Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Stenhammarvillan i Källvik

I går var vi i Källvik, VT:s fotograf Ellen Nielsen Kindstrand och jag. Vi träffade Bo Stenhammar på Källviks Brunns galleri för att göra ett reportage om galleriets verksamhet till årets sommarbilaga Ostkustens Pärla. När vi var där berättade Bo Stenhammar om huset, Stenhammarsvillan, där galleriet finns. Huset köptes av hans föräldrar 1933, när de som unga och nygifta slog sig ner här. Bos mor Nora (Eleonora) Stenhammar gick bort i september och nu ska huset säljas.

 

Stenhammar

Bo Stenhammar fotograferas av Ellen Nielsen Kindstrand på verandan till Stenhammarsvillan. Den ligger vackert med havsutsikt.


Det är faktiskt inte efter Bos föräldrar som huset heter Stenhammarsvillan, utan efter den som byggde det. Han hette Karl Fredrik Stenhammar och var bror till Bos farfars far (om jag minns rätt, kanske var de släkt på annat sätt).
Givetvis blev jag nyfiken på denne Karl Fredrik och hans hus. Han ägde det nämligen bara några år och sålde det sedan.
Huset hänger intimt ihop med Källviks brunns historia.

 

Stenhammar

Stenhammarsvillan på 1890-talet. Bild från Broomés bok.


Hans Broomé har skrivit boken "Källvik - en småländsk brunns- och badort", den kom ut 1970 och finns på biblioteket. Här berättar han om Källviks historia och om alla husen i den gamla brunnsmiljön.
Karl Fredrik var en ung arbetare när han byggde huset 1878. Han var född 1856 och alltså bara 22 år gammal. Det gick inte så bra för honom i Källvik och 1881 sålde han huset och flyttade till Stockholm och blev poliskonstapel, efter att ha blivit änkling. 1885 emigrerade han till Amerika. Om han återvände vet jag inte.


Källvik var ursprungligen bara ett torp under gården Aleglo 3. När Karl Fredrik byggde huset var han arbetare på Aleglo nummer 2, dit han kom som 20-åring. Innan dess hade han varit dräng på gården Sten i Loftahammar. Då hette han Johansson, vilket är Sveriges vanligaste efternamn. Namnet Stenhammar tog han efter gården Sten, men det var först efter att han lämnat gården som han bytte namn.
På den tiden fick man byta namn som man ville, det var bara att säga till prästen att nu heter jag Bäckström eller Sjöberg eller vad det nu var man hade valt. Det var ganska vanligt att byta namn då.

 

Stenhammar

Arbetaren Carl Fredrik Edvard Stenhammar i Källvik, antecknad i husförhörslängden 1878. Ovanför har prästen senare noterat att det nya hotellet inte längre finns. Det brann ner den 24 september 1881 och ägaren Olof Frank erkände mordbrand.
Källa: Loftahammar AI:15 (1875-1881) Bild 36 / sid 28



Karl Fredrik kom från gården Hallmare 2, där hans mor Anna Charlotta Andersdotter och hans halvsyskon bodde. Modern hade gift sig med klockaren Daniel Fredrik Hornwall från klockaresläkten Hornwall i Odensvi. Familjen flyttade till Loftahammar 1872, där både Karl Fredrik och hans mor var födda.
Kanske är hans mor släkt med sin man. När hon föds den 14 juli 1833 är en av faddrarna organisten Jacob Gabriel Hornwall, och det var ofta släktingar som var faddrar. Anna Charlottas föräldrar är hemmansägaren Anders Pettersson och hustrun Cajsa Greta Magnidotter på Hallmare.

Hans Broomé skriver att Källviks brunn ligger på marken som först hörde till den gård i Aleglo där häradsskrivaren i Tjust bodde.
Källvik var då ett torp under Aleglo och själva torphuset tror jag finns kvar.
Redan på 1700-talet ska man ha upptäckt hälsokällornas kraft här och enligt Broomé startade brunnsdrickning 1799.
I boken beskriver han också de olika husen i Källvik. Stenhammarsvillan byggdes inte nytt på plats av Karl Fredrik utan utgörs av en timmerstomme från ett hus som flyttades hit från Lerglo. Sedan dess är den väsentligt om- och tillbyggd. Att flytta med sig hus var inte ovanligt, det gjorde också min farmors föräldrar just i början av 1880-talet.
Ytterligare två villor byggdes här 1878, nämligen doktor Ekbergs villa och den som kallas Slottet, som byggdes av maskinisten Adolf Fredrik Johansson. Broomé skriver att det troligen var möjligheterna till hyresinkomster som gjorde att dessa byggde "för eget bruk överdimensionerade bostäder".

Bos farfar hette Sköld Ragnar Stenhammar, och hade också tagit sig detta efternamn, för hans far (Bo Stenhammars farfars far) hette Johan Peter August Andersson och kom från Aleglo nummer 2.
Sköld Ragnar Stenhammar var född 1876 och arbetade som extra tullvaktmästare i Loftahammar år 1900.

Alla uppgifter kommer från kyrkoarkiven, Riksarkivet, Stockholms Stadsarkiv och Broomés bok.

 

Tillägg 22 maj: I mina anteckningar från intervjun ser jag nu att Karl Fredrik Stenhammar ska vara Bo Stenhammars farfars fars svåger, det vill säga hustruns bror. Och det stämmer bra. Karl Fredriks syster Hilda Chatarina Johansdotter är mor till Sköld Ragnar i äktenskapet med Johan Peter August Andersson.

Leta upp de gamla torpen

Att leta efter gamla torpställen är något som många släktforskare gör. Eftersom så många av oss har rötter bland torpare och så många av dessa gamla torp är borta idag. Många finns ju kvar som fritidshus, och då blir man glad, men de flesta är nog rivna och borta.

Även om huset inte längre finns kvar så finns oftast grundstenarna på plats, torpargrunden. Kansske revs huset och virket togs till vara, men stora stenar är ju svårare att flytta bort.

Så det man får rikta in sig på är att hitta stenarna från torpargrunden. Du ser dem när du upptäcker stenar på rad, med tydliga hörn. Ibland är det svårt att se, om de är överväxta.

Oftast är det en lite högra ansamling i ena hörnet eller änden av huset, där spismuren funnits. Det är inte ovanligt att det växer  träd just där, växtlighet trivs väl i aska.

Förra helgen var jag i Västergötland och letade efter torplämningar från min farfars släkt. När vi bodde på Helgerum hittade jag torplämningar på flera ställen där. Det var ju inte så att jag upptäckte dem, för några ingår i den torpinventering som hembygdsföreningen gjorde i slutet av 1900-talet, och de har fått skyltar, andra finns på platser som är kända. Men det är roligt att själv hitta sådana lämningar i skogen eller på ett öppet fält och fundera över de som bott där en gång i tiden.

Flivikedal
Resterna av grunden till Flivikedalstorpet på Helgerum.

Mörkvik
Mörkvikstorpet på Helgerum revs på 30-talet men plåthinken har nog hamnat där senare. Vid det här torpet finns en skylt uppsatt vid torpinventeringen.

Äntligen!

Äntligen har jag hittat en fängelskund i släkten! Bara ingift, men ändå. Annars har jag bara skötsamma torpare och bönder i min släkt, både på min mors och min fars sida.

Hos en kusin finns några bevarade brev till min farfar från hans syskon och hans far, sedan farfar blivit vuxen och gift sig med farmor. Hans mor var död men hans far och flera av syskonen bodde kvar i Vänersborgstrakten medan farfar flyttat ner till mellersta Halland, så de sågs inte så ofta. I ett av dessa brev berättar ena systern om den äldsta systerns död. Och nämner i förbifarten hennes make, som "sitter på Härlanda".

Härlanda var ju ett fängelse i Göteborg, i drift ända till 1997. Min fars faster Karin bodde i Göteborg och var gift med Robert Englund. Han dömdes den 21 juni 1928 till två år och två månaders fängelse för bedrägeri och förfalskning. Jag undrar vad han egentligen hade gjort? Kanske har någon i min släkt hört talas om detta och vet mer.

Tre veckor efter att domen fallit och han tagits in på Härlanda dog hans hustru Karin. Så vitt jag förstår av brevet fick inte maken permission till begravningen. Det dröjde till 1930 innan han blev fri. Hur det gick för honom sedan vet jag inte. Han levde till 1960 och gifte aldrig om sig.

Härlanda
Härlandafängelsets kyrkbok har digitaliserats av Arkiv Digital och där hittar jag min farfats svåger. Bildkälla: Arkiv Digital.

Hans fängelsetid hade jag aldrig fått veta om det inte nämnts i brevet. I församlingsböckerna i Göteborg på 1920-talet finns inga anteckningar om domen, annars är ju det vanligt i många kyrkböcker. Kanske slutade prästerna anteckna sådant när vi kommit in i mer moderna tider på 1900-talet.

Elli Pihlavas heroiska insats

Idag kom jag att tänka på Elli Pihlava. Ni som är sjöfartsintresserade känner kanske igen hennes namn. Det var Elli Pihlava som var kocka på kanalbåten Nils vid förlisningen innanför Stedsholmen i Västerviks skärgård 1929. Hon gjorde en heroisk insats och bidrog till att nästan alla ombord överlevde. Tack vare sitt mod och sin rådighet lyckades hon få sina arbetskamrater att hålla sig i rörelse ute på skäret dit de lyckatgs ta sig, och därmed överlevde alla utom en. En kvinna väl värd att minnas och påminnas om.


VT den 21 januari 1929.

På Klubb Maritims hemsida kan du läsa hela historien om förlisningen. Jag skrev artikeln 2009, när det hunnit gå 80 år. Nu är det mer än 90 år sedan den här dramatiska och förfärliga januarinatten.

Nu har jag hittat henne i Härnösands sjömanshusarkiv. Kvinnor blev inte inskrivna i sjömanshusen förrän efter 1934, men de mönstrades (registerades som arbetande ombord) och finns i mönstringsliggarna. Det är i mönstringsliggaren för 1926 som jag hittat henne:


Bildkälla: Arkiv Digital. Se bilden i större format här.

Den 29 april blev hon påmönstrad på motorfartyget Rikard från Oskarshamn. Hon arbetade som förestånderska, alltså tog hand om hushållet ombord, med 125 kronor i månadslön. Där arbetade hon hela sommaren och mönstrade av i Gävle den 3 september.

Befälhavare ombord var Per Wickenberg. Han var far till hennes son som fötts i december 1925. Elli var född 1906 i Esbo i Finland och bara 19 år när hon fick barn.  Barnet togs om hand av en familj i Stockholm när Elli arbetade till sjöss har hennes barnbarn berättat för mig. När jag arbetade med artikeln för tio år sedan blev jag mycket gripen av den unga Elli och letade upp hennes barnbarn. Då hade jag inte börjat släktforska men fick hjälp att hitta hennes familj.

Elli Pihlava hade börjat arbeta till sjöss när hon kom till Stockholm som 18-åring, berättade hennes barnbarn. Men i Finska församlingens församlingsbok står det att hon var modist.

Vid förlisningen 1929 var hon 22 år gammal. Tre år senare dog hon, i juli 1932, av tuberkulos. Sonen växte upp i fosterfamiljen och hade kontakt med sin far befälhavaren. Elli Pihlava är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bland släktforskare i Borås

I helgen var jag på Släktforskardagarna, den årligigen återkommande mässan för släktforskare som i år hölls i Borås. Där arbetade jag i släktforskarförbundets monter, dvs Rötterbokhandeln. Det var verkligen roligt, så många möten med andra släktforskare, och även avlägsna släktingar.

Borås
Borås Släktforskarförening var huvudarrangör av mässan. Medlemmarna (i gula tröjor) har jobbat hårt, bl a med att ta emot alla besökare.

Borås
Mässan öppnade på lördagmorgonen och det blev snabbt fullt med folk i mässhallen. Bilden är från Rötterbokhandelns monter.

Borås
En av dem som drog mycket folk, både vid boksignering och på sin föreläsning, är Peter Sjölund som kommit ut med en ny bok om DNA-test.

Se fler bilder och läs mer om Släktforksardagarna här och här.

Bok för nybörjare

Till helgen är det släktforskarmässa i Borås och jag ska dit och jobba som vanligt, föär släktforskarförbundets räkning i Rötterbokhandeln. I år blir det extra roligt, eftersom jag skrivit en ny bok som jag ska signera på lördag eftermiddag. Om nu någon vill ha en författarsignatur...

Boken är en kursbok för nybörjarkurser och den börjar säljas på mässan i Borås. Den handlar förstås allra mest om hur man använder kyrkböckerna. Ett kapitel om mantalslängder finns med på slutet.

Läs artikel i VT.



Jag har försökt sätta mig in i hur det var när jag själv lärde mig släktforska för snart tio år sedan. Vad det var som gjorde att jag fann nycklarna, att jag begrep hur jag skulle göra. Numera sitter det i ryggraden att gå från födelsebok till husförhörslängd till vigselbok och dödbok. För nybörjaren är det ju inte självklart men detta hoppas jag att jag lyckas förmedla.

Jag är förstås både glad och hedrad av att ha fått uppdraget att skriva kursboken. Olle Söderström, som också medverkar i förbundets tidning Släkthistoriskt Forum, har gjort layouten och det har han gjort väldigt bra. Intrycket läsaren får betyder mycket.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Sport

Politikerbloggar