. Och kusinen hade hittat sonen, fast med namnet Dewey i stället. Jag hade nog sett det men inte reagerat på det, det var ju fel namn. Vi kunde i alla fall konstatera att det är rätt person. Och därifrån hitta även barn till denne Dewey.

Igår fick jag kontakt på Facebook med ett av Deweys barn i USA. Himla kul! Världen känns liten ibland.

Släktforskning är fantastiskt.

emigranter

Min fars morbröder John och Karl i Amerika, samt Karls hustru Elin. Högra bilden ska vara Karl.

Torparen försåg sig

För några år sedan stötte jag på uttrycket "förser sig" i min släktforskning. Sedan dess har jag funderat mycket på vad det kan betyda men inte hittat någon riktig förklaring förrän nu.

Uttrycket finns i en anmärkning som prästen skrivit i en husförhörslängd om torparen Johan Johansson född 1816 i Älmeboda socken. 1843 gifter han sig med pigan Ingrid Gustafsdotter från Långasjö, fem år äldre och mor till en utomäktenskaplig son.
Johan och Ingrid får fyra barn tillsammans. En av döttrarna heter Emma och hon dör på Norrmalms straffanstalt i Stocholm 1881, efter att ha dömts till fyra års fängelse för tredje resan stöld.

I fängelsejournalen kan vi läsa om hennes levnadsförhållanden och hennes omständigheter. Här står det bland annat att hon har ”ett tämligt gott föredöme uti modern men dåligt uti fadern”.

Detta tillsammans med prästens anteckning om hennes far fick mig att fundera på om "förser sig" betyder att han anses vara tjuvaktig.

Här om dagen läste jag i etnologen Jonas Frykmans bok "Horan i bondesamhället" (utgiven av Liber Läromedel 1977, nu inhandlad på Bokbörsen). Där skriver han på sidan 30 om att kvinnan, den ogifta modern, kunde "försett sig", det vill säga "brutit mot något av de många havandeskapsförbud som gällde för henne under grosessen".

Utifrån detta tolkar jag begreppet "förser sig" som att Emmas far också bryter mot olika förbud i det dåtida samhället. Alltså att han helt ienkelt inte alltid uppför sig som han förväntas göra. Det kanske inte innebär att han gör något straffbart utan bara moraliskt klandervärt enligt den tidens norm.

Om jag tolkat detta rätt vet jag förstås inte.

AD Elmeboda Hfl
Källa: Älmeboda AI:18 (1851-1855) Bild 148 / sid 135, Arkiv Digital

De mördades 1861

Igår kunde vi i VT läsa om mordet på bryggarmadamen Gustava Sandberg och hennes piga Catharina Elisabeth Asplund i Västervik 1861. Det här mordet är välkänt i Västerviks historia, och omskrivet flera gånger, både i tidningar och böcker. Här ska jag berätta om varifrån de kom, de mördade och mördaren. Det kan man som bekant utläsa ur kyrkböckerna.

Dödboken för Västervik 1861:

Västervik C:9

Västervik C:9
Från Västervik C:9 sidan 312, Arkiv Digital.

Ofta har Gustava Sandberg kallats änka, men det var hon inte, utan skild som Bengt Faleij berättar i artikel. Anledningen är att skilsmässor var så ovanliga på den tiden, så det fanns förmodligen ingen allmän vokabulär för frånskilda. Visserligen var hennes exmake död, men han hade dött efter skilsmässan. Prästerna skulle  rapportera in alla som föddes, vigdes och dog till Tabellverket (dagens Statistiska Centralbyrån) och där fanns ingen kolumn för frånskilda i formuläret så dessa skrevs oftast som änkor och änklingar.

Gustava Sandberg hette egentligen Sandelius, så står det i husförhörslängden. I dödboken står det Sandberg, f Sandelius. Detta gäller också pigan Catharina Asplund, som var änka efter Fredrik Svensson. I allmänhet behöll kvinnor sitt efternamn på den här tiden, ända fram till förra sekelskiftet. Att kvinnor per automatik byter efternamn vid giftermål är huvudsakligen ett 1900-talsfenomen. Catharina kallas oftast Carin när mordet är omskrivet, och detta var den vanliga kortformen av Catharina. En kanske lika vanlig kortform var Cajsa.

Västervik AI44
Från Västervik AI:44 sidan 115, Arkiv Digital.

Bryggeriet och bostaden där de bodde omfattade Södra kvarteren nr 47 och 48. Här fanns en lång rad anställda pigor och drängar, bland andra mördaren Carl Fredrik Ottosson. Han var dräng och hade kommit i tjänst hos Gustava Sandberg så sent som året innan. Då flyttade han till Västervik från Eds kapellförsamling, det vi idag kallar Östra Eds församling.

Carl Fredrik Ottosson var född den 27 juli 1829 i Västra Ed, och alltså 32 år när han begick mordet, eller snarare dråpet. Han var bondson från Averum, föräldrarna hette Otto Andersson Edler och Stina Kajsa Gudmunsdotter. Vid dopet fick han även namnet Theodor.

Averum ligger i församlingens sydöstra hörn norr om Loftahammar och överfördes på 1830-talet till Eds kapellförsamling. Föräldragården var på en åttondels mantal, det finns både dräng och piga på gården. Carl Fredriks far var hemmansägare och båda föräldrarna kom från socknen. Det är på fädernet som Carl Fredrik kommer från Averum, här bodde tidigare hans farföräräldrar Anders Thyrsson och Sara Thyrsdotter. Hans morföräldrar var Gudmund Göransson och Catharina Larsdotter från Skillered. I familjen fanns ytterligare tre barn, storebror Göran August, lillasyster Fredrika och lillebror Anders Leander. 1846, när Carl Fredrik var 17 år, blev han dräng på en gård i Loftahammar men kom hem igen sedan familjen flyttat till Veländebo där hans far blivit arrendator. Ett par år före mordet återvände de till Averum.

Östra Ed AI:10
Husförhörslängden Östra Ed AI:10 sidan 5, Arkiv Digital.

Carl Fredrik Ottosson undslapp galgen trots sitt bestialiska dåd. Den 15 januari 1862 omvandlade Göta hovrätt dödsdomen till livstids fästningsarbete. Den 24 augusti 1872, bara tio år senare, benådades han av kungen och kom sedan hem till familjen den 23 september. Då kom han från fängelset i Landskrona. Hans far Otto Andersson Edler fick inte vara med om sonens benådning utan dog i januari 1872. Han hade inte ens fyllt 73 år men prästen skriver att han dog av ålderdomsbräcklighet. Kanske var han en bruten man efter sonens dom.

Östra Ed AI:14
Husförhörslängden Östra Ed AI:14 sidan 6, Arkiv Digital.

Carl Fredrik stannade bara hemma i Averum ett halvår. Den 1 april 1873 flyttade han till Västervik igen. I inflyttningslängden står det att han är den benådade livstidsfången C. F. Ottoson Edler från Eds capell. I Västervik blev han smidesarbetare och bodde först i Marieborg. Redan en månad efter inflyttningen gifte han sig med pigan Carolina Zanton. Lysningen har de tagit ut den 4 april så kanske har Carl Fredrik redan direkt efter frigivningen bott i Västervik och där träffat Carolina, men varit skriven hemma på Averum. Kanske kände de varandra sedan tidigare och hade hållit brevkontakt.

Äktenskapet blev kort. Den 9 oktober 1875, två och ett halvt år efter vigseln, dog Carl Fredrik. Det skedde ombord på ångaren Gamleby, där han och skepparen Carl Johan Nilsson båda dog av kolosförgiftning. Frågan är vad som hände? Om det var en ren olycka eller om de varit onyktra och råkat göra något fel med ångbåtens maskineri? I husförhörslängden ser det ut som ett frågetecken efter dödsdatumet, men det kan ju vara en annan krumelur. Eller så hade ångaren legat vid kaj och man funnit de båda två döda männen utan att veta om de dött samma dag eller dagen innan. Båda två begravdes den 14 oktober. Även skepparen kom från Ed. Kanske var det en barndomsbekant som Carl Fredrik umgåtts med i stan.

Carl Fredrik lämnade inga barn efter sig, om han inte var far till den utomäktenskapliga dotter som hustrun Carolina fött redan 1859. Någon far finns inte antecknad. Vid Carl Fredriks död bodde familjen på Strömsgatan men Carolina flyttade sedan till Östermalm.

Carl Fredriks tre syskon bodde kvar hemma på gården i Averum. Storebror Göran August var enligt prästen "ofärdig, sjuklig, oförmögen till arbete" och dog 1878. Två år senare dog modern. Lillebror Anders Leander, åtta år yngre än Carl Fredrik, gifte sig och tog över gårdsbruket. Systern Fredrika stannade kvar hemma, även hon är antecknad som sjuklig och ofärdig.

Livet blev nog tungt för Anders Leander Ottosson. Inte bara för att storebror var en mördare, inom loppet av åtta år förlorade han både sin mor, två av sina syskon och två av sina tre barn. Tio år senare dog hustrun och han gifte om sig efter ett år. Då hade enda dottern blivit 17 år och flyttat hemifrån. Han levde till 1906. Fastigheten ägdes länge av sterbhuset men uppenbarligen var det de två överlevande bröderna som båda ägde gården, fram till Carl Fredriks död. När han gifte sig i Västervik hade han titeln hemmansägare.

Även om det här riskerar att bli en roman så ska jag också berätta om Gustava Sandbergs och Catharina Asplunds bakgrund.

Gustava Sandberg ägde Södra kvarteret nr 47 och 48. Efter mordet är dessa båda kvarter hopslagna med nr 46, och här bor bland andra sjökaptenen Carl Ludvig Oscar Egge med hustrun Charlotta Sophia Georgina Lagers. Kanske är det han som köpt fastigheterna sedan kungen och drottningen tackat nej till gåvan från den mördades testamente.

När Gustava dödades var hon 73 år gammal och hade två fostersöner boende hos sig. De var båda två i övre tonåren och i alla fall den ene av dem var hennes avlidne brors son. Han hette Gustaf Theodor Sandelius och kom från Etelhem på Gotland. Den andre var Per Johan Petersson från Torsås, som även var lärling i bryggeriet. Tidigare hade hon haft flera andra syskonbarn som fosterbarn hos sig. Många pigor och drängar kom och gick i hennes tjänst.

Bryggaren Johan Sandberg och Gustava Sandelius gifte sig på midsommarafton 1814 i Västervik. Då var han färgeregesäll och arrenderade ett färgeri och hon kallades jungfru, men egentligen var hon piga på Cedersbergs glasbruk i Bjärka-Säby i hemsocknen Vist i Östergötland. Där bodde hennes föräldrar, smeden Carl Sandelius och hans hustru Christina Persdotter. Gustava föddes 1788 och hade alltså hunnit bli 26 år när hon gifte sig med den tre år äldre maken. Hon hade en syster som var ett år yngre och hette Eva Lotta.

Johan Sandberg kom från Kråkshult utanför Eksjö och hade flyttat till Västervik från Vadstena 1813. Kanske besökte han Cedersbergs glasbruk och träffade Gustava där. Kanske var det en syster till Johan, kvinnan som heter Lovisa Sandberg och som har bott i Vist fram till 1813 och sedan bott i samma hushåll som Johan i Västervik innan han gifte sig.

I början av 1820-talet flyttade Gustava och Johan in i fastigheten på det vi nu kallar Spötorget, och som då var utkanten av stan. De verkar inte ha fått några barn, åtminstone inga som överlevt spädbarnsåren. 1835 skildes makarna åt. Orsaken var att Johan Sandberg varit otrogen. Efter skilsmässan flyttade han till Linköping och dog där på julafton samma år. Att ägna sig åt vänsterprassel var ett lagbrott på den tiden, och Johan fick undergå hemlig skriftning som straff. Det innebar att han fick träffa prästen i enskildhet och bekänna sina synder för att sedan bli förlåten. Han kan dessutom ha fått betala böter. Hans brott var så kallat enkelt hor, vilket innebär att den andra parten inte var gift.

Västervik AI:24
Husförhörslängden Västervik AI:24 sidan 475, Arkiv Digital.

Catharina Asplund (eller Carin Svensson) bodde vid tiden för mordet i Sonderburg ovanför vår nuvarande stadspark. Då låg det utanför stadskvarteren. Hon var född i Västervik 1815 och hade blivit änka på nyårsafton året innan hon mördades, och vara alltså då 45 år gammal. Maken hette Fredrik Svensson och var arbetskarl, född i Gamleby 1812. I husförhörslängden finns ett så kallat frejdebevis för Fredrik Svensson. Det var ett intyg som berättar att han är en rättskaffens människa, att han kunde sin kristensdomslära och att han var ledig för äktenskap. Attesten är utfärdad av komminister Nelzén i Loftahammar.

Västervik AI37
Husförhörslängden Västervik AI:37 sidan 44, Arkiv Digital.

När de gifte sig i november 1850 var han fiskardräng på Gränsö och hon var piga i Norra kvarteret nr 12. I husförhörslängden här finns också en utomäktenskaplig dotter som hette Josephina Albertina, född i Hjorted i maj 1850, alltså bara ett halvår före bröllopet. Dottern var deras gemensamma och hela familjen flyttade till Södermalm, kvarteret nr 8.

Västervik AI44
Husförhörslängden Västervik AI:44 sidan 162, Arkiv Digital.

Dottern dog innan hon hann fylla ett år, i april 1851. 1850 har prästen skrivit en anteckning i husförhörslängden som ser ut som om Catharina fått 11 oäkta barn, men i nästa husförhörslängd står det 2, så det är den romerska siffran 2. Några fler barn fick de inte.

Västervik AI37
Husförhörslängden Västervik AI:37 sidan 44, Arkiv Digital.

Catharinas första barn föddes 1841 och hette också Albertina Josefina. Hon dog 1848.
Även Catharina själv var född utom äktenskapet. I födelseboken står dopnamnen Cajsa Lisa, och inte Catharina Elisabeth som hon hette senare i livet. Men det är ju samma namn. Hennes föräldrar var skepparen Johan Asplund i Västervik och hans trolovade Anna Nilsdotter, som då var 38 år gammal. De verkar ha gift sig senare.

Historien finns i arkiven.

Källor: Kyrkoarkiven i Västervik, Västra Ed och Östra Ed, samt Västerviks stads borgarbok 1740-1864. Samtliga bilder kommer från Arkiv Digital.



 

 

 

 

 

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Sport

Politikerbloggar