Äntligen en stridsfråga inför valet ropar socialisterna!
Inte ett ord om valfrihet, inte ett ord om kvalitet. Inte ett ord om alla de som är nöjda med privat skola och vård, inte ett ord om de som arbetar inom dessa. Allt är underordnat ideologin. En ideolog som anser att allt privat är av ondo, där slösas det med skattemedel, medan allt offentligt är av godo, där tas varje skattekrona till vara fullt ut.
Inte ett ord om att den ekonomiska metod som förslaget gäller sågades av utredningens egna experter eller att det är irrelevant för de branscher som förslaget gäller.
Inte ett ord om att utredningen sågades, inte bara av näringslivet utan även av statliga myndigheter som Riksrevisonen och konkurrensverket.
Inte ett ord om att det föreslagna vinsttaket inte gäller vinster, det vill säga, vinster såsom intäkter minus kostnader. Istället handlar det om avkastningen på det som kallas operativt kapital, vilket något förenklat betyder tillgångar minus skulder. Måttet är vanligt inom tung industri, där företagen äger en massa dyra maskiner och liknande. Men skolor och äldreboenden har inga maskiner, de har människor, det vill säga ett humankapital, lite anläggningstillgångar men en hög andel personalkostnader.
När sju procent beskrivs i frågan tror många att det rör sig om vinst räknat på företagets omsättning, eftersom det är så man vanligen räknar.
Avkastning motsvarande sju procent av det operativa kapitalet är kanske mycket för industrikoncernen ABB, men för åttio procent av välfärdsföretagen motsvarar det en vinst på noll till två procent. I den mån de inte omedelbart dukar under blir det ändå omöjligt för dem att lägga upp buffertar eller ta nya lån.
Frågan är dock om det offentliga skulle klara sig utan privata alternativ gällande skola och vård?
Inte med ett ord berörs det såklart, allt är underordnat ideologin.