Skogens ekonomiska resurser utnyttjas i många fall maximalt, alltmedan ambitionen om likställda miljö- och produktionsmål används som ett betydelselöst mantra.
Svenskt skogsbruk fokuserar på att så billigt som möjligt få fram råvara till en idag överdimensionerad massa- och pappersindustri. Akut virkesbrist råder och avverkningen överstiger tillväxten. Enskilda skogsägares intressen prioriteras inte, bortsett deras möjlighet att leverera billig massaved.
På senare tid har det kommit en rad domar som implementerar miljöbalkens kunskapskrav och hänsynsregler, vilket i en del fall innebär förbud mot (vissa) skogsbruksåtgärder. Markägarorganisationer kräver att markägare ska få ”full betalning” även när kalavverkning innebär lagbrott, men tanken att markägare ska få betalt för att följa lagen är egentligen obegriplig (ungefär som om ett åkeri skulle få betalt för att hålla hastighetsbegränsningarna).
Många markägare uppfattar likväl höga naturvärden som ett hot om förlorad inkomst, vilket till och med leder till att man i smyg ”städar undan” dessa och därmed bryter mot lagen för att man sedan vid anmälan ska kunna avverka utan vidare restriktioner.
Situationen måste lösas genom att markägare får så pass hög utkomst av eller ersättning för naturvärden på sin mark att det överstiger virkesvärdet vid avverkningsförbud. Det enda rimliga är att skogsindustrin och markägarkollektivet gemensamt använder en del av vinsterna från den gemensamma naturresursen skog för att gynna markägare med höga naturvärden, som komplement till statlig ersättning.
Men i alla sammanhang där sådana lösningar diskuteras motsätter sig markägarorganisationerna initiativ som innebär finansiering från den privata sektorn. Frågan är när tillräckligt många markägare tröttnar och KRÄVER en gemensam lösning?
Först när följande blir verklighet kan vi ens börja diskutera om svenskt skogsbruk kan bli hållbart.
- Staten avsätter medel och skyddar den skog som krävs för att fullfölja internationella avtal och lagar som motsvarar vetenskapliga slutsatser om bibehållande av livskraftiga ekosystem.
- Regeringen tar initiativ som leder till att skogsindustrin avsätter vinstandelar för att gynna markägare med skogar som håller höga naturvärden.
- Markägarkollektivet inrättar ett bonus-/försäkringssystem som jämnar ut det som nu uppfattas som en ekonomisk belastning för dem som har höga naturvärden på sin mark, eller kräver att deras respektive markägarorganisationer gör det.
- Sverige följer med (t.ex. Finland) i utvecklingen av kalhyggesfria skogsbruksmetoder. Ju större andel av skogen som brukas, desto mer hänsyn måste tillämpas vid avverkning.
- Marknaden ställer mycket högre krav på att de produkter som levereras från den svenska skogen faktiskt håller utlovad standard i form av hänsyn vid avverkning. I dagsläget finns stora problem med trovärdighet och uppföljning i befintliga certifieringssystem.
En del aktörer kommer att hävda att en ansvarsfull skogspolitik och ett hållbart skogsbruk skulle kosta för mycket. Verkligheten visar att ett uthålligt skogsbruk kan vara väl så lönsamt för den enskilde skogsägaren, och såväl ekonomer som ekologer vet att ju längre vi väntar med att ställa om desto dyrare och mer förödande blir konsekvenserna.