Under temat att "svensk jämställdhet är ett skämt" raljerar Carina Glenning (VT 3/3) på ett ytterst arrogant och okunnigt sätt om jämställdhet. Välkänt är att Sverige är ett föregångsland när det avser jämställdhet och mänskliga rättigheter. Framgångarna kommer inte från himlen utan har föregåtts av kamp och politiskt arbete där främst kvinnor har varit aktiva.
Nu i faggorna av 8 mars uppmärksammas särskilt kvinnors villkor och kamp. Att som Glenning förringa och förlöjliga jämställdhetens framgångar och betydelse som ett skämt och raljera med kommentarer som "Hu så hemskt" framstår som historielöst och i syfte att plocka billiga poäng vilket även bidrar till mytspridning.
Glenning kan inte på allvar mena att:
kvinnlig rösträtt - är ett skämt?
rätt till preventivmedel - är ett skämt?
även modern blir förmyndare för sitt barn - är ett skämt?
våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserat - är ett skämt?
särbeskattning införs - är ett skämt?
föräldraförsäkringen - är ett skämt?
fri abort - är ett skämt?
förbud mot köp av sexuella tjänster - är ett skämt?
Listan kan göra väldigt lång….
I stället för de exempel som Glenning lyfter och avslutar med "hu så hemskt", vill vi belysa exempel som vi kan belägga med fakta och där den kunskap vi får genom vår praktik bekräftats i forskningen.
Den yttersta konsekvensen av ojämställdhet mellan kvinnor och män är att män misshandlar och dödar kvinnor. 170 kvinnor med tillsammans 200 barn kontaktade Motala Kvinnojour under 2015 för stöd och skydd. Kvinnorna erhöll sammanlagt drygt 3200 stödåtgärder från medlemmar i Kvinnojouren. Vi möter alltså kvinnor och barn som utsätts för könsstrukturerna i samhället, det handlar om mäns våld mot kvinnor och barn
Detta är inte "hu så hemskt" utan en faktabild hur det ser ut i samhället. Här krävs fortsatt kamp för mänskliga rättigheter och jämställdhet och varje framgång ser vi inte som ett skämt utan betraktar detta som ett framsteg för främst kvinnor. Kamp lönar sig!
Glenning är välkommen till Motala kvinnojour så kan vi berätta mer om vår verksamhet och jämställdhetsfrågor.
Svar:
Ni har missat krönikans kärna, är enögda och drar bisarra slutledningar. Krönikan handlar om det absurda i att staten bestämt sig för att hjälpa ensamma kvinnor att skaffa barn, utan att ha minsta idé om hur ensamma män ska hjälpas. Det absurda i att pappan i ena debatten är mycket viktig, för att i nästa vara betydelselös.
Att hjälpa misshandlade kvinnor är livsviktigt. Lika livsviktigt borde det vara att hjälpa misshandlade män (jo, de finns). Att hjälpa frånskilda pappor som på godtyckliga grunder fråntas vårdnaden om sina barn. Att hjälpa pojkarna som dramatiskt hamnat på efterkälken i skolan. Och mycket annat. Jämställdhet måste handla om båda könen och fokusera även på de områden där pojkar och män är förfördelade. De är många, men tycks vara vita fläckar för jämställdhetens främsta fanbärare.