Samhället behöver den bästa äldrevård som överhuvudtaget är möjlig att erbjuda, men politikerna vid makten verkar tycka annorlunda. Bemanningen har successivt under en längre period minskats genom återkommande nedskärningar. Att minska bemanningen är inte en isolerad besparingsåtgärd, utan skapar negativa effekter på flera olika plan. Exempelvis genom att de allt färre anställda får sämre möjligheter att erbjuda meningsfulla aktiviteter för de äldre än om antalet anställda istället höll sig inom rimliga nivåer.
Ett välfungerade välfärdssamhälle och en välfungerande äldrevård är samhällsekonomiskt nyttigt. Personer mot slutet av sitt arbetsliv kommer må bättre och minska sin både psykiska och fysiska ohälsa om de vet att de har en god äldrevård att se fram emot efter att arbetslivet är slut. De som arbetar inom äldrevården kommer på samma sätt minska sina sjukskrivningstal och må bättre som människor om de känner att de har den bemanning som krävs för att göra ett riktigt bra arbete som går att känna sig nöjda över. Om äldrevården tilldelades tillräckliga resurser skulle det leda till att alla människor som har anhöriga inom äldrevården kan känna trygghet i att deras nära får god omvårdnad.
Det svenska samhället är rikare än någonsin och har mer än väl tillräckliga resurser för att få rätsida på detta. De offentliga finanserna har stora överskott men det är också så att mycket rikedom samlas hos en liten elit, antalet miljardärer ökar stadigt. Det som behövs är en politik som sätter välfärden i centrum och får rätsida på den ständiga nedskärningspolitiken. För det krävs att samhällets rikedomar fördelas bättre. Därför anser Socialisterna – Välfärdspartiet att kommunen bör rusta upp äldrevården även om det innebär en underbalansering av budgeten, det är att ta ansvar för medborgarnas välfärd.