Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Sjukvård och död i historien

När det stormar där utanför kan man sitta inne och släktforska och läsa böcker. Det är kanske inte så kul med elände nu inför julen men jag ska ändå tipsa er om några böcker om sjukdomar och farsoter. Vi som släktforskar ägnar ju en del tid och forskarkraft åt att ta reda på vad våra släktingar dog av. De dog ju ofta i förtid av allehanda sjukdomar som vi idag kanske inte har längre eller som med medicinens hjälp är lätta att få bukt med.

böcker

Många av er känner till och har sett kolerakyrkogårdar. De ligger ofta lite avlägset ute i socknarna eftersom man var rädda för smittan. Koleran var mycket smittsam och dödligheten var hög och plågsam.

Detta vet historikern Daniel Larsson som skrivit boken Kolera – Samhället, idéerna och katastrofen 1834. Mycket intressant läsning, tycker jag, trots att vår del av Sverige knappt drabbades alls detta år.

1834 var första gången som man känner till då Sverige drabbats av en koleraepidemi. Att den var på väg visste man för omvärlden hade redan fått påhälsning, till exempel Norge året innan. Trots karantän och hårda restriktioner fick sjukdomen spridning i Sverige, med början i Göteborg. Där insjuknade timmermannen Anders Nyberg i slutet av juli och dog samma dag. Innan hösten var slut hade minst 12 637 personer dött av kolera. De allra flesta var i Göteborgstrakten och utmed Göta Älvdalen men även Jönköping och vissa andra platser förlorade invånare i kolera. Hela familjer utplånades och i vissa socknar stod gårdar öde och barn blev föräldralösa.

Har du anor i dessa trakten och som kanske hör till de drabbade är detta en bok för dig. Den förklarar situationen och ger en bra bakgrund.

Själv har jag ingen koleradrabbad i släkten vad jag ännu har sett men har i min släktforskning stött på det i dödböckerna. En tragisk familj fanns i Trädeslund i Skallsjö socken. Torparen Lars Olsson och hans hustru Catharina Bryngelsson miste hälften av sin barnaskara under en dryg vecka på sensommaren 1834. De tre sönerna Peter, Olaus och Carl August dog den 21 augusti, den 27 augusti och den 1 september. De var då 4, 13 och 1 år gamla. Systrarna Christina, Johanna och Anna Britta överlevde. Andra familjer drabbades än värre. Ytterligare tre sockenbor dog i kolera till den 9 september i Skallsjö.

Skallsjö
Skallsjö CI:3 sidan 261. Bild från Arkiv Digital.

Kolera var en farsot som förskräckte men många andra sjukdomar var väl så fruktade. Inför många sjukdomar stod man handfallen och kunde bara lägga sig och invänta döden. Vill man veta mer om sjukvården förr i tiden kan man läsa läkaren Nils Uddenbergs verk Lidande och läkedom i två band. Det första sträcker sig till omkring år 1800 och det andra därifrån fram till 1950.

Här handlar det om hur människan på olika sätt försökt bota och bemästra sjukdomar och utvecklat sjukvårdskonsten. Den säger mycket om den föreställningsvärld och de livsvillkor våra förfäder levde med. Till exempel kikhosta orsakade många barns död och på 1700-talet förordade läkarna att den skulla botas och lindras med te på skvattram.

Vi kan också läsa om förlossningar och hur barnmorskorna och jordegummorna arbetade. Utan deras stora kunskap och erfarenhet hade kanske inte så många lyckade förlossningar skett och vi kanske inte hade funnits.

Mest intressant är del 2, tycker jag. Här skriver Nils Uddenberg bland annat om den framväxande socialmedicinen där man började intressera sig för tuberkulosen, fläcktyfusen och andra sjukdomar som främst drabbade de fattiga som bodde trångt och ofta med dåliga hygieniska förhållanden. Vid förra sekelskiftet var lungsoten den värsta sjukdomen som tog flest liv, framför allt bland de unga. Förbättrad hygien var den åtgärd man kom att propagera för först. Renlighet blev ett korståg mot bakterierna.

Långt in på 1800-talet trodde man allmänt att sjukdomar berodde på obalans i kroppsvätskorna, även den dödliga kräftan. Åderlåtning, till exempel med hjälp av blodiglar, var en vanlig behandling. Riktigt äckligt, eller hur? Även om naturvetenskapen vann mark var den länge omstridd och man levde kvar i gamla föreställningar.

Kanske har du sett anteckningen "idiot" eller "sinnessjuk" i husförhörslängden och ibland står det att någon vistas på hospital. Psykiatrin har fått sitt eget kapitel och det är tragisk läsning om hur man gått från fastkedjande på dårhus över iskalla långa bad till senare tiders mer humanistiska inriktning.

I dag är det andra sjukdomar som hotar oss och på andra sätt.

Bland släktforskare i Borås

I helgen var jag på Släktforskardagarna, den årligigen återkommande mässan för släktforskare som i år hölls i Borås. Där arbetade jag i släktforskarförbundets monter, dvs Rötterbokhandeln. Det var verkligen roligt, så många möten med andra släktforskare, och även avlägsna släktingar.

Borås
Borås Släktforskarförening var huvudarrangör av mässan. Medlemmarna (i gula tröjor) har jobbat hårt, bl a med att ta emot alla besökare.

Borås
Mässan öppnade på lördagmorgonen och det blev snabbt fullt med folk i mässhallen. Bilden är från Rötterbokhandelns monter.

Borås
En av dem som drog mycket folk, både vid boksignering och på sin föreläsning, är Peter Sjölund som kommit ut med en ny bok om DNA-test.

Se fler bilder och läs mer om Släktforksardagarna här och här.

Bok för nybörjare

Till helgen är det släktforskarmässa i Borås och jag ska dit och jobba som vanligt, föär släktforskarförbundets räkning i Rötterbokhandeln. I år blir det extra roligt, eftersom jag skrivit en ny bok som jag ska signera på lördag eftermiddag. Om nu någon vill ha en författarsignatur...

Boken är en kursbok för nybörjarkurser och den börjar säljas på mässan i Borås. Den handlar förstås allra mest om hur man använder kyrkböckerna. Ett kapitel om mantalslängder finns med på slutet.

Läs artikel i VT.



Jag har försökt sätta mig in i hur det var när jag själv lärde mig släktforska för snart tio år sedan. Vad det var som gjorde att jag fann nycklarna, att jag begrep hur jag skulle göra. Numera sitter det i ryggraden att gå från födelsebok till husförhörslängd till vigselbok och dödbok. För nybörjaren är det ju inte självklart men detta hoppas jag att jag lyckas förmedla.

Jag är förstås både glad och hedrad av att ha fått uppdraget att skriva kursboken. Olle Söderström, som också medverkar i förbundets tidning Släkthistoriskt Forum, har gjort layouten och det har han gjort väldigt bra. Intrycket läsaren får betyder mycket.

Från Västervik till Västerås 1687

Hans Bartels föddes i Västervik 1664 och dog i Västerås 1742. Han är en av flera historiska personer som flyttat från Västervik till Västerås och som jag upptäckt sedan jag själv i sommar gjort samma resa med mitt flyttlass.

I Västerås läser jag om stadens historia, bl a en bok av historikern Ruth Hedlund som gjort en djupdykning i Västerås befolkning i slutet av 1600-talet. Här nämner hon Hans Bartels från Västervik. Han ska ha kommit till Västerås 1687 där han blev tullinspektor för sjötullen. Västerås äldsta bevarade husförhörslängd är från 1697-1707 och här finns han bosatt vid Sjötullen:

hfl
Hans Bartels är uppskriven varje år som husförhör skett. Under honom finns hustrun Anna Catharina Adrian. Bildkälla: Arkiv Digital.

hfl
I nästa husförhörslängd från 1707-1739 finns även barnen och tjänstefolket med. Bildkälla: Arkiv Digital.

karta
På kartan över Västerås från 1688 finns en tullstuga längst ut i hamnen i Mälaren. Troligen var det här, eller alldeles i närheten av sitt arbete, som han bodde. Utsnitt av en karta från Västervås kommuns webbplats. Se hela kartan.

Hans Bartels släkt är utforskad av flera släktforskare, bl a av den kunnige Mattias Loman som publicerat släkten Bartels släkthistoria. Här läser jag att Hans Bartels först var gift med Segrid Christersdotter i Söderköping och efter hennes död 1693 med rådmansdottern Anna Catharina Adrian, död 1722. Även Hans blev rådman i Västerås, precis som sin svärfar. I första äktenskapet fick han fyra barn (som alla verkar ha dött i barndomen) och i andra äktenskapet fem barn.

Ruth Hedlund har i sin bok bl a undersökt sociala nätverk i staden på 1690-talet, dvs vilka som hade olika tjänster och hur de var kopplade till varandra genom släktskap och äktenskap. I boken läser jag om Hans Bartels samtida kollega Henrik Basilier, som var tullinspektor för landtullen i Västerås. Ett ovanligt efternamn men som leder tillbaka till Hans Bartels, vars mor hette Sara Basilier. På Anbytarforum finns uppgiften att Henrik och Hans var kusiner.

Saras far ska ha kommit från Hamburg i Tyskland. Enligt en släktforskare på Anbytarforum ska även Hans Bartels far Johan Bartels vara född i Tyskland, denne Johan dog i Västervik 1668.

Johan Bartels var bro-, våg- och stämpelmästare i Västervik och jag tror att det är ett yrke snarlikt en tullares. I Västerviks trivialskolas matrikel 1665-1821 (utgiven av Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening 2015) står det en hel del om Hans Bartels, född i januari 1664, bl a att han också var stadskassör i Västerås. Hans bror Niklas blev handelsman i Söderköping, systern Regina gifte sig med handelsmannen Hans Larsson i Västervik och efter hans död med handelsmannen Carl Risholm.

dop
Hans Bartels dop den 22 januari 1664 i Västerviks äldsta kyrkbok. Bildkälla: Arkiv Digital.

Jag blir lika fascinerad varje gång jag inser att det går att kartlägga människor som levt för över 300 år sedan, tack vare våra svenska arkiv.

Ryssen dog i pesten

Under Stora nordiska kriget 1700-1721 fick Västerviks stad ta emot krigsfångar från olika håll i Europa. Detta tror jag att många av er hört talas om, till exempel när Teaterskeppet någon gång på 90-talet gjorde pjäsen om mordet på krögare Krabbe. En dramatisk historia där sachsiska fångar var inblandade.

Ryssar är också omtalade och det är kanske ganska allmänt känt att Spårö båk byggts av ryska krigsfångar, men det skedde först på 1770-talet. Men Västervik hade ryska krigsfångar även i början av 1700-talet.

På 80- och 90-talet bodde jag med min familj på Kilmare gård utanför Västervik. Där fick jag veta att en terrass med terrassmur byggts av ryska krigsfångar, men minns inte nu vilken tid det handlade om. Även i andra sammanhang har jag ibland hört talas om de ryska krigsfångarna och de spår de lämnat efter sig i Västervik. Utan att veta gissar jag att en del av dem stannade kvar och bildade familj i Västervik och kanske finns det ännu idag en del Västerviksbor som har ryssar eller andra krigsfångar i sitt släktträd.

För en tid sedan, när jag läste i Västerviks ministerialbok om pesten 1710-1711 såg jag att det finns en rysk krigsfånge bland de döda. Den 20 augusti dog "en styrman av ryska fångarna född i Danzig" har prästen skrivit:

Västervik C:2
BIldkälla: Arkiv Digital

Enligt Folke Lindberg i boken Västerviks historia (1933) sidan 250, kom de ryska krigsfångarna till Västervik 1708, och även polska och danska fångar. De sachsiska fångarna hade kommit 1703. 1712 fanns det inte kvar några krigsfångar i staden. De som stannat var nog assimilerade då.

Hitta emigrantens resa

Har du emigranter i släkten? Då kan du hitta emigrantfartygens passagerarlistor på nätet.

Från början seglade fartygen från Sverige till Amerika men sedan blev det vanligare att först resa till Hull i England och där ta tåget till Liverpool eller Southampton eller kanske någon annan hamn. Därifrån gick de stora atlantångarna över till Amerika. Inte bara till New York utan även till Boston, Philadelphia och Baltimore i USA och Quebec, Montreal och Halifax i Kanada. 1915 startade Svenska Amerikalinjen med trafik från Göteborg direkt till New York.

För att få veta när resan mellan England och Amerika skedde och med vilket fartyg kan du söka i Stephen Morse databas med arkivhandlingar från Ellis Island i New York 1892-1924 eller i hans andra databaser. De flesta är gratis men några är avgiftsbelagda. Skaffar du ett gratiskonto får du också tillgång till de avfotograferade passagerarlistorna och ofta även ett foto på fartyget.

passagerarlista

Jag sökte efter Anna Maria Hallberg från Gamleby som emigrerade till Amerika 1895. Hon fick ut sitt flyttbetyg den 21 juni och reste  ganska omgående till Göteborg och därifrån vidare med båt till England för drygt tre veckor senare steg hon i land i New York. Dit reste hon med fartyget Etruria från Liverpool och kom till New York den 15 juli. Hennes destination verkar ha varit Newport i Pennsylvania. Det visar resultatet av sökningen i Stephen Morses databas.

Passagerarlistor finns också hos Familysearch. För fartygen som emigranterna åkte med från svenska hamnar finns passagerarlistorna i polisarkiven hos Arkiv Digital.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Sport

Politikerbloggar