Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Stenhammarvillan i Källvik

I går var vi i Källvik, VT:s fotograf Ellen Nielsen Kindstrand och jag. Vi träffade Bo Stenhammar på Källviks Brunns galleri för att göra ett reportage om galleriets verksamhet till årets sommarbilaga Ostkustens Pärla. När vi var där berättade Bo Stenhammar om huset, Stenhammarsvillan, där galleriet finns. Huset köptes av hans föräldrar 1933, när de som unga och nygifta slog sig ner här. Bos mor Nora (Eleonora) Stenhammar gick bort i september och nu ska huset säljas.

 

Stenhammar

Bo Stenhammar fotograferas av Ellen Nielsen Kindstrand på verandan till Stenhammarsvillan. Den ligger vackert med havsutsikt.


Det är faktiskt inte efter Bos föräldrar som huset heter Stenhammarsvillan, utan efter den som byggde det. Han hette Karl Fredrik Stenhammar och var bror till Bos farfars far (om jag minns rätt, kanske var de släkt på annat sätt).
Givetvis blev jag nyfiken på denne Karl Fredrik och hans hus. Han ägde det nämligen bara några år och sålde det sedan.
Huset hänger intimt ihop med Källviks brunns historia.

 

Stenhammar

Stenhammarsvillan på 1890-talet. Bild från Broomés bok.


Hans Broomé har skrivit boken "Källvik - en småländsk brunns- och badort", den kom ut 1970 och finns på biblioteket. Här berättar han om Källviks historia och om alla husen i den gamla brunnsmiljön.
Karl Fredrik var en ung arbetare när han byggde huset 1878. Han var född 1856 och alltså bara 22 år gammal. Det gick inte så bra för honom i Källvik och 1881 sålde han huset och flyttade till Stockholm och blev poliskonstapel, efter att ha blivit änkling. 1885 emigrerade han till Amerika. Om han återvände vet jag inte.


Källvik var ursprungligen bara ett torp under gården Aleglo 3. När Karl Fredrik byggde huset var han arbetare på Aleglo nummer 2, dit han kom som 20-åring. Innan dess hade han varit dräng på gården Sten i Loftahammar. Då hette han Johansson, vilket är Sveriges vanligaste efternamn. Namnet Stenhammar tog han efter gården Sten, men det var först efter att han lämnat gården som han bytte namn.
På den tiden fick man byta namn som man ville, det var bara att säga till prästen att nu heter jag Bäckström eller Sjöberg eller vad det nu var man hade valt. Det var ganska vanligt att byta namn då.

 

Stenhammar

Arbetaren Carl Fredrik Edvard Stenhammar i Källvik, antecknad i husförhörslängden 1878. Ovanför har prästen senare noterat att det nya hotellet inte längre finns. Det brann ner den 24 september 1881 och ägaren Olof Frank erkände mordbrand.
Källa: Loftahammar AI:15 (1875-1881) Bild 36 / sid 28



Karl Fredrik kom från gården Hallmare 2, där hans mor Anna Charlotta Andersdotter och hans halvsyskon bodde. Modern hade gift sig med klockaren Daniel Fredrik Hornwall från klockaresläkten Hornwall i Odensvi. Familjen flyttade till Loftahammar 1872, där både Karl Fredrik och hans mor var födda.
Kanske är hans mor släkt med sin man. När hon föds den 14 juli 1833 är en av faddrarna organisten Jacob Gabriel Hornwall, och det var ofta släktingar som var faddrar. Anna Charlottas föräldrar är hemmansägaren Anders Pettersson och hustrun Cajsa Greta Magnidotter på Hallmare.

Hans Broomé skriver att Källviks brunn ligger på marken som först hörde till den gård i Aleglo där häradsskrivaren i Tjust bodde.
Källvik var då ett torp under Aleglo och själva torphuset tror jag finns kvar.
Redan på 1700-talet ska man ha upptäckt hälsokällornas kraft här och enligt Broomé startade brunnsdrickning 1799.
I boken beskriver han också de olika husen i Källvik. Stenhammarsvillan byggdes inte nytt på plats av Karl Fredrik utan utgörs av en timmerstomme från ett hus som flyttades hit från Lerglo. Sedan dess är den väsentligt om- och tillbyggd. Att flytta med sig hus var inte ovanligt, det gjorde också min farmors föräldrar just i början av 1880-talet.
Ytterligare två villor byggdes här 1878, nämligen doktor Ekbergs villa och den som kallas Slottet, som byggdes av maskinisten Adolf Fredrik Johansson. Broomé skriver att det troligen var möjligheterna till hyresinkomster som gjorde att dessa byggde "för eget bruk överdimensionerade bostäder".

Bos farfar hette Sköld Ragnar Stenhammar, och hade också tagit sig detta efternamn, för hans far (Bo Stenhammars farfars far) hette Johan Peter August Andersson och kom från Aleglo nummer 2.
Sköld Ragnar Stenhammar var född 1876 och arbetade som extra tullvaktmästare i Loftahammar år 1900.

Alla uppgifter kommer från kyrkoarkiven, Riksarkivet, Stockholms Stadsarkiv och Broomés bok.

 

Tillägg 22 maj: I mina anteckningar från intervjun ser jag nu att Karl Fredrik Stenhammar ska vara Bo Stenhammars farfars fars svåger, det vill säga hustruns bror. Och det stämmer bra. Karl Fredriks syster Hilda Chatarina Johansdotter är mor till Sköld Ragnar i äktenskapet med Johan Peter August Andersson.

Livsfarligt att föda barn

Anna Greta
Anna Greta Gustafsdotter var bara 23 år gammal när hon dog den 19 maj 1829 i Sothem i Gamleby socken. Hon dog i barnsbörd. Hennes make Jan Jacob Jacobsson var brukare på en av gårdarna i byn och det var deras första barn som skulle fötts. Något barn finns inte inskrivet i husförhörslängden, så antingen var det dödfött eller så framföddes det aldrig. Så både mor och barn dog. Änklingen gifte om sig redan året därpå med Maja Stina Andersdotter och de fick en dotter men det barnet dog innan det fyllt ett år.

Stina Cajsa
Några månader efter Anna Gretas död dog statarhustrun Stina Cajsa Nilsdotter i Skramstad den 26 augusti. Hon var 28 år gammal och hade en son med maken Lars Jonsson. Dagen innan hade hon fött sonen Carl Wilhelm. Han överlevde sin mor men dog den 22 oktober samma år.

Christina
Den 1 maj 1830 dog Christina Svensdotter på Casimirsborg i barnsäng, 40 år gammal och hustru till trädgårdsmästaren Lorenz Törnqvist. Dottern Christina som föddes samma dag levde ända till i mars året efter. Änklingen gifte om sig efter ett år, med en 21 år yngre kvinna. Med henne fick han åtta barn och i det första äktenskapet med Christina föddes minst sex barn.


Så här var det förr i tiden. Flera tusen kvinnoliv gick till spillo när de födde barn. Unga kvinnor på bara 17-18 år ända till de äldre som närmade sig 50, med många förlossningar bakom sig. Så många barn som aldrig fick lära känna sina mödrar.
I min släktforskning kom jag till ett sådant här fall i Skåne för några dagar sedan och blev så berörd av situationen. Så vanligt det var! För kvinnor kunde det verkligen vara förenat med livsfara att få barn.

Bilder från Arkiv Digital.

Läs mer i mitt inlägg i Rötterbloggen.

På kyrkogården

Allhelgonahelgen är en helg som man som släktforskare inte går förbi, tror jag. Vi är vana att gå på kyrkogårdar för att leta framför allt äldre gravar i släkten och den här helgen söker vi upp dem igen för att tända ljus, för dem som finns i närheten, även om det är flera generationer emellan oss och de döda.
Själv besökte jag mina föräldrars grav på västkusten och är glad att jag fick möjlighet till det. Jag följde också med min bror och svägerska till hennes gravar på Skepplanda kyrkogård norr om Göteborg. Där har man sedan länge samlat ihop de äldsta gravstenarna på en plats vid kyrkogårdsmuren. Inte lutat de mot muren, som man gör på många andra kyrkogårdar, utan ställt dem på rad i jorden. Fint tycker jag.

Skepplanda kyrkogård
Så här ser det ut på Skepplanda kyrkogård. Bild från allhelgonahelgen i novembermörkret.

Tuna kyrkogård
Det finns fler kyrkogårdar där man ställt upp gravstenarna. Så här ser det ut på Tuna kyrkogård. Jag har inte sett det själv, bilden kommer från släktforskaren Peter Edvall, som fotograferat där.

Anledningen till att jag befann mig hos bror och svägerska på västkusten var att vi var med och firade vår släkts första hundraåring. Det är min pappas storebror som bor utanför Laholm och som fyllde hundra år i lördags. Ett riktigti fint hundraårskalas blev det.

Blåsigt och regnigt 1853

Har du släkt i Västervik på 1850-talet kanske du är intresserad av hur de hade det? Hur vädret var under året kan vi läsa i förste stadsläkaren Nils Gabriel Forlings årsrapport till Sundhetskollegium.
Alla provinsialläkare och stadsläkare hade till uppgift att lämna in en årsberättelse varje år. Vädret var en av hälsofaktorer som skulle rapporteras om. Annat handlar om vilka sjukdomar som utbröt i distriktet, hur fattigvården fungerade och en hel del annat. Det här är väldigt intressant läsning eftersom det ger en samtida bild av förfädernas levnadsvillkor.
Läkarnas årsberättelser finns digitaliserade på Riksarkivets hemsida men är också sökbara i en databas på Linköpings universitets hemsida.

Så här var vädret i Västervik 1853 enligt doktor Forling:
Januari månad: Sydliga och Ostliga vindar mest, mulet och regnigt, samt dimma; under sednare hälften af månaden skarp köld med lite snö; vattnet i sjön den 14:de i starkt stigande öfver det vanliga vattenståndet, då det under förledne sommar och höst 1852 varit ovanligt lågt.
Februarii: Nordliga och Ostliga vindar med omväxlande stormar och stark snöyra, mycket snö.
Mars: under första hälften af månaden Ostliga och Nordliga vindar med skarp köld ända till -20 grader och mycket snö, på sina ställen 9 alnar höga drifvor; under sednare dagarna Westlig vind med varm och mild luft.
April: Ostliga och Westliga vindar med regn och snöslask.
Maj: Ostliga och Sydliga vindar med mycket regn under första hälften, men under sednare stark värme ända till +25 grader i skuggan den 24:de och klar luft.
Junii: Ostliga vindar omväxlande en och annan gång med Westliga och Sydliga, stark torka och värme, nästan beständigt klar himmel, blott ett par dagar regn.
Julii: Westliga vindar med tryckande stark värme och en och annan gång häftiga regnskurar.
Augusti: Ostliga och Westliga vindar med stark värme, rökig horizont, tvära temperaturförändringar, lite regn.
September: Ostliga vindar med stark värme, men kallare samt frost om nätterna under sednare hälften af månaden med Westlig vind och då regnigt. Den 20:de var en Nordvestlig storm med orkaner under för öfrigt klar himmel och qvaf luft.
Oktober: Ostliga och Westliga vindar, blåsigt, mulet, regnigt och kallt.
November: Sydostliga och Nordliga vindar, mulet, kallt och regnigt, de sista dagarna klart, jemn köld och stelfrusen mark.
December: Sydostliga och Nordliga vindar, under förra hälften mulet, mildt, sedan jemn vinter med snö. Årsväxten medelmåttig å stadsmarken.

Nils Gabriel Forling enligt Svenskt Porträttgalleri.

Leta upp de gamla torpen

Att leta efter gamla torpställen är något som många släktforskare gör. Eftersom så många av oss har rötter bland torpare och så många av dessa gamla torp är borta idag. Många finns ju kvar som fritidshus, och då blir man glad, men de flesta är nog rivna och borta.

Även om huset inte längre finns kvar så finns oftast grundstenarna på plats, torpargrunden. Kansske revs huset och virket togs till vara, men stora stenar är ju svårare att flytta bort.

Så det man får rikta in sig på är att hitta stenarna från torpargrunden. Du ser dem när du upptäcker stenar på rad, med tydliga hörn. Ibland är det svårt att se, om de är överväxta.

Oftast är det en lite högra ansamling i ena hörnet eller änden av huset, där spismuren funnits. Det är inte ovanligt att det växer  träd just där, växtlighet trivs väl i aska.

Förra helgen var jag i Västergötland och letade efter torplämningar från min farfars släkt. När vi bodde på Helgerum hittade jag torplämningar på flera ställen där. Det var ju inte så att jag upptäckte dem, för några ingår i den torpinventering som hembygdsföreningen gjorde i slutet av 1900-talet, och de har fått skyltar, andra finns på platser som är kända. Men det är roligt att själv hitta sådana lämningar i skogen eller på ett öppet fält och fundera över de som bott där en gång i tiden.

Flivikedal
Resterna av grunden till Flivikedalstorpet på Helgerum.

Mörkvik
Mörkvikstorpet på Helgerum revs på 30-talet men plåthinken har nog hamnat där senare. Vid det här torpet finns en skylt uppsatt vid torpinventeringen.

Äntligen!

Äntligen har jag hittat en fängelskund i släkten! Bara ingift, men ändå. Annars har jag bara skötsamma torpare och bönder i min släkt, både på min mors och min fars sida.

Hos en kusin finns några bevarade brev till min farfar från hans syskon och hans far, sedan farfar blivit vuxen och gift sig med farmor. Hans mor var död men hans far och flera av syskonen bodde kvar i Vänersborgstrakten medan farfar flyttat ner till mellersta Halland, så de sågs inte så ofta. I ett av dessa brev berättar ena systern om den äldsta systerns död. Och nämner i förbifarten hennes make, som "sitter på Härlanda".

Härlanda var ju ett fängelse i Göteborg, i drift ända till 1997. Min fars faster Karin bodde i Göteborg och var gift med Robert Englund. Han dömdes den 21 juni 1928 till två år och två månaders fängelse för bedrägeri och förfalskning. Jag undrar vad han egentligen hade gjort? Kanske har någon i min släkt hört talas om detta och vet mer.

Tre veckor efter att domen fallit och han tagits in på Härlanda dog hans hustru Karin. Så vitt jag förstår av brevet fick inte maken permission till begravningen. Det dröjde till 1930 innan han blev fri. Hur det gick för honom sedan vet jag inte. Han levde till 1960 och gifte aldrig om sig.

Härlanda
Härlandafängelsets kyrkbok har digitaliserats av Arkiv Digital och där hittar jag min farfats svåger. Bildkälla: Arkiv Digital.

Hans fängelsetid hade jag aldrig fått veta om det inte nämnts i brevet. I församlingsböckerna i Göteborg på 1920-talet finns inga anteckningar om domen, annars är ju det vanligt i många kyrkböcker. Kanske slutade prästerna anteckna sådant när vi kommit in i mer moderna tider på 1900-talet.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Sport

Politikerbloggar