Biskop Martin Modéus svar på mitt öppna brev kunde läsas i VT 3/12. Jag uppskattar hans ödmjuka och vänliga ton i svaret. Jag kan dock inte instämma i hans påstående att "förändringar i samhälle, livsuppfattning och världsbild sätter spår i vårt sätt att uppfatta tron", om han därmed menar att den kristna tron måste uppfattas olika av människor i vår tid jämfört med gångna generationer på grund av förändringar i samhället och så vidare.
Visst lever vi i en tid med demokratiskt styrelseskick, med kännedom att varje person har sin unika DNA, med fordon som är automobila, ja med en mängd tekniska uppfinningar som gjorts i vår egen tid. Detta påverkar inte vår inställning till den Apostoliska bekännelsen, som kyrkan alltid har hållit fast vid som ett sant uttryck för den kristna trons elementära innehåll.
Jag påpekade i mitt öppna brev att "vi präster har lovat att förkunna Guds ord så som det är oss givet i den Heliga skrift och så som vår kyrkas bekännelseskrifter därom vittnar." Vi har inte frihet att förneka, såsom en kyrkoherde i Norrköping har gjort i sin blogg, den här raden i Apostolicum: "avlad av den Helige ande och född av jungfrun Maria." Det är ju genom denna förunderliga börd som Jesus är både sann Gud och sann människa - och därför kunde bli vår frälsare.
Vi måste uttrycka trons mysterium "med ord som är relevanta i respektive tid och i respektive sammanhang," säger biskopen. Menar han att människan har förändrats och därför behövs det nya relevanta ord? Men människans natur har inte alls förändrats sedan den första generationen av människosläktet. Människan har alltid varit en syndare, och det förblir hon så länge världen står. Här är Guds ord lika relevant i alla tider och i alla sammanhang. Det gäller det glada julbudskapet till herdarna, som vi snart får höra i alla våra julgudstjänster: "I dag har en frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, herren." Det budskapet är helt relevant för oss också, inte bara för dem som liksom herdarna jobbar nattskift.