Varje person som dras in i ett narkotikamissbruk medför lidande för både den drabbade, dennes familj och vänner. Många vittnar om en hopplös kamp mot drogerna. Även för samhället i stort är varje missbruk en förlust i form av sjukskrivningar, vårdbehov och brottslighet.
Ingen vill att en förälder ska få uppleva den mardröm det innebär att hitta sitt medvetslösa barn på en smutsig offentlig toalett, i en knarkarkvart eller liggande död i en skogsdunge med en kanyl i armen.
Narkotikamissbruk kan slå till när och var som helst. Fattig eller rik, hög eller låg utbildning, storstad eller småstad. Alla kan drabbas. Och så vill inte vi att det ska vara. Den mesta narkotikan i Sverige är idag olaglig och ska bekämpas. Den acceptans som stora delar av samhället byggt upp måste bort. Våra barn dör av den acceptansen.
Langarna ska bort från gator och internet, polisen måste få resurser till detta – de har kompetensen men tiden räcker inte till. Tillförseln måste strypas. Även den narkotika som ibland läcker från sjukvården måste ses över. Har vi exempelvis utskrivningsprocesser som försäkrar oss att drogerna inte säljs på gatan?
Självklart måste även förebyggande arbete bedrivas. I skolan, på fritidsgårdar, inom föreningslivet och inom hälso- och sjukvården.
Tills för några år sedan fanns Unga vuxna i Västervik, ett samarbete mellan landstinget och kommunen. Där kunde unga – även de över 18 år – få snabb och enkel hjälp när de behövde stöd, när livet trasslade, när mamma och pappa skulle skiljas. Tyvärr valde de rödgröna i landstinget att stänga verksamheten. Under åren efter har ingen ersättningsverksamhet funnits. Vem vet hur många unga som hade behövt hjälp under de åren?
Barn- och ungdomspsykiatrin behöver mer resurser, personalen räcker inte till. Elevhälsan måste därtill få de resurser de behöver; det måste finnas en god tillgång på kuratorer och skolpsykologer, personal som finns i nära de ungas vardag.
Men viktigast av allt: vi i vuxenvärlden måste nu kraftigt ta ställning mot narkotika. Vi måste ha en nollvision mot narkotika – inte prata om legalisering. Nedmonteras och avväpnas Polisens viktigaste verktyg - lagen – kommer de ha ett omöjligt jobb att tidigt gå in och markera när unga människor är på väg in i missbruk. Dessutom vill vi att jakten på langare av olagliga droger intensifieras, det är ju de här människorna som ofta bär ansvaret för att våra unga dras in i ett missbruk. Att legalisera vore att ge upp och kapitulera inför de grovt kriminella nätverk som försörjer sig på detta. Knark kan aldrig vara lösningen på en ung människas problem. Det leder bara in i än djupare problem och tragiska livsöden.
Vi uppmanar nu Västerviks kommun att resa sig och säga stopp! Vi vill ha en narkotikafri kommun.